1 Moseboken 14
Svenska Folkbibeln 2015
Abram räddar Lot
14 Vid den tid då Amrafel var kung i Shinar,[a] Arjok kung i Ellasar, Kedorlaomer[b] kung i Elam och Tidal kung över Gojim, 2 förde dessa kungar krig mot Sodoms kung Bera, Gomorras kung Birsha, Admas kung Shinab, Sebojims kung Shemeber samt kungen i Bela, det vill säga Soar. 3 Alla dessa förenade sig och tågade till Siddimsdalen där Döda havet nu ligger. 4 I tolv år hade de varit under Kedorlaomer, men under det trettonde året hade de gjort uppror. 5 Under det fjortonde året kom Kedorlaomer tillsammans med kungarna som var på hans sida, och de slog rafaeerna i Ashterot-Karnajim, suseerna i Ham, emeerna i Shave-Kirjatajim[c] 6 och horeerna på deras berg Seir och drev dem ända till El-Paran[d] vid öknen. 7 Sedan vände de om och kom till En-Mishpat, det vill säga Kadesh, och erövrade hela amalekiternas land. De slog också amoreerna som bodde i Hasason-Tamar.[e]
8 Sodoms kung drog då ut tillsammans med Gomorras kung, Admas kung, Sebojims kung och kungen i Bela, det vill säga Soar. De ställde upp sig till strid mot dem i Siddimsdalen, 9 mot Elams kung Kedorlaomer, Gojims kung Tidal, Shinars kung Amrafel och Ellasars kung Arjok – fyra kungar mot fem.
10 Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar[f]. Sodoms och Gomorras kungar flydde och föll då ner i dem. De andra flydde till bergsbygden. 11 Så tog man all egendom och alla livsmedel som fanns i Sodom och Gomorra och tågade bort. 12 De tog också med sig Abrams brorson Lot och allt han ägde, eftersom han bodde i Sodom.
13 Men en som lyckats fly kom och berättade detta för Abram, hebrén. Han bodde vid amorén Mamres terebintlund. Mamre var bror till Eshkol och Aner, och de var i förbund med Abram.
14 När Abram hörde att hans släkting var tillfångatagen lät han sina mest erfarna män rycka ut, trehundraarton män som var födda i hans hus, och de förföljde fienderna ända till Dan. 15 Han delade upp sitt folk och överföll dem med sina tjänare om natten, slog dem och förföljde dem ända till Hoba norr om Damaskus 16 och tog tillbaka all egendom. Sin släkting Lot och hans ägodelar tog han också tillbaka, liksom kvinnorna och det övriga folket.
Abram välsignas av Melkisedek
17 När Abram hade kommit tillbaka efter att ha slagit Kedorlaomer och kungarna som var med honom, gick Sodoms kung ut för att möta honom i Shavedalen, det vill säga Kungadalen.[g]
18 (A) Och Melkisedek,[h] kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin. Han var präst åt Gud den Högste, 19 och han välsignade Abram och sade:
”Välsignad vare Abram
av Gud den Högste[i],
skapare av himmel och jord!
20 Och välsignad vare
Gud den Högste,
som gett dina fiender i din hand!”
Och Abram gav honom tionde av allt.
21 Sodoms kung sade till Abram: ”Ge mig folket[j]. Bytet kan du ta själv.” 22 Men Abram svarade Sodoms kung: ”Jag lyfter min hand till Herren, till Gud den Högste, skapare av himmel och jord: 23 Jag vill inte ta ens en tråd eller en sandalrem eller något annat av det som är ditt. Du ska inte kunna säga: Jag har gjort Abram rik. 24 Jag vill inte ha något, det räcker med vad mina män har ätit och mina följeslagares andel. Aner, Eshkol och Mamre ska få sin del.”
Footnotes
- 14:1 Shinar … Ellasar … Elam … Gojim Motsvarar södra och norra Irak, Iran samt ett allmänt ord för ”hednafolk” (möjligen hetiter, ifall Tidal motsvarar det hetitiska kunganamnet Tudhalia).
- 14:1 Kedorlaomer På elamitiska Kudur-Lagamar (”dödsgudinnans tjänare”).
- 14:5 rafaeerna … emeerna Högväxta jättefolk öster om Jordan (jfr 5 Mos 2:11).
- 14:6 Seir … El-Paran Edom sydöst om Döda havet, samt Negevöknen mot Akabaviken.
