1 Moseboken 39
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Josef kastas i fängelse
39 Josef hade nu förts ner till Egypten. Potifar, faraos hovman och befälhavare för livgardet, en egypter, köpte honom av ismaeliterna som hade fört honom dit. 2 Herren var med Josef, allt han gjorde lyckades väl. Han var i sin egyptiske husbondes hus, 3 och denne förstod att Herren var med Josef och gav honom framgång i allt han företog sig. 4 Han såg med välvilja på Josef och gjorde honom till sin närmaste man. Josef fick ansvar för hela hushållet och över allt som Potifar ägde. 5 Från den dagen han gav Josef ansvaret för sitt hus och sin egendom, välsignade Herren egypterns hus på grund av Josef. Herren välsignade allt Potifar hade, såväl hemma som ute på markerna. 6 Josef fick ansvaret för allt hans husbonde ägde. Det enda Potifar själv behövde bry sig om var vad han skulle äta.
Josef var välbyggd och såg bra ut. 7 Efter en tid började Potifars hustru göra närmanden mot honom och föreslog att han skulle ligga med henne.
8 Josef vägrade och svarade: ”Min husbonde bekymrar sig inte för någonting i sitt hus utan har lämnat allt han äger i min vård. 9 Själv har han inte mer makt här än vad jag har. Han har inte undanhållit mig annat än dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag kunna göra något så ont som detta och synda mot Gud?”
10 Men hon fortsatte med sina förslag dag efter dag. Josef vägrade dock att lyssna till henne och ville varken ligga med henne eller ens vara nära henne.
11 En dag när han gick in i huset för att sköta sina sysslor, var ingen annan inne. 12 Då kom hon och grep tag i hans kläder och krävde att han skulle ligga med henne. Men han lämnade sin mantel i hennes hand och flydde ut. 13 När hon såg att han lämnade sin mantel och flydde, 14 ropade hon på husfolket och sa till dem:
”Se här! Han har tagit hit den där hebreiske slaven som bara vill roa sig med oss. Han kom och ville ligga med mig, men jag skrek högt, 15 och när han hörde mitt skrik, lämnade han sin mantel och sprang ut.”
16 Hon behöll hans mantel och när hans husbonde kom hem på kvällen, 17 berättade hon samma sak också för honom: ”Den där hebreiske slaven, som du har tagit hit, kom och ville roa sig med mig, 18 men jag ropade och skrek. Då lämnade han sin mantel och flydde.”
19 När husbonden hörde hustruns berättelse om hur hans slav hade uppfört sig mot henne, blev han rasande. 20 Husbonden grep Josef och spärrade in honom i det fängelse där kungen hade sina fångar. Så satt alltså Josef nu i fängelse. 21 Men Herren var med Josef också där och var god emot honom. Han gjorde fängelsechefen så välvilligt inställd mot Josef 22 att han gav Josef ansvaret för alla de andra fångarna liksom ansvaret för allt som gjordes där.
23 Fängelsechefen behövde inte bekymra sig över något av det som Josef tog hand om, för Herren var med honom och allt han gjorde lyckades väl.
1 Mosebok 39
Svenska 1917
39 Och Josef fördes ned till Egypten; och Potifar, som var hovman hos Farao och hövitsman för drabanterna, en egyptisk man, köpte honom av ismaeliterna som hade fört honom ditned.
2 Och HERREN var med Josef, så att han blev en lyckosam man. Och han vistades i sin herres, egyptierns, hus;
3 och hans herre såg att HERREN var med honom, ty allt vad han gjorde lät HERREN lyckas väl under hans hand.
4 Och Josef fann nåd för hans ögon och fick betjäna honom. Och han satte honom över sitt hus, och allt vad han ägde lämnade han i hans vård.
5 Och från den stund då han hade satt honom över sitt hus och över allt vad han ägde, välsignade HERREN egyptierns hus, för Josefs skull; och HERRENS välsignelse vilade över allt vad han ägde, hemma och på marken.
6 Därför överlät han i Josefs vård allt vad han ägde, och sedan han hade fått honom till sin hjälp, bekymrade han sig icke om något, utom maten som han själv åt. Men Josef hade en skön gestalt och var skön att skåda.
