1 Mosebok 18
Svenska Folkbibeln
Herren besöker Abraham
18 Herren uppenbarade sig för Abraham vid Mamres te- rebintlund, där han satt vid ingången till sitt tält när dagen var som hetast. 2 Han såg upp, och se, tre män stod framför honom. Då han fick syn på dem skyndade han sig emot dem från tältöppningen och bugade sig till jorden 3 och sade: "Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare. 4 Låt mig hämta lite vatten, så att ni kan tvätta era fötter och vila er under trädet. 5 Jag skall också hämta ett stycke bröd, så att ni kan styrka er innan ni går vidare, när ni nu har tagit vägen förbi er tjänare." De sade: "Gör som du har sagt." 6 Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade: "Skynda dig att ta tre sea-mått fint mjöl, knåda det och baka brödkakor!" 7 Själv sprang Abraham bort till boskapen och tog en späd och fin ungkalv och gav den åt sin tjänare, som skyndade sig att tillreda den. 8 Sedan tog han gräddmjölk, söt mjölk och kalven han låtit tillreda och satte fram det åt dem. Och han stod hos dem under trädet medan de åt.
9 Och de frågade honom: "Var är din hustru Sara?" Han svarade: "Där inne i tältet." 10 Då sade han: "Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid denna tid, och se, då skall din hustru Sara ha en son." Detta hörde Sara där hon stod i tältöppningen bakom honom. 11 Men Abraham och Sara var gamla och hade nått hög ålder, och Sara hade det inte längre på kvinnors vis. 12 Sara log inom sig och tänkte: "När jag nu blivit gammal, skall jag då upptändas av åtrå? Min herre är ju också gammal." 13 Herren sade till Abraham: "Varför log Sara och tänkte: Skulle jag föda barn, jag som är så gammal? 14 Skulle något vara omöjligt för Herren? Vid den bestämda tiden nästa år skall jag komma tillbaka till dig, och då skall Sara ha en son." 15 Då nekade Sara och sade: "Jag log inte," ty hon blev förskräckt. Men han sade: "Jo, du log."
Abraham vädjar för Sodom
16 När männen steg upp därifrån såg de ner mot Sodom, och Abraham följde dem ett stycke på väg. 17 Då sade Herren: "Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra? 18 Av Abraham skall det ju bli ett stort och mäktigt folk, och i honom skall alla folk på jorden bli välsignade. 19 Ty jag har utvalt honom för att han skall befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till Herrens väg och handla rättfärdigt och rätt, så att Herren kan uppfylla sina löften till Abraham."
20 Sedan sade Herren: "Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår. 21 Därför vill jag gå ner och se om de i allt har gjort efter det rop som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det." 22 Männen vände sig därifrån och gick mot Sodom, men Abraham stod kvar inför Herren. 23 Och Abraham gick närmare och sade: "Vill du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? 24 Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Vill du då förgöra den och inte skona platsen för de femtio rättfärdigas skull som finns där? 25 Det vare dig fjärran att göra något sådant, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Det skulle då gå med den rättfärdige som med den ogudaktige. Det vare dig fjärran! Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?" 26 Herren sade: "Om jag finner femtio rättfärdiga inne i Sodom, skall jag skona hela platsen för deras skull." 27 Abraham tog åter till orda och sade: "Jag har vågat tala till Herren trots att jag är stoft och aska. 28 Kanske fattas det fem i de femtio rättfärdiga. Skall du då på grund av dessa fem fördärva hela staden?" Han svarade: "Om jag finner fyrtiofem där, skall jag inte fördärva den." 29 Men Abraham fortsatte att tala till honom "Kanske finns det fyrtio där." Han svarade: "För dessa fyrtios skull skall jag inte göra det." 30 Då sade han: "Herre, bli inte vred om jag talar ännu en gång. Kanske finns det trettio där." Han svarade: "Om jag finner trettio där, skall jag inte göra det." 31 Men han sade: "Jag har vågat tala till Herren. Kanske finns det tjugo där." Han svarade: "För dessa tjugos skull skall jag inte fördärva den." 32 Då sade han: "Herre, bli inte vred om jag talar bara en sista gång: Kanske finns det tio där." Han svarade: "För dessa tios skull skall jag inte fördärva den."
33 När Herren hade talat färdigt med Abraham gick han därifrån, och Abraham återvände hem.
1 Mosebok 18
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Abraham får ett viktigt besök
18 Herren visade sig ännu en gång för Abraham, medan denne bodde i eklunden vid Mamre. En varm sommareftermiddag när Abraham satt i tältöppningen
2 lade han plötsligt märke till tre män som kom emot honom. Han skyndade sig för att möta dem och välkomna dem.
3-4 Mina herrar, sa han. Gå inte längre. Stanna här och vila er i skuggan under träden, medan jag hämtar vatten för att tvätta era fötter
5 och en bit mat för att styrka er med. Stanna här ett tag innan ni fortsätter er resa.De svarade: Det låter bra. Gör som du har sagt.
6 Då sprang Abraham tillbaka till tältet och sa till Sara: Skynda dig att baka några brödkakor. Använd det bästa mjölet och se till att det räcker åt alla tre!
7 Sedan sprang han ut till hjorden, valde ut en fet kalv och sa till en tjänare att skynda sig att slakta den.
8 Utan dröjsmål dukade han sedan fram ost och mjölk och den stekta kalven, och medan männen åt stod han bredvid dem under träden.
9 Var är din fru Sara? frågade de.I tältet, svarade Abraham.
10 Då sa Herren, för det var han: Nästa år ska jag ge dig och Sara en son! (Sara lyssnade i tältöppningen bakom honom.)
11 Men Abraham och Sara var båda mycket gamla, och Sara hade för länge sedan passerat den ålder då hon fortfarande kunde få barn.
12 Därför skrattade Sara tyst för sig själv: Skulle en kvinna vid min ålder kunna få barn och det med en man så gammal som min?
13 Då frågade Gud Abraham: Varför skrattade Sara? Varför sa hon att hon är för gammal att få barn?
14 Finns det något som är omöjligt för Gud? Nästa år ska jag komma igen och verkligen se till att Sara har en son, precis som jag har sagt till dig.
15 Men Sara vågade inte erkänna sitt misstag utan ljög och sa: Jag skrattade inte!Jo, det gjorde du visst! svarade Herren.
16 Sedan reste männen sig upp från måltiden och började gå mot Sodom, och Abraham gick med dem ett stycke på vägen.
17 Hur skulle jag kunna dölja min plan för dig Abraham? frågade Gud.
18 Du ska ju bli ett mäktigt folk och en källa till välsignelse för alla jordens folk.
19 Jag har utvalt dig för att leda din familj på rätt väg i lydnad för mig. När de gör vad som är rätt och riktigt kan jag ge dig vad jag lovat dig.
Abraham ber för Sodom
20 Och Herren fortsatte:
21 Jag har hört att folket i Sodom och Gomorra är mycket syndigt, och att allt de gör är vidrigt. Jag ska gå dit för att se efter om rapporterna verkligen är sanna. Om inte ryktet är sant så får jag veta det.
22-23 De andra två gick därefter mot Sodom, medan Herren stannade kvar hos Abraham en stund. Då steg Abraham fram till honom och frågade: Kommer du ändå att döda både onda och goda utan urskillning?
24 Tänk om det finns femtio gudfruktiga människor i staden! Kommer du att förgöra den och inte rädda den för deras skull?
25 Det skulle inte vara rätt! Du vill väl inte döda de gudfruktiga tillsammans med de onda? Då skulle du ju behandla gudfruktiga och onda precis på samma sätt! Så skulle du väl inte vilja göra? Är inte du, som är hela jordens domare, rättvis?
26 Gud svarade: Om det finns femtio gudfruktiga där, så ska jag rädda hela staden för deras skull.
27 Då talade Abraham igen: Eftersom jag redan har börjat tala till dig kan jag lika gärna fortsätta, även om jag bara är stoft och aska.
28 Tänk om det bara finns fyrtiofem? Kommer du då att förgöra staden därför att det fattas fem? Gud sa: Jag ska inte förgöra den om jag hittar fyrtiofem gudfruktiga.
29 Då gick Abraham ännu längre och sa: Tänk om det bara finns fyrtio? Gud svarade: Jag ska inte förgöra staden om det finns fyrtio rättfärdiga.
30 Bli inte arg på mig, bad Abraham utan låt mig fortsätta. Tänk om det bara finns trettio rättfärdiga där? Gud svarade: Jag ska inte göra det, om det finns trettio där.
31 Då sa Abraham: Eftersom jag har vågat tala till Gud, så kan jag lika gärna fortsätta. Tänk om det bara finns tjugo rättfärdiga? Gud svarade: Då ska jag inte förgöra den, för dessa tjugos skull.
32 Slutligen sa Abraham: Bli inte vred, Herre, jag ska bara öppna munnen en gång till: Tänk om det bara finns tio? Och Gud sa: För dessa tio personers skull ska jag inte förgöra staden.
33 När Herren hade slutat sitt samtal med Abraham fortsatte han sin vandring, och Abraham återvände till sitt tält.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica