1 Moseboken 41
Svenska Folkbibeln 2015
Faraos drömmar
41 Efter två år hände det att farao drömde att han stod vid Nilen. 2 Han såg sju kor, vackra och feta, komma upp ur floden, och de betade i vassen. 3 Sedan såg han sju andra kor, fula och magra, komma upp ur floden. De ställde sig bredvid de andra korna på flodstranden, 4 och de fula och magra korna åt upp de sju vackra och feta korna. Därefter vaknade farao.
5 Men han somnade igen och såg då i drömmen sju ax, frodiga och vackra, som växte på samma strå. 6 Sedan såg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av östanvinden. 7 Och de sju tunna axen slukade de sju frodiga och fulla axen. Sedan vaknade farao, och se, det var en dröm.
8 På morgonen var han orolig till sinnes, och han skickade efter och kallade till sig Egyptens alla spåmän och vise män. Farao berättade sina drömmar för dem, men det fanns ingen som kunde tyda dem för honom. 9 (A) Då sade överste munskänken till farao: ”I dag måste jag påminna om mina synder. 10 När farao en gång var arg på sina tjänare, satte han mig och förste bagaren i förvar hos befälhavaren för livvakterna. 11 Då hade vi båda samma natt var sin dröm, och våra drömmar hade var sin särskilda tydning. 12 Tillsammans med oss fanns där en ung hebré som var tjänare hos befälhavaren för livvakterna. Vi berättade våra drömmar för honom och han tydde dem för oss. Han tydde vad var och en av oss hade drömt, 13 och som han tydde för oss, så blev det. Jag fick tillbaka min tjänst och den andre hängdes.”
14 (B) Då skickade farao bud efter Josef. Man skyndade sig att hämta ut honom ur fängelset, och han fick raka sig[a] och byta kläder och kom sedan inför farao. 15 Farao sade till Josef: ”Jag har haft en dröm, och det finns ingen som kan tyda den. Men jag har hört om dig att när du får höra en dröm så kan du tyda den.” 16 Josef sade till farao: ”Inte jag, men Gud kan ge farao ett gynnsamt svar.”
17 Då sade farao till Josef: ”Jag drömde att jag stod på Nilens strand. 18 Jag såg sju kor, vackra och feta, komma upp ur floden, och de betade i vassen. 19 Sedan såg jag sju andra kor komma upp, klena och mycket fula och magra. Jag har aldrig sett så fula kor i hela Egyptens land. 20 Och de magra och fula korna åt upp de sju första, feta korna. 21 Men när de hade svalt dem, märktes inte att de hade ätit upp dem. De var lika fula som förut. Sedan vaknade jag.
22 Men jag drömde igen och såg då sju ax, fullmatade och vackra, växa på samma strå. 23 Sedan såg jag sju andra ax skjuta upp, torra och tunna och svedda av östanvinden. 24 Och de tunna axen slukade de sju vackra axen. Detta har jag talat om för spåmännen, men ingen kunde förklara det för mig.”
25 Då sade Josef till farao: ”Faraos drömmar har en och samma betydelse. Gud har visat farao vad han tänker göra. 26 De sju vackra korna betyder sju år, och de sju vackra axen betyder också sju år. Drömmarna har en och samma betydelse. 27 De sju magra och fula korna som kom upp efter dem betyder sju år, likaså de sju tomma axen som var svedda av östanvinden. Det ska komma sju hungerår[b].
28 Det var det jag menade när jag sade till farao: Gud har låtit farao veta vad han tänker göra. 29 Sju år ska komma med stort överflöd över hela Egyptens land. 30 Men efter dem ska det komma sju hungerår så att man glömmer allt det överflöd som var i Egypten, och svälten ska ödelägga landet. 31 Man ska inte minnas överflödet som var i landet på grund av den svält som sedan kommer, för den ska bli mycket svår. 32 Och att farao har haft drömmen två gånger betyder att det är fast bestämt av Gud och att han låter det komma snart.
