1 Moseboken 27
Svenska Folkbibeln 2015
Isak välsignar Jakob
27 När Isak hade blivit gammal[a] och hans ögon var så svaga att han inte kunde se, kallade han till sig sin äldste son Esau och sade till honom: ”Min son.” Han svarade honom: ”Jag är här.” 2 Då sade han: ”Jag är gammal och vet inte när jag ska dö. 3 Ta därför dina jaktredskap, ditt koger och din båge, och gå ut i markerna och skjut något vilt åt mig. 4 Laga sedan åt mig något gott som jag tycker om och bär in det till mig, så att jag får äta och sedan välsigna dig innan jag dör.”
5 Rebecka hörde vad Isak sade till sin son Esau. När Esau gick ut i markerna för att skjuta något vilt att ta hem, 6 sade Rebecka till sin son Jakob: ”Lyssna! Jag hörde din far säga till din bror Esau: 7 Skaffa något vilt och laga åt mig något gott som jag kan äta. Sedan ska jag välsigna dig inför Herren innan jag dör. 8 Hör nu på mig, min son, och gör som jag säger. 9 Gå till hjorden och hämta två fina killingar, så ska jag laga något gott av dem åt din far, något som han tycker om. 10 Den ska du bära in till din far så att han får äta den och sedan välsigna dig innan han dör.”
11 (A) Men Jakob sade till sin mor Rebecka: ”Min bror Esau är ju hårig, och jag är slät. 12 Tänk om far rör vid mig? Då blir jag en bedragare i hans ögon och drar förbannelse över mig i stället för välsignelse.” 13 Men hans mor sade till honom: ”Den förbannelsen får komma över mig, min son. Hör bara vad jag säger och gå och hämta killingarna åt mig.”
14 Då gick han och hämtade dem och tog dem till sin mor, och hon lagade en god rätt som hans far tyckte om. 15 Sedan tog Rebecka fram sin äldste son Esaus högtidskläder, som hon hade inne hos sig, och satte dem på sin yngste son Jakob. 16 Med skinnen från killingarna täckte hon över hans händer och den bara delen av hans hals. 17 Sedan gav hon sin son Jakob den goda rätten och brödet som hon hade gjort i ordning.
18 Han gick in till sin far och sade: ”Far.” Han svarade: ”Vad vill du? Vem är du, min son?” 19 Jakob sade till sin far: ”Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du sade till mig. Sätt dig upp och ät av mitt vilt, så att du kan välsigna mig.” 20 Men Isak sade till sin son: ”Hur kunde du finna det så snart, min son?” Han svarade: ”Herren din Gud sände det i min väg.”
21 Då sade Isak till Jakob: ”Kom hit, min son, och låt mig få röra vid dig och känna om du är min son Esau eller inte.” 22 Jakob gick då fram till sin far Isak, och han rörde vid honom och sade: ”Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus.” 23 Han kände inte igen honom, för händerna var håriga som hans bror Esaus händer. Han tänkte nu välsigna honom, 24 men så frågade han: ”Är du verkligen min son Esau?” Han svarade: ”Ja.” 25 Då sade han: ”Bär hit maten, min son, så att jag kan äta av viltet och välsigna dig.”
Jakob bar fram den till honom och han åt. Och han räckte honom vin och han drack. 26 Sedan sade hans far Isak till honom: ”Kom hit och kyss mig, min son.” 27 När han då gick fram och kysste honom, kände han lukten av hans kläder. Han välsignade honom och sade:
”Doften av min son
är som doften av en mark
som Herren har välsignat.
28 Gud ska ge dig av himlens dagg
och av jordens fruktbarhet,
säd och vin i riklig mängd.
29 (B) Folk ska tjäna dig
och folkslag falla ner för dig.
Var en herre över dina bröder,
din mors söner
ska falla ner för dig.
Förbannad den som förbannar dig
och välsignad
den som välsignar dig!”
Esau ber om Isaks välsignelse
30 När Isak hade gett Jakob sin välsignelse och Jakob just hade gått ut från honom, kom hans bror Esau hem från jakten. 31 Också han lagade en god rätt och bar in den till sin far och sade: ”Nu kan far sätta sig upp och äta av sin sons vilt och sedan välsigna honom.” 32 Hans far Isak frågade honom: ”Vem är du?” Han svarade: ”Jag är Esau, din förstfödde.”
