1 Moseboken 33
Svenska Folkbibeln 2015
Jakob möter Esau
33 Jakob lyfte blicken och fick se Esau komma med fyrahundra man. Då fördelade han sina barn på Lea och Rakel och de båda slavinnorna. 2 Han lät slavinnorna med deras barn gå främst, Lea med hennes barn efter dem och Rakel med Josef sist. 3 Själv gick han framför dem och bugade sig sju gånger[a] ner till jorden innan han kom fram till sin bror. 4 Men Esau sprang emot honom och tog honom i famn, föll honom om halsen och kysste honom. Och de grät.
5 (A) När Esau fick se kvinnorna och barnen sade han: ”Vilka är de här som du har med dig?” Han svarade: ”Det är barnen som Gud har gett din tjänare.” 6 Då kom slavinnorna fram med sina barn och bugade sig. 7 Efter dem kom Lea fram med sina barn och bugade sig. Till sist kom Josef och Rakel fram och bugade sig.
8 Esau frågade: ”Vad menade du med hela den skaran som jag mötte?” Han svarade: ”Jag ville finna nåd för min herres ögon.” 9 Men Esau sade: ”Jag har nog. Behåll det du har, min bror.” 10 ”Nej, jag ber dig”, svarade Jakob ”om jag har funnit nåd för dina ögon så ta emot gåvan av mig, eftersom jag har fått se ditt ansikte. Det är som om jag såg Guds eget ansikte när du tar emot mig så vänligt. 11 Ta emot gåvan som skickades till dig, för Gud har varit nådig mot mig och jag har allt.” Och han bad honom så enträget att Esau tog emot den.
12 Och Esau sade: ”Nu bryter vi upp och drar vidare. Jag går framför dig.” 13 Men Jakob svarade honom: ”Min herre ser själv att barnen är små och att jag har får och kor med mig som ger di. Om man driver dem för hårt en enda dag så dör hela hjorden. 14 Därför ber jag min herre att gå före sin tjänare, så kommer jag efter i den takt som boskapen framför mig klarar av och som barnen orkar med, tills jag kommer till min herre i Seir.” 15 Då sade Esau: ”Låt mig lämna kvar en del av mitt folk hos dig.” Men Jakob svarade: ”Varför det? Låt mig bara finna nåd för min herres ögon.”
16 Samma dag vände Esau tillbaka och tog vägen till Seir. 17 Men Jakob begav sig till Suckot[b] och byggde sig där ett hus. Åt sin boskap gjorde han hyddor, och därför fick platsen namnet Suckot.
18 Och Jakob kom på sin färd från Paddan-Aram välbehållen till staden Shekem[c] i Kanaans land och slog läger utanför staden. 19 (B) Den mark där han slog upp sitt tält köpte han för hundra kesitor[d] av sönerna till Hamor, Shekems far. 20 Och han byggde där ett altare och kallade det El-Elohe-Israel[e].
Footnotes
- 33:3 bugade sig sju gånger En extraordinär ödmjukhet, t ex inför farao i Amarnabreven från 1300-talet f Kr.
- 33:17 Suckot Betyder ”hyddor”, en ort där floden Jabbok möter Jordan (jfr Dom 8:5f).
- 33:18 Shekem Abrahams första lägerplats i Kanaan (12:6), drygt 3 mil väster om Suckot.
- 33:19 kesitor En okänd, urgammal värdeenhet. Septuaginta: ”lamm”.
- 33:20 El-Elohe-Israel Betyder ”Israels Gud är Gud”.
Genesis 33
New Living Translation
Jacob and Esau Make Peace
33 Then Jacob looked up and saw Esau coming with his 400 men. So he divided the children among Leah, Rachel, and his two servant wives. 2 He put the servant wives and their children at the front, Leah and her children next, and Rachel and Joseph last. 3 Then Jacob went on ahead. As he approached his brother, he bowed to the ground seven times before him. 4 Then Esau ran to meet him and embraced him, threw his arms around his neck, and kissed him. And they both wept.
5 Then Esau looked at the women and children and asked, “Who are these people with you?”
“These are the children God has graciously given to me, your servant,” Jacob replied. 6 Then the servant wives came forward with their children and bowed before him. 7 Next came Leah with her children, and they bowed before him. Finally, Joseph and Rachel came forward and bowed before him.
8 “And what were all the flocks and herds I met as I came?” Esau asked.
Jacob replied, “They are a gift, my lord, to ensure your friendship.”
9 “My brother, I have plenty,” Esau answered. “Keep what you have for yourself.”
10 But Jacob insisted, “No, if I have found favor with you, please accept this gift from me. And what a relief to see your friendly smile. It is like seeing the face of God! 11 Please take this gift I have brought you, for God has been very gracious to me. I have more than enough.” And because Jacob insisted, Esau finally accepted the gift.
12 “Well,” Esau said, “let’s be going. I will lead the way.”
13 But Jacob replied, “You can see, my lord, that some of the children are very young, and the flocks and herds have their young, too. If they are driven too hard, even for one day, all the animals could die. 14 Please, my lord, go ahead of your servant. We will follow slowly, at a pace that is comfortable for the livestock and the children. I will meet you at Seir.”
15 “All right,” Esau said, “but at least let me assign some of my men to guide and protect you.”
Jacob responded, “That’s not necessary. It’s enough that you’ve received me warmly, my lord!”
16 So Esau turned around and started back to Seir that same day. 17 Jacob, on the other hand, traveled on to Succoth. There he built himself a house and made shelters for his livestock. That is why the place was named Succoth (which means “shelters”).
18 Later, having traveled all the way from Paddan-aram, Jacob arrived safely at the town of Shechem, in the land of Canaan. There he set up camp outside the town. 19 Jacob bought the plot of land where he camped from the family of Hamor, the father of Shechem, for 100 pieces of silver.[a] 20 And there he built an altar and named it El-Elohe-Israel.[b]
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Holy Bible, New Living Translation, copyright © 1996, 2004, 2015 by Tyndale House Foundation. Used by permission of Tyndale House Publishers, Inc., Carol Stream, Illinois 60188. All rights reserved.
.png)