33 Därför bör farao utse en förståndig och vis man och sätta honom över Egyptens land. 34 Farao bör också sätta förvaltare över landet och ta upp en femtedel av skörden i Egypten under de sju överflödsåren. 35 Under de kommande goda åren ska de samla in allt ätbart och lagra och förvara säd under faraos tillsyn i städerna. 36 Det ska finnas förråd av livsmedel för landet under de sju hungerår som ska drabba Egypten. Då behöver inte landet gå under genom svälten.”
Josef upphöjs
37 Detta tilltalade farao och alla hans tjänare, 38 och han sade till dem: ”Finns det någon som har Guds ande som denne man?” 39 Och farao sade till Josef: ”Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, så finns det ingen som är så förståndig och vis som du. 40 (C) Du ska styra[c] över mitt hus, och allt mitt folk ska rätta sig efter dina befallningar. Bara när det gäller tronen ska jag vara högre än du.” 41 Och farao sade till Josef: ”Se, jag sätter dig över hela Egyptens land.” 42 Och farao tog av ringen[d] från sin hand och satte den på Josefs hand, och han klädde honom i kläder av fint linne och hängde en kedja av guld runt hans hals. 43 (D) Han lät honom åka i vagnen närmast efter sin egen och man ropade ”Abrek[e]!” framför honom. Så satte farao honom över hela Egyptens land.
44 Sedan sade farao till Josef: ”Jag är farao. Utan din vilja ska ingen i Egyptens land lyfta hand eller fot.” 45 Farao gav Josef namnet Safenat-Panéa[f] och gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On[g]. Sedan reste Josef omkring i Egyptens land.
46 Josef var trettio år[h] när han stod inför farao, Egyptens kung. Han lämnade farao och reste omkring i hela Egypten. 47 Under de sju goda åren gav landet skörd i överflöd, 48 och under dessa sju år samlade Josef in allt ätbart och lagrade det i städerna. I varje stad lagrade han den föda som kom från fälten runt omkring. 49 På så sätt samlade Josef så mycket säd som det finns sand i havet. Till sist slutade han att hålla räkning på den, för den kunde inte räknas.
50 (E) Innan hungeråren kom föddes två söner åt Josef. De föddes av Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On. 51 Josef gav den förstfödde namnet Manasse[i], ”för”, sade han, ”Gud har låtit mig glömma all min olycka och hela min fars hus.” 52 Den andre gav han namnet Efraim[j], ”för”, sade han, ”Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land.”
53 Men de sju överflödsåren i Egypten tog slut.[k] 54 (F) Och så började de sju hungeråren som Josef hade förutsagt. Det blev svält i alla länder, men i Egypten fanns det bröd överallt. 55 Och när hela Egyptens land började hungra och folket ropade till farao efter bröd, sade han till alla egyptierna: ”Gå till Josef och gör som han säger!” 56 När svälten hade brett ut sig över hela landet, öppnade Josef alla förrådshus och sålde säd till egyptierna. Men svälten blev allt svårare i Egypten. 57 Och man kom från hela världen till Josef i Egypten för att köpa säd, för svälten var svår i hela världen.
Footnotes
- 41:14 raka sig Egyptier rakade ofta av sig både skägg och hår, medan semiter lät båda växa (3 Mos 19:27). Att raka av allt var en hygienisk åtgärd (3 Mos 14:9).
- 41:27 hungerår Tack vare Nilfloden var Egypten regionens kornbod som sällan drabbades av svält (12:10). Ett exempel på en tid av svält i Egypten nämns i ”Nefertis syner”, en skrift ca hundra år äldre än Josefs upphöjelse 1885 f Kr.
- 41:40 styra Josef är den förste kände semiten som upphöjs till en sådan position i Egypten. Det blev vanligare under hyksostiden (1750-1550 f Kr). Även den monoteistiske farao Akhenaten (ca 1353-1336 f Kr) hade en liknande semitisk minister vid namn Tutu.
- 41:42 ringen Med denna kunde Josef signera i faraos namn (jfr 1 Kung 21:8, Est 3:10, 8:2).
- 41:43 Abrek Betydelsen oviss, kanske ”knäböj”.
- 41:45 Safenat-Panéa Betydelsen oviss, kanske egyptiska för ”Gud har talat, han ska leva” eller ”den som känner hemligheter”.
