1 Moseboken 24
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Isak gifter sig med Rebecka
24 Abraham var nu en mycket gammal man och Gud hade välsignat honom på alla sätt. 2 Abraham sa till sin förvaltare och äldste tjänare: ”Lägg din hand under min höft och 3 svär[a] vid Herren, himlens och jordens Gud, att du inte tar en hustru åt min son av de kanaaneiska flickorna på orten där jag nu bor! 4 Gå i stället till mitt hemland, till mina släktingar, och ta en hustru åt min son Isak där!”
5 ”Men om jag inte kan hitta en flicka som vill följa med mig till det här landet?” frågade tjänaren, ”ska jag då ta med din son dit, tillbaka till det land som du kommer ifrån?” 6 ”Nej, det får du inte göra vad som än händer”, svarade Abraham. 7 ”Herren, himlens Gud, förde mig bort från mitt hem, mina fäders land, och svor under ed att ge mig och mina ättlingar detta land. Han ska skicka sin ängel framför dig, och du ska finna en flicka därifrån som kan bli min sons hustru. 8 Om hon inte vill följa med dig är du fri från denna ed, men under inga omständigheter får du ta med dig min son dit.”
9 Tjänaren lade då handen under sin herre Abrahams höft och svor en ed att göra så. 10 Han tog med sig tio av sin husbondes kameler, lastade med gåvor av allt det bästa hans husbonde ägde, och reste till den stad där Nachor bodde, i Aram Naharajim[b]. 11 Där lät han kamelerna lägga sig ner bredvid en källa utanför staden. Det var kväll och byns kvinnor kom ut för att hämta vatten.
12 ”Herre, min husbonde Abrahams Gud”, bad han, ”visa att du är god mot min husbonde Abraham och hjälp mig att lyckas. 13 Här står jag nu bredvid denna källa och byns flickor kommer ut för att hämta vatten. 14 Om jag ber en av dem: ’Låna mig din kruka så att jag får dricka’ och hon då säger: ’Javisst, och jag ska ge vatten åt dina kameler också’, så låt det då vara den som du har utsett till din tjänare Isak. Då vet jag att du har visat godhet mot min husbonde.”
15 Innan han knappt hunnit be färdigt, kom Rebecka, dotter till Betuel, son till Milka, Abrahams bror Nachors hustru, med en vattenkruka på sin axel. 16 Hon var mycket vacker och orörd, ingen man hade haft henne. Hon gick ner till källan, fyllde sin kruka och kom upp igen. 17 Tjänaren skyndade fram till henne och bad om vatten att dricka.
18 ”Javisst, min herre”, sa hon och böjde snabbt ner krukan åt honom så att han kunde dricka. 19 Sedan sa hon: ”Jag ska hämta vatten åt dina kameler också, så att de kan dricka sig otörstiga.”
20 Hon tömde krukan i vattenhon och sprang ner till källan igen och fortsatte att bära vatten åt kamelerna, tills de slutligen hade fått nog. 21 Tjänaren betraktade henne tyst för att se om Herren låtit hans färd lyckas eller inte. 22 När kamelerna hade slutat dricka, tog han fram en näsring av guld som vägde en halv sikel[c], och två guldarmband som vägde tio siklar.
23 ”Säg mig, vems dotter är du?” frågade han. ”Kan det vara så att din far har någon plats, där han kan ta emot oss över natten?” 24 ”Min far heter Betuel, son till Milka och hennes man Nachor”, svarade hon, 25 och fortsatte: ”Vi har gott om halm och mat åt kamelerna, och gästrum har vi också.”
26 Då föll mannen ner på marken och tillbad Herren 27 och sa: ”Lovad vare Herren, min herre Abrahams Gud, som inte har upphört med att visa sin godhet och trofasthet gentemot min herre! Och mig har Herren lett till en familj som är släkt med min husbonde.”
28 Flickan sprang hem för att berätta för sin mor och sina närmaste vad som hänt. 29 Rebeckas bror Laban skyndade sig ut till mannen vid källan. 30 Laban hade sett näsringen och ringarna på sin systers armar och hört henne berätta vad mannen sagt till henne. Då kom han nu till mannen som fortfarande stod med sina kameler vid källan. 31 Laban sa till honom: ”Kom, du Herrens välsignade! Varför står du här ute? Vi har redan gjort i ordning ett rum åt dig. Och plats finns också för dina kameler.”
32 Då följde mannen med till huset. Man lastade av kamelerna och gav dem halm och foder. Sedan gav han vatten åt Abrahams tjänare och hans medresenärer, så att de kunde tvätta sina fötter. 33 När maten serverades sa mannen: ”Jag tänker inte äta förrän jag har berättat för er varför jag är här!” Laban sa: ”Ja, naturligtvis. Berätta ditt ärende!”
34 ”Jag är Abrahams tjänare”, förklarade han. 35 ”Herren har välsignat min husbonde mycket och gett honom en stor rikedom, får och boskapshjordar, silver och guld, slavar och slavinnor, kameler och åsnor.
36 När Sara, min husbondes hustru, var mycket gammal, födde hon en son åt honom, och min husbonde har gett honom allt han äger. 37 Nu har min husbonde fått mig att svära på att inte låta sin son gifta sig med någon av flickorna i Kanaan, det land där min husbonde bor. 38 Därför skulle jag bege mig hit till hans fars familj och hans egen släkt, för att hämta en flicka härifrån, som kan gifta sig med hans son. 39 Jag frågade då min herre: ’Men om jag inte kan hitta en flicka som vill komma med mig?’ 40 Han svarade: ’Herren, i vars gemenskap jag har levt, ska skicka sin ängel med dig och se till att ditt uppdrag kommer att lyckas, så att du får en hustru åt min son från min släkt och min fars familj. 41 Du blir löst från din ed, om mina släktingar, när du kommit till dem, inte vill ge henne åt dig.’
42 När jag i dag kom till brunnen, bad jag denna bön: ’Herre, min herre Abrahams Gud, visa mig om du vill låta mitt uppdrag lyckas. 43 Här står jag nu bredvid denna brunn. Jag tänker säga till en av flickorna som kommer hit för att hämta vatten: ”Var snäll och ge mig lite vatten att dricka” 44 och hon ska svara: ”Javisst! Och jag ska vattna dina kameler också.” Låt den flickan vara den som Herren har utvalt till att bli hustru åt min husbondes son.’
