1 Moseboken 18
Svenska Folkbibeln 2015
Herren besöker Abraham
18 Herren uppenbarade sig för Abraham vid Mamres terebintlund, där han satt vid tältöppningen när dagen var som hetast. 2 (A) Han såg upp, och se, tre män stod framför honom. När han fick syn på dem, skyndade han ut från tältöppningen för att möta dem. Han bugade sig till jorden 3 och sade: ”Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare. 4 Låt mig hämta lite vatten så att ni kan tvätta era fötter[a] och vila er under trädet. 5 Jag ska också hämta lite bröd så att ni kan styrka er innan ni går vidare, när ni nu har vägen förbi er tjänare.” De sade: ”Ja, gör som du sagt.”
6 Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade: ”Skynda dig, ta tre sea-mått fint mjöl![b] Knåda det och baka brödkakor.” 7 Själv sprang Abraham bort till boskapen och tog en späd och fin ungkalv och gav den åt sin tjänare, som skyndade sig att laga till den. 8 Sedan tog han gräddmjölk, sötmjölk och kalven han låtit laga till och satte fram det åt dem. Och han stod hos dem under trädet medan de åt.
9 Sedan frågade de honom: ”Var är din hustru Sara?” Han svarade: ”Där inne i tältet.” 10 (B) Då sade han: ”Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid denna tid, och se, då ska din hustru Sara ha en son.” Detta hörde Sara där hon stod i tältöppningen bakom honom.[c]
11 (C) Men Abraham och Sara var gamla och hade nått hög ålder, och Sara hade inte längre det som kvinnor brukar ha. 12 (D) Sara log inom sig och tänkte: ”Ska jag få känna åtrå när jag är utsliten och min herre är gammal?” 13 Herren sade till Abraham: ”Varför log Sara och tänkte: Ska jag föda barn, jag som är så gammal? 14 (E) Skulle något vara omöjligt för Herren? Vid den bestämda tiden nästa år kommer jag tillbaka till dig, och då ska Sara ha en son.” 15 Då nekade Sara och sade: ”Jag log inte”, för hon blev rädd. Men han sade: ”Jo, du log.”
Abraham vädjar för Sodom
16 När männen bröt upp därifrån såg de ner mot Sodom, och Abraham följde dem en bit på vägen. 17 Då sade Herren: ”Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra? 18 (F) Abraham ska ju bli ett stort och mäktigt folk, och i honom ska jordens alla folk bli välsignade. 19 (G) Jag har utvalt honom för att han ska befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till Herrens väg och handla rätt och rättfärdigt, så att Herren kan uppfylla sina löften till Abraham.”
20 (H) Sedan sade Herren: ”Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår. 21 Därför tänker jag gå ner och se om de har gjort så som i ropet som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det.”
22 Männen vände sig därifrån och gick mot Sodom, men Abraham stod kvar inför Herren. 23 Och Abraham gick närmare och sade: ”Ska du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? 24 Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Ska du då utplåna den och inte skona orten för de femtio rättfärdigas skull som finns där? 25 (I) Aldrig att du skulle göra så, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Då skulle den rättfärdige få det som den ogudaktige. Aldrig! Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?” 26 Herren sade: ”Om jag finner femtio rättfärdiga inne i Sodom, ska jag skona hela orten för deras skull.”
27 (J) Abraham tog åter till orda och sade: ”Jag har vågat tala till Herren trots att jag är stoft och aska. 28 Kanske fattas det fem i de femtio rättfärdiga. Ska du då på grund av dessa fem förgöra hela staden?” Han svarade: ”Om jag finner fyrtiofem där, ska jag inte förgöra den.”
29 Men Abraham fortsatte att tala till honom: ”Kanske finns det fyrtio där.” Han svarade: ”För dessa fyrtios skull ska jag inte göra det.”
30 Då sade han: ”Herre, bli inte vred om jag talar en gång till. Kanske finns det trettio där.” Han svarade: ”Om jag finner trettio där, ska jag inte göra det.”
31 Men han sade: ”Jag har vågat tala till Herren. Kanske finns det tjugo där.” Han svarade: ”För dessa tjugos skull ska jag inte förgöra den.”
32 Då sade han: ”Herre, bli inte vred om jag talar bara en sista gång: Kanske finns det tio där.” Han svarade: ”För dessa tios skull ska jag inte förgöra den.”
33 När Herren hade talat färdigt med Abraham gick han därifrån, och Abraham återvände hem.
1 Mosebok 18
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Abraham får ett viktigt besök
18 Herren visade sig ännu en gång för Abraham, medan denne bodde i eklunden vid Mamre. En varm sommareftermiddag när Abraham satt i tältöppningen
2 lade han plötsligt märke till tre män som kom emot honom. Han skyndade sig för att möta dem och välkomna dem.