- 41:45 prästen i On Den inflytelserike översteprästen för solguden Ra. On låg 1,5 mil norr om Kairo.
- 41:46 Josef var trettio år Ca 1885 f Kr (jfr 45:6, 47:28).
- 41:51 Manasse Anknyter till det hebreiska ordet för ”glömma”.
- 41:52 Efraim Anknyter till det hebreiska ordet för ”göra fruktsam”.
- 41:53 de sju överflödsåren … de sju hungeråren Ca 1885-1878 och 1878-1871 f Kr.
Genesis 41
New King James Version
Pharaoh’s Dreams
41 Then it came to pass, at the end of two full years, that (A)Pharaoh had a dream; and behold, he stood by the river. 2 Suddenly there came up out of the river seven cows, fine looking and fat; and they fed in the meadow. 3 Then behold, seven other cows came up after them out of the river, ugly and gaunt, and stood by the other cows on the bank of the river. 4 And the ugly and gaunt cows ate up the seven fine looking and fat cows. So Pharaoh awoke. 5 He slept and dreamed a second time; and suddenly seven heads of grain came up on one stalk, plump and good. 6 Then behold, seven thin heads, blighted by the (B)east wind, sprang up after them. 7 And the seven thin heads devoured the seven plump and full heads. So Pharaoh awoke, and indeed, it was a dream. 8 Now it came to pass in the morning (C)that his spirit was troubled, and he sent and called for all (D)the magicians of Egypt and all its (E)wise men. And Pharaoh told them his dreams, but there was no one who could interpret them for Pharaoh.
9 Then the (F)chief butler spoke to Pharaoh, saying: “I remember my faults this day. 10 When Pharaoh was (G)angry with his servants, (H)and put me in custody in the house of the captain of the guard, both me and the chief baker, 11 (I)we each had a dream in one night, he and I. Each of us dreamed according to the interpretation of his own dream. 12 Now there was a young (J)Hebrew man with us there, a (K)servant of the captain of the guard. And we told him, and he (L)interpreted our dreams for us; to each man he interpreted according to his own dream. 13 And it came to pass, just (M)as he interpreted for us, so it happened. He restored me to my office, and he hanged him.”
14 (N)Then Pharaoh sent and called Joseph, and they (O)brought him quickly (P)out of the dungeon; and he shaved, (Q)changed his clothing, and came to Pharaoh. 15 And Pharaoh said to Joseph, “I have had a dream, and there is no one who can interpret it. (R)But I have heard it said of you that you can understand a dream, to interpret it.”
16 So Joseph answered Pharaoh, saying, (S)“It is not in me; (T)God will give Pharaoh an answer of peace.”
17 Then Pharaoh said to Joseph: “Behold, (U)in my dream I stood on the bank of the river. 18 Suddenly seven cows came up out of the river, fine looking and fat; and they fed in the meadow. 19 Then behold, seven other cows came up after them, poor and very ugly and gaunt, such ugliness as I have never seen in all the land of Egypt. 20 And the gaunt and ugly cows ate up the first seven, the fat cows. 21 When they had eaten them up, no one would have known that they had eaten them, for they were just as ugly as at the beginning. So I awoke. 22 Also I saw in my dream, and suddenly seven [a]heads came up on one stalk, full and good. 23 Then behold, seven heads, withered, thin, and blighted by the east wind, sprang up after them. 24 And the thin heads devoured the seven good heads. So (V)I told this to the magicians, but there was no one who could explain it to me.”
25 Then Joseph said to Pharaoh, “The dreams of Pharaoh are one; (W)God has shown Pharaoh what He is about to do: 26 The seven good cows are seven years, and the seven good [b]heads are seven years; the dreams are one. 27 And the seven thin and ugly cows which came up after them are seven years, and the seven empty heads blighted by the east wind are (X)seven years of famine. 28 (Y)This is the thing which I have spoken to Pharaoh. God has shown Pharaoh what He is about to do. 29 Indeed (Z)seven years of great plenty will come throughout all the land of Egypt; 30 but after them seven years of famine will (AA)arise, and all the plenty will be forgotten in the land of Egypt; and the famine (AB)will deplete the land. 31 So the plenty will not be known in the land because of the famine following, for it will be very severe. 32 And the dream was repeated to Pharaoh twice because the (AC)thing is established by God, and God will shortly bring it to pass.