45 Innan jag hade slutat tala, kom Rebecka med sin vattenkruka på axeln, och hon gick ner till brunnen och hämtade vatten och fyllde krukan. Jag sa till henne: ’Ge mig vatten att dricka!’ 46 Snabbt lyfte hon ner krukan från axeln och sa till mig: ’Javisst, herre, och jag ska ge dina kameler vatten också!’ Så drack jag, och hon vattnade också kamelerna. 47 Då frågade jag henne: ’Vems dotter är du?’ Hon sa till mig: ’Betuels, Nachors och hans hustru Milkas son.’ Då gav jag henne näsringen och armbanden. 48 Sedan föll jag ner på marken och tillbad Herren, min herre Abrahams Gud, för att han hade lett mig rätt i mitt sökande efter en flicka från min husbondes brors familj. 49 Säg därför nu: Vill ni visa godhet och trofasthet mot min husbonde? Vill ni inte, säg mig då det, så vet jag vad nästa steg ska bli, om jag ska gå i den ena eller den andra riktningen.”
50 Då svarade Laban och Betuel: ”Detta måste komma från Herren, så vad kan vi säga? 51 Här är Rebecka. Ta henne och gå! Låt henne bli hustru till din husbondes son, precis som Herren har sagt.”
52 Vid detta svar föll Abrahams tjänare ner och tillbad inför Herren. 53 Sedan gav han Rebecka guld- och silversmycken och kläder. Han gav också många värdefulla presenter till hennes mor och bror. 54 Sedan åt och drack tjänaren och de män som var med honom och stannade där över natten. När de gick upp nästa morgon sa tjänaren: ”Låt mig resa tillbaka till min husbonde!” 55 ”Låt Rebecka stanna här hos oss åtminstone tio dagar eller så!” bad hennes mor och bror. ”Sedan kan hon resa.” 56 Men tjänaren bad: ”Hindra mig inte från att resa! Herren har sett till att mitt uppdrag lyckats. Låt mig nu återvända till min husbonde.”
57 ”Nåväl”, sa de. ”Vi ska ropa på flickan och fråga henne vad hon tycker.” 58 Då ropade de på Rebecka. ”Är du villig att resa med denne man?” frågade de henne. Hon svarade: ”Ja, det vill jag.”
59 De lät då sin syster Rebecka och hennes amma följa med Abrahams tjänare och hans män. 60 De välsignade Rebecka med denna välsignelse:
”Må du, vår syster,
bli mor till många miljoner!
Måtte dina ättlingar
inta sina fienders städer.”
61 Rebecka och hennes tjänarinnor steg sedan upp på kamelerna och följde med mannen. Så tog tjänaren Rebecka med sig och började resan tillbaka.
62 Under tiden hade Isak, vars hem låg i Negev, återvänt till Beer Lachaj Roi[d]. 63 När han en kväll tog en promenad över fälten försjunken i tankar[e], tittade han upp och såg kamelerna komma. 64 Rebecka lade märke till honom och steg snabbt ner. 65 ”Vem är den där mannen, som vandrar över fälten för att möta oss?” frågade hon tjänaren. Han svarade: ”Det är min husbondes son.” Då dolde hon sig i sin slöja. 66 Sedan berättade tjänaren hela historien för Isak. 67 Isak förde Rebecka till sin mor Saras tält, och hon blev hans hustru. Han älskade henne och hon blev till stor tröst för honom, eftersom han förlorat sin mor.
Footnotes
- 24:3 En sedvänja när man svor en ed som återkommer i Gamla testamentet. Den exakta innebörden har gått förlorad.
- 24:10 Aram Naharajim betyder Aram vid de två floderna. Man tror att staden låg mellan Eufrat och Tigris, i nordvästra Mesopotamien. Den grekiska översättningen av Aram Naharajim är också helt enkelt Mesopotamien.
- 24:22 Se not till 20:16.
- 24:62 Beer Lachaj Roi betyder Den Levandes brunn, han som ser mig. Se 16:14.
- 24:63 Grundtextens innebörd är osäker.
创世记 24
Chinese New Version (Traditional)
亞伯拉罕遣僕人為以撒娶妻
24 亞伯拉罕老邁了，年事已高，耶和華在一切事上都賜福給他。 2 亞伯拉罕對他家中最老的，管理他所有產業的那僕人說：“請把你的手放在我的大腿底下。 3 我要你指著耶和華天地的 神起誓，不可從我現在居住的迦南人中，為我的兒子娶他們的女子為妻。 4 你卻要到我的故鄉、我的親族那裡去，為我的兒子以撒娶妻。” 5 僕人問亞伯拉罕：“如果那女子不願跟我到這地方來，我必須把你的兒子帶回你原出之地去嗎？” 6 亞伯拉罕對他說：“你要謹慎，切不可帶我的兒子回到那裡去。 7 耶和華天上的 神，就是領我離開我的父家和我親族之地，曾經對我說話，又向我起誓的那位說：‘我必把這地賜給你的後裔。’他必在你前面差派他的使者，你就可以從那裡為我的兒子娶妻。 8 如果那女子不願跟你來，我叫你所起的這誓就與你無關了。只是不可帶我的兒子回到那裡去。” 9 於是，僕人把手放在他主人亞伯拉罕的大腿下，為這事向亞伯拉罕起誓。
10 那僕人從他主人的駱駝裡取了十匹駱駝，帶著主人各樣的美物，起程往兩河之間的亞蘭去，到了拿鶴的城。 11 黃昏時分，女人出來打水的時候，那僕人就叫駱駝跪在城外的水井旁邊， 12 然後禱告說：“耶和華我主人亞伯拉罕的 神啊，求你今日使我遇見好機會，施慈愛給我的主人亞伯拉罕。 13 我現在站在水泉旁邊，城內居民的女兒正出來打水。 14 我對哪一個少女說：‘請你放下水瓶來，讓我喝點水。’如果她回答：‘請喝，我也給你的駱駝喝。’願那少女就作你選定給你僕人以撒的妻子。這樣，我就知道你施慈愛給我的主人了。” 15 話還沒有說完，不料，利百加肩頭上扛著水瓶出來了。利百加是彼土利所生的。彼土利是亞伯拉罕兄弟拿鶴的妻子密迦的兒子。 16 那少女容貌非常美麗，還是個處女，沒有男人親近過她。她下到水泉那裡，打滿了水瓶，又上來。 17 僕人就跑去迎著她，說：“請你把瓶裡的水給我喝一點。” 18 那少女回答：“我主請喝。”就急忙把水瓶拿下來，托在手上給他喝。 19 他喝足了，少女就說：“我也要為你的駱駝打水，直到牠們都喝足了。” 20 於是急忙把水瓶裡的水倒在槽裡，又跑到井旁去打水，給他所有的駱駝打上水來。 21 那人一句話也不說，只注視著她，要知道耶和華使他的道路亨通不亨通。 22 駱駝喝足了，那人就拿出一個重近六克的金鼻環，戴在她的鼻子上，又拿出兩個重一百一十四克的金手鐲，套在她的手上， 23 然後問她：“請你告訴我，你是誰的女兒？你父親的家裡有地方給我們住宿沒有？” 24 她回答：“我是密迦給拿鶴所生的兒子彼土利的女兒。” 25 她又說：“我們有很多糧草和飼料，也有住宿的地方。” 26 那人就跪下敬拜耶和華， 27 說：“耶和華我主人亞伯拉罕的 神是應當稱頌的，因為他不斷以慈愛和信實待我的主人；耶和華也一路引導我，到了我主人的兄弟家裡。”
28 那少女就跑回去，把這些事都告訴了她母親家裡的人。 29 利百加有一個哥哥，名叫拉班。 30 他看見了妹妹的鼻環和手上的手鐲，又聽見了妹妹利百加說：“那人對我這樣這樣說”，就跑去見外面水泉旁邊的那人。他來到那人跟前的時候，見他仍然站在駱駝旁邊的水泉那裡。 31 拉班說：“你這蒙耶和華賜福的，請進來吧，為甚麼站在外面呢？我已經收拾好了房間，也為駱駝預備了地方。” 32 那人就進了拉班的家。拉班卸了駱駝，拿糧草和飼料給駱駝吃，又拿水給那人和與他同來的人洗腳。 33 然後在他面前擺上食物，但那人說：“除非等我說完了我的事，我不會吃。”拉班說：“請說。” 34 那人說：“我是亞伯拉罕的僕人。 35 耶和華厚厚地賜福我主人，他就昌大起來；耶和華又賜給他羊群、牛群、金銀、僕婢、駱駝和驢。 36 我主人的妻子撒拉年老的時候，給我主人生了一個兒子。我主人也把他一切所有的都給了這個兒子。 37 我主人要我起誓，說：‘你不可從我現在居住的迦南地中，為我的兒子娶迦南的女子為妻。 38 你要到我的父家，和我的族人那裡去，為我的兒子娶一個妻子。’ 39 我問我主人：‘如果那女子不願跟我回來呢？’ 40 他回答：‘我行事為人都在他面前的耶和華，必差派他的使者與你同去，使你的道路亨通，你就可以從我的族人和我的父家，給我的兒子娶一個妻子。 41 只要你到了我的族人那裡去，我叫你起的誓就與你無關；他們若不把女子交給你，我叫你起的誓也與你無關。’ 42 我今天到了水泉那裡，就說：‘耶和華我主人亞伯拉罕的 神啊，你若叫我所走的道路亨通， 43 那麼，我現在站在水泉旁邊，但願有一個少女出來打水，我要對她說：“請你把瓶裡的水給我喝一點。” 44 她若對我說：“你請喝，我還要打水給你的駱駝喝。”願那女子就作耶和華給我主人的兒子所選定的妻子。’ 45 我心裡的話還沒有說完，利百加就肩頭扛著水瓶出來了，她下到水泉那裡去打水；我就對她說：‘請給我水喝。’ 46 她急忙從肩上拿下水瓶來，說：‘請喝，我還要給你的駱駝喝。’我喝了，她也打水給我的駱駝喝。 47 於是我問她，說：‘你是誰的女兒？’她回答：‘我是密迦給拿鶴所生的兒子彼土利的女兒。’我就把鼻環戴在她的鼻子上，把手鐲套在她的兩手上。 48 然後我跪下敬拜耶和華，稱頌耶和華我主人亞伯拉罕的 神，因為他引導我走恰當的路，使我得到我主人的兄弟的孫女，作我主人的兒子的妻子。 49 現在你們若願意以慈愛和信實待我的主人，就請告訴我。如果不願意，也請你們告訴我；使我可以知道怎樣行。”
50 拉班和彼土利回答，說：“這事既然出於耶和華，我們就不能對你說好說歹。 51 看哪，利百加就在你面前，你可以把她帶去，照著耶和華所說的，作你主人兒子的妻子。” 52 亞伯拉罕的僕人聽到了他們這些話，就俯伏在地敬拜耶和華。 53 那僕人拿出金器、銀器和衣服送給利百加，又把貴重的禮物送給她的哥哥和她的母親。 54 然後，僕人和與他同來的人才吃喝，並且住了一夜。他們早晨起來，僕人就說：“請打發我回到我主人那裡去吧！” 55 利百加的哥哥和母親說：“讓這女孩子和我們同住多幾天，或是十天，然後她可以離去。” 56 僕人回答他們：“你們不要挽留我，耶和華既然使我的道路亨通，就請打發我回到我主人那裡去。” 57 他們說：“我們可以把那女孩子叫來，問問她的意思。” 58 他們把利百加叫了來，問她：“你願意與這人同去嗎？”她回答：“我願意去。” 59 於是，他們把自己的妹妹利百加，她的乳母和亞伯拉罕的僕人，以及同來的人，都打發走了。 60 他們給利百加祝福，對她說：
“我們的妹妹啊，
願你作千萬人之母；
願你的後裔，
佔領仇敵的城門。”
以撒迎娶利百加
61 利百加和她的眾使女就起來，騎上駱駝，跟著那人走；那僕人就帶著利百加走了。 62 那時，以撒剛從庇耳．拉海．萊回來，他原本是住在南地的。 63 黃昏的時候，以撒出來田間默想。他舉目觀看，忽然看見來了些駱駝。 64 利百加舉目觀看，看見了以撒，就下了駱駝， 65 問那僕人：“在田間走來迎接我們的這人是誰？”僕人回答：“他是我的主人。”利百加就拿面紗蒙在面上。 66 僕人把所作的一切事，都告訴以撒。 67 以撒領利百加進了他母親撒拉的帳棚，並且娶了她。利百加就作了以撒的妻子。以撒愛利百加。以撒自從他母親去世後，這才得了安慰。
1 Mosebok 24
Svenska 1917
24 Abraham var nu gammal och kommen till hög ålder, och HERREN hade välsignat Abraham i alla stycken.
2 Då sade han till sin äldste hustjänare, den som förestod all hans egendom: »Lägg din hand under min länd;
3 jag vill av dig taga en ed vid HERREN, himmelens Gud och jordens Gud, att du icke till hustru åt min son skall taga en dotter till någon av kananéerna bland vilka jag bor,
4 utan att du skall gå till mitt eget land och till min släkt och där taga hustru åt min son Isak.»