33 Då blev Isak mycket förskräckt och sade: ”Vem var då jägaren som kom med sitt vilt till mig? Jag åt av allt innan du kom och jag välsignade honom. Välsignad kommer han också att bli.” 34 När Esau hörde vad hans far sade, ropade han högt och bittert: ”Far, välsigna mig också!” 35 Men han svarade: ”Din bror kom med svek och tog din välsignelse.” 36 (C) Då sade Esau: ”Heter han inte Jakob![b] Och nu har han bedragit mig två gånger! Han tog min förstfödslorätt och nu tog han min välsignelse också.”
Och han frågade: ”Har du ingen välsignelse kvar för mig?” 37 Isak sade då till Esau: ”Se, jag har satt honom till herre över dig och gett honom alla hans bröder till tjänare, och försett honom med säd och vin. Vad ska jag då göra för dig, min son?” 38 (D) Esau sade till sin far: ”Var det den enda välsignelse du hade, far? Välsigna mig också, far!” Och han började storgråta. 39 Då svarade hans far Isak honom:
”Se, fjärran från jordens fruktbarhet
ska din boning vara,
och utan dagg från himlen där ovan.
40 (E) Av ditt svärd ska du leva
och din bror ska du tjäna.
Men när du blir rastlös[c]
ska du slita hans ok[d]
från din nacke.”
Jakob flyr till Harran
41 Esau fylldes av hat mot Jakob på grund av välsignelsen som hans far hade gett Jakob. Han sade till sig själv: ”Snart kommer tiden då vi ska sörja vår far. Då ska jag döda min bror Jakob.”
42 När det berättades för Rebecka vad hennes äldre son Esau hade sagt, skickade hon efter sin yngre son Jakob och sade till honom: ”Din bror Esau tänker hämnas på dig och döda dig. 43 (F) Så lyssna nu, min son, på mig! Fly till min bror Laban i Harran 44 och stanna hos honom en tid tills din brors vrede har lagt sig. 45 (G) När din bror inte är arg på dig längre och han har glömt vad du gjort mot honom, då ska jag skicka bud och hämta dig därifrån. Varför skulle jag mista er båda[e] på en och samma dag?”
46 (H) Sedan sade Rebecka till Isak: ”Jag är trött på livet på grund av de hetitiska kvinnorna[f]. Om Jakob tar sig en hustru bland landets kvinnor, en hetitiska som dessa, vad ska jag då leva för?”
Footnotes
- 27:1 När Isak hade blivit gammal Ca 137 år gammal, 1929 f Kr (jfr 35:28 med not).
- 27:36 Heter han inte Jakob! Namnet betyder ”bedrar” (jfr 25:26 med not).
- 27:40 blir rastlös Annan översättning: ”gör dig fri”.
- 27:40 ok Arbetssele av trä, en vanlig bild för underordning (jfr 1 Kung 12:4, Jes 9:4).
- 27:45 mista er båda Den ene genom mord, den andre genom det påföljande straffet: döden (9:6) eller förvisning (4:12). Jfr 2 Sam 14:6f.
- 27:46 de hetitiska kvinnorna T ex Esaus två hustrur (26:34). Blandäktenskap med hedningar var ett hot mot tron på Abrahams Gud (24:3, 28:6, 2 Mos 34:16, 4 Mos 25, 5 Mos 7:3f).
1 Mosebok 27
Svenska Folkbibeln
Isak välsignar Jakob
27 När Isak hade blivit gammal och hans ögon var så svaga att han inte kunde se, kallade han till sig sin äldste son Esau och sade till honom: "Min son." Han svarade honom: "Här är jag." 2 Då sade han: "Jag är gammal och vet inte när jag skall dö. 3 Tag därför dina jaktredskap, ditt koger och din båge, och gå ut i markerna och skjut något vilt åt mig. 4 Laga sedan till en välsmakande rätt åt mig, en som jag tycker om, och bär in den till mig så att jag får äta och sedan välsigna dig innan jag dör."