- 14:7 Kadesh … Hasason-Tamar De vände nordväst och sedan upp mot En-Gedi vid Döda havet (jfr 2 Krön 20:2), där de sedan hotade Sodom och deras allierade.
- 14:10 jordbecksgropar Asfalt, som användes som murbruk (11:3) eller tätningsmaterial (6:14).
- 14:17 Kungadalen Troligen strax söder om Jerusalem (jfr 2 Sam 18:18).
- 14:18 Melkisedek Betyder ”min kung är rättfärdighet” eller ”rättfärdighetens kung”. Melkisedek beskrivs i Hebr 7:1f som en förebild till Kristus.
- 14:19 Gud den Högste Hebr. El Elyón, det kananeiska namnet på Skaparen (jfr vers 22).
- 14:21 folket Ordagrant: ”själen”.
1 Mosebok 14
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Abram räddar Lot
14 Nu bröt krig ut i landet. Arafel, Sinears kung, Arjok, Ellasars kung, Kedorlaomer, Elams kung, och Tideal, Goims kung,
2 stred mot Bera, Sodoms kung, Birsa, Gomorras kung, Sinab, Admas kung, Semeber, Seboims kung och kungen i Bela (som senare kallades Soar).
3 Dessa kungar från Sodom, Gomorra, Adma, Seboim och Bela mobiliserade sina arméer i Siddimsdalen, dalen vid Döda havet.
4 Under tolv år hade de alla varit undersåtar till kung Kedorlaomer, men på det trettonde året gjorde de uppror.
5-6 Ett år senare kom Kedorlaomer med sina allierade och slakten började. Han segrade över rafaeerna i Asterot Karnaim, över suseerna i Ham, över emeerna i Save-Kirjataim och över horeerna på berget Seir, och drev dem ända till El-Paran vid öknen.
7 Sedan vände de om till En-Mispat (som senare kallades Kades) och förgjorde amalekiterna och amoreerna som bodde i Hasason-Tamar.
8-9 Men den andra armén, som bestod av kungarna i Sodom, Gomorra, Adma, Seboim och Bela (Soar), anföll utan framgång Kedorlaomer och hans allierade när de var i Döda havets dal, fyra kungar mot fem.
10 Dalen var full av jordbecksgropar. När armén som tillhörde kungarna i Sodom och Gomorra flydde, föll några i groparna och resten flydde till bergen.
11 Segrarna plundrade Sodom och Gomorra och tog med sig all deras rikedom och mat. Sedan drog de hemåt igen.
12 De tog också med sig Lot, Abrams brorson, som bodde i Sodom, och allt han ägde.
13 En av de män som lyckats fly kom och berättade för hebreen Abram vad som hade hänt. Abram hade slagit läger bland ekarna som tillhörde amoreen Mamre (bror till Eskol och Aner, Abrams allierade).
14 När Abram fick reda på att Lot hade tagits till fånga, sammankallade han männen som var födda i hans hushåll, 318 män sammanlagt, och förföljde fienderna ända till Dan.
15 Den natten anföll han dem med framgång och förföljde den flyende armén till Hoba, norr om Damaskus.
16 Han fick tillbaka hela bytet som de hade tagit, brorsonen Lot, och alla Lots ägodelar, kvinnorna och andra tillfångatagna.
17 När Abram återvände från sitt anfall mot Kedorlaomer och de andra kungarna, kom kungen i Sodom ut för att möta honom i Savedalen (som senare kallades Kungsdalen).
18 Även kungen i Salem (Jerusalem), Melki-Sedek, som var präst åt Gud, den Högste, kom och han gav Abram bröd och vin.
19-20 Sedan välsignade Melki-Sedek Abram med denna välsignelse:Må välsignelse från Gud den Högste, himlens och jordens skapare, vila över dig Abram. Lovad vare Gud, som har överlämnat dina fiender till dig. Då gav Abram Melki-Sedek en tiondel av hela bytet.
21 Kungen i Sodom vädjade till Abram: Ge mig bara mitt folk, som blev tillfångataget. Behåll själv hela bytet som de stal från min stad.
22 Men Abram svarade: Jag har högtidligt lovat Herren Gud den Högste, himlens och jordens skapare,
23 att jag inte ska ta så mycket som en enda tråd från er, så att ni inte kan säga: 'Abram är rik därför att jag gav honom bytet!'
24 Det räcker med det som mina unga män har ätit av din mat. Men ge en del av bytet till mina stridskamrater Aner, Eskol och Mamre.