5 Tjänaren sade till honom: »Men om så händer, att kvinnan icke vill följa mig hit till landet, måste jag då föra din son tillbaka till det land som du har kommit ifrån?»
6 Abraham svarade honom: »Tag dig till vara för att föra min son dit tillbaka.
7 HERREN, himmelens Gud, som har fört mig bort ifrån min faders hus och ifrån mitt fädernesland, han som har talat till mig och svurit och sagt: 'Åt din säd skall jag giva detta land', han skall sända sin ängel framför dig, så att du därifrån skall kunna få en hustru åt min son.
8 Men om kvinnan icke vill följa dig, så är du fri ifrån denna din ed till mig. Allenast må du icke föra min son dit tillbaka.»
9 Då lade tjänaren sin hand under sin herre Abrahams länd och lovade honom detta med ed.
10 Och tjänaren tog tio av sin herres kameler och drog åstad med allahanda dyrbara gåvor från sin herre; han stod upp och drog åstad till Nahors stad i Aram-Naharaim.
11 Där lät han kamelerna lägra sig utanför staden, vid en vattenbrunn; och det led mot aftonen, den tid då kvinnorna plägade komma ut för att hämta vatten.
12 Och han sade: »HERRE, min herre Abrahams Gud, låt mig i dag få ett lyckosamt möte, och gör nåd med min herre Abraham.
13 Se, jag står här vid vattenkällan, och stadsbornas döttrar komma hitut för att hämta vatten.
14 Om jag nu säger till en flicka: 'Håll hit din kruka, och låt mig få dricka' och hon då svarar: 'Drick; dina kameler vill jag ock vattna', må hon då vara den som du har utsett åt din tjänare Isak, så skall jag därav veta att du har gjort nåd med min herre.»
15 Och se, innan han hade slutat att tala, kom Rebecka ditut, en dotter till Betuel, som var son till Milka, Abrahams broder Nahors hustru; och hon bar sin kruka på axeln.
16 Och flickan var mycket fager att skåda, en jungfru som ingen man hade känt. Hon gick nu ned till källan och fyllde sin kruka och steg så upp igen.
17 Då skyndade tjänaren emot henne och sade: »Låt mig få dricka litet vatten ur din kruka.»
18 Hon svarade: »Drick, min herre» och lyfte strax ned krukan på sin hand och gav honom att dricka.
19 Och sedan hon hade givit honom att dricka, sade hon: »Jag vill ock ösa upp vatten åt dina kameler, till dess att de alla hava fått dricka.»
20 Och hon tömde strax sin kruka i vattenhon och skyndade åter till brunnen för att hämta vatten och öste så upp åt alla hans kameler.
21 Men mannen såg på henne under tystnad och undrade om HERREN hade gjort hans resa lyckosam eller icke.
22 Och när alla kamelerna hade druckit, tog mannen fram en näsring av guld, en halv sikel i vikt, och två armband av guld, tio siklar i vikt,
23 och frågade: »Vems dotter är du? Säg mig det. Och säg mig om vi kunna få natthärbärge i din faders hus?»
24 Hon svarade honom: »Jag är dotter till Betuel, Milkas son, som av henne föddes åt Nahor.»
25 Och hon sade ytterligare till honom: »Vi hava rikligt med både halm och foder; natthärbärge kan du ock få.»
26 Då böjde mannen sig ned och tillbad HERREN
27 och sade: »Lovad vare HERREN, min herre Abrahams Gud, som icke har tagit sin nåd och trofasthet ifrån min herre! Mig har HERREN ledsagat på vägen, hem till min herres fränder.»
28 Och flickan skyndade åstad och berättade allt detta i sin moders hus.
29 Men Rebecka hade en broder som hette Laban. Och Laban skyndade åstad till mannen därute vid källan.
30 När han nämligen såg näsringen och armbanden som hans syster bar, och när han hörde huru hans syster Rebecka berättade: 'Så och så talade mannen till mig', då begav han sig ut till mannen, där denne stod hos kamelerna vid källan.
31 Och han sade: »Kom in, du HERRENS välsignade; varför står du härute? Jag har berett plats i huset, och rum finnes för kamelerna.»
32 Så kom då mannen in i huset; och man lastade av kamelerna, och tog fram halm och foder åt kamelerna, och vatten till att två hans och hans följeslagares fötter.
33 Och man satte fram mat för honom; men han sade: »Jag vill icke äta, förrän jag har framfört mitt ärende.» Laban svarade: »Så tala då.»
34 Då sade han: »Jag är Abrahams tjänare.
35 Och HERREN har rikligen välsignat min herre, så att han har blivit en mäktig man; han har givit honom får och fäkreatur, silver och guld, tjänare och tjänarinnor, kameler och åsnor.
36 Och Sara, min herres hustru, har fött åt min herre en son på sin ålderdom, och åt denne har han givit allt vad han äger.
37 Och min herre har tagit en ed av mig och sagt: 'Till hustru åt min son skall du icke taga en dotter till någon av kananéerna i vilkas land jag bor,
38 utan du skall gå till min faders hus och till min släkt och där taga hustru åt min son.'
39 Då sade jag till min herre: 'Men om nu kvinnan icke vill följa med mig?'
40 Han svarade mig: 'HERREN, inför vilken jag har vandrat, skall sända sin ängel med dig och göra din resa lyckosam, så att du åt min son får en hustru av min släkt och av min faders hus;
41 i sådant fall skall du vara löst från din ed till mig, när du har kommit till min släkt. Också om de icke giva henne åt dig, skall du vara fri ifrån eden till mig.'
