1 Moseboken 37
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Berättelsen om Jakob och hans släkt
(37:1—50:26)
37 Jakob bosatte sig alltså på nytt i Kanaans land där hans far hade bott.
Josef säljs som slav
2 Det här är berättelsen om Jakob och hans släkt. Jakobs son Josef, som nu var sjutton år, vallade fåren med sina bröder. Som ung var han tillsammans med sönerna till sin fars bihustrur Bilha och Silpa. Det onda han hörde om dem, förde han vidare till sin far. 3 Israel älskade Josef mer än sina andra barn, eftersom Josef föddes på hans ålderdom. Han lät göra åt honom en hellång[a] dräkt. 4 Hans bröder lade märke till hur deras far älskade Josef mer än sina andra söner, och de hatade honom för det. De kunde inte tala vänligt till honom.
5 En natt hade Josef en dröm. När han berättade den för sina bröder, hatade de honom ännu mer.
6 ”Hör här vad jag drömde”, sa han. 7 ”Vi var ute på åkern och band kärvar. Min kärve stod upp och era kärvar samlade sig runt omkring min och bugade sig djupt inför den.” 8 ”Jaså, du vill bli kung och regera över oss?” sa hans bröder till honom. Deras hat till honom tilltog både för drömmens skull och för vad han sagt.
9 Sedan hade han en annan dröm, som han också berättade för sina bröder. ”Hör här, jag har haft en dröm igen”, sa han. ”Solen och månen och elva stjärnor bugade sig djupt för mig.” 10 Han berättade denna dröm för sin far och för sina bröder. Men fadern tillrättavisade honom: ”Vad är det för en dröm? Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss inför dig?” 11 Bröderna blev avundsjuka på Josef, men Jakob kunde inte glömma vad Josef hade sagt.
12 En gång vallade Josefs bröder sin fars hjordar vid Shekem. 13 Då sa Israel till Josef: ”Dina bröder är som du vet i Shekem för att låta hjordarna beta där. Jag vill skicka dig till dem.” ”Ja, far”, svarade Josef. 14 Israel fortsatte: ”Gå och ta reda på hur de har det och hur det står till med djuren, och kom sedan tillbaka och rapportera för mig.”
Så skickade Israel iväg honom från Hebrondalen. Väl framme i Shekem 15 fann en man honom medan han letade på fälten. ”Vem letar du efter?” frågade mannen. 16 ”Jag letar efter mina bröder och deras hjordar”, svarade Josef. ”Kan du tala om för mig var de är?” 17 ”Ja”, sa mannen till honom. ”De är inte här längre. Jag hörde dina bröder säga att de tänkte gå till Dotan.” Då fortsatte Josef till Dotan och hittade dem där.
18 När bröderna på avstånd såg att Josef var på väg till dem, bestämde de sig för att döda honom.
19 ”Här kommer drömmaren”, sa de till varandra. 20 ”Kom, så dödar vi honom och kastar honom i brunnen och säger att ett rovdjur har ätit upp honom. Sedan får vi se vad det blir av hans drömmar!”
21 När Ruben hörde detta, ville han rädda Josef ur deras händer. ”Nej, vi får inte döda honom”, sa han. 22 ”Spill inte blod”, fortsatte han. ”Kasta honom i stället i brunnen här i öknen, men rör honom inte.” Ruben tänkte nämligen rädda honom från de andra och låta honom återvända till sin far.
23 När Josef kom fram, drog de av honom hans vackra dräkt som han hade på sig 24 och tog honom och kastade honom i brunnen som var tom på vatten. 25 Sedan satte de sig ned för att äta. Då lade de märke till en karavan ismaeliter som kom från Gilead. Deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och myrra[b] som de förde med sig till Egypten.
26 Juda sa till de andra: ”Varför skulle vi döda vår bror och tvingas dölja vårt brott? 27 Kom, vi säljer honom till ismaeliterna, så slipper vi bruka våld mot honom. Han är ju trots allt vår bror, av samma kött och blod som vi.” Bröderna höll med om detta. 28 När några midjanitiska[c] köpmän kom förbi, drog de[d] upp Josef ur brunnen och sålde honom till ismaeliterna för tjugo silverpengar[e]. Köpmännen tog honom sedan med sig till Egypten. 29 När Ruben kom tillbaka till brunnen och såg att Josef inte var där, slet han sönder sina kläder.
