Add parallel Print Page Options

Jakob återvänder hem

31 Men Jakob fick höra att Labans söner klagade: ”Han har tagit allt vår far ägde, och sin rikedom har han fått på vår fars bekostnad.” Snart märkte Jakob att Laban blev kylig i sin attityd mot honom.

Herren talade nu till Jakob och sa till honom: ”Återvänd till dina förfäders land och till dina släktingar där, och jag ska vara med dig.”

Därför skickade Jakob en dag efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på fälten, där han höll till med hjordarna. ”Jag ser att er far är kyligare mot mig än vad han var tidigare”, sa han till dem. ”Men min fars Gud har varit med mig. Ni vet hur hårt jag har arbetat för er far, så mycket jag orkat, men han har lurat mig och tio gånger ändrat min lön, men Gud har inte tillåtit honom att skada mig. När han sa att de spräckliga djuren skulle bli min lön, födde hela hjorden spräckliga djur och när han sa att jag kunde få de strimmiga djuren, blev alla lammen strimmiga. På så sätt har Gud tagit er fars boskap och gett den till mig.

10 Vid tiden för djurens parning hade jag en dröm och såg att bockarna som parade sig med hjorden var strimmiga, spräckliga och brokiga. 11 I min dröm ropade sedan Guds ängel på mig: ’Jakob!’ Jag svarade: ’Här är jag’. 12 Ängeln sa till mig: ’Alla bockar som parar sig med flocken är brokiga, spräckliga och strimmiga. Jag har nämligen sett allt som Laban har gjort mot dig. 13 Jag är den Gud du mötte i Betel där du smorde en minnessten och gav ett löfte till mig. Lämna nu genast detta land och återvänd till det land där du föddes.’ ”

14 Rakel och Lea svarade: ”Det finns ingenting kvar för oss här av vår fars rikedom. 15 Behandlar han inte oss som främlingar? Han har sålt oss och det han fick för oss, har han redan gjort slut på. 16 De rikedomar som Gud har tagit från vår far tillhör oss och våra barn. Gör därför precis som Gud har sagt till dig!”

Laban förföljer Jakob

17 Jakob lyfte då upp sina barn och sina hustrur på kamelerna. 18 Han tog med sig all sin boskap och all sin egendom som han skaffat sig i Paddan Aram. Så begav han sig hemåt till sin far Isak i Kanaans land. 19 Laban hade gått iväg för att klippa sina får och då stal Rakel sin fars husgudar. 20 Jakob bedrog också araméen Laban genom att ge sig iväg utan förvarning. 21 Han flydde med alla sina ägodelar, gick över floden Eufrat och till Gileads bergsbygd. 22 Laban fick inte reda på att de hade flytt förrän tre dagar senare. 23 Då samlade han sina manliga släktingar och tog upp jakten. Han hann ifatt dem i Gileads bergsbygd efter sju dagar. 24 Den natten kom Gud till araméen Laban i en dröm och sa till honom: ”Akta dig noga för att säga något, vare sig gott eller ont, till Jakob!” 25 Laban kom ifatt Jakob där han hade slagit läger i Gileads bergsbygd och Laban och hans följe slog också läger där.

26 ”Vad menar du med detta?” sa Laban till Jakob. ”Du har lurat mig och rövat bort mina döttrar som fångar, tillfångatagna i strid. 27 Varför smet du iväg och lurade mig? Du sa ingenting och lät mig inte ordna en avskedsfest med sång och spel, med tamburiner och lyror? 28 Varför fick jag inte kyssa mina barnbarn och säga adjö till mina döttrar? Du har burit dig dumt åt! 29 Det skulle stå i min makt att skada dig, men din faders Gud visade sig för mig i natt och sa till mig: ’Akta dig noga för att säga något till Jakob, vare sig gott eller ont.’ 30 Men om du hade en sådan hemlängtan, varför stal du mina husgudar?” 31 ”Jag var rädd”, svarade Jakob. ”Jag trodde att du skulle ta dina döttrar ifrån mig med våld. 32 Men när det gäller dina husgudar ska den du finner dem hos dö! Se efter själv, i våra släktingars närvaro, om du finner en enda sak, som är din, så ta den!” Jakob visste nämligen inte att Rakel hade stulit husgudarna.