33 “Now therefore, let Pharaoh select a discerning and wise man, and set him over the land of Egypt. 34 Let Pharaoh do this, and let him appoint [c]officers over the land, (AD)to collect one-fifth of the produce of the land of Egypt in the seven plentiful years. 35 And (AE)let them gather all the food of those good years that are coming, and store up grain under the [d]authority of Pharaoh, and let them keep food in the cities. 36 Then that food shall be as a [e]reserve for the land for the seven years of famine which shall be in the land of Egypt, that the land (AF)may not [f]perish during the famine.”
Joseph’s Rise to Power
37 So (AG)the advice was good in the eyes of Pharaoh and in the eyes of all his servants. 38 And Pharaoh said to his servants, “Can we find such a one as this, a man (AH)in whom is the Spirit of God?”
39 Then Pharaoh said to Joseph, “Inasmuch as God has shown you all this, there is no one as discerning and wise as you. 40 (AI)You shall be [g]over my house, and all my people shall be ruled according to your word; only in regard to the throne will I be greater than you.” 41 And Pharaoh said to Joseph, “See, I have (AJ)set you over all the land of Egypt.”
42 Then Pharaoh (AK)took his signet ring off his hand and put it on Joseph’s hand; and he (AL)clothed him in garments of fine linen (AM)and put a gold chain around his neck. 43 And he had him ride in the second (AN)chariot which he had; (AO)and they cried out before him, “Bow the knee!” So he set him (AP)over all the land of Egypt. 44 Pharaoh also said to Joseph, “I am Pharaoh, and without your consent no man may lift his hand or foot in all the land of Egypt.” 45 And Pharaoh called Joseph’s name [h]Zaphnath-Paaneah. And he gave him as a wife (AQ)Asenath, the daughter of Poti-Pherah priest of On. So Joseph went out over all the land of Egypt.
46 Joseph was thirty years old when he (AR)stood before Pharaoh king of Egypt. And Joseph went out from the presence of Pharaoh, and went throughout all the land of Egypt. 47 Now in the seven plentiful years the ground brought forth [i]abundantly. 48 So he gathered up all the food of the seven years which were in the land of Egypt, and laid up the food in the cities; he laid up in every city the food of the fields which surrounded them. 49 Joseph gathered very much grain, (AS)as the sand of the sea, until he stopped counting, for it was immeasurable.
50 (AT)And to Joseph were born two sons before the years of famine came, whom Asenath, the daughter of Poti-Pherah priest of On, bore to him. 51 Joseph called the name of the firstborn [j]Manasseh: “For God has made me forget all my toil and all my (AU)father’s house.” 52 And the name of the second he called [k]Ephraim: “For God has caused me to be (AV)fruitful in the land of my affliction.”
53 Then the seven years of plenty which were in the land of Egypt ended, 54 (AW)and the seven years of famine began to come, (AX)as Joseph had said. The famine was in all lands, but in all the land of Egypt there was bread. 55 So when all the land of Egypt was famished, the people cried to Pharaoh for bread. Then Pharaoh said to all the Egyptians, “Go to Joseph; (AY)whatever he says to you, do.” 56 The famine was over all the face of the earth, and Joseph opened [l]all the storehouses and (AZ)sold to the Egyptians. And the famine became severe in the land of Egypt. 57 (BA)So all countries came to Joseph in Egypt to (BB)buy grain, because the famine was severe in all lands.
Footnotes
- Genesis 41:22 Heads of grain
- Genesis 41:26 Heads of grain
- Genesis 41:34 overseers
- Genesis 41:35 Lit. hand
- Genesis 41:36 Lit. supply
- Genesis 41:36 be cut off
- Genesis 41:40 In charge of
- Genesis 41:45 Probably Egyptian for God Speaks and He Lives
- Genesis 41:47 Lit. by handfuls
- Genesis 41:51 Lit. Making Forgetful
- Genesis 41:52 Lit. Fruitfulness
- Genesis 41:56 Lit. all that was in them
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