3-4 Mina herrar, sa han. Gå inte längre. Stanna här och vila er i skuggan under träden, medan jag hämtar vatten för att tvätta era fötter
5 och en bit mat för att styrka er med. Stanna här ett tag innan ni fortsätter er resa.De svarade: Det låter bra. Gör som du har sagt.
6 Då sprang Abraham tillbaka till tältet och sa till Sara: Skynda dig att baka några brödkakor. Använd det bästa mjölet och se till att det räcker åt alla tre!
7 Sedan sprang han ut till hjorden, valde ut en fet kalv och sa till en tjänare att skynda sig att slakta den.
8 Utan dröjsmål dukade han sedan fram ost och mjölk och den stekta kalven, och medan männen åt stod han bredvid dem under träden.
9 Var är din fru Sara? frågade de.I tältet, svarade Abraham.
10 Då sa Herren, för det var han: Nästa år ska jag ge dig och Sara en son! (Sara lyssnade i tältöppningen bakom honom.)
11 Men Abraham och Sara var båda mycket gamla, och Sara hade för länge sedan passerat den ålder då hon fortfarande kunde få barn.
12 Därför skrattade Sara tyst för sig själv: Skulle en kvinna vid min ålder kunna få barn och det med en man så gammal som min?
13 Då frågade Gud Abraham: Varför skrattade Sara? Varför sa hon att hon är för gammal att få barn?
14 Finns det något som är omöjligt för Gud? Nästa år ska jag komma igen och verkligen se till att Sara har en son, precis som jag har sagt till dig.
15 Men Sara vågade inte erkänna sitt misstag utan ljög och sa: Jag skrattade inte!Jo, det gjorde du visst! svarade Herren.
16 Sedan reste männen sig upp från måltiden och började gå mot Sodom, och Abraham gick med dem ett stycke på vägen.
17 Hur skulle jag kunna dölja min plan för dig Abraham? frågade Gud.
18 Du ska ju bli ett mäktigt folk och en källa till välsignelse för alla jordens folk.
19 Jag har utvalt dig för att leda din familj på rätt väg i lydnad för mig. När de gör vad som är rätt och riktigt kan jag ge dig vad jag lovat dig.
Abraham ber för Sodom
20 Och Herren fortsatte:
21 Jag har hört att folket i Sodom och Gomorra är mycket syndigt, och att allt de gör är vidrigt. Jag ska gå dit för att se efter om rapporterna verkligen är sanna. Om inte ryktet är sant så får jag veta det.
22-23 De andra två gick därefter mot Sodom, medan Herren stannade kvar hos Abraham en stund. Då steg Abraham fram till honom och frågade: Kommer du ändå att döda både onda och goda utan urskillning?
24 Tänk om det finns femtio gudfruktiga människor i staden! Kommer du att förgöra den och inte rädda den för deras skull?
25 Det skulle inte vara rätt! Du vill väl inte döda de gudfruktiga tillsammans med de onda? Då skulle du ju behandla gudfruktiga och onda precis på samma sätt! Så skulle du väl inte vilja göra? Är inte du, som är hela jordens domare, rättvis?
26 Gud svarade: Om det finns femtio gudfruktiga där, så ska jag rädda hela staden för deras skull.
27 Då talade Abraham igen: Eftersom jag redan har börjat tala till dig kan jag lika gärna fortsätta, även om jag bara är stoft och aska.
28 Tänk om det bara finns fyrtiofem? Kommer du då att förgöra staden därför att det fattas fem? Gud sa: Jag ska inte förgöra den om jag hittar fyrtiofem gudfruktiga.
29 Då gick Abraham ännu längre och sa: Tänk om det bara finns fyrtio? Gud svarade: Jag ska inte förgöra staden om det finns fyrtio rättfärdiga.
30 Bli inte arg på mig, bad Abraham utan låt mig fortsätta. Tänk om det bara finns trettio rättfärdiga där? Gud svarade: Jag ska inte göra det, om det finns trettio där.
31 Då sa Abraham: Eftersom jag har vågat tala till Gud, så kan jag lika gärna fortsätta. Tänk om det bara finns tjugo rättfärdiga? Gud svarade: Då ska jag inte förgöra den, för dessa tjugos skull.
32 Slutligen sa Abraham: Bli inte vred, Herre, jag ska bara öppna munnen en gång till: Tänk om det bara finns tio? Och Gud sa: För dessa tio personers skull ska jag inte förgöra staden.