33 Laban gick först till Jakobs tält för att söka igenom det, sedan till Leas, och därefter sökte han i de två bihustrurnas tält. Slutligen gick han till Rakels tält. 34 Men Rakel hade gömt husgudarna i kamelsadeln och satt nu på dem. Fastän Laban sökte mycket noggrant i tältet, hittade han dem alltså inte. 35 ”Bli inte arg, min herre, för att jag inte kan resa mig”, sa Rakel till sin far, ”men jag har mina dagar[a] just nu.” Hur han alltså än letade efter sina husgudar, hittade han dem inte.

36 Nu blev Jakob rasande på Laban: ”Vad är mitt brott? Vad har jag gjort för ont? Du har jagat mig som en brottsling! 37 Nu har du letat igenom allt jag äger. Vad har du funnit? Ta nu fram allt som jag har stulit och lägg det här framför oss, framför dina och mina släktingar, så de får döma mellan oss!

38 I tjugo år har jag varit tillsammans med dig. Dina tackor och dina getter har aldrig fött i otid, och jag har aldrig rört en enda av dina baggar för att få mat. 39 Om något djur anfölls och dödades av vilda djur, kom jag aldrig till dig med det. Nej, jag tog på mig förlusten. Du fick mig också att betala för varje djur som stals från hjorden på dagen och även på natten.

40 Jag har arbetat för dig under dagens brännande hetta och under kalla, sömnlösa nätter. 41 Ja, i tjugo år har jag varit hos dig och arbetat – fjorton år för att förtjäna dina två döttrar och sex för att få hjorden. Och du har ändrat min lön tio gånger! 42 Om inte min fars Gud hade varit med mig – Abrahams Gud, som även Isak fruktade – skulle du ha sänt iväg mig tomhänt. Men Gud har sett mitt lidande och mitt hårda arbete, och det är därför som han fällde domen[b] i natt.”

43 Laban svarade: ”Dessa är mina döttrar, barnen är mina, och dessa hjordar och allt du ser här är mitt. Vad kan jag då göra med mina egna döttrar och barnen de fött? 44 Låt oss sluta ett förbund med varandra som ska vara ett vittne mellan dig och mig.”

45 Då tog Jakob en sten och reste den som ett minnesmärke, 46 och han sa till sina släktingar att samla stenar, och de byggde ett stenröse. Sedan åt de en måltid tillsammans på röset. 47 Laban kallade röset Jegar Sahaduta och Jakob kallade det Galed.[c]

48 ”Detta stenröse ska vara ett vittne mellan dig och mig”, sa Laban. Därför fick det heta Galed. 49 Det kallades också Mispa[d], för Laban sa: ”Må Herren vaka över oss, även när vi är utom synhåll för varandra. 50 Om du är hård mot mina döttrar, eller om du tar dig andra hustrur, kom ihåg att även om ingen människa är närvarande är Gud vittne mellan dig och mig.”[e]

51 ”Här är röset och här är stenstoden som jag har rest mellan dig och mig”, sa Laban till Jakob. 52 ”Detta röse och denna stod står mellan oss som vittnen för att jag inte ska gå förbi denna plats för att göra dig något ont och att du inte heller ska passera den för att göra mig något ont. 53 Må Abrahams Gud och Nachors gudar, deras fäders gudar,[f] döma mellan oss.” Då svor Jakob en ed vid honom som hans far Isak fruktade. 54 Sedan offrade Jakob ett slaktoffer på berget och inbjöd sina släktingar till en måltid och tillbringade sedan natten tillsammans med dem på berget. 55 Tidigt nästa morgon steg Laban upp och kysste sina döttrar och barnbarn till farväl och välsignade dem. Sedan återvände han hem.

Footnotes

  1. 31:35 En omskrivning för menstruation.
  2. 31:42 fällde domen kan också uppfattas som en tillrättavisning.
  3. 31:47 Båda namnen betyder vittnesröset eller edsröset, på arameiska respektive hebreiska.
  4. 31:49 Mispa betyder vaktplats.
  5. 31:50 Översättningen är delvis gjord med hjälp av Septuaginta.
  6. 31:53 Eller: Må Abrahams Gud och Nachors Gud, deras fäders Gud… Översättningen i bibeltexten ovan är den mer troliga, eftersom det hebreiska verbet ”döma” är i pluralis och Laban verkar skilja mellan Jakobs Gud och Nachors gudar. Jfr även Jos 24:15 där Abrahams familj ursprungligen tjänade andra gudar och Laban hade fortfarande andra gudar.

