1 Mosebok 50
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Jakob begravs i Kanaan
50 Josef kastade sig över sin fars kropp och grät över honom och kysste honom.
2 Sedan bad han de läkare som tjänade honom att balsamera kroppen.
3 Detta tog hela fyrtio dagar, och landssorgen varade i sjuttio dagar.
4 När sorgetiden slutligen var över, gick Josef till Faraos hov och bad om en hälsning till Farao:
5 Säg till Farao att min far fick mig att lova att föra hans kropp tillbaka till Kanaans land och begrava den där. Be om tillstånd för mig att få gå och begrava min far. Försäkra Farao att jag ska återvända så snart som möjligt.
6 Farao lovade honom detta. Gå och begrav din far, som du lovat honom, sa han.
7 Då begav sig Josef iväg tillsammans med ett stort antal av Faraos rådgivare och assistenter, de var alla höga ämbetsmän i landet,
8 och alla Josefs släktingar, hans bröder och deras familjer. Men de lämnade sina små barn och alla hjordar kvar i Gosens land.
9 Många vagnar och ryttare och mycket folk följde alltså med Josef.
10 När de kom fram till Goren-Haatad, en tröskplats på andra sidan Jordan, höll de en högtidlig dödsklagan över Jakob, och Josef sörjde sin far i sju dagar.
11 Invånarna där, kananeerna, gav platsen ett nytt namn, Abel-Misraim, som betyder Egyptiska sörjare, för de sa: Detta är en plats som innebär djup sorg för dessa egyptier.
12-13 Sedan gjorde Israels söner som han hade befallt dem och bar hans kropp till Kanaans land och begravde den där i Makpelas grotta, den grotta nära Mamre, som Abraham hade köpt av hetiten Efron.
Josef tar väl hand om sina bröder
14 Sedan återvände Josef till Egypten med sina bröder och alla dem som följt med honom för att begrava Israel.
15 Efter faderns död blev Josefs bröder misstänksamma. Nu kommer Josef att ge igen för allt det onda vi har gjort mot honom, sa de.
16-17 Därför sände de bud till honom och sa: Innan vår far dog sa han till oss att be dig förlåta oss allt ont vi har gjort mot dig. Vi, tjänare åt din fars Gud, ber dig att förlåta oss. När Josef läste meddelandet brast han i gråt.
18 Sedan kom hans bröder och föll ned inför honom och sa: Vi är dina slavar.
19 Men Josef sa till dem: Var inte rädda för mig. Jag är väl inte Gud, så att jag kan döma och straffa er.
20 Jag ser det så här: Det som var menat ont, förvandlade Gud till gott. Han har gett mig denna höga ställning som jag har i dag, för att många människors liv skulle kunna räddas.
21 Nej, var inte rädda. Jag ska själv ta hand om er och era familjer. Och han talade mycket vänligt till dem och tröstade dem.
Josef dör
22 Josef och hans bröder och deras familjer blev alltså kvar i Egypten. Josef var 110 år gammal när han dog.
23 Han levde så länge att han fick se sin son Efraims barnbarn födas, och Manasses son Makirs barn fick han hålla i sin famn.
24 Snart kommer jag att dö, sa Josef till sina bröder. Men Gud ska nog komma och ta hand om er och föra er tillbaka till det land som han har lovat Abrahams och Isaks och Jakobs ättlingar.
25 Josef fick sina bröder att lova med en ed att de skulle ta hans kropp med sig tillbaka när de återvände till Kanaan.
26 Sedan dog Josef, 110 år gammal, och de balsamerade hans kropp och lade den i en kista i Egypten.
1 Mosebok 50
Svenska 1917
50 Då föll Josef ned över sin faders ansikte och grät över honom och kysste honom.
2 Och Josef bjöd läkarna som han hade i sin tjänst att de skulle balsamera hans fader; och läkarna balsamerade Israel.
3 Därtill åtgingo fyrtio dagar; så många dagar åtgå nämligen för balsamering. Och egyptierna begräto honom i sjuttio dagar.