7 Och efter en tid hände sig att hans herres hustru kastade sina ögon på Josef och sade: »Ligg hos mig.»
8 Men han ville icke, utan sade till sin herres hustru: »Se, alltsedan min herre har tagit mig till sin hjälp, bekymrar han sig icke om något i huset, och allt vad han äger har han lämnat i min vård.
9 Han har i detta hus icke större makt än jag, och intet annat har han förbehållit sig än dig allena, eftersom du är hans hustru. Huru skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?»
10 Och fastän hon talade sådant dag efter dag till Josef, hörde han dock icke på henne och ville icke ligga hos henne eller vara med henne.
11 Men en dag då han kom in i huset för att förrätta sina sysslor, och ingen av husfolket var tillstädes därinne,
12 fattade hon honom i manteln och sade: »Ligg hos mig.» Men han lämnade manteln i hennes hand och flydde och kom ut.
13 Då hon nu såg att han hade lämnat sin mantel i hennes hand och flytt ut,
14 ropade hon på sitt husfolk och sade till dem: »Sen här, han har fört hit till oss en hebreisk man, för att denne skulle locka oss till lättfärdighet. Han kom in till mig och ville ligga hos mig; men jag ropade med hög röst.
15 Och när han hörde att jag hov upp min röst och ropade, lämnade han sin mantel kvar hos mig och flydde och kom ut.»
16 Och hon lät hans mantel ligga kvar hos sig, till dess hans herre kom hem;
17 då berättade hon för honom detsamma; hon sade: »Den hebreiske tjänaren som du har fört hit till oss kom in till mig, och ville locka mig till lättfärdighet.
18 Men då jag hov upp min röst och ropade, lämnade han sin mantel kvar hos mig och flydde ut.»
19 När nu hans herre hörde vad hans hustru berättade för honom, nämligen att hans tjänare hade betett sig mot henne på detta sätt, blev hans vrede upptänd.
20 Och Josefs herre tog honom och lät sätta honom i det fängelse där konungens fångar sutto fängslade; där fick han då vara i fängelse.
21 Men HERREN var med Josef och förskaffade honom ynnest och lät honom finna nåd hos föreståndaren för fängelset.
22 Och föreståndaren för fängelset lät alla fångar som sutto i fängelset stå under Josefs uppsikt; och allt vad där skulle göras, det gjordes genom honom.
23 Föreståndaren för fängelset tog sig alls icke av något som Josef hade om hand, eftersom HERREN var med denne; och vad han gjorde, det lät HERREN lyckas väl.
創世記 39
Chinese Union Version Modern Punctuation (Traditional)
39 約瑟被帶下埃及去。有一個埃及人，是法老的內臣護衛長波提乏，從那些帶下他來的以實瑪利人手下買了他去。 2 約瑟住在他主人埃及人的家中，耶和華與他同在，他就百事順利。 3 他主人見耶和華與他同在，又見耶和華使他手裡所辦的盡都順利， 4 約瑟就在主人眼前蒙恩，伺候他主人，並且主人派他管理家務，把一切所有的都交在他手裡。 5 自從主人派約瑟管理家務和他一切所有的，耶和華就因約瑟的緣故賜福於那埃及人的家；凡家裡和田間一切所有的，都蒙耶和華賜福。 6 波提乏將一切所有的都交在約瑟的手中，除了自己所吃的飯，別的事一概不知。約瑟原來秀雅俊美。
主母誣約瑟
7 這事以後，約瑟主人的妻以目送情給約瑟，說：「你與我同寢吧！」 8 約瑟不從，對他主人的妻說：「看哪，一切家務我主人都不知道，他把所有的都交在我手裡。 9 在這家裡沒有比我大的，並且他沒有留下一樣不交給我，只留下了你，因為你是他的妻子。我怎能做這大惡得罪神呢？」 10 後來她天天和約瑟說，約瑟卻不聽從她，不與她同寢，也不和她在一處。 11 有一天，約瑟進屋裡去辦事，家中人沒有一個在那屋裡。 12 婦人就拉住他的衣裳，說：「你與我同寢吧！」約瑟把衣裳丟在婦人手裡，跑到外邊去了。 13 婦人看見約瑟把衣裳丟在她手裡跑出去了， 14 就叫了家裡的人來，對他們說：「你們看！他帶了一個希伯來人進入我們家裡，要戲弄我們。他到我這裡來，要與我同寢，我就大聲喊叫。 15 他聽見我放聲喊起來，就把衣裳丟在我這裡，跑到外邊去了。」 16 婦人把約瑟的衣裳放在自己那裡，等著他主人回家， 17 就對他如此如此說：「你所帶到我們這裡的那希伯來僕人進來要戲弄我， 18 我放聲喊起來，他就把衣裳丟在我這裡跑出去了。」
波提乏囚約瑟於監
19 約瑟的主人聽見他妻子對他所說的話，說「你的僕人如此如此待我」，他就生氣， 20 把約瑟下在監裡，就是王的囚犯被囚的地方。於是約瑟在那裡坐監。 21 但耶和華與約瑟同在，向他施恩，使他在司獄的眼前蒙恩。 22 司獄就把監裡所有的囚犯都交在約瑟手下，他們在那裡所辦的事都是經他的手。 23 凡在約瑟手下的事，司獄一概不察，因為耶和華與約瑟同在，耶和華使他所做的盡都順利。
Genesis 39
King James Version