33 När Herren hade slutat sitt samtal med Abraham fortsatte han sin vandring, och Abraham återvände till sitt tält.
Genesis 18
New King James Version
The Son of Promise(A)
18 Then the Lord appeared to him by [a]the (B)terebinth trees of Mamre, as he was sitting in the tent door in the heat of the day. 2 (C)So he lifted his eyes and looked, and behold, three men were standing by him; (D)and when he saw them, he ran from the tent door to meet them, and bowed himself to the ground, 3 and said, “My Lord, if I have now found favor in Your sight, do not pass on by Your servant. 4 Please let (E)a little water be brought, and wash your feet, and rest yourselves under the tree. 5 And (F)I will bring a morsel of bread, that (G)you may refresh your hearts. After that you may pass by, (H)inasmuch as you have come to your servant.”
They said, “Do as you have said.”
6 So Abraham hurried into the tent to Sarah and said, “Quickly, make ready three measures of fine meal; knead it and make cakes.” 7 And Abraham ran to the herd, took a tender and good calf, gave it to a young man, and he hastened to prepare it. 8 So (I)he took butter and milk and the calf which he had prepared, and set it before them; and he stood by them under the tree as they ate.
9 Then they said to him, “Where is Sarah your wife?”
So he said, “Here, (J)in the tent.”
10 And He said, “I will certainly return to you (K)according to the time of life, and behold, (L)Sarah your wife shall have a son.”
(Sarah was listening in the tent door which was behind him.) 11 Now (M)Abraham and Sarah were old, well advanced in age; and [b]Sarah (N)had passed the age of childbearing. 12 Therefore Sarah (O)laughed within herself, saying, (P)“After I have grown old, shall I have pleasure, my (Q)lord being old also?”
13 And the Lord said to Abraham, “Why did Sarah laugh, saying, ‘Shall I surely bear a child, since I am old?’ 14 (R)Is anything too hard for the Lord? (S)At the appointed time I will return to you, according to the time of life, and Sarah shall have a son.”
15 But Sarah denied it, saying, “I did not laugh,” for she was afraid.
And He said, “No, but you did laugh!”
Abraham Intercedes for Sodom
16 Then the men rose from there and looked toward Sodom, and Abraham went with them (T)to send them on the way. 17 And the Lord said, (U)“Shall I hide from Abraham what I am doing, 18 since Abraham shall surely become a great and mighty nation, and all the nations of the earth shall be (V)blessed in him? 19 For I have known him, in order (W)that he may command his children and his household after him, that they keep the way of the Lord, to do righteousness and justice, that the Lord may bring to Abraham what He has spoken to him.” 20 And the Lord said, “Because (X)the outcry against Sodom and Gomorrah is great, and because their (Y)sin is very grave, 21 (Z)I will go down now and see whether they have done altogether according to the outcry against it that has come to Me; and if not, (AA)I will know.”
22 Then the men turned away from there (AB)and went toward Sodom, but Abraham still stood before the Lord. 23 And Abraham (AC)came near and said, (AD)“Would You also (AE)destroy the (AF)righteous with the wicked? 24 Suppose there were fifty righteous within the city; would You also destroy the place and not spare it for the fifty righteous that were in it? 25 Far be it from You to do such a thing as this, to slay the righteous with the wicked, so (AG)that the righteous should be as the wicked; far be it from You! (AH)Shall not the Judge of all the earth do right?”
26 So the Lord said, (AI)“If I find in Sodom fifty righteous within the city, then I will spare all the place for their sakes.”
27 Then Abraham answered and said, “Indeed now, I who am (AJ)but dust and ashes have taken it upon myself to speak to the Lord: 28 Suppose there were five less than the fifty righteous; would You destroy all of the city for lack of five?”
So He said, “If I find there forty-five, I will not destroy it.”
29 And he spoke to Him yet again and said, “Suppose there should be forty found there?”
So He said, “I will not do it for the sake of forty.”
30 Then he said, “Let not the Lord be angry, and I will speak: Suppose thirty should be found there?”
So He said, “I will not do it if I find thirty there.”
31 And he said, “Indeed now, I have taken it upon myself to speak to the Lord: Suppose twenty should be found there?”
So He said, “I will not destroy it for the sake of twenty.”
32 Then he said, (AK)“Let not the Lord be angry, and I will speak but once more: Suppose ten should be found there?”
(AL)And He said, “I will not destroy it for the sake of ten.” 33 So the Lord went His way as soon as He had finished speaking with Abraham; and Abraham returned to his place.
Footnotes
- Genesis 18:1 Heb. Alon Mamre
- Genesis 18:11 Lit. the manner of women had ceased to be with Sarah
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