4 Men när gråtodagarna efter honom voro förbi, talade Josef till Faraos husfolk och sade: »Om jag har funnit nåd för edra ögon, så framfören till Farao dessa mina ord:
5 Min fader har tagit en ed av mig och sagt: 'När jag är död, begrav mig då i den grav som jag har låtit gräva åt mig i Kanaans land.' Så låt mig nu fara ditupp och begrava min fader; sedan skall jag komma tillbaka igen.»
6 Farao svarade: »Far ditupp och begrav din fader, efter den ed som han har tagit av dig.»
7 Då for Josef upp för att begrava sin fader, och med honom foro alla Faraos tjänare, de äldste i hans hus och alla de äldste i Egyptens land,
8 därtill allt Josefs husfolk och hans bröder och hans faders husfolk; allenast sina kvinnor och barn, och sina får och fäkreatur lämnade de kvar i landet Gosen.
9 Och med honom foro ditupp både vagnar och ryttare; och det var en mycket stor skara.
10 När de nu kommo till Goren-Haatad, på andra sidan Jordan, höllo de där en mycket stor och högtidlig dödsklagan, och han anställde en sorgefest efter sin fader i sju dagar.
11 Och när landets inbyggare, kananéerna, sågo sorgefesten i Goren-Haatad, sade de: »Det är en högtidlig sorgefest som egyptierna här hålla.» Därav fick stället namnet Abel-Misraim; det ligger på andra sidan Jordan.
12 Och hans söner gjorde med honom såsom han hade bjudit dem:
13 hans söner förde honom till Kanaans land och begrovo honom i grottan på åkern i Makpela, den åker som Abraham hade köpt till egen grav av hetiten Efron, gent emot Mamre.
14 Och sedan Josef hade begravit sin fader, vände han tillbaka till Egypten med sina bröder och alla dem som hade farit upp med honom för att begrava hans fader.
15 Men när Josefs bröder sågo att deras fader var död, tänkte de: »Kanhända skall Josef nu bliva hätsk mot oss och vedergälla oss allt det onda som vi hava gjort mot honom.»
16 Därför sände de bud till Josef och läto säga: »Din fader bjöd oss så före sin död:
17 'Så skolen I säga till Josef: Käre, förlåt dina bröder vad de hava brutit och syndat, i det att de hava handlat så illa mot dig.' Förlåt alltså nu din faders Guds tjänare vad de hava brutit.» Och Josef grät, när de läto säga detta till honom.
18 Sedan kommo ock hans bröder själva och föllo ned för honom och sade: »Se, vi vilja vara tjänare åt dig.»
19 Men Josef sade till dem: »Frukten icke. Hållen I då mig för Gud?
20 I tänkten ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo, för att låta det ske, som nu har skett, och så behålla mycket folk vid liv.
21 Frukten därför nu icke; jag skall försörja eder och edra kvinnor och barn.» Och han tröstade dem och talade vänligt med dem.
22 Och Josef bodde kvar i Egypten med sin faders hus; och Josef blev ett hundra tio år gammal.
23 Och Josef fick se Efraims barn till tredje led; också av Makir, Manasses son, föddes barn i Josefs sköte.
24 Och Josef sade till sina bröder: »Jag dör, men Gud skall förvisso se till eder, och föra eder upp från detta land till det land som han med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob.»
25 Och Josef tog en ed av Israels barn och sade: »När nu Gud ser till eder, fören då mina ben härifrån.»
26 Och Josef dog, när han var ett hundra tio år gammal. Och man balsamerade honom, och han lades i en kista, i Egypten.
1 Moseboken 50
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jakob begravs i Kanaan
50 Josef kastade sig över sin fars kropp och grät över honom och kysste honom. 2 Sedan bad han de läkare som var i tjänst hos honom att balsamera hans far. Läkarna balsamerade då Israel, 3 vilket tog fyrtio dagar, den tid som balsameringen tar. Egypterna sörjde honom i sjuttio dagar. 4 När sorgetiden var över, talade Josef med faraos hovmän och sa: ”Visa mig den välviljan att tala med farao för mig. Säg 5 att min far fick mig att med ed lova att när han dog skulle jag begrava honom i den grav som han låtit hugga ut åt sig i Kanaan. Be om tillstånd för mig att resa dit upp och begrava min far och sedan komma tillbaka.”