Jakob flyr från Laban

31 Jakob fick höra hur Labans söner sade: ”Jakob har tagit allt vår far ägde. Han har skaffat sig all den rikedomen av det som tillhör vår far.” Jakob märkte också att Laban inte såg på honom med samma ögon som förut. (A) Då sade Herren till Jakob: ”Vänd tillbaka till dina fäders land och till din släkt. Jag är med dig.”

Och Jakob skickade efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på marken till hans hjord, och han sade till dem: ”Jag märker att er far inte ser på mig med samma ögon som förut, men min fars Gud har varit med mig. Ni vet själva att jag har tjänat er far med all min kraft. (B) Ändå har er far lurat mig och ändrat min lön tio gånger, men Gud har inte tillåtit honom att göra mig något ont. När han sade: De spräckliga ska vara din lön, då fick hela hjorden spräcklig avkomma. Och när han sade: De strimmiga ska vara din lön, då fick hela hjorden strimmig avkomma. Så har Gud tagit er fars boskap och gett den åt mig.

10 När parningstiden för småboskapen kom hade jag en dröm. Jag lyfte min blick och fick se att hannarna, som betäckte småboskapen, var strimmiga, spräckliga och fläckiga. 11 Och Guds ängel sade till mig i drömmen: Jakob! Jag svarade: Jag är här. 12 Då sade han: Lyft blicken och se hur alla hannar som betäcker småboskapen är strimmiga, spräckliga och fläckiga. Jag har sett allt som Laban gör mot dig. 13 (C) Jag är Betels Gud. Det var där du smorde en minnessten och gav mig ett löfte. Bryt nu upp och dra ut ur detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland.”

14 Då sade Rakel och Lea: ”Har vi kvar någon lott eller arvedel i vår fars egendom? 15 Är vi inte som främlingar för honom? Han har ju sålt oss och sedan gjort slut på det han fick[a] i betalning för oss. 16 Hela den rikedom som Gud har tagit från vår far tillhör oss och våra barn. Gör därför allt vad Gud har sagt till dig.”

17 Jakob bröt då upp och satte sina barn och hustrur på kamelerna 18 och tog med sig all sin boskap och all egendom som han hade samlat, boskapen han hade förvärvat och skaffat sig i Paddan-Aram, och begav sig till sin far Isak i Kanaans land.

19 (D) Men Laban hade gått för att klippa sina får[b]. Då stal Rakel sin fars husgudar[c]. 20 Och Jakob smög sig i väg från aramén Laban utan att låta honom märka att han tänkte fly. 21 Han bröt upp och flydde med allt han hade och gick över floden[d] och ställde sin färd mot Gileads bergsbygd.

Laban förföljer Jakob

22 På tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt. 23 Då tog han med sig sina bröder och satte efter honom, och efter sju dagar hann han upp honom i Gileads bergsbygd[e]. 24 Men Gud kom till aramén Laban i en dröm om natten och sade till honom: ”Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont.”

25 När Laban hann upp Jakob, hade denne slagit läger på berget. Också Laban och hans män slog läger på Gileads berg. 26 Då sade Laban till Jakob: ”Vad har du gjort? Du smög dig i väg från mig och förde bort mina döttrar likt fångar tagna med svärd. 27 Varför flydde du i hemlighet och rymde från mig? När du inte lät mig veta något kunde jag inte sända i väg dig med jubel och sång, med tamburin och harpa. 28 Du unnade mig inte ens att få kyssa mina barnbarn och mina döttrar. Du har betett dig som en dåre. 29 Jag har makt att göra er illa, men er fars Gud sade till mig i natt: Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont. 30 Nu gav du dig i väg för att du längtade hem så mycket. Men varför stal du mina gudar?”

31 Jakob svarade Laban: ”Jag var rädd för dig, för jag tänkte att du skulle ta dina döttrar från mig med våld. 32 Men den som du hittar dina gudar hos ska inte få leva. Här inför våra släktingar får du se efter om jag har något hos mig som är ditt, och i så fall ta det.” Jakob visste inte att Rakel hade stulit dem.

33 Laban gick då in i Jakobs tält, och sedan in i Leas tält och de båda slavinnornas tält, men han fann inget. När han hade kommit ut ur Leas tält gick han in i Rakels tält. 34 Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig på dem. Laban sökte igenom hela tältet utan att finna dem. 35 Hon sade till sin far: ”Bli inte arg på mig, herre, för att jag inte kan resa mig för dig. Jag har det som kvinnor brukar ha.”[f] Så sökte han efter husgudarna men kunde inte finna dem.

