Markens alla buskar fanns ännu inte på jorden och markens alla örter hade ännu inte vuxit upp, för Herren Gud hade inte låtit det regna på jorden och det fanns ingen människa som kunde bruka den. Men en dimma[a] kom upp ur jorden och vattnade hela marken. (A) Och Herren Gud formade människan av jord[b] från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:6 en dimma   Annan översättning (så Septuaginta): ”ett källflöde”.
  2. 2:7 människan … jord   På hebreiska adám … adamá.