6 Farao svarade: ”Gå och begrav din far, som du har lovat honom med ed.”
7 Då begav sig Josef iväg för att begrava sin far, tillsammans med alla faraos tjänstemän, de äldste i hans hus och de äldste i Egypten, 8 och alla Josefs släktingar, hans bröder och hans fars familj. Men sina små barn och alla hjordar lämnade de kvar i Goshens land. 9 Många vagnar och ryttare och mycket folk följde alltså med Josef.
10 När de kom fram till Goren Haatad på andra sidan Jordan, höll de en högtidlig dödsklagan, och Josef sörjde sin far i sju dagar. 11 Invånarna där, kanaanéerna, såg sorgehögtiden i Goren Haatad och sa: ”Det är en mycket stor sorgehögtid som egypterna håller där.” Därför gav de platsen namnet Avel Misrajim.[a] 12 Jakobs söner gjorde alltså som han hade befallt dem. 13 De förde honom till Kanaans land och begravde honom där i grottan på Makpelas åker, den grotta nära Mamre, som Abraham hade köpt som begravningsplats av hettiten Efron.
Josef tar väl hand om sina bröder
14 Efter att ha begravt sin far återvände Josef till Egypten med sina bröder och alla dem som följt med honom för att begrava hans far.
15 Men efter sin fars död sa Josefs bröder: ”Nu kommer Josef kanske att hysa agg mot oss och ge igen för allt det onda vi har gjort mot honom”. 16 Därför sände de bud till honom och lät säga: ”Innan din far dog bad han: 17 ’Säg till Josef: Vi ber dig förlåta dina bröder deras synd och allt det onda vi har gjort mot dig.’ Vi ber dig därför: ’Förlåt oss, din fars Guds tjänare, allt det onda vi gjort.’ ” När Josef fick meddelandet brast han i gråt.
18 Sedan kom hans bröder och föll ned inför honom och sa: ”Vi är dina slavar.”
19 Men Josef sa till dem: ”Var inte rädda! Jag är väl inte Gud. 20 Det ni avsåg var ont mot mig, men Gud förvandlade det till något gott, för att göra det som nu har skett och för att rädda många människors liv. 21 Var inte rädda! Jag ska själv ta hand om er och era familjer.” Och han talade mycket vänligt till dem och tröstade dem.
Josef dör
22 Josef och hans fars familj blev alltså kvar i Egypten. Josef blev 110 år gammal. 23 Han levde så länge att han fick se sin son Efraims barnbarn födas, och Manasses son Makirs barn kunde han adoptera.[b]
24 ”Jag kommer snart att dö”, sa Josef till sina bröder, ”men Gud ska ta hand om er och föra er tillbaka till det land som han med ed har lovat Abraham och Isak och Jakob.”
25 Josef fick israeliterna att lova med en ed och sa: ”Gud kommer att ta sig an er och då ska ni föra mina kvarlevor härifrån.”
26 Sedan dog Josef 110 år gammal och man balsamerade hans kropp och lade den i en kista i Egypten.
1 Mosebok 50
Svenska Folkbibeln
Jakob blir begravd
50 Då böjde Josef sig ner över sin fars ansikte och grät över honom och kysste honom. 2 Josef befallde läkarna som han hade i sin tjänst att de skulle balsamera hans far. Och läkarna balsamerade Israel. 3 Det tog fyrtio dagar, ty så lång tid tar en balsamering. Och egyptierna begrät honom i sjuttio dagar.