42 Så kom jag i dag till källan, och jag sade: HERRE, min herre Abrahams Gud, om du vill låta den resa på vilken jag är stadd bliva lyckosam,
43 må det då ske, när jag nu står här vid vattenkällan, att om en ung kvinna kommer ut för att hämta vatten och jag säger till henne: 'Låt mig få dricka litet vatten ur din kruka'
44 och hon då svarar mig: 'Drick du; åt dina kameler vill jag ock ösa upp vatten' -- må hon då vara den kvinna som HERREN har utsett åt min herres son.
45 Och innan jag hade slutat att så tala för mig själv, se, då kom Rebecka ut med sin kruka på axeln och gick ned till källan för att hämta vatten. Då sade jag till henne: 'Låt mig få dricka.'
46 Och strax lyfte hon ned sin kruka från axeln och sade: 'Drick; dina kameler vill jag ock vattna.' Så drack jag, och hon vattnade också kamelerna.
47 Och jag frågade henne och sade: 'Vems dotter är du?' Hon svarade: 'Jag är dotter till Betuel, Nahors son, som föddes åt honom av Milka.' Då satte jag ringen i hennes näsa och armbanden på hennes armar.
48 Och jag böjde mig ned och tillbad HERREN och lovade HERREN, min herre Abrahams Gud, som hade ledsagat mig på den rätta vägen, så att jag åt hans son skulle få min herres frändes dotter.
49 Om I nu viljen visa min herre kärlek och trofasthet, så sägen mig det; varom icke, så sägen mig ock det, för att jag då må vända mig åt annat håll, till höger eller till vänster.»
50 Då svarade Laban och Betuel och sade: »Från HERREN har detta utgått; vi kunna i den saken intet säga till dig, varken ont eller gott.
51 Se, där står Rebecka inför dig, tag henne och drag åstad; må hon bliva hustru åt din herres son, såsom HERREN har sagt.»
52 När Abrahams tjänare hörde deras ord, föll han ned på jorden och tillbad HERREN.
53 Sedan tog tjänaren fram smycken av silver och guld, så ock kläder, och gav detta åt Rebecka. Jämväl åt hennes broder och hennes moder gav han dyrbara skänker.
54 Och de åto och drucko, han och hans följeslagare, och stannade sedan där över natten. Men om morgonen, när de hade stått upp, sade han: »Låten mig nu fara till min herre.»
55 Då sade hennes broder och hennes moder: »Låt flickan stanna hos oss några dagar, tio eller så; sedan må du fara.»
56 Men han svarade dem: »Uppehållen mig icke, eftersom HERREN har gjort min resa lyckosam. Låten mig fara; jag vill resa hem till min herre.»
57 Då sade de: »Vi vilja kalla hit flickan och fråga henne själv.»
58 Och de kallade Rebecka till sig och sade till henne: »Vill du resa med denne man?» Hon svarade: »Ja.»
59 Då bestämde de att deras syster Rebecka jämte sin amma skulle fara med Abrahams tjänare och dennes män.
60 Och de välsignade Rebecka och sade till henne: »Av dig, du vår syster, komme tusen gånger tio tusen, och må dina avkomlingar intaga sina fienders portar.»
61 Och Rebecka och hennes tärnor stodo upp och satte sig på kamelerna och följde med mannen; så tog tjänaren Rebecka med sig och for sin väg.
62 Men Isak var på väg hem från Beer-Lahai-Roi, ty han bodde i Sydlandet.
63 Och mot aftonen hade Isak gått ut på fältet i sorgsna tankar. När han då lyfte upp sina ögon, fick han se kameler komma.
64 Då nu också Rebecka lyfte upp sina ögon och fick se Isak, steg hon med hast ned från kamelen;
65 och hon frågade tjänaren: »Vem är den mannen som kommer emot oss där på fältet?» Tjänaren svarade: »Det är min herre.» Då tog hon sin slöja och höljde sig i den.
66 Och tjänaren förtäljde för Isak huru han hade uträttat allt.
67 Och Isak förde henne in i sin moder Saras tält; och han tog Rebecka till sig, och hon blev hans hustru, och han hade henne kär. Så blev Isak tröstad i sorgen efter sin moder.
1 Mosebok 24
Svenska Folkbibeln
Rebecka blir Isaks hustru
24 Abraham var nu gammal och hade nått hög ålder, och Herren hade välsignat honom i allt. 2 Då sade Abraham till den äldste tjänaren i sitt hus, den som hade ansvar för allt Abraham ägde: "Lägg din hand under min höft. 3 Jag binder dig med en ed vid Herren, himmelens Gud och jordens Gud, att du inte tar en hustru åt min son från döttrarna till kananeerna som jag bor ibland, 4 utan att du går till mitt land och till min släkt och där tar en hustru åt min son Isak." 5 Tjänaren sade till honom: "Men om kvinnan inte vill följa med mig till det här landet, skall jag då föra din son tillbaka till det land som du har kommit ifrån?" 6 Abraham svarade honom: "Se till att du inte för min son tillbaka dit. 7 Herren, himmelens Gud, som har tagit mig från min fars hus och från det land där jag föddes, han som har talat till mig och gett mig sin ed och sagt: 'Åt dina efterkommande skall jag ge detta land', han skall sända sin ängel framför dig, så att du kan hämta en hustru åt min son därifrån. 8 Men om kvinnan inte vill följa med dig, är du fri från denna ed till mig. För bara inte min son tillbaka dit!" 9 Då lade tjänaren sin hand under sin herre Abrahams höft och lovade honom detta med ed.
10 Tjänaren tog sedan tio av sin herres kameler och begav sig i väg med alla slags dyrbara gåvor från sin herre. Han styrde sin färd mot Nahors stad i Aram-Naharajim. 11 Där lät han kamelerna lägga sig ner vid en vattenbrunn utanför staden. Det var nu kväll, den tid då kvinnorna brukade komma ut för att hämta vatten. 12 Och han bad: " Herre, min herre Abrahams Gud, låt mig få framgång i dag och visa nåd mot min herre Abraham. 13 Jag står här vid vattenkällan och stadens döttrar kommer hit för att hämta vatten. 14 Den flicka som jag ber: Räck mig din kruka så att jag får dricka, och som svarar: Drick! Dina kameler skall jag också ge vatten, låt henne vara den du har bestämt åt din tjänare Isak. På så sätt skall jag veta att du har visat godhet mot min herre."