30 Han gick tillbaka till sina bröder och sa: ”Pojken är borta! Vart ska jag nu ta vägen?[f]” 31 Då tog de Josefs dräkt, dödade en bock och doppade dräkten i blodet. 32 Sedan skickade de dräkten till sin far och sa: ”Det här är vad vi hittat. Se efter om den är din sons dräkt.”
33 Fadern kände omedelbart igen den och sa: ”Ja, den tillhör min son. Ett rovdjur har ätit upp honom. Josef har blivit ihjälriven.”
34 Jakob rev sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg och sörjde sin son länge. 35 Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han lät sig inte tröstas. ”Jag kommer att dö av sorg över min son och gå i dödsriket med honom”, sa han och grät otröstligt över honom.
36 Framme i Egypten sålde midjaniterna Josef till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för livgardet.
Footnotes
- 37:3 Det hebreiska ordets betydelse är osäker. Kan möjligen också betyda färggrann.
- 37:25 Översättningen av de hebreiska benämningarna på varorna här är osäker; man känner inte till ordens exakta betydelse.
- 37:28 Köpmännen benämns både som ismaelitiska och som midjanitiska. Jfr 37:36; 39:1. Kanske fanns båda med i karavanen.
- 37:28 Om subjektet ”de” är köpmännen eller bröderna framgår inte av den hebreiska texten.
- 37:28 Tjugo silverpengar eller siklar verkar ha varit mycket mindre än priset på en slav (jfr 2 Mos 21:32).
- 37:30 Ruben var äldste sonen och hade därför ansvar för de andra.
Genesis 37
New American Standard Bible
Joseph’s Dreams
37 Now Jacob lived in (A)the land where his father had lived as a stranger, in the land of Canaan. 2 These are the records of the generations of Jacob.
Joseph, when he was (B)seventeen years of age, was pasturing the flock with his brothers, while he was still a youth, along with (C)the sons of Bilhah and the sons of Zilpah, his father’s wives. And Joseph brought back a (D)bad report about them to their father. 3 Now Israel loved Joseph more than all his other sons, because he was (E)the son of his old age; and he made him a [a](F)multicolored tunic. 4 And his brothers saw that their father loved him more than all his brothers; and so they (G)hated him and could not speak to him [b]on friendly terms.
5 Then Joseph [c](H)had a dream, and when he told it to his brothers, they hated him even more. 6 He said to them, “Please listen to this dream which I have [d]had; 7 for behold, we were binding sheaves in the field, and behold, my sheaf stood up and also remained standing; and behold, your sheaves gathered around and (I)bowed down to my sheaf.” 8 Then his brothers said to him, “(J)Are you actually going to reign over us? Or are you really going to rule over us?” So they hated him even more for his dreams and for his words.
9 Then he [e]had yet another dream, and informed his brothers of it, and said, “Behold, I have [f]had yet another dream; and behold, the sun and the moon, and eleven stars were bowing down to me.” 10 He also told it to his father as well as to his brothers; and his father rebuked him and said to him, “What is this dream that you have [g]had? Am I and your mother and (K)your brothers actually going to come to bow down to the ground before you?” 11 And (L)his brothers were jealous of him, but his father (M)kept the matter in mind.
12 Then his brothers went to pasture their father’s flock in Shechem. 13 And Israel said to Joseph, “Are your brothers not pasturing the flock in (N)Shechem? Come, and I will send you to them.” And he said to him, “[h]I will go.” 14 Then he said to him, “Go now and see about the welfare of your brothers and the welfare of the flock, and bring word back to me.” So he sent him from the Valley of (O)Hebron, and he came to Shechem.
15 A man found him, and behold, he was wandering in the field; and the man asked him, “[i]What are you looking for?” 16 He said, “I am looking for my brothers; please tell me where they are pasturing the flock.” 17 Then the man said, “They have moved from here; for I heard them say, ‘Let’s go to (P)Dothan.’” So Joseph went after his brothers and found them at Dothan.