4 När sorgedagarna efter honom var över sade Josef till faraos husfolk: "Om jag har funnit nåd för era ögon, ber jag er säga dessa ord till farao: 5 Min far har tagit ed av mig och sagt: När jag är död, så begrav mig i den grav som jag har grävt åt mig i Kanaans land. Låt mig därför resa och begrava min far och sedan komma tillbaka." 6 Farao svarade: "Res dit och begrav din far enligt den ed som han har tagit av dig." 7 Då reste Josef för att begrava sin far. Och alla faraos tjänare reste med honom, de äldste vid hans hov och alla de äldste i Egyptens land, 8 dessutom allt Josefs husfolk och hans bröder och hans fars husfolk. Bara sina små barn, sina får och sin nötboskap lämnade de kvar i landet Gosen. 9 Både vagnar och ryttare for tillsammans med honom, och det var en mycket stor skara.
10 När de kom till Goren-Haatad på andra sidan Jordan, höll de där en mycket stor och högtidlig dödsklagan, och han ordnade en sorgehögtid efter sin far i sju dagar. 11 När landets inbyggare, kananeerna, såg sorgehögtiden i Goren-Haatad sade de: "Det är en mycket stor sorgehögtid som egyptierna håller här." Därför kallades platsen Abel-Misrajim. Den ligger på andra sidan Jordan.
12 Jakobs söner gjorde med honom som han hade befallt dem. 13 De förde honom till Kanaans land och begravde honom i grottan vid fältet i Makpela, det markstycke som Abraham hade köpt till gravplats av hetiten Efron mitt emot Mamre.
14 När Josef hade begravt sin far vände han tillbaka till Egypten med sina bröder och alla dem som hade farit med honom för att begrava hans far.
Bröderna ber Josef om förlåtelse
15 När Josefs bröder såg att deras far var död, sade de: "Tänk om Josef börjar hata oss och låter allt det onda vi gjort mot honom komma över oss." 16 Därför sände de detta bud till Josef: "Din far sade till oss före sin död: 17 Så skall ni säga till Josef: Vi ber dig, förlåt dina bröder vad de har brutit och syndat genom att handla så illa mot dig. Så förlåt nu den synd som din fars Guds tjänare har begått." Och Josef grät när han fick deras hälsning. 18 Sedan kom också hans bröder och föll ner för honom och sade: "Vi är dina slavar." 19 Men Josef sade till dem: "Var inte rädda. Håller ni mig för Gud? 20 Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo genom det som nu har skett för att bevara många människors liv. 21 Var inte rädda. Jag skall sörja för er och era små barn." Och han tröstade dem och talade vänligt till dem.
Josef dör
22 Josef bodde kvar i Egypten med sin fars husfolk, och han blev etthundratio år. 23 Josef fick se Efraims barn till tredje led. Också åt Makir, Manasses son, föddes barn som Josef fick ta i knäet. 24 Och Josef sade till sina bröder: "Jag dör, men Gud skall se till er och föra er upp från det här landet till det land som han med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob." 25 Och Josef tog ed av Israels söner och sade: "När Gud ser till er, för då mina ben härifrån."
26 Josef dog när han var etthundratio år. Och man balsamerade honom och lade honom i en kista i Egypten.
1 Moseboken 50
Svenska Folkbibeln 2015
Jakob blir begravd
50 (A) Då böjde Josef sig ner över sin fars ansikte och grät över honom och kysste honom. 2 Josef befallde läkarna han hade i sin tjänst att balsamera[a] hans far. Och läkarna balsamerade Israel. 3 Det tog fyrtio dagar, så lång tid tar en balsamering. Och egyptierna sörjde honom i sjuttio dagar[b].
4 När sorgedagarna efter honom var över sade Josef till faraos husfolk: ”Om jag har funnit nåd för era ögon, ber jag er säga dessa ord till farao: 5 (B) Min far har tagit ed av mig och sagt: När jag är död, så begrav mig i den grav som jag grävt åt mig i Kanaans land. Låt mig därför resa och begrava min far och sedan komma tillbaka.” 6 Farao svarade: ”Res dit och begrav din far enligt den ed som han tog av dig.”