5 Rebecka hörde vad Isak sade till sin son Esau. När Esau gick ut i markerna för att skjuta något vilt att ta hem, 6 sade Rebecka till sin son Jakob: "Lyssna! Jag hörde din far säga till din bror Esau: 7 Skaffa något vilt och laga till åt mig en välsmakande rätt, som jag kan äta. Sedan skall jag välsigna dig inför Herren innan jag dör. 8 Hör nu på mig, min son, och gör som jag säger. 9 Gå till hjorden och hämta två fina killingar, så skall jag laga till en välsmakande rätt av dem åt din far, en som han tycker om. 10 Den skall du bära in till din far så att han får äta den och sedan välsigna dig innan han dör." 11 Men Jakob sade till sin mor Rebecka: "Min bror Esau är ju hårig, och jag är slät. 12 Tänk om far rör vid mig. Då blir jag en bedragare i hans ögon och drar förbannelse över mig i stället för välsignelse." 13 Men hans mor sade till honom: "Den förbannelsen skall komma över mig, min son. Hör bara vad jag säger och gå och hämta killingarna åt mig."
14 Han gick då och hämtade dem och förde dem till sin mor, och hon lagade till en välsmakande rätt, en som hans far tyckte om. 15 Sedan tog Rebecka fram sin äldste son Esaus högtidskläder, som hon hade inne hos sig, och satte dem på sin yngste son Jakob. 16 Med skinnen från killingarna täckte hon över hans händer och den bara delen av hans hals. 17 Sedan gav hon sin son Jakob den välsmakande rätten och brödet som hon hade gjort i ordning. 18 Han gick in till sin far och sade: "Far." Han svarade: "Vad vill du? Vem är du, min son?" 19 Jakob sade till sin far: "Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du sade till mig. Sätt dig upp och ät av mitt villebråd, så att du kan välsigna mig." 20 Men Isak sade till sin son: "Hur har du kunnat finna det så snart, min son?" Han svarade: " Herren, din Gud, sände det i min väg." 21 Då sade Isak till Jakob: "Kom hit, min son, och låt mig få röra vid dig och känna om du är min son Esau eller inte." 22 Jakob gick då fram till sin fader Isak, och han rörde vid honom och sade: "Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus." 23 Han kände inte igen honom, för händerna var håriga som hans bror Esaus händer. Han tänkte nu välsigna honom, 24 men så frågade han: "Är du verkligen min son Esau?" Han svarade: "Ja." 25 Då sade han: "Bär hit maten, min son, så att jag kan äta av villebrådet och välsigna dig." Jakob bar fram den till honom och han åt. Och han räckte honom vin och han drack. 26 Sedan sade hans fader Isak till honom: "Kom hit och kyss mig, min son." 27 När han då gick fram och kysste honom, kände han lukten av hans kläder och välsignade honom. Han sade:
"Doften av min son
är lik doften från en mark
som Herren har välsignat.
28 Gud skall ge dig av himlens dagg
och av jordens fruktbarhet,
säd och vin i riklig mängd.
29 Folk skall tjäna dig
och folkslag falla ner för dig.
Var en herre över dina bröder.
Din mors söner skall falla ner för dig.
Förbannad vare den som förbannar dig
och välsignad den som välsignar dig!"
Esau ber om Isaks välsignelse
30 När Isak hade givit Jakob sin välsignelse och Jakob just hade gått ut från honom, kom hans bror Esau hem från jakten. 31 Också han lagade till en välsmakande rätt och bar in den till sin far och sade: "Nu kan far sätta sig upp och äta av sin sons villebråd och sedan välsigna honom." 32 Hans fader Isak frågade honom: "Vem är du?" Han svarade: "Jag är Esau, din förstfödde." 33 Då blev Isak mycket förskräckt och sade: "Vem var då den jägare som bar in sitt villebråd till mig? Jag åt av allt innan du kom och jag välsignade honom. Välsignad skall han också vara." 34 När Esau hörde vad hans far berättade, ropade han högt och bittert: "Far, välsigna också mig!" 35 Men han svarade: "Din bror kom med svek och tog din välsignelse." 36 Då sade Esau: "Heter han inte Jakob! Och nu har han bedragit mig två gånger! Min förstfödslorätt har han tagit och nu har han också tagit min välsignelse." Och han frågade: "Har du då ingen välsignelse kvar för mig?" 37 Isak sade då till Esau: "Se, jag har satt honom till herre över dig, och alla hans bröder har jag gett till tjänare åt honom, och med säd och vin har jag försett honom. Vad skall jag då göra för dig, min son?" 38 Esau sade till sin far: "Var det den enda välsignelse du hade, far? Välsigna också mig, far!" Och han började storgråta. 39 Då svarade hans fader Isak honom:
"Se, fjärran från jordens fruktbarhet
skall din boning vara
och utan dagg från himlen där ovan.
