1 Moseboken 39
Svenska Folkbibeln 2015
Josef hos Potifar
39 (A) Josef hade förts ner till Egypten. Och Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för livvakterna, köpte honom av ismaeliterna som hade fört honom dit. 2 (B) Herren var med Josef, och han blev en man som lyckades med allt. Han var i sin egyptiske herres hus, 3 och hans herre såg att Herren var med honom, eftersom Herren lät allt han gjorde lyckas i hans hand. 4 Josef fann nåd för Potifars ögon och fick betjäna honom. Potifar satte honom över hela sitt hus och lämnade allt han ägde i Josefs händer. 5 (C) Från den stund han satte honom över sitt hus och alla sina ägodelar, välsignade Herren egyptierns hus för Josefs skull. Herrens välsignelse vilade över allt som var hans, både hemma och ute på marken. 6 Och han lämnade allt i Josefs händer. Med honom som hjälp bekymrade han sig inte om något annat än maten som han åt.
Josef var välväxt och såg bra ut. 7 Efter en tid hände det att hans herres hustru kastade sina blickar på honom och sade: ”Ligg med mig!” 8 Men han vägrade och sade till sin herres hustru: ”När min herre har mig i sin tjänst bekymrar han sig inte om något i huset. Allt han äger har han lämnat i mina händer. 9 Här i huset har han inte större makt än jag, och han har inte nekat mig någonting, utom dig eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna göra något så ont och synda mot Gud?” 10 Och fast hon talade så till Josef dag efter dag, lyssnade han inte på henne. Han ville inte ligga hos henne eller vara tillsammans med henne.
11 Men en dag kom han in i huset för att utföra sitt arbete, och ingen av husfolket var därinne. 12 Då grep hon honom i manteln och sade: ”Ligg med mig!” Men han lämnade manteln i hennes hand och flydde och sprang ut. 13 När hon såg att han hade lämnat manteln i hennes hand och flytt, 14 ropade hon på sitt husfolk och sade till dem: ”Se här! Han har tagit hit till oss en hebreisk man som vill roa sig med oss[a]. Han kom in till mig och ville ligga med mig. Men jag skrek högt, 15 och när han hörde hur jag höjde rösten och skrek, lämnade han manteln hos mig och flydde och sprang ut.”
16 Sedan lät hon hans mantel ligga kvar hos sig tills hans herre kom hem. 17 Då berättade hon samma sak för honom. Hon sade: ”Den hebreiske tjänaren som du har tagit hit till oss, han kom in till mig för att roa sig med mig. 18 Men när jag höjde rösten och ropade, lämnade han sin mantel hos mig och flydde ut.” 19 När Josefs herre hörde sin hustru berätta för honom att hans tjänare hade gjort så mot henne, blev han rasande 20 (D) och satte Josef i fängelset, platsen där kungens fångar hölls fängslade. Där satt Josef i fängelset.
21 Men Herren var med Josef, och han gav honom nåd och lät honom bli vänligt bemött av föreståndaren för fängelset. 22 Han lät Josef ha ansvar för alla fångar i fängelset och göra allt som skulle göras där. 23 (E) Föreståndaren för fängelset bekymrade sig inte om något som Josef hade hand om, eftersom Herren var med honom och lät honom lyckas i allt han gjorde.
Footnotes
- 39:14 roa sig med oss Hebr. sachéq kan ha sexuell anspelning (jfr 1 Mos 26:8, 2 Mos 32:6).
Genesis 39
21st Century King James Version
39 And Joseph was brought down to Egypt; and Potiphar, an officer of Pharaoh, captain of the guard, an Egyptian, bought him from the hands of the Ishmaelites, who had brought him down thither.
2 And the Lord was with Joseph, and he was a prosperous man; and he was in the house of his master the Egyptian.
3 And his master saw that the Lord was with him, and that the Lord made all that he did to prosper in his hand.
4 And Joseph found grace in his sight, and he served him. And he made him overseer over his house, and all that he had he put into his hand.
5 And it came to pass from the time that he had made him overseer in his house and over all that he had, that the Lord blessed the Egyptian’s house for Joseph’s sake; and the blessing of the Lord was upon all that he had in the house and in the field.
6 And he left all that he had in Joseph’s hand; and he knew not anything he had, save the bread which he ate. And Joseph was a goodly person, and wellfavored.
7 And it came to pass after these things, that his master’s wife cast her eyes upon Joseph; and she said, “Lie with me.”
8 But he refused, and said unto his master’s wife, “Behold, my master knoweth not what is with me in the house, and he hath committed all that he hath to my hand.
9 There is none greater in this house than I, neither hath he kept back any thing from me but thee, because thou art his wife. How then can I do this great wickedness, and sin against God?”
10 And it came to pass, as she spoke to Joseph day by day, that he hearkened not unto her to lie by her or to be with her.
11 And it came to pass about this time that Joseph went into the house to do his business, and there were none of the men of the house there within.
12 And she caught him by his garment, saying, “Lie with me.” And he left his garment in her hand and fled, and got himself out.
13 And it came to pass, when she saw that he had left his garment in her hand and had fled forth,
14 that she called unto the men of her house and spoke unto them, saying, “See, he hath brought in a Hebrew unto us to mock us. He came in unto me to lie with me, and I cried with a loud voice.
15 And it came to pass when he heard that I lifted up my voice and cried, that he left his garment with me and fled, and got himself out.”
16 And she laid aside his garment by her until his lord came home.
17 And she spoke unto him according to these words, saying, “The Hebrew servant whom thou hast brought unto us came in unto me to mock me.
18 And it came to pass, as I lifted up my voice and cried, that he left his garment with me and fled out.”
19 And it came to pass, when his master heard the words of his wife which she spoke unto him, saying, “After this manner did thy servant to me,” that his wrath was kindled.
20 And Joseph’s master took him and put him into the prison, a place where the king’s prisoners were bound; and he was there in the prison.
21 But the Lord was with Joseph and showed him mercy, and gave him favor in the sight of the keeper of the prison.
22 And the keeper of the prison committed to Joseph’s hand all the prisoners who were in the prison; and whatsoever they did there, he was the doer of it.
23 The keeper of the prison looked not into any thing that was under his hand, because the Lord was with him; and that which he did, the Lord made it to prosper.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1994 by Deuel Enterprises, Inc.