15 Och det hände att innan han hade slutat tala, se, då kom Rebecka ut med sin kruka på axeln. Hon var dotter till Betuel som var son till Milka, Abrahams bror Nahors hustru. 16 Det var en mycket vacker flicka, en ung kvinna som ingen man hade kommit nära.[a] Hon gick ner till källan och fyllde sin kruka och steg sedan upp igen.
17 Då sprang tjänaren emot henne och sade: "Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka." 18 Hon svarade: "Drick, min herre" och tog snabbt ner krukan i handen och gav honom att dricka. 19 När hon hade gett honom att dricka sade hon: "Jag skall ösa upp vatten åt dina kameler också, tills de alla har fått dricka." 20 Hon skyndade sig att tömma sin kruka i vattenhon och sprang sedan tillbaka till brunnen för att ösa upp vatten. Hon öste så upp vatten åt alla hans kameler.
21 Mannen iakttog henne under tystnad, för han ville veta om Herren hade gjort hans resa framgångsrik eller inte. 22 När alla kamelerna hade druckit tog mannen fram en näsring av guld som vägde en halv sikel och två guldarmband som vägde tio siklar, 23 och han frågade: "Vems dotter är du? Säg mig det. Och finns det plats för oss i din fars hus över natten?" 24 Hon svarade honom: "Jag är dotter till Betuel, Milkas son, som hon födde åt Nahor." 25 Och hon fortsatte: "Vi har gott om halm och foder. Vi har också plats så att du kan stanna över natten." 26 Då böjde mannen sig ner och tillbad Herren 27 och sade: "Lovad vare Herren, min herre Abrahams Gud, som inte har tagit sin nåd och trofasthet från min herre! Herren har lett mig på vägen hem till min herres släkt." 28 Och flickan sprang hem och berättade alltsammans.
29 Rebecka hade en bror som hette Laban. Han sprang i väg till mannen vid källan. 30 Han hade nämligen sett näsringen och armbanden som hans syster bar, och när han hörde sin syster berätta vad mannen sagt till henne, gav han sig i väg ut till mannen som stod hos kamelerna vid källan. 31 Han sade: "Kom in, du Herrens välsignade! Varför står du härute? Jag har gjort huset i ordning och det finns plats för kamelerna." 32 Så kom mannen till hennes hem, och man lastade av kamelerna och tog fram halm och foder åt dem och vatten till att tvätta hans och hans följeslagares fötter. 33 Man satte fram mat åt honom, men han sade: "Jag vill inte äta förrän jag har framfört mitt ärende." Laban sade: "Säg det!"
34 Då sade han: "Jag är Abrahams tjänare. 35 Herren har rikligen välsignat min herre, så att han har blivit en mäktig man. Han har gett honom får och nötboskap, silver och guld, tjänare och tjänarinnor, kameler och åsnor. 36 Min herres hustru Sara har fött min herre en son på sin ålderdom, och honom har han gett allt han äger. 37 Nu har min herre bundit mig vid ed och sagt: Du får inte åt min son ta en hustru bland döttrarna till kananeerna i landet där jag bor, 38 utan du skall gå till min fars hus och till min släkt och där hämta en hustru åt min son. 39 Då sade jag till min herre: Men om kvinnan inte vill följa med mig? 40 Han svarade: Herren, som jag har vandrat inför, skall sända sin ängel med dig och göra din resa framgångsrik, så att du kan hämta en hustru åt min son från min släkt, från min fars hus. 41 Först när du kommer till min släkt blir du löst från eden - om de vägrar att ge henne åt dig är du fri från eden till mig. 42 Så kom jag i dag till källan och jag sade: Herre, min herre Abrahams Gud, om du ändå ville låta den resa jag företagit mig bli framgångsrik! 43 Jag står nu här vid vattenkällan. Om det kommer en ung kvinna för att hämta vatten och jag säger till henne: Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka, 44 och hon svarar mig: Drick du. Också åt dina kameler skall jag ösa upp vatten, låt det då vara den kvinna som Herren har utsett åt min herres son. 45 Innan jag hade slutat att säga så för mig själv, kom Rebecka ut med sin kruka på axeln och gick ner till källan för att hämta vatten. Då sade jag till henne: Låt mig få dricka! 46 Hon lyfte snabbt ner sin kruka från axeln och sade: Drick, och jag skall också ge dina kameler vatten. Då drack jag, och hon gav också kamelerna vatten. 47 Jag frågade henne: Vems dotter är du? Hon svarade: Jag är dotter till Betuel, Nahors son, som föddes åt honom av Milka. Då satte jag ringen i hennes näsa och armbanden på hennes armar. 48 Sedan böjde jag mig ner och tillbad Herren och lovade Herren, min herre Abrahams Gud, som hade fört mig på rätt väg, så att jag åt min herres son skulle få en dotter från hans släkt. 49 Om ni vill visa min herre kärlek och trofasthet så säg mig det. Om inte, så säg mig det också, så att jag kan vända mig åt annat håll, till höger eller vänster."
50 Då sade Laban och Betuel: "Detta är från Herren. Vi kan inte säga någonting till dig, vare sig ont eller gott. 51 Se, där står Rebecka framför dig. Tag henne och gå, så att hon kan bli hustru åt din herres son, som Herren har sagt." 52 När Abrahams tjänare hörde detta, föll han ner på marken inför Herren. 53 Sedan tog tjänaren fram silversmycken, guldsmycken och kläder och gav till Rebecka. Han gav också hennes bror och mor dyrbara gåvor. 54 Och han och hans följeslagare åt och drack och stannade sedan över natten. Men på morgonen när de hade stigit upp, sade han: "Låt mig nu fara till min herre." 55 Men både Rebeckas bror och hennes mor sade: "Låt flickan stanna hos oss några dagar, tio eller så. Sedan kan du fara." 56 Men han svarade dem: "Uppehåll mig inte, när nu Herren har gjort min resa framgångsrik. Låt mig fara. Jag vill resa hem till min herre." 57 Då sade de: "Vi kallar hit flickan och frågar henne själv." 58 De kallade till sig Rebecka och frågade henne: "Vill du följa med den här mannen?" Hon svarade: "Ja". 59 Då lät de sin syster Rebecka och hennes amma fara tillsammans med Abrahams tjänare och hans män. 60 Och de välsignade Rebecka och sade till henne:
"Av dig, vår syster, skall komma
tusen gånger tiotusen,
och din avkomma skall inta
sina fienders portar!"