The Plot against Joseph
18 [j]When they saw him from a distance, and before he came closer to them, they (Q)plotted against him to put him to death. 19 They said to one another, “[k]Here comes this dreamer! 20 Now then, come and let’s kill him, and throw him into one of the pits; and (R)we will say, ‘A vicious animal devoured him.’ Then we will see what will become of his dreams!” 21 But (S)Reuben heard this and rescued him out of their hands [l]by saying, “Let’s not [m]take his life.” 22 Then Reuben said to them, “Shed no blood. Throw him into this pit that is in the wilderness, but do not lay a hand on him”—so that later he might rescue him out of their hands, to return him to his father. 23 So it came about, when Joseph [n]reached his brothers, that they stripped Joseph of his tunic, the [o]multicolored tunic that was on him; 24 and they took him and threw him into the pit. Now the pit was empty, without any water in it.
25 Then they sat down to eat [p]a meal. But as they raised their eyes and looked, behold, a caravan of (T)Ishmaelites was coming from Gilead, with their camels carrying (U)labdanum resin, (V)balsam, and [q]myrrh, [r]on their way to bring them down to Egypt. 26 And Judah said to his brothers, “What profit is it for us to kill our brother and (W)cover up his blood? 27 (X)Come, and let’s sell him to the Ishmaelites and not lay our hands on him, for he is our brother, our own flesh.” And his brothers listened to him. 28 Then some (Y)Midianite traders passed by, so they pulled him out and lifted Joseph out of the pit, and (Z)sold [s]him to the Ishmaelites for [t]twenty shekels of silver. So (AA)they brought Joseph into Egypt.
29 Now Reuben returned to the pit, and behold, Joseph was not in the pit; so he (AB)tore his garments. 30 He returned to his brothers and said, “(AC)The boy is not there; as for me, where am I to go?” 31 So (AD)they took Joseph’s tunic, and slaughtered a male goat, and dipped the tunic in the blood; 32 and they sent the [u]multicolored tunic and brought it to their father and said, “We found this; please [v]examine it to see whether it is your son’s tunic or not.” 33 Then he [w]examined it and said, “It is my son’s tunic. (AE)A vicious animal has devoured him; (AF)Joseph has surely been torn to pieces!” 34 So Jacob (AG)tore his clothes, and put on a sackcloth undergarment over his waist, and mourned for his son many days. 35 Then all his sons and all his daughters got up to comfort him, but he refused to be comforted. And he said, “Surely I will (AH)go down to Sheol in mourning for my son.” So his father wept for him. 36 Meanwhile, the [x]Midianites (AI)sold him in Egypt to Potiphar, Pharaoh’s officer, the captain of the bodyguard.
Footnotes
- Genesis 37:3 Or full-length tunic
- Genesis 37:4 Lit in peace
- Genesis 37:5 Lit dreamed
- Genesis 37:6 Lit dreamed
- Genesis 37:9 Lit dreamed
- Genesis 37:9 Lit dreamed
- Genesis 37:10 Lit dreamed
- Genesis 37:13 Lit Behold me
- Genesis 37:15 Lit saying, “What...?”
- Genesis 37:18 Or And
- Genesis 37:19 Lit Behold, this master of dreams comes
- Genesis 37:21 Lit and said
- Genesis 37:21 Lit strike his soul
- Genesis 37:23 Lit came to
- Genesis 37:23 Or full-length tunic
- Genesis 37:25 Lit bread
- Genesis 37:25 Or resinous bark
- Genesis 37:25 Lit going
- Genesis 37:28 Lit Joseph
- Genesis 37:28 About 10 oz. or 280 gm
- Genesis 37:32 Or full-length tunic
- Genesis 37:32 Or recognize
- Genesis 37:33 Or recognized
- Genesis 37:36 Lit Medanites
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
New American Standard Bible®, Copyright © 1960, 1971, 1977, 1995, 2020 by The Lockman Foundation. All rights reserved.