39 And Joseph was brought down to Egypt; and Potiphar, an officer of Pharaoh, captain of the guard, an Egyptian, bought him of the hands of the Ishmeelites, which had brought him down thither.
2 And the Lord was with Joseph, and he was a prosperous man; and he was in the house of his master the Egyptian.
3 And his master saw that the Lord was with him, and that the Lord made all that he did to prosper in his hand.
4 And Joseph found grace in his sight, and he served him: and he made him overseer over his house, and all that he had he put into his hand.
5 And it came to pass from the time that he had made him overseer in his house, and over all that he had, that the Lord blessed the Egyptian's house for Joseph's sake; and the blessing of the Lord was upon all that he had in the house, and in the field.
6 And he left all that he had in Joseph's hand; and he knew not ought he had, save the bread which he did eat. And Joseph was a goodly person, and well favoured.
7 And it came to pass after these things, that his master's wife cast her eyes upon Joseph; and she said, Lie with me.
8 But he refused, and said unto his master's wife, Behold, my master wotteth not what is with me in the house, and he hath committed all that he hath to my hand;
9 There is none greater in this house than I; neither hath he kept back any thing from me but thee, because thou art his wife: how then can I do this great wickedness, and sin against God?
10 And it came to pass, as she spake to Joseph day by day, that he hearkened not unto her, to lie by her, or to be with her.
11 And it came to pass about this time, that Joseph went into the house to do his business; and there was none of the men of the house there within.
12 And she caught him by his garment, saying, Lie with me: and he left his garment in her hand, and fled, and got him out.
13 And it came to pass, when she saw that he had left his garment in her hand, and was fled forth,
14 That she called unto the men of her house, and spake unto them, saying, See, he hath brought in an Hebrew unto us to mock us; he came in unto me to lie with me, and I cried with a loud voice:
15 And it came to pass, when he heard that I lifted up my voice and cried, that he left his garment with me, and fled, and got him out.
16 And she laid up his garment by her, until his lord came home.
17 And she spake unto him according to these words, saying, The Hebrew servant, which thou hast brought unto us, came in unto me to mock me:
18 And it came to pass, as I lifted up my voice and cried, that he left his garment with me, and fled out.
19 And it came to pass, when his master heard the words of his wife, which she spake unto him, saying, After this manner did thy servant to me; that his wrath was kindled.
20 And Joseph's master took him, and put him into the prison, a place where the king's prisoners were bound: and he was there in the prison.
21 But the Lord was with Joseph, and shewed him mercy, and gave him favour in the sight of the keeper of the prison.
22 And the keeper of the prison committed to Joseph's hand all the prisoners that were in the prison; and whatsoever they did there, he was the doer of it.
23 The keeper of the prison looked not to any thing that was under his hand; because the Lord was with him, and that which he did, the Lord made it to prosper.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Copyright © 2011 by Global Bible Initiative