61 Så bröt Rebecka upp med sina tjänsteflickor. De red på kamelerna och följde med mannen. Och tjänaren tog med sig Rebecka och for sin väg.
62 Isak hade just kommit tillbaka från Beer-Lahaj-Roi, ty han bodde i Negev. 63 Mot kvällen när han gick och grubblade ute på fältet, såg han upp och fick se kameler komma. 64 När Rebecka lyfte blicken fick hon se Isak. Hon steg ner från kamelen 65 och frågade tjänaren: "Vem är den mannen som kommer emot oss på fältet?" Tjänaren svarade "Det är min herre." Då tog hon sin slöja och dolde sig. 66 Tjänaren berättade för Isak om allt han hade gjort. 67 Sedan förde Isak in henne i sin mor Saras tält, och han tog Rebecka till sig. Hon blev hans hustru och han hade henne kär. Så blev Isak tröstad i sorgen efter sin mor.
Footnotes
- 1 Mosebok 24:16 kommit nära Ordagrant: "känt".
1 Moseboken 24
Svenska Folkbibeln 2015
Rebecka blir Isaks hustru
24 Abraham var nu gammal och hade nått hög ålder, och Herren hade välsignat honom i allt.
2 (A) Då sade Abraham till den äldste tjänaren[a] i sitt hus, den som hade ansvar för allt som Abraham ägde: ”Lägg din hand under min höft[b]. 3 Lova mig med ed vid Herren, himlens Gud och jordens Gud, att du inte tar en hustru åt min son från döttrarna till kananeerna som jag bor ibland, 4 utan att du går till mitt land och min släkt och där tar en hustru åt min son Isak.”
5 Tjänaren sade till honom: ”Men om kvinnan inte vill följa med mig till det här landet, ska jag då föra din son tillbaka till det land som du har kommit ifrån?” 6 Abraham svarade honom: ”Se till att du inte för min son tillbaka dit. 7 (B) Herren, himlens Gud som har tagit mig från min fars hus och från det land där jag föddes, han som har talat till mig och gett mig sin ed och sagt: ’Åt dina efterkommande ska jag ge detta land’, han ska sända sin ängel framför dig, så att du kan hämta en hustru åt min son därifrån. 8 Men om kvinnan inte vill följa med dig, är du fri från denna ed till mig. För bara inte min son tillbaka dit!” 9 Då lade tjänaren sin hand under sin herre Abrahams höft och lovade honom detta med ed.
10 (C) Tjänaren tog sedan tio av sin herres kameler[c] och gav sig i väg med alla slags dyrbara gåvor från sin herre. Han styrde sin färd mot Nahors stad i Aram-Naharajim[d]. 11 Där lät han kamelerna lägga sig ner vid en vattenbrunn utanför staden. Det var nu kväll, den tid då kvinnorna brukade komma ut och hämta vatten. 12 Och han bad: ”Herre, min herre Abrahams Gud, låt mig få framgång i dag och visa nåd mot min herre Abraham. 13 Jag står här vid vattenkällan, och stadens döttrar kommer hit för att hämta vatten. 14 Om jag ber en flicka: Räck mig din kruka så att jag får dricka, och hon svarar: Drick! Jag ger vatten åt dina kameler också, låt henne då vara den du har bestämt åt din tjänare Isak. På så sätt ska jag veta att du har visat godhet mot min herre.”
15 (D) Och det blev så att innan han hade slutat tala, se, då kom Rebecka[e] ut med sin kruka på axeln. Hon var dotter till Betuel som var son till Milka, Abrahams bror Nahors hustru. 16 Det var en mycket vacker flicka, en ung kvinna som inte haft någon man.[f] Hon gick ner till källan och fyllde sin kruka och steg sedan upp igen.
17 Då sprang tjänaren emot henne och sade: ”Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka.” 18 ”Drick, min herre”, svarade hon, tog snabbt ner krukan i handen och gav honom att dricka. 19 När hon hade gett honom att dricka sade hon: ”Jag ska ösa upp vatten åt dina kameler också, tills de alla har fått dricka.” 20 Hon skyndade sig att tömma sin kruka i vattenhon och sprang sedan tillbaka till brunnen för att ösa upp vatten. Hon öste så upp vatten åt alla hans kameler.
21 Mannen iakttog henne under tystnad, för han ville veta om Herren hade gjort hans resa framgångsrik eller inte. 22 När alla kamelerna hade druckit tog mannen fram en näsring av guld som vägde en halv sikel och två guldarmband som vägde tio siklar,[g] 23 och han frågade: ”Vems dotter är du? Berätta. Finns det plats för oss i din fars hus över natten?” 24 Hon svarade honom: ”Jag är dotter till Betuel, Milkas son som hon födde åt Nahor.” 25 Och hon fortsatte: ”Vi har gott om halm och foder, och även plats där du kan övernatta.”
26 Då böjde mannen sig ner och tillbad Herren 27 och sade: ”Lovad är Herren, min herre Abrahams Gud, som inte har tagit sin nåd och trofasthet från min herre! Herren har lett mig på vägen hem till min herres släkt.” 28 Och flickan sprang hem och berättade alltsammans.
29 Rebecka hade en bror som hette Laban. Han sprang i väg till mannen vid källan. 30 Han hade nämligen sett näsringen och armbanden som hans syster bar, och när han hörde sin syster berätta vad mannen sagt till henne gick han ut till mannen som stod hos kamelerna vid källan. 31 Han sade: ”Kom in, du Herrens välsignade! Varför står du härute? Jag har gjort huset i ordning och det finns plats för kamelerna.”
32 Så kom mannen till hennes hem, och man lastade av kamelerna och tog fram halm och foder åt dem och vatten till att tvätta hans och hans följeslagares fötter. 33 Man satte fram mat åt honom, men han sade: ”Jag vill inte äta förrän jag har framfört mitt ärende.” Laban sade: ”Säg det!”
34 Då sade han: ”Jag är Abrahams tjänare. 35 Herren har välsignat min herre rikligt, och han har blivit en mäktig man. Han har gett honom får och kor, silver och guld, tjänare och tjänarinnor, kameler och åsnor. 36 Min herres hustru Sara har fött min herre en son på sin ålderdom, och honom har han gett allt han äger.
37 Nu har min herre bundit mig med ed och sagt: Du får inte ta en hustru åt min son bland döttrarna till kananeerna i landet där jag bor, 38 utan du ska gå till min fars hus och min släkt och där hämta en hustru åt min son. 39 Då sade jag till min herre: Men om kvinnan inte vill följa med mig? 40 Han svarade: Herren, som jag har vandrat inför, ska sända sin ängel med dig. Han ska göra din resa framgångsrik, så att du kan hämta en hustru åt min son från min släkt, från min fars hus. 41 Först när du kommer till min släkt blir du löst från eden. Även om de vägrar att ge henne åt dig är du fri från eden till mig.
42 Så kom jag i dag till källan, och jag sade: Herre, min herre Abrahams Gud, om du vill, låt den resa jag gör bli framgångsrik! 43 Jag står nu här vid vattenkällan. Om det kommer en ung kvinna för att hämta vatten och jag säger till henne: Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka, 44 och hon svarar mig: Drick du, jag öser upp åt dina kameler också, låt det då vara den kvinna som Herren har utsett åt min herres son.
45 Innan jag hade slutat att säga så för mig själv, kom Rebecka ut med sin kruka på axeln och gick ner till källan för att hämta vatten. Då sade jag till henne: Låt mig få dricka! 46 Hon lyfte snabbt ner sin kruka från axeln och sade: Drick, och jag ska ge dina kameler vatten också. Då drack jag, och hon gav kamelerna vatten också. 47 Så jag frågade henne: Vems dotter är du? Hon svarade: Jag är dotter till Betuel, Nahors son, som föddes åt honom av Milka.
Då satte jag ringen i hennes näsa och armbanden på hennes armar. 48 Sedan böjde jag mig ner och tillbad Herren och lovade Herren, min herre Abrahams Gud, som hade fört mig på rätt väg för att få en dotter från min herres släkt åt hans son. 49 Om ni vill visa min herre kärlek och trofasthet så säg mig det. Om inte, så säg mig det, så att jag kan vända mig åt något annat håll, höger eller vänster.”
50 Då sade Laban och Betuel: ”Detta är från Herren. Vi kan inte säga någonting till dig, varken ont eller gott. 51 Se, där står Rebecka framför dig. Ta med henne och gå, så att hon kan bli hustru åt din herres son som Herren har sagt.” 52 När Abrahams tjänare hörde det, föll han ner på marken inför Herren. 53 Sedan tog tjänaren fram silversmycken, guldsmycken och kläder och gav till Rebecka. Han gav också hennes bror och mor dyrbara gåvor. 54 Och han och hans följeslagare åt och drack och stannade sedan över natten.
Men på morgonen när de hade stigit upp, sade han: ”Låt mig nu fara till min herre.” 55 Men både Rebeckas bror och hennes mor sade: ”Låt flickan stanna hos oss några dagar, tio eller så. Sedan kan du fara.” 56 Men han svarade dem: ”Håll mig inte kvar när Herren nu har gjort min resa framgångsrik. Låt mig gå. Jag vill resa hem till min herre.”
57 Då sade de: ”Vi kallar hit flickan och frågar henne själv.” 58 De kallade till sig Rebecka och frågade henne: ”Vill du följa med den här mannen?” Hon svarade: ”Ja.” 59 (E) Då lät de sin syster Rebecka och hennes amma resa med Abrahams tjänare och hans män. 60 (F) Och de välsignade Rebecka och sade till henne:
”Av dig, vår syster, ska komma
tusen gånger tiotusen.
Din avkomma ska inta
sina fienders portar!”
61 Så bröt Rebecka upp med sina tjänsteflickor. De red på kamelerna och följde med mannen. Och tjänaren tog med sig Rebecka och reste sin väg.
62 (G) Isak hade just kommit tillbaka från Beer-Lahaj-Roi, för han bodde i Negev. 63 Mot kvällen när han gick och funderade ute på fältet, såg han upp och fick se kameler komma. 64 När Rebecka lyfte blicken fick hon se Isak. Hon steg ner från kamelen 65 och frågade tjänaren: ”Vem är den mannen som kommer emot oss på fältet?” Tjänaren svarade ”Det är min herre.” Då tog hon sin slöja[h] och dolde sig. 66 Tjänaren berättade för Isak om allt han hade gjort. 67 (H) Sedan förde Isak in henne i sin mor Saras tält, och han tog Rebecka till sig. Hon blev hans hustru och han älskade henne. Så blev Isak tröstad i sorgen efter sin mor.
Footnotes
- 24:2 den äldste tjänaren Kanske Elieser (”Gud är min hjälp”), Abrahams tidigare arvinge (15:2).
- 24:2 under min höft Symbolisk gest: eden gäller ättens fortlevnad.
- 24:10 kameler Kamelen tämjdes i nuvarande Turkmenistan under 2000-talet f Kr och spred sig västerut. Den omnämns i flera mesopotamiska texter från ca 1700-talet f Kr.
- 24:10 Aram-Naharajim Betyder ”Aram med de två floderna”, område i östra Syrien mellan Eufrat och Tigris (eller bifloden Habur). Här, nästan 100 mil från Beer-Sheba, låg Nahors stad Harran (11:27f).
- 24:15 Rebecka Hebr. rivká är besläktat med ord för ”ko” eller ”gödkalv”.
- 24:16 hade haft någon man Ordagrant: ”känt”.
- 24:22 halv sikel … tio siklar Drygt 5 och 100 gram, över en årslön för arbetaren (Dom 17:10).
- 24:65 slöja En brud bar slöja (jfr 38:14), men gifta kvinnor gick troligen obeslöjade under patriarktiden (t ex på gravmålningarna i egyptiska Beni Hasan).
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Chinese New Version (CNV). Copyright © 1976, 1992, 1999, 2001, 2005 by Worldwide Bible Society.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation