Isak i Gerar

26 (A) Det blev svält i landet igen, efter den första svältperioden som hade inträffat på Abrahams tid[a]. Isak begav sig då till filisteernas kung Abimelek[b] i Gerar. Där uppenbarade Herren sig för honom och sade: ”Dra inte ner till Egypten utan bo kvar i det land som jag säger dig. Stanna som främling här i landet. Jag ska vara med dig och välsigna dig, för jag ska ge dig och dina efterkommande alla dessa landområden, och jag ska hålla den ed som jag gett din far Abraham. (B) Jag ska göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen, och jag ska ge dina efterkommande alla dessa landområden. Och i din avkomma ska jordens alla folk bli välsignade[c], eftersom Abraham lyssnade till min röst och tog vara på det jag förordnat: mina befallningar, föreskrifter och lagar.”

Så stannade Isak i Gerar. (C) När männen på orten frågade om hans hustru, sade han: ”Hon är min syster”, för han var rädd för att säga: ”min hustru”. Han tänkte: ”Männen här på platsen kan slå ihjäl mig för Rebeckas skull, eftersom hon är så vacker.”

Men när han hade varit där en längre tid, hände det att filisteernas kung Abimelek tittade ut genom fönstret och fick se Isak kela med sin hustru Rebecka. Abimelek kallade till sig Isak och sade: ”Hon är ju din hustru! Hur kunde du säga att hon är din syster?” Isak svarade honom: ”Jag tänkte att jag annars kunde bli dödad för hennes skull.” 10 Då sade Abimelek: ”Vad har du gjort mot oss? Hur lätt kunde inte någon i vårt folk ha legat med din hustru? Och då hade du dragit skuld över oss.” 11 (D) Sedan befallde Abimelek hela folket: ”Den som rör den här mannen eller hans hustru ska straffas med döden.”

12 Isak sådde där i landet och fick det året hundrafalt[d], för Herren välsignade honom. 13 Han blev en mäktig man, och hans egendom växte mer och mer. Till slut var han mycket rik. 14 Han ägde så mycket får och kor och hade så många tjänare att filisteerna blev avundsjuka på honom. 15 (E) Alla brunnar som hans fars tjänare hade grävt medan hans far Abraham levde, fyllde filisteerna igen med jord. 16 Abimelek sade till Isak: ”Flytta bort från oss! Du har blivit alldeles för mäktig för oss.” 17 Då flyttade Isak därifrån och slog sig ner i Gerars dalgång[e] och bodde där.

18 Isak grävde på nytt fram de vattenbrunnar som hade grävts på hans far Abrahams tid men fyllts igen av filisteerna efter Abrahams död. Och han gav dem samma namn som hans far hade gett dem. 19 När Isaks tjänare grävde i dalen, fann de en källa med rinnande vatten[f].

20 Herdarna från Gerar började då tvista med Isaks herdar och sade: ”Vattnet är vårt!” Därför gav han brunnen namnet[g] Esek, eftersom de hade grälat med honom. 21 Därefter grävde Isaks tjänare en annan brunn, men de började tvista om den också. Då gav han den namnet Sitna. 22 Sedan bröt han upp därifrån och grävde ännu en brunn. Den tvistade de inte om. Därför gav han den namnet Rehobot och sade: ”Nu har Herren gett oss utrymme så att vi kan växa[h] här i landet.”

23 Därifrån drog Isak upp till Beer-Sheba. 24 (F) Den natten uppenbarade sig Herren för honom och sade: ”Jag är din far Abrahams Gud. Var inte rädd! Jag är med dig, och jag ska välsigna dig och göra din avkomma talrik för min tjänare Abrahams skull”. 25 (G) Då byggde han ett altare där och åkallade Herrens namn och slog upp sitt tält. Och Isaks tjänare grävde där en brunn.

Isak och Abimelek sluter förbund

26 (H) Abimelek kom till honom från Gerar tillsammans med sin vän Ahussat och sin befälhavare Pikol. 27 Men Isak sade till dem: ”Varför kommer ni till mig, ni som hatade mig och drev bort mig från er?” 28 De svarade: ”Vi har tydligt sett att Herren är med dig. Därför tänkte vi att vi borde ge varandra en ed och sluta förbund: 29 Du ska inte göra oss något ont, liksom vi inte har ofredat dig utan bara gjort dig gott och låtit dig gå i frid. Du är nu välsignad av Herren.” 30 Då ordnade Isak en festmåltid för dem, och de åt och drack. 31 De steg upp tidigt nästa morgon och svor varandra eden. Sedan sände Isak i väg dem, och de gick ifrån honom i frid.

32 Samma dag kom Isaks tjänare och berättade för honom om brunnen som de grävt och sade till honom: ”Vi har funnit vatten.” 33 (I) Och han kallade den Shiba. Därför heter staden Beer-Sheba[i] än i dag.

Esaus hustrur

34 (J) När Esau var fyrtio år[j] tog han till hustrur Judit, dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten Elon. 35 (K) Men de blev en hjärtesorg för Isak och Rebecka.

Footnotes

  1. 26:1 på Abrahams tid   Isak upprepar sin fars handlingssätt (12:10f, 20:1f).
  2. 26:1 Abimelek   Sannolikt son eller sonson till den Abimelek som nämns i 1 Mos 20:2.
  3. 26:4 välsignade   Här upprepas löftet till Isak om frälsning för alla folk (jfr 12:3, 22:18).
  4. 26:12 hundrafalt   En övernaturligt rik skörd (citeras av Jesus i Matt 13:8). I förmodern tid har svenska skördar normalt gett mindre än tiofalt jämfört med utsädet.
  5. 26:17 Gerars dalgång   Torr flodbädd öster om Gerar mot Beer-Sheba (vers 23), Isaks tidigare boplats (jfr 22:19).
  6. 26:19 rinnande vatten   Ordagrant: ”levande vatten” (jfr Jer 2:13, Joh 4:10, 7:38).
  7. 26:20 gav … namnet   Anspråk på äganderätt. De tre namnen betyder ”gräl”, ”strid” och ”utrymme”.
  8. 26:22 växa   Ordagrant: ”vara fruktsamma” (jfr 1:28, 17:6).
  9. 26:33 Shiba … Beer-Sheba   Betyder ”ed” och ”edsbrunn” (jfr 21:31).
  10. 26:34 När Esau var fyrtio år   Ca 1966 f Kr.

Isaac Settles in Gerar

26 Now there was a famine in the land [of Canaan], besides the previous famine that had occurred in the days of Abraham. So Isaac went to Gerar, to [a]Abimelech king of the Philistines. The Lord appeared to him and said, “Do not go down to Egypt; stay in the land of which I will tell you. Live temporarily [as a resident] in this land and I will be with you and will bless and favor you, for I will give all these lands to you and to your descendants, and I will establish and carry out the oath which I swore to Abraham your father.(A) I will make your descendants multiply as the stars of the heavens, and will give to your descendants all these lands; and by your descendants shall all the nations of the earth be blessed,(B) because Abraham listened to and obeyed My voice and [consistently] kept My charge, My commandments, My statutes, and My laws.”

So Isaac stayed in Gerar. The men of the place asked him about his wife, and he said, “She is my [b]sister,” for he was afraid to say, “my wife”—thinking, “the men of the place might kill me on account of Rebekah, since she is very beautiful.” It happened when he had been there a long time, that Abimelech king of the Philistines looked out of a window and saw Isaac [c]caressing Rebekah his wife. Then Abimelech called Isaac and said, “See here, Rebekah is in fact your wife! How did you [dare to] say to me, ‘She is my sister’?” And Isaac said to him, “Because I thought I might be killed because of her [desirability].” 10 Abimelech said, “What is this that you have done to us? One of the men [among our people] might easily have been intimate with your wife, and you would have brought guilt on us [before God].” 11 Then Abimelech commanded all his people, “Whoever touches this man [Isaac] or his wife [Rebekah] shall without exception be put to death.”

12 Then Isaac planted [seed] in that land [as a farmer] and reaped in the same year a hundred times [as much as he had planted], and the Lord blessed and favored him. 13 And the man [Isaac] became great and gained more and more until he became very wealthy and extremely distinguished; 14 he owned flocks and herds and a great household [with a number of servants], and the Philistines envied him. 15 Now all the wells which his father’s servants had dug in the days of Abraham his father, the Philistines stopped up by filling them with dirt. 16 Then Abimelech said to Isaac, “Go away from here, because you are far too powerful for us.” 17 So Isaac left that region and camped in the Valley of Gerar, and settled there.

Quarrel over the Wells

18 Now Isaac again dug [and reopened] the wells of water which had been dug in the days of Abraham his father, because the Philistines had filled them up [with dirt] after the death of Abraham; and he gave the wells the same names that his father had given them. 19 But when Isaac’s servants dug in the valley and found there a well of flowing [spring] water, 20 the herdsmen of Gerar quarreled with Isaac’s herdsmen, saying, “The water is ours!” So Isaac named the well Esek (quarreling), because they quarreled with him. 21 Then his servants dug another well, and they quarreled over that also, so Isaac named it Sitnah (enmity). 22 He moved away from there and dug another well, and they did not quarrel over that one; so he named it Rehoboth (broad places), saying, “For now the Lord has made [d]room for us, and we shall be [e]prosperous in the land.”

23 Then he went up from there to Beersheba. 24 The Lord appeared to him the same night and said,

“I am the God of Abraham your father;
Do not be afraid, for I am with you.
I will bless and favor you, and multiply your descendants,
For the sake of My servant Abraham.”

25 So Isaac built an altar there and called on the name of the Lord [in prayer]. He pitched his tent there; and there Isaac’s servants dug a well.

Covenant with Abimelech

26 Then Abimelech came to him from Gerar with Ahuzzath, his [close friend and confidential] adviser, and Phicol, the commander of his army. 27 Isaac said to them, “Why have you [people] come to me, since you hate me and have sent me away from you?” 28 They said, “We see clearly that the Lord has been with you; so we said, ‘There should now be an oath between us [with a curse for the one who breaks it], that is, between you and us, and let us make a covenant (binding agreement, solemn promise) with you, 29 that you will not harm us, just as we have not touched you and have done nothing but good to you and have sent you away in peace. You are now the blessed and favored of the Lord!’” 30 Then Isaac held a [formal] banquet (covenant feast) for them, and they ate and drank. 31 They got up early in the morning and swore oaths [pledging to do nothing but good to each other]; and Isaac sent them on their way and they left him in peace. 32 Now on the same day, Isaac’s servants came and told him about the well they had dug, saying, “We have found water.” 33 So he named the well [f]Shibah; therefore the name of the city is Beersheba to this day.(C)

34 When Esau was forty years old he married Judith the daughter of Beeri the Hittite, and Basemath the daughter of Elon the Hittite as his wives; 35 and they were a [g]source of grief to [Esau’s parents] Isaac and Rebekah.

Footnotes

  1. Genesis 26:1 This is not the Abimelech of ch 20. Abimelech may actually be a dynastic title, like Caesar or Pharaoh, instead of a proper name. The events recounted in chapters 20 and 26 are separated by almost a hundred years.
  2. Genesis 26:7 When Abraham used this ploy, it was a half-truth; when Isaac said this it was a complete lie. At this time Isaac was at least seventy-five years old; Rebekah’s age at this time is not known.
  3. Genesis 26:8 The name “Isaac” is based on the Hebrew verb translated “caressing,” whose primary meaning is “to laugh” (cf 17:19).
  4. Genesis 26:22 I.e. broad places.
  5. Genesis 26:22 Lit fruitful.
  6. Genesis 26:33 This could mean “oath” or “overflow, abundance.” Likewise, the name Beersheba could mean “well of abundance,” or “well of the oath,” or “seven wells.”
  7. Genesis 26:35 Lit bitterness of spirit.