Genesis 14
New American Bible (Revised Edition)
Chapter 14
The Four Kings. 1 [a]When Amraphel king of Shinar, Arioch king of Ellasar, Chedorlaomer king of Elam, and Tidal king of Goiim 2 made war on Bera king of Sodom, Birsha king of Gomorrah, Shinab king of Admah, Shemeber king of Zeboiim, and the king of Bela (that is, Zoar), 3 all the latter kings joined forces in the Valley of Siddim (that is, the Salt Sea[b]). 4 For twelve years they had served Chedorlaomer, but in the thirteenth year they rebelled. 5 In the fourteenth year Chedorlaomer and the kings allied with him came and defeated the Rephaim in Ashteroth-karnaim, the Zuzim in Ham, the Emim in Shaveh-kiriathaim, 6 and the Horites in the hill country of Seir, as far as El-paran, close by the wilderness.(A) 7 They then turned back and came to En-mishpat (that is, Kadesh), and they subdued the whole country of both the Amalekites and the Amorites who lived in Hazazon-tamar. 8 Thereupon the king of Sodom, the king of Gomorrah, the king of Admah, the king of Zeboiim, and the king of Bela (that is, Zoar) marched out, and in the Valley of Siddim they went into battle against them: 9 against Chedorlaomer king of Elam, Tidal king of Goiim, Amraphel king of Shinar, and Arioch king of Ellasar—four kings against five. 10 Now the Valley of Siddim was full of bitumen pits; and as the king of Sodom and the king of Gomorrah fled, they fell into these, while the rest fled to the mountains. 11 The victors seized all the possessions and food supplies of Sodom and Gomorrah and then went their way. 12 They took with them Abram’s nephew Lot, who had been living in Sodom, as well as his possessions, and departed.(B)
13 A survivor came and brought the news to Abram the Hebrew,[c] who was camping at the oak of Mamre the Amorite, a kinsman of Eshcol and Aner; these were allies of Abram. 14 When Abram heard that his kinsman had been captured, he mustered three hundred and eighteen of his retainers,[d] born in his house, and went in pursuit as far as Dan. 15 He and his servants deployed against them at night, defeated them, and pursued them as far as Hobah, which is north of Damascus. 16 He recovered all the possessions. He also recovered his kinsman Lot and his possessions, along with the women and the other people.
17 When Abram returned from his defeat of Chedorlaomer and the kings who were allied with him, the king of Sodom went out to greet him in the Valley of Shaveh (that is, the King’s Valley).
18 Melchizedek, king of Salem,[e] brought out bread and wine. He was a priest of God Most High. 19 He blessed Abram with these words:(C)
“Blessed be Abram by God Most High,
the creator of heaven and earth;
20 And blessed be God Most High,
who delivered your foes into your hand.”
Then Abram gave him a tenth of everything.
21 The king of Sodom said to Abram, “Give me the captives; the goods you may keep.” 22 But Abram replied to the king of Sodom: “I have sworn to the Lord, God Most High,[f] the creator of heaven and earth, 23 that I would not take so much as a thread or a sandal strap from anything that is yours, so that you cannot say, ‘I made Abram rich.’ 24 Nothing for me except what my servants have consumed and the share that is due to the men who went with me—Aner, Eshcol and Mamre; let them take their share.”
Footnotes
- 14:1 Abraham plays a role with other world leaders. He defeats a coalition of five kings from the east (where, later, Israel’s enemies lived) and is recognized by a Canaanite king as blessed by God Most High. The historicity of the events is controverted; apart from Shinar (Babylon), Tidal (Hittite Tudhaliya), and Elam, the names and places cannot be identified with certainty. The five cities were apparently at the southern end of the Dead Sea, and all but Bela (i.e., Zoar) were destined for destruction (19:20–24; Hos 11:8). The passage belongs to none of the traditional Genesis sources; it has some resemblance to reports of military campaigns in Babylonian and Assyrian royal annals.
- 14:3 The Salt Sea: the Dead Sea.
- 14:13 Abram the Hebrew: “Hebrew” was used by biblical writers for the pre-Israelite ancestors. Linguistically, it is an ethnic term; it may be built on the root Eber, who is the eponymous ancestor of the Israelites, that is, the one to whom they traced their name (10:21, 24–25; 11:14–17), or it may reflect the tradition that the ancestors came from beyond (eber) the Euphrates. It is used only by non-Israelites, or by Israelites speaking to foