1 Moseboken 18
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Herren visar sig för Abraham
18 Herren visade sig för Abraham i eklunden vid Mamre. När Abraham satt i tältöppningen under den hetaste tiden på dagen, 2 tittade han upp och fick se tre män som stod mitt framför honom. Han skyndade sig då från tältöppningen för att möta dem och hälsade dem genom att buga sig med ansiktet mot marken.
3 ”Herre”, sa han, ”om du ser välvilligt på mig, gå inte förbi din tjänare. 4 Låt mig hämta vatten så att ni kan tvätta era fötter och sedan vila er under trädet, 5 och låt mig ta fram en bit mat som ni kan styrka er med innan ni fortsätter er resa – när ni nu ändå har stannat till hos er tjänare.” De svarade: ”Det låter bra. Gör som du har sagt!”
6 Då skyndade sig Abraham till tältet och sa till Sara: ”Skynda dig, ta tre mått[a] av det bästa mjölet och baka några brödkakor!” 7 Sedan sprang han ut till hjorden, valde ut en fin spädkalv och gav till en tjänare som skyndade sig att tillaga den. 8 Sedan dukade han fram tjockmjölk[b] och mjölk och den tillredda kalven och medan männen åt, stod han bredvid dem under trädet.
9 ”Var är din hustru Sara?” frågade de. ”I tältet”, svarade Abraham. 10 Då sa han[c]: ”Nästa år vid den här tiden kommer jag tillbaka igen, och då ska Sara ha en son.” Sara hörde detta där hon stod och lyssnade i tältöppningen bakom honom. 11 Men Abraham och Sara var båda mycket gamla, och Sara hade passerat den fruktsamma åldern. 12 Därför skrattade Sara tyst för sig själv: ”Skulle en vissnad kvinna i min ålder kunna känna lust? Min herre är också gammal.”
13 Då frågade Herren Abraham: ”Varför skrattade Sara? Varför sa hon att hon är för gammal för att få barn? 14 Finns det något som är omöjligt för Herren? Nästa år vid den här tiden ska jag komma tillbaka till dig igen, och då ska Sara ha en son.” 15 Men Sara blev rädd och sa: ”Jag skrattade inte!” ”Jo, det gjorde du visst!” svarade Herren.
16 Sedan reste männen sig upp och vände sig mot Sodom, och Abraham gick med dem ett stycke på vägen.
17 ”Varför skulle jag dölja min plan för Abraham?” tänkte Herren. 18 ”Abraham ska ju bli ett stort och mäktigt folk, och genom honom ska alla jordens folk bli välsignade. 19 Jag har utvalt honom för att leda sina barn och sin släkt på Herrens väg och göra vad som är rättfärdigt och riktigt. Då ska Herren uppfylla vad han lovat Abraham.”
Sodom och Gomorra
20 Och Herren sa: ”Klagoropet över Sodom och Gomorra är starkt, och de syndar mycket svårt. 21 Jag är på väg ner för att se efter om rapporterna verkligen är sanna. Om ryktet inte är sant, måste jag få veta det.” 22 Männen gick vidare mot Sodom, medan Abraham blev kvar hos Herren.[d] 23 Då steg Abraham fram till honom och frågade: ”Kommer du verkligen att förinta den rättfärdige tillsammans med den onde? 24 Tänk om det finns femtio rättfärdiga människor i staden! Kommer du att förgöra staden och inte förlåta den för deras skull? 25 Det skulle inte vara rätt! Du vill väl inte döda de rättfärdiga tillsammans med de onda? Då skulle du ju behandla rättfärdiga och onda precis på samma sätt! Så skulle du väl inte vilja göra? Är inte du, som är hela jordens domare, rättvis?” 26 Herren svarade: ”Om det finns femtio rättfärdiga där, så ska jag förlåta hela staden för deras skull.”
27 Då talade Abraham igen: ”Eftersom jag redan har börjat tala till dig, Herre, kan jag lika gärna fortsätta, även om jag bara är stoft och aska. 28 Tänk om det bara finns fyrtiofem? Kommer du då att förgöra staden därför att det fattas fem?” Han sa: ”Jag ska inte förgöra den, om jag hittar fyrtiofem.”
29 Då gick Abraham ännu längre och sa: ”Tänk om det bara finns fyrtio?” Han svarade: ”Jag ska inte göra det, om det finns fyrtio.”
30 ”Bli inte arg, Herre”, bad Abraham, ”utan låt mig fortsätta. Tänk om det bara finns trettio där?” Han svarade: ”Jag ska inte göra det, om jag finner trettio där.”
31 Då sa Abraham: ”Eftersom jag har vågat tala till Herren, vad om det bara finns tjugo?” Han svarade: ”Då ska jag inte förgöra den, för dessa tjugos skull.”
32 Slutligen sa Abraham: ”Bli inte vred, Herre, jag ska bara öppna munnen en gång till: tänk om det bara finns tio?” Och han sa: ”För dessa tio personers skull ska jag inte förgöra staden.”
33 När Herren hade slutat sitt samtal med Abraham, fortsatte han sin vandring och Abraham återvände hem.
Footnotes
- 18:6 Tre seamått motsvarar kanske 36 liter (måttenheternas mängd har varierat genom tiderna).
- 18:8 Ordets exakta innebörd är något oviss. Det kan betyda någon typ av gräddmjölk, fil, yoghurt, eller smör.
- 18:10 Dvs. en av de tre.
- 18:22 En urtida skriftlärd tradition som är omnämnd i den masoretiska texten visar att den ursprungliga formuleringen löd: medan HERREN blev kvar hos Abraham för att undvika intrycket att Herren var Abrahams tjänare.
Genesis 18
New Revised Standard Version Catholic Edition
A Son Promised to Abraham and Sarah
18 The Lord appeared to Abraham[a] by the oaks[b] of Mamre, as he sat at the entrance of his tent in the heat of the day. 2 He looked up and saw three men standing near him. When he saw them, he ran from the tent entrance to meet them, and bowed down to the ground. 3 He said, “My lord, if I find favor with you, do not pass by your servant. 4 Let a little water be brought, and wash your feet, and rest yourselves under the tree. 5 Let me bring a little bread, that you may refresh yourselves, and after that you may pass on—since you have come to your servant.” So they said, “Do as you have said.” 6 And Abraham hastened into the tent to Sarah, and said, “Make ready quickly three measures[c] of choice flour, knead it, and make cakes.” 7 Abraham ran to the herd, and took a calf, tender and good, and gave it to the servant, who hastened to prepare it. 8 Then he took curds and milk and the calf that he had prepared, and set it before them; and he stood by them under the tree while they ate.
9 They said to him, “Where is your wife Sarah?” And he said, “There, in the tent.” 10 Then one said, “I will surely return to you in due season, and your wife Sarah shall have a son.” And Sarah was listening at the tent entrance behind him. 11 Now Abraham and Sarah were old, advanced in age; it had ceased to be with Sarah after the manner of women. 12 So Sarah laughed to herself, saying, “After I have grown old, and my husband is old, shall I have pleasure?” 13 The Lord said to Abraham, “Why did Sarah laugh, and say, ‘Shall I indeed bear a child, now that I am old?’ 14 Is anything too wonderful for the Lord? At the set time I will return to you, in due season, and Sarah shall have a son.” 15 But Sarah denied, saying, “I did not laugh”; for she was afraid. He said, “Oh yes, you did laugh.”
Judgment Pronounced on Sodom
16 Then the men set out from there, and they looked toward Sodom; and Abraham went with them to set them on their way. 17 The Lord said, “Shall I hide from Abraham what I am about to do, 18 seeing that Abraham shall become a great and mighty nation, and all the nations of the earth shall be blessed in him?[d] 19 No, for I have chosen[e] him, that he may charge his children and his household after him to keep the way of the Lord by doing righteousness and justice; so that the Lord may bring about for Abraham what he has promised him.” 20 Then the Lord said, “How great is the outcry against Sodom and Gomorrah and how very grave their sin! 21 I must go down and see whether they have done altogether according to the outcry that has come to me; and if not, I will know.”
22 So the men turned from there, and went toward Sodom, while Abraham remained standing before the Lord.[f] 23 Then Abraham came near and said, “Will you indeed sweep away the righteous with the wicked? 24 Suppose there are fifty righteous within the city; will you then sweep away the place and not forgive it for the fifty righteous who are in it? 25 Far be it from you to do such a thing, to slay the righteous with the wicked, so that the righteous fare as the wicked! Far be that from you! Shall not the Judge of all the earth do what is just?” 26 And the Lord said, “If I find at Sodom fifty righteous in the city, I will forgive the whole place for their sake.” 27 Abraham answered, “Let me take it upon myself to speak to the Lord, I who am but dust and ashes. 28 Suppose five of the fifty righteous are lacking? Will you destroy the whole city for lack of five?” And he said, “I will not destroy it if I find forty-five there.” 29 Again he spoke to him, “Suppose forty are found there.” He answered, “For the sake of forty I will not do it.” 30 Then he said, “Oh do not let the Lord be angry if I speak. Suppose thirty are found there.” He answered, “I will not do it, if I find thirty there.” 31 He said, “Let me take it upon myself to speak to the Lord. Suppose twenty are found there.” He answered, “For the sake of twenty I will not destroy it.” 32 Then he said, “Oh do not let the Lord be angry if I speak just once more. Suppose ten are found there.” He answered, “For the sake of ten I will not destroy it.” 33 And the Lord went his way, when he had finished speaking to Abraham; and Abraham returned to his place.
Footnotes
- Genesis 18:1 Heb him
- Genesis 18:1 Or terebinths
- Genesis 18:6 Heb seahs
- Genesis 18:18 Or and all the nations of the earth shall bless themselves by him
- Genesis 18:19 Heb known
- Genesis 18:22 Another ancient tradition reads while the Lord remained standing before Abraham
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
New Revised Standard Version Bible: Catholic Edition, copyright © 1989, 1993 the Division of Christian Education of the National Council of the Churches of Christ in the United States of America. Used by permission. All rights reserved.