1 Mosebok 43
Svenska Folkbibeln
Josefs bröder återvänder till Egypten
43 Men hungersnöden var svår i landet. 2 När de hade ätit upp den säd som de hade hämtat från Egypten, sade deras far till dem: "Res tillbaka och köp lite säd till mat åt oss." 3 Men Juda svarade honom: "Mannen sade uttryckligen till oss: Ni får inte komma inför mitt ansikte om inte er bror är med er. 4 Om du låter vår bror följa med oss, reser vi ner och köper säd till mat åt dig. 5 Men om du inte låter honom följa med oss, reser vi inte dit, eftersom mannen sade till oss: Ni får inte komma inför mitt ansikte om inte er bror är med er." 6 Då sade Israel: "Varför gjorde ni så illa mot mig att ni talade om för mannen att ni hade en bror till?" 7 De svarade: "Mannen frågade noga om oss och vår släkt. Han sade: Lever er far ännu och har ni någon bror? Då talade vi om för honom hur det var. Kunde vi veta att han skulle säga: Tag med er bror hit ner?" 8 Juda sade då till sin fader Israel: "Låt pojken följa med mig. Vi måste ge oss i väg om vi skall överleva och inte dö, vi själva, du och våra barn. 9 Jag skall ansvara för honom. Av min hand får du utkräva honom. Om jag inte för honom tillbaka till dig och ställer honom inför ditt ansikte, skall jag vara en syndare inför dig i all min tid. 10 Och hade vi inte dröjt så länge hade vi redan varit tillbaka för andra gången."
11 Då sade deras fader Israel till dem: "Om det måste bli så, gör då så här: Tag med er av landets bästa frukt i era säckar och för ner det till mannen som gåva, lite balsam och lite honung, dragantgummi och ladanum, pistaschnötter och mandlar. 12 Tag med er dubbla summan pengar, och lämna igen de pengar ni fick tillbaka överst i era säckar. Kanske var det ett misstag. 13 Tag också er bror med er och res genast tillbaka till mannen. 14 Må Gud den Allsmäktige låta er finna barmhärtighet hos mannen, så att han låter er andre bror och Benjamin följa med er hem igen. Men om jag skall bli barnlös, så må jag bli det."
15 Då tog männen gåvorna och den dubbla summan pengar med sig. De tog med sig Benjamin, bröt upp och gav sig i väg till Egypten och kom inför Josef. 16 När Josef såg att Benjamin var med, sade han till sin husföreståndare: "Tag dessa män till mitt hus, slakta något och laga till en måltid åt oss, för männen skall äta middag med mig." 17 Mannen gjorde som Josef hade sagt och tog männen till Josefs hus. 18 Men männen blev förskräckta när de visades in i Josefs hus. De sade: "Det är på grund av pengarna som kom tillbaka i våra säckar förra gången som vi förs in här. Nu tänker han kasta sig över oss och övermanna oss och göra oss till slavar och ta våra åsnor." 19 De steg fram till Josefs husföreståndare vid ingången till huset 20 och sade till honom: "Hör på oss, herre! När vi var här nere förra gången för att köpa säd till mat 21 och sedan kom till ett rastställe och öppnade våra säckar, hittade var och en av oss sina pengar till deras fulla vikt överst i sin säck. Vi har nu fört dem med oss tillbaka. 22 Och vi har andra pengar med oss för att köpa säd till mat. Vi vet inte vem som lagt pengarna i våra säckar." 23 Han svarade: "Oroa er inte, var inte rädda! Det är er Gud och er fars Gud som har låtit er hitta en skatt i era säckar. Jag har fått era pengar." Och han förde ut Simeon till dem. 24 Mannen förde dem in i Josefs hus. Han gav dem vatten att tvätta fötterna med och gav deras åsnor foder. 25 De gjorde i ordning sina gåvor innan Josef kom hem vid middagstiden, ty de hade fått höra att de skulle äta där.
26 När Josef kom hem tog de gåvorna som de hade med sig in till honom i huset, och de bugade sig till jorden för honom. 27 Han hälsade på dem och frågade: "Står det väl till med er gamle far som ni talade om? Lever han än?" 28 De svarade: "Ja, det står väl till med vår far, din tjänare. Han lever än." Och de bugade sig och föll ner för honom. 29 När han såg sig omkring och fick se sin bror Benjamin, sin mors son, frågade han: "Är detta er yngste bror som ni talade med mig om?" Sedan sade han: "Gud skall vara nådig mot dig, min son." 30 Djupt rörd av kärlek till sin bror skyndade Josef sig ut och letade efter en plats där han kunde gråta. Och han gick in i sin kammare och grät där. 31 När han hade tvättat ansiktet gick han ut igen, behärskade sig och sade: "Sätt fram maten." 32 Och de satte fram särskilt för honom och särskilt för dem och särskilt för de egyptier som åt tillsammans med honom. Egyptier får nämligen inte äta tillsammans med hebreer, det anses avskyvärt bland egyptierna. 33 De fick sina platser mitt emot Josef, den förstfödde enligt sin förstfödslorätt, sedan de yngre, var och en efter sin ålder. Och männen såg förundrade på varandra. 34 Han lät servera dem av rätterna på sitt bord, och Benjamin fick fem gånger så mycket som var och en av de andra. Och de drack sig glada tillsammans med honom.
創世記 43
Chinese Contemporary Bible (Traditional)
約瑟的哥哥們再下埃及
43 那地方的饑荒仍然非常嚴重， 2 他們從埃及帶回來的糧食吃完了，他們的父親對他們說：「你們再去買些糧食吧。」 3 猶大說：「那人嚴厲地警告我們，『不把你們的弟弟帶來，你們就不要再來見我。』 4 你若讓便雅憫跟我們同去，我們就去給你買糧。 5 你若不讓便雅憫跟我們同去，我們就不去給你買糧。因為那人說，『你們不把弟弟帶來，就不要再來見我。』」
6 以色列說：「你們為什麼告訴他你們還有一個弟弟，給我惹麻煩呢？」 7 他們回答說：「那人詳細詢問我們和我們家人的情況，問我們的父親是否在世，還有沒有弟兄。我們如實回答，怎會想到他非要我們把弟弟帶去呢？」
8 猶大對父親以色列說：「你就讓便雅憫跟我同去吧，我們好立刻動身，這樣我們一家老小才能保住性命，不致餓死。 9 我親自保證便雅憫的安全，你可以向我要人。我若不把他帶回來見你，情願一生擔罪。 10 我們若是沒有耽擱的話，現在已經往返兩趟了。」
11 他們的父親以色列說：「事到如今，只好這樣了。你們帶一些上好的乳香、蜂蜜、香料、沒藥、榧子和杏仁等土產，去送給那人作禮物吧。 12 你們還要帶雙倍的錢，好歸還上次留在你們口袋中的錢，那可能是弄錯了。 13 帶你們的弟弟去見那人吧！ 14 願全能的上帝叫那人憐憫你們，讓西緬和便雅憫回來。我若喪子就喪子吧！」
15 於是，他們就帶著便雅憫、禮物和雙倍的錢去埃及見約瑟。 16 約瑟看見便雅憫和他們同來，就對管家說：「你帶他們到我家裡去，宰殺牲畜，預備宴席，中午他們要跟我一起吃飯。」 17 管家照約瑟的吩咐，帶他們到約瑟家裡。 18 他們被帶到約瑟家後非常害怕，說：「他把我們帶到這裡來，一定跟上次放在我們口袋中的錢有關。他想害我們，強迫我們做他的奴僕，搶我們的驢。」
19 他們走到約瑟的管家跟前，在房門口對他說： 20 「先生，我們上次曾來這裡買糧。 21 但在回家的途中住宿時，我們打開口袋，發現我們帶來買糧的錢分毫不少地放在那裡。我們把這些錢帶回來了， 22 又另外帶了一些錢來買糧。我們不知道誰把買糧的錢放進了我們的口袋。」
23 管家說：「你們放心，不要害怕，你們口袋裡那些錢是你們的上帝，你們父親的上帝賜給你們的。我已經收了你們買糧的錢。」說完就把西緬帶出來和他們見面， 24 接著帶他們進約瑟的家，給他們水洗腳，給他們的驢餵草料。 25 他們知道要在那裡吃午餐，就預備好禮物，等約瑟中午回來。
26 約瑟來了，他們就把帶來的禮物獻給他，向他俯伏下拜。 27 約瑟向他們問好，然後說：「你們提起過你們的老父親，他還健在、安康嗎？」 28 他們回答說：「你僕人——我們的父親仍然健在、安康。」說完了，又向他下拜。 29 約瑟抬頭看見了自己的同胞弟弟便雅憫，就問道：「這就是你們所說那位最小的弟弟嗎？」他又對便雅憫說：「孩子，願上帝施恩給你。」 30 約瑟愛弟之心油然而生，急忙出去找哭的地方。他到自己的房間裡哭了一場。
31 他洗過臉出來，控制著自己的感情，吩咐人擺飯。 32 約瑟自己一桌，他的弟兄們一桌，那些和他們一起吃飯的埃及人一桌，因為埃及人厭惡和希伯來人同席。 33 約瑟讓他的弟兄們在他對面按照長幼次序坐，他們面面相覷，非常驚訝。 34 約瑟吩咐人把自己面前的菜餚分給他們，便雅憫得的那份比其他弟兄多五倍。他們盡情地和約瑟一同吃喝。
1 Moseboken 43
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Benjamin reser till Josef
43 Men svälten var fruktansvärd i landet. 2 När säden som de hade fört med sig från Egypten var slut, sa fadern till dem: ”Res dit igen och köp lite mat åt oss!”
3 Men Juda[a] sa till honom: ”Mannen menade allvar när han sa: ’Kom inte tillbaka till mig igen utan er bror!’ 4 Låter du vår bror följa med oss, så reser vi för att köpa säd åt dig. 5 Men om du inte låter honom följa med, kan vi inte resa. Mannen sa ju till oss att vi inte fick komma tillbaka till honom utan vår bror.”
6 ”Varför gjorde ni detta mot mig att ni berättade att ni hade en bror till?” sa Israel. 7 ”Mannen frågade noga om vår familj”, svarade de. ”Han ville veta om vår far fortfarande levde, och han frågade om vi hade ytterligare någon bror, och därför berättade vi det för honom. Hur kunde vi veta att han skulle säga: ’För hit er bror?’ ”
8 Juda sa till sin far: ”Skicka pojken med mig, så att vi kan ge oss av och så får överleva, annars kommer vi att dö av svält allihop, både vi och våra barn. 9 Jag garanterar hans trygghet. Du får hålla mig personligen ansvarig för honom. Om jag inte för honom tillbaka, så bär jag skulden inför dig resten av livet. 10 Hade vi inte dröjt så här, skulle vi redan ha hunnit tillbaka för andra gången.”
11 Till slut sa deras far Israel till dem: ”Om det inte går att undvika så gör så här: ta landets bästa produkter i era säckar som gåva åt den där mannen, lite balsam, lite honung, dragantgummi, myrra, pistagenötter och mandlar. [b] 12 Ta med er dubbelt så mycket pengar, så att ni kan betala tillbaka det som fanns i säckarna, eftersom det förmodligen berodde på ett misstag, 13 och ta er bror och res iväg. 14 Måtte Gud den Väldige låta mannen visa barmhärtighet mot er, så att han låter er andre bror och Benjamin följa med er tillbaka! Men om jag måste förlora mina barn, så får det bli som det blir.”
15 Då tog de med sig gåvorna och dubbelt så mycket pengar som förra gången och även sin bror Benjamin. De skyndade sig att komma fram till Egypten, där de fick träda fram inför Josef.
16 När Josef såg att Benjamin var med dem, sa han till sin närmaste man: ”Ta med dessa män hem till mig, slakta djur och laga maten, för de ska äta middag tillsammans med mig.” 17 Mannen gjorde som han blev tillsagd och tog dem med sig till Josefs hus.
18 Bröderna blev rädda när de fördes dit. ”Det är för att pengarna låg i säckarna förra gången som vi nu förs hit”, tänkte de. ”Nu kommer han att anfalla oss och övermanna oss. Sedan kommer han att göra oss till slavar och ta våra åsnor.”
19 De gick fram till Josefs närmaste man vid ingången till Josefs hus och talade till honom: 20 ”Hör på oss, herre. När vi hade varit här första gången för att köpa mat, 21 stannade vi över natten på vägen och öppnade våra säckar. Då fann vi att alla pengarna som vi betalt för säden låg överst i säckarna. Här är de. Vi har tagit dem med oss tillbaka, 22 tillsammans med ytterligare pengar för att köpa säd. Vi vet inte vem som kan ha lagt pengarna i säckarna.” 23 ”Oroa er inte för det”, sa Josefs närmaste man till dem. ”Ni behöver inte vara rädda. Er Gud, er fars Gud har gett er en skatt i era säckar. Jag fick betalt för säden.”
Sedan förde mannen ut Simon till dem. 24 Mannen visade dem in i huset, och de fick vatten att tvätta fötterna med, och deras åsnor fick foder. 25 De tog sedan fram sina gåvor till Josef som skulle komma vid middagstiden, för de hade fått veta att de skulle äta där. 26 När Josef kom hem, gav de honom gåvorna som de fört med sig till huset och bugade sig djupt inför honom.
27 Han frågade hur de hade haft det och tillade: ”Och hur mår er gamle far, som ni berättade om? Lever han fortfarande?” 28 ”Ja”, svarade de. ”Vår far, din tjänare, lever och mår bra.” Sedan bugade de sig djupt inför honom igen.
29 Josef såg på sin bror, sin mors son Benjamin och frågade: ”Är det här er yngste bror, som ni berättade om? Måtte Gud vara nådig mot dig, min son!” 30 Sedan gick Josef snabbt ut därifrån, för han överväldigades av kärlek till sin bror och blev tvungen att hitta ett ställe där han kunde gråta. Han gick till sitt privata rum och grät där. 31 Sedan tvättade han ansiktet och kom ut och försökte behärska sig och befallde att maten skulle serveras.
32 Josef åt för sig själv, hans bröder serverades vid ett annat bord och egypterna vid ännu ett annat. Egypterna kunde nämligen inte äta tillsammans med hebréer, för det skulle ha varit avskyvärt för dem. 33 Bröderna satt mitt emot Josef i åldersordning, från den äldste till den yngste. De såg förvånade på varandra.
34 Maten serverades åt dem från hans eget bord. Han gav den största portionen till Benjamin – fem gånger så mycket som till någon av de andra. De åt och drack glatt tillsammans.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.