36 Jakob blev arg och kom i gräl med Laban och sade till honom: ”Vad är mitt brott, vad är min synd, eftersom du förföljer mig så våldsamt? 37 Nu har du letat igenom allt jag äger. Vad har du funnit som tillhör dig? Lägg fram det inför både mina och dina släktingar här så att de får döma mellan oss båda.

38 I tjugo år har jag varit hos dig. Dina tackor och getter har inte fått missfall och jag har inte ätit av baggarna i din hjord. 39 (E) Jag kom aldrig med något ihjälrivet djur till dig, jag var tvungen att ersätta[g] det själv. Du krävde ersättning av mig för det stulna, antingen det stulits på dagen eller på natten. 40 Så hade jag det. Om dagen plågades jag av hetta och om natten av köld, och sömnen flydde ifrån mig.

41 I tjugo år[h] har jag varit hos dig. Jag har tjänat dig i fjorton år för dina båda döttrar och i sex år för din boskap, men du har ändrat min lön tio gånger. 42 Hade inte min fars Gud varit med mig – Abrahams Gud som även Isak vördar – så hade du säkert låtit mig gå med tomma händer. Men Gud såg mitt lidande och min möda, och han fällde domen i natt.”

Jakob och Laban försonas

43 Laban svarade Jakob: ”Döttrarna är mina döttrar, barnen är mina barn och hjordarna är mina hjordar. Allt du ser är mitt. Vad skulle jag kunna göra mot mina döttrar eller mot barnen som de fött? 44 Kom nu, låt oss sluta förbund med varandra. Det ska vara vittne mellan mig och dig.”

45 Då tog Jakob en sten och reste den till en stod. 46 Sedan sade han till sitt folk: ”Samla ihop sten.” Då tog de stenar och gjorde ett röse och höll en måltid där på röset. 47 Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed.[i]

48 Och Laban sade: ”Detta röse ska i dag vara vittne mellan mig och dig.” Så fick det namnet Galed. 49 Men det kallades också Mispa[j], för han sade: ”Herren ska hålla vakt mellan mig och dig när vi inte längre ser varandra. 50 Om du behandlar mina döttrar illa eller tar andra hustrur vid sidan av mina döttrar, ska du komma ihåg att Gud är vittne mellan mig och dig, även om ingen människa är närvarande.”

51 Laban sade vidare till Jakob: ”Se detta röse och se denna stod som jag rest mellan mig och dig. 52 Röset här ska vara ett vittne, och stoden ska vara ett vittne att jag inte ska gå förbi röset mot dig med onda avsikter, och att inte heller du ska gå mot mig förbi röset och stoden. 53 Abrahams och Nahors Gud ska vara domare mellan oss, han som var deras fars Gud[k].” Och Jakob svor eden vid honom som hans far Isak vördade.

54 Sedan offrade Jakob slaktoffer på berget och bjöd in sina släktingar till en måltid. De åt och stannade på berget över natten. 55 På morgonen steg Laban upp tidigt, och när han hade kysst sina barnbarn och sina döttrar och välsignat dem, gav han sig i väg och återvände hem.

Footnotes

  1. 31:15 gjort slut på det han fick   En brudgåva sparades annars normalt som en ekonomisk trygghet ifall dottern skulle bli änka eller frånskild.
  2. 31:19 klippa sina får   På våren före lamningen. Klippningen kombinerades med en fest (1 Sam 25:2).
  3. 31:19 husgudar   Hebr. terafím var statyetter, ofta små (vers 34), som förknippades med familjers folktro och vidskepelse (Sak 10:2). De rensades ut vid omvändelser till Herren (2 Kung 23:24) men är relativt vanliga som arkeologiska fynd.
  4. 31:21 floden   Dvs Eufrat.
  5. 31:23 Gileads bergsbygd   Högplatån öster om floden Jordan, nästan framme i Kanaans land.
  6. 31:35 har det som kvinnor brukar ha   Under menstruationen höll sig kvinnor avskilda och skulle inte beröras (se 3 Mos 15:19f).
  7. 31:39 ersätta   Herden var personligt ansvarig för varje djur (jfr not till Amos 3:12). Villkoren som Jakob beskriver är i linje med samtida mesopotamiska herdeavtal.
  8. 31:41 I tjugo år   Ca 1929-1909 f Kr.
  9. 31:47 Jegar-Sahaduta … Galed   Betyder ”edsröse” på hebreiska och arameiska. Jfr Gilead (vers 23).
  10. 31:49 Mispa   Betyder ”vaktplats” eller ”utkik”.
  11. 31:53 deras fars Gud   Tera (11:27, 31) hade tidigare dyrkat avgudar (Jos 24:2).

Jacob Decides to Leave Laban

31 Now Jacob[a] used to listen while Laban’s sons kept on complaining,[b] “Jacob has taken over everything our father owns! He made himself wealthy from what belongs to our father!” Jacob also noticed that the way[c] Laban had been looking at him wasn’t as nice as it had been just two days earlier.[d]

Then the Lord ordered Jacob, “Go back to your father’s territory and to your relatives. I’ll be with you.”

Jacob sent for Rachel and Leah to come out to the field where his flock was and informed them, “I’ve noticed that the way[e] your father has been looking at us hasn’t been as nice as it was just two days ago.[f] But my father’s God has been with me. You know I’ve been serving your father with all my heart. Even so, your father has cheated me. He broke our wage agreement ten times. However, God didn’t allow him to harm me.

“When Laban said, ‘The speckled ones will be your wages,’ then all the flock gave birth to speckled ones. Then when he said, ‘The streaked ones will be your wages,’ all the flock gave birth to streaked offspring.

“So God has taken away your father’s livestock and has given them to me. 10 As it was, when it was time for the livestock to breed, I once looked up in a dream, and the male goats that were mating[g] with the flock were producing streaked, speckled, and spotted offspring.

11 “Later, the angel of God spoke to me in a dream, ‘Jacob.’

“‘Here I am,’ I replied

12 “‘Look around!’ he said. ‘Go ahead, look! All the male goats have been mating with the flock, producing offspring that are streaked, speckled, and spotted, because I’ve been watching everything that Laban has done to you. 13 I am the God of Bethel, the place where you consecrated that stone and made a vow to me. Now get up, leave this territory, and return to your native land.’”[h]

Rachel and Leah Consent to Leave

14 Then Rachel and Leah asked him, “Do we have anything left of inheritance[i] remaining in our father’s house? 15 He’s treating us like foreigners. He sold us and spent all of the money[j] that rightfully belonged to us. 16 Furthermore, all of the wealth that God has stripped away from our father belongs to us now and to our children. So do everything that God tells you to do.” 17 So Jacob got up, seated his children and wives on camels, 18 and drove all his livestock ahead of him, with everything that belonged to him, including the livestock that he had bought and accumulated in Paddan-aram,[k] intending to deliver them to his father Isaac in the land of Canaan.

Laban Pursues Jacob

19 Meanwhile, Laban had been out shearing his sheep. While he was away, Rachel stole her father’s personal idols.[l] 20 Moreover, Jacob had deceived[m] Laban the Aramean,[n] because he had never told him that he was intending to leave. 21 Jacob fled, taking everything that he owned. He got up, crossed the river,[o] and headed to the hill country of Gilead. 22 Three days later, somebody reported to Laban that Jacob had left, 23 so he took his relatives with him and pursued Jacob. Laban[p] was on the road for seven days when he finally caught up with Jacob[q] in the hill country of Gilead.

God Warns Laban

24 That night, God appeared to Laban the Aramean[r] in a dream and warned him, “Be careful what you say to Jacob, whether it’s one word good or bad.” 25 Meanwhile, Jacob had pitched his tent on the mountain, where Laban had caught up with him.[s] Laban and his relatives encamped on that same mountain in the hill country of Gilead, too.

26 Then Laban asked Jacob, “What did you do? You deceived me,[t] carried off my daughters like you would war captives,[u] 27 ran away from me secretly,[v] and stole from me by not keeping me informed. Otherwise, I could have sent you off with a party and singing, accompanied by a band playing tambourines and harps. 28 As it is, you didn’t even allow me to kiss my grandchildren[w] and daughters goodbye! You’ve acted foolishly. 29 It’s actually in my power to do some serious[x] evil to you, but last night the God of your father told me, ‘Be careful what you say to Jacob whether good or evil.’ 30 Now, you can go if you must go, because you certainly are longing to go to your father’s house. But why did you steal my gods?”

Laban Searches for His Idols

31 “I was afraid,” Jacob replied. “I thought you might take your daughters from me. 32 Now as to your gods, if you find someone has them in their possession, he’s a dead man.[y] Take our relatives as witnesses, search through our belongings, and take whatever belongs to you that’s in my possession.” But Jacob didn’t know that Rachel had stolen the idols.[z] 33 So Laban entered Jacob’s tent, Leah’s tent, and the tents of the two maid servants, but he didn’t find them.[aa] Then he left Leah’s tent and entered Rachel’s tent.

34 Meanwhile, Rachel had taken the idols,[ab] placed them inside the saddle of her camel, and sat on them. Laban searched through the whole tent, but found nothing. 35 Then Rachel told her father, “Sir, please don’t be angry that I cannot stand up in your presence. It’s that time of the month.”[ac] So Laban[ad] searched for the idols,[ae] but never did find them.[af]

Jacob Rebukes Laban

36 Then Jacob got angry and started an argument with Laban. “What have I done?” he demanded. “What’s my crime that would cause you to come pursue me so violently? 37 Now that you’ve searched all my belongings, what did you find that belongs to your house? Set it here in front of our relatives[ag] and we’ll let them judge between us! 38 Meanwhile, these past 20 years that I’ve been with you, your sheep and goats never had miscarriages, I never once ate any of the rams from your flock, 39 and whatever was torn by beasts, I never bothered to bring to you. Instead, I bore the losses myself. Even so, you demanded that I provide restitution for anything that was stolen, whether during the day or the night. 40 As it was, I was attacked by drought during the day and by cold at night. I never got any decent rest. 41 I’ve lived in your house these 20 years—serving fourteen years for your two daughters and another six years for your flocks. During all that time you changed[ah] my wages ten times. 42 If the God of my father—the God of Abraham, the God whom Isaac feared—had not been with me, you would have sent me away empty handed. But God saw my misery and how hard I’ve worked with my own hands—and he rebuked you last night.”

43 But Laban answered Jacob, “These women are my daughters. These children are my children. The flocks are mine. In fact, everything that you see belongs to me. But what would I do today to my daughters and the children they have borne? 44 Come, let’s make a covenant just between you and me. And let it serve as a witness between you and me.”

45 So Jacob took a stone and raised it as a pillar. 46 Then Jacob told his relatives, “Go gather some stones.” So they picked up stones and stacked them one on top of the other. Then they had a meal together there by the stack of stones. 47 Laban named the place Jegar-sahadutha,[ai] but Jacob named it Galeed.[aj]

48 Then Laban said, “This stack will serve as a witness between you and me today.” That’s how the place came to be named Galeed. 49 It was also called Mizpah,[ak] because Laban[al] said, “May the Lord watch between you and me, when we are estranged[am] from each other. 50 If you mistreat my daughters or if you take other wives besides them, though no one is watching[an] us, keep in mind that God stands as a witness between you and me.”

51 “Look!” Laban added, “Here is the stack of stones and here is the pillar that I’ve set up between you and me. 52 This stack is a witness, and so is this pillar, reminding me not to cross beyond this stack of stones, and reminding you not to pass by this stack in my direction, intending to cause harm. 53 May Abraham’s God and Nahor’s god judge between us.”

So Jacob made an oath by his father’s Fear,[ao] 54 offered sacrifices there on the mountain, and called on his relatives to eat some food. So they ate the food and spent the night on the mountain. 55 [ap]Early the next morning, Laban woke up, kissed his grandchildren and daughters, blessed them, and then left for home.[aq]

Footnotes

  1. Genesis 31:1 Lit. He
  2. Genesis 31:1 Lit. saying
  3. Genesis 31:2 Lit. face
  4. Genesis 31:2 Lit. been the day before yesterday
  5. Genesis 31:5 Lit. the face of
  6. Genesis 31:5 Lit. was the day before yesterday
  7. Genesis 31:10 Lit. climbing up
  8. Genesis 31:13 Lit. to the land of your birth
  9. Genesis 31:14 Lit. portion and inheritance
  10. Genesis 31:15 Lit. silver
  11. Genesis 31:18 Paddan-aram was located in northwest Mesopotamia
  12. Genesis 31:19 Lit. father’s teraphim; i.e. personal idols typically stored inside a small household shrine
  13. Genesis 31:20 Lit. had stolen away the heart of
  14. Genesis 31:20 In later centuries this region would be called Syria
  15. Genesis 31:21 I.e. possibly the Euphrates River
  16. Genesis 31:23 Lit. He
  17. Genesis 31:23 Lit. him
  18. Genesis 31:24 In later centuries this region would be called Syria
  19. Genesis 31:25 Lit. Jacob
  20. Genesis 31:26 Lit. You stole my heart
  21. Genesis 31:26 Lit. captives of the sword
  22. Genesis 31:27 Lit. me, hiding yourself
  23. Genesis 31:28 Lit. sons
  24. Genesis 31:29 The Heb. lacks some serious
  25. Genesis 31:32 Lit. he is not to live
  26. Genesis 31:32 Lit. them
  27. Genesis 31:33 The Heb. lacks them
  28. Genesis 31:34 Lit. teraphim; i.e. personal idols typically stored inside a small household shrine
  29. Genesis 31:35 Lit. that manner of women for me
  30. Genesis 31:35 Lit. he
  31. Genesis 31:35 Lit. teraphim; i.e. personal idols typically stored inside a small household shrine
  32. Genesis 31:35 The Heb. lacks them
  33. Genesis 31:37 Lit. my relatives and your relatives
  34. Genesis 31:41 Lit. you cut through
  35. Genesis 31:47 The Aram. name Jegar-sahadutha means stack of witness
  36. Genesis 31:47 The Heb. name Galeed means stack of witness
  37. Genesis 31:49 The Heb. word Mizpah means watchtower
  38. Genesis 31:49 Lit. he
  39. Genesis 31:49 Or concealed
  40. Genesis 31:50 Lit. with
  41. Genesis 31:53 I.e. the Lord
  42. Genesis 31:55 This v. is 32:1 in MT
  43. Genesis 31:55 Lit. for his place

Jacob Flees From Laban

31 Jacob heard that Laban’s sons(A) were saying, “Jacob has taken everything our father owned and has gained all this wealth from what belonged to our father.”(B) And Jacob noticed that Laban’s attitude toward him was not what it had been.(C)

Then the Lord said to Jacob, “Go back(D) to the land of your fathers and to your relatives, and I will be with you.”(E)

So Jacob sent word to Rachel and Leah to come out to the fields where his flocks were. He said to them, “I see that your father’s(F) attitude toward me is not what it was before,(G) but the God of my father has been with me.(H) You know that I’ve worked for your father with all my strength,(I) yet your father has cheated(J) me by changing my wages(K) ten times.(L) However, God has not allowed him to harm me.(M) If he said, ‘The speckled ones will be your wages,’ then all the flocks gave birth to speckled young; and if he said, ‘The streaked ones will be your wages,’(N) then all the flocks bore streaked young. So God has taken away your father’s livestock(O) and has given them to me.(P)

10 “In breeding season I once had a dream(Q) in which I looked up and saw that the male goats mating with the flock were streaked, speckled or spotted. 11 The angel of God(R) said to me in the dream,(S) ‘Jacob.’ I answered, ‘Here I am.’(T) 12 And he said, ‘Look up and see that all the male goats mating with the flock are streaked, speckled or spotted,(U) for I have seen all that Laban has been doing to you.(V) 13 I am the God of Bethel,(W) where you anointed a pillar(X) and where you made a vow(Y) to me. Now leave this land at once and go back to your native land.(Z)’”

14 Then Rachel and Leah replied, “Do we still have any share(AA) in the inheritance of our father’s estate? 15 Does he not regard us as foreigners?(AB) Not only has he sold us, but he has used up what was paid for us.(AC) 16 Surely all the wealth that God took away from our father belongs to us and our children.(AD) So do whatever God has told you.”

17 Then Jacob put his children and his wives(AE) on camels,(AF) 18 and he drove all his livestock ahead of him, along with all the goods he had accumulated(AG) in Paddan Aram,[a](AH) to go to his father Isaac(AI) in the land of Canaan.(AJ)

19 When Laban had gone to shear his sheep,(AK) Rachel stole her father’s household gods.(AL) 20 Moreover, Jacob deceived(AM) Laban the Aramean(AN) by not telling him he was running away.(AO) 21 So he fled(AP) with all he had, crossed the Euphrates River,(AQ) and headed for the hill country of Gilead.(AR)

Laban Pursues Jacob

22 On the third day(AS) Laban was told that Jacob had fled.(AT) 23 Taking his relatives(AU) with him(AV), he pursued Jacob for seven days and caught up with him in the hill country of Gilead.(AW) 24 Then God came to Laban the Aramean(AX) in a dream at night and said to him,(AY) “Be careful not to say anything to Jacob, either good or bad.”(AZ)

25 Jacob had pitched his tent in the hill country of Gilead(BA) when Laban overtook him, and Laban and his relatives camped there too. 26 Then Laban said to Jacob, “What have you done?(BB) You’ve deceived me,(BC) and you’ve carried off my daughters like captives in war.(BD) 27 Why did you run off secretly and deceive me? Why didn’t you tell me,(BE) so I could send you away with joy and singing to the music of timbrels(BF) and harps?(BG) 28 You didn’t even let me kiss my grandchildren and my daughters goodbye.(BH) You have done a foolish thing. 29 I have the power to harm you;(BI) but last night the God of your father(BJ) said to me, ‘Be careful not to say anything to Jacob, either good or bad.’(BK) 30 Now you have gone off because you longed to return to your father’s household.(BL) But why did you steal(BM) my gods?(BN)

31 Jacob answered Laban, “I was afraid, because I thought you would take your daughters away from me by force.(BO) 32 But if you find anyone who has your gods, that person shall not live.(BP) In the presence of our relatives, see for yourself whether there is anything of yours here with me; and if so, take it.” Now Jacob did not know that Rachel had stolen the gods.(BQ)

33 So Laban went into Jacob’s tent and into Leah’s tent(BR) and into the tent of the two female servants,(BS) but he found nothing.(BT) After he came out of Leah’s tent, he entered Rachel’s tent. 34 Now Rachel had taken the household gods(BU) and put them inside her camel’s saddle(BV) and was sitting on them. Laban searched(BW) through everything in the tent but found nothing.

35 Rachel said to her father, “Don’t be angry, my lord, that I cannot stand up in your presence;(BX) I’m having my period.(BY)” So he searched but could not find the household gods.(BZ)

36 Jacob was angry and took Laban to task. “What is my crime?” he asked Laban. “How have I wronged(CA) you that you hunt me down?(CB) 37 Now that you have searched through all my goods, what have you found that belongs to your household?(CC) Put it here in front of your relatives(CD) and mine, and let them judge between the two of us.(CE)

38 “I have been with you for twenty years now.(CF) Your sheep and goats have not miscarried,(CG) nor have I eaten rams from your flocks. 39 I did not bring you animals torn by wild beasts; I bore the loss myself. And you demanded payment from me for whatever was stolen(CH) by day or night.(CI) 40 This was my situation: The heat consumed me in the daytime and the cold at night, and sleep fled from my eyes.(CJ) 41 It was like this for the twenty years(CK) I was in your household. I worked for you fourteen years for your two daughters(CL) and six years for your flocks,(CM) and you changed my wages(CN) ten times.(CO) 42 If the God of my father,(CP) the God of Abraham(CQ) and the Fear of Isaac,(CR) had not been with me,(CS) you would surely have sent me away empty-handed. But God has seen my hardship and the toil of my hands,(CT) and last night he rebuked you.(CU)

43 Laban answered Jacob, “The women are my daughters, the children are my children, and the flocks are my flocks.(CV) All you see is mine. Yet what can I do today about these daughters of mine, or about the children they have borne? 44 Come now, let’s make a covenant,(CW) you and I, and let it serve as a witness between us.”(CX)

45 So Jacob took a stone and set it up as a pillar.(CY) 46 He said to his relatives, “Gather some stones.” So they took stones and piled them in a heap,(CZ) and they ate there by the heap. 47 Laban called it Jegar Sahadutha, and Jacob called it Galeed.[b](DA)

48 Laban said, “This heap(DB) is a witness between you and me today.”(DC) That is why it was called Galeed. 49 It was also called Mizpah,[c](DD) because he said, “May the Lord keep watch between you and me when we are away from each other. 50 If you mistreat(DE) my daughters or if you take any wives besides my daughters, even though no one is with us, remember that God is a witness(DF) between you and me.”(DG)

51 Laban also said to Jacob, “Here is this heap,(DH) and here is this pillar(DI) I have set up between you and me. 52 This heap is a witness, and this pillar is a witness,(DJ) that I will not go past this heap to your side to harm you and that you will not go past this heap(DK) and pillar to my side to harm me.(DL) 53 May the God of Abraham(DM) and the God of Nahor,(DN) the God of their father, judge between us.”(DO)

So Jacob took an oath(DP) in the name of the Fear of his father Isaac.(DQ) 54 He offered a sacrifice(DR) there in the hill country and invited his relatives to a meal.(DS) After they had eaten, they spent the night there.

55 Early the next morning Laban kissed his grandchildren and his daughters(DT) and blessed(DU) them. Then he left and returned home.[d](DV)

Footnotes

  1. Genesis 31:18 That is, Northwest Mesopotamia
  2. Genesis 31:47 The Aramaic Jegar Sahadutha and the Hebrew Galeed both mean witness heap.
  3. Genesis 31:49 Mizpah means watchtower.
  4. Genesis 31:55 In Hebrew texts this verse (31:55) is numbered 32:1.