⁷ Då formade Herren en människa^[a] av markens jord och blåste in livsande genom hennes näsa^[b]. Så blev människan en levande varelse.

²¹ Vem vet om människans ande stiger uppåt och djurens ande far ner i jorden?”

²² Jag förstod att det inte fanns något bättre för människan än att hon gläder sig över sitt arbete, för det är hennes del. Vem kan vägleda henne till att se vad som ska komma efter henne?

⁴⁶ Samtidigt ropade Jesus med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande”^[a], och med de orden slutade han att andas.

²⁵ Människor kan inte heller betjäna honom med sina händer som om han behövde någonting. Det är nämligen han själv som ger alla liv och anda och allting.