40 Av ditt svärd skall du leva
och din bror skall du tjäna.
Men när du blir bångstyrig
skall du slita hans ok
från din nacke."
Jakob flyr till Haran
41 Esau fylldes av hat mot Jakob på grund av den välsignelse som hans far hade givit Jakob. Han sade till sig själv: "Snart kommer den tid då vi skall sörja vår far. Då skall jag döda min bror Jakob." 42 När man berättade för Rebecka vad hennes äldre son Esau hade sagt, sände hon bud efter sin yngre son Jakob och sade till honom: "Din bror Esau tänker hämnas på dig och döda dig. 43 Och nu, min son, lyssna på mig! Fly till min bror Laban i Haran 44 och stanna hos honom en tid, till dess din brors förbittring har lagt sig. 45 När din bror inte längre är förbittrad på dig och han har glömt vad du gjort mot honom, då skall jag sända bud och hämta dig därifrån. Varför skulle jag mista er båda på en och samma dag?"
46 Sedan sade Rebecka till Isak: "Jag är trött på livet för de hetitiska kvinnornas skull. Om Jakob tar sig en hustru bland landets kvinnor, en hetitiska som dessa, varför skulle jag då leva?"
Genesis 27
International Standard Version
The Theft of Esau’s Blessing
27 Eventually, Isaac grew so old that he could not see.[a] One day, he called his eldest son Esau. “My son,” he called out to him. 2 “Look how old I am! I could die any day now,[b] 3 so go find your weapons, take your bow and arrows, go outside, and hunt some game for me. 4 Then prepare some food, just the way I like it, and bring it to me so that I can eat and bless you before I die.”
5 Now Rebekah overheard Isaac while he was speaking to his son Esau. When Esau had gone out to the field to hunt and bring in some game, 6 Rebekah gave these instructions to her son Jacob: “Quick! Pay attention!” she said. “I heard your father talking to your brother Esau. He told him, 7 ‘Bring me some game and then prepare some food for me so I can eat and bless you in the presence of the Lord before I die.’ 8 So now, my son, listen to what I have to say and pay attention to what I’m about to tell you. 9 Go to the flock and bring me two healthy young goats. I’ll prepare some delicious food for your father, just the way he loves it. 10 Then you are to take it to your father so that he can eat and bless you before he dies.”
11 “But look!” Jacob pointed out to his mother Rebekah, “My brother Esau is a hairy man, but I’m smooth skinned. 12 My father might touch me and he’ll realize that I’m deceiving him. Then, I’ll bring a curse on myself instead of a blessing.”
13 “My son,” she replied, “let any curse against you fall on me. Just listen to me, then go and get them for me.” 14 So out he went, got them, and brought them to his mother, who then prepared some delicious food, just the way his father liked it.
Rebekah and Jacob Deceive Isaac
15 Then Rebekah took some garments that belonged to her elder son Esau—the best ones available—and put them on her younger son Jacob. 16 She put some goat skins over his hands and on the smooth part of his neck. 17 Then she handed the delicious food and bread that she had prepared to her son Jacob, 18 who went to his father and said, “My father…”
“It’s me!” he replied. “Which one are you, my son?”
19 “I’m Esau, your firstborn!” Jacob told his father. “I’ve done what you asked, so please sit up and eat what I caught, so you can bless me.”
20 “How did you get it so quickly, my son?” Isaac asked.
Jacob[c] responded, “…because the Lord your God made me successful.”
21 So Isaac told Jacob, “Come here, my son, so I can feel you and know for sure whether or not you’re my son Esau.”
22 So Jacob approached his father, who felt him and said, “It’s Jacob’s voice, but Esau’s hands.” 23 He didn’t recognize Jacob,[d] because his hands were hairy like those of his brother Esau, so Isaac[e] blessed him.
24 He asked, “Are you really my son Esau?”
“I am,” Jacob[f] replied.
25 “Come closer to me,” Isaac replied, “so I can eat some of the game, my son, and then bless you.” So Jacob came closer, and Isaac ate. Jacob also brought wine so his father[g] could drink. 26 After this, Jacob’s father Isaac told him, “Come closer and kiss me, my son.” 27 So Jacob[h] drew closer to kiss him. When Isaac[i] smelled the scent of his son’s[j] clothes, he blessed him and said,
“How my son’s scent is the fragrance of the field
that the Lord has blessed.
28 May the Lord grant you dew from the skies,[k]
and from the fertile land;
may he grant you[l]
abundant grain and fresh wine.
29 May people serve and bow before you;
may you be master over your brothers;
may your mother’s sons bow before you;
may anyone who curses you be cursed;
and may anyone who blesses you be blessed.”
Esau Learns of Isaac’s Deception
30 Just after Isaac had finished blessing Jacob and Jacob had left his father Isaac, Jacob’s[m] brother Esau returned from hunting, 31 prepared some delicious food, brought it to his father, and told him, “Can you get up now, father, so you may eat some of your son’s game and then bless me?”
32 But his father Isaac asked him, “Who are you?”
“I’m Esau, your firstborn son,” he answered.
33 At this, Isaac began to tremble violently. “Who then,” he asked, “hunted some game and brought it to me to eat before you arrived, so that I’ve blessed him? Indeed, he is blessed.”
34 When Esau realized[n] what his father Isaac was saying, he began to wail out loud bitterly. “Bless me,” he cried, “even me, too, my father!”
35 Isaac[o] replied, “Your brother came here deceitfully and stole your blessing.”
36 Then he said, “Isn’t his name rightly called Jacob?”[p] Esau asked. “He has circumvented me this second time. First,[q] he took away my birthright, and now, look how he also stole my blessing.” Then he added, “Haven’t you reserved a blessing for me?”
37 In response, Isaac told Esau, “Look! I’ve predicted that he’s going[r] to become your master, and I’ve assigned all his brothers to be his servants. What then can I do for you, my son?”
38 Then Esau implored his father, “Don’t you have even one blessing for me, my father? Bless me, even me too, my father!” Then Esau lifted his voice and wept bitterly.
39 At this, his father Isaac replied to him,
“Look! Away from the fertile land will be your dwellings;
away from the dew of the skies above.
40 By your sword you’ll live;
but you’ll serve your brother.
But when you’ve become restless,
you’ll break off his yoke from your neck.”
41 So Esau harbored animosity toward Jacob because of the way his father had blessed him. Esau kept saying to himself,[s] “The time[t] to mourn for my father is very near. That’s when I’m going to kill my brother Jacob.”
42 Eventually, what Rebekah’s older son Esau had been saying was reported to her, so she sent for her younger son Jacob and warned him, “Look! Your brother is planning to get even by killing you.[u] 43 Son, you’d better do what I say! Get up, run off to my brother Laban in Haran, 44 and stay there with him a few days until your brother’s fury subsides.[v] 45 After that happens[w] and he has forgotten what you’ve done to him, I’ll send for you so you can return from there. Why should I be bereaved of you both in one day?”
46 Rebekah also told herself,[x] “Heth’s daughters are making me tired of living. If Jacob marries one of Heth’s daughters, and she turns out to be just like these other local women,[y] what kind of life would there be left for me?”
Footnotes
- Genesis 27:1 Lit. that his eyes were dim
- Genesis 27:2 Lit. I don’t know the day of my death
- Genesis 27:20 Lit. He
- Genesis 27:23 Lit. him
- Genesis 27:23 Lit. he
- Genesis 27:24 Lit. he
- Genesis 27:25 Lit. so he
- Genesis 27:27 Lit. he
- Genesis 27:27 Lit. he
- Genesis 27:27 The Heb. lacks son’s
- Genesis 27:28 Or from heaven
- Genesis 27:28 The Heb. lacks may he grant you
- Genesis 27:30 Lit. his
- Genesis 27:34 Lit. heard
- Genesis 27:35 Lit. Then he
- Genesis 27:36 The Heb. name Jacob means heel grabber
- Genesis 27:36 The Heb. lacks First
- Genesis 27:37 Lit. I’ve set him
- Genesis 27:41 Lit. saying in his heart
- Genesis 27:41 Lit. days
- Genesis 27:42 Lit. is comforting himself concerning you to kill you
- Genesis 27:44 Lit. turns back
- Genesis 27:45 :45 Lit. After your brother’s anger subsides
- Genesis 27:46 The Heb. lacks herself
- Genesis 27:46 Lit. these daughters
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1995-2014 by ISV Foundation. ALL RIGHTS RESERVED INTERNATIONALLY. Used by permission of Davidson Press, LLC.