7 Då reste Josef för att begrava sin far. Och faraos alla tjänare reste med honom, de äldste vid hans hov och alla de äldste i Egyptens land, 8 dessutom allt Josefs husfolk och hans bröder och hans fars husfolk. Bara sina små barn, sina får och sina kor lämnade de kvar i landet Goshen. 9 Både vagnar och ryttare reste tillsammans med honom, och det var en mycket stor skara.
10 När de kom till Goren-Haatad[c] på andra sidan Jordan höll de där en mycket stor och högtidlig dödsklagan, och han ordnade en sorgehögtid efter sin far i sju dagar. 11 När landets invånare kananeerna såg sorgehögtiden i Goren-Haatad sade de: ”Här har egyptierna en stor sorgehögtid.” Därför kallades platsen Abel-Misrajim[d]. Den ligger på andra sidan Jordan.
12 Jakobs söner gjorde med honom som han hade befallt dem. 13 (C) De förde honom till Kanaans land och begravde honom i grottan vid fältet i Makpela, den mark som Abraham hade köpt till gravplats av hetiten Efron mitt emot Mamre.
14 När Josef hade begravt sin far, vände han tillbaka till Egypten med sina bröder och alla som följt med honom för att begrava hans far.
Bröderna ber Josef om förlåtelse
15 När Josefs bröder såg att deras far var död, sade de: ”Tänk om Josef hyser agg mot oss och ger igen för allt det onda som vi gjort mot honom.” 16 Därför sände de bud till Josef och lät säga: ”Din far sade så här före sin död: 17 Så ska ni säga till Josef: Vi ber dig, förlåt dina bröder deras brott och synd, att de gjort så illa mot dig. Så förlåt nu den synd som din fars Guds tjänare har begått.” Josef grät när han fick deras hälsning.
18 Sedan kom också hans bröder och föll ner för honom och sade: ”Vi är dina slavar.” 19 Men Josef sade till dem: ”Var inte rädda. Skulle jag ta Guds plats? 20 Ni menade ont mot mig, men Gud har menat något gott genom det, för att bevara många människor vid liv. 21 Så var inte rädda. Jag ska sörja för er och era små barn.” Och han tröstade dem och talade vänligt till dem.
Josef dör
22 Josef bodde kvar i Egypten med sin fars husfolk, och han blev hundratio år. 23 Josef fick se Efraims barn till tredje led. Även Manasses son Makirs barn lades i Josefs knä när de föddes[e].
24 (D) Och Josef sade till sina bröder: ”Jag dör, men Gud ska se till er och föra er från detta land till det land som han lovat med ed åt Abraham, Isak och Jakob.” 25 (E) Och Josef tog ed av Israels söner och sade: ”När Gud ser till er, för då mina ben härifrån[f].”
26 Josef dog när han var hundratio år[g]. Och man balsamerade honom och lade honom i en kista i Egypten.
Footnotes
- 50:2 balsamera Normal egyptisk gravsed. På så sätt bevarades Jakobs och Josefs (vers 26) kroppar för transport till Kanaans land.
- 50:3 sjuttio dagar Fyrtio dagars balsameringstid och en sedvanlig sorgemånad (jfr 5 Mos 20:29, 34:8).
- 50:10 Goren-Haatad Betyder ”törnbuskens tröskplats”. Tröskplatsen var en viktig mötesplats (jfr Rut 3, 1 Kung 22:10).
- 50:11 Abel-Misrajim Betyder ”Egyptens sorgehögtid” eller ”Egyptens bäck”.
- 50:23 lades i Josefs knä när de föddes Dvs räknades som hans (jfr 48:5).
- 50:25 för då mina ben härifrån Detta uppfylldes vid uttåget (se 2 Mos 13:19).
- 50:26 när han var hundratio år Ca 1798 f Kr. I egyptisk tanke en idealisk livslängd (medellivslängden var ca 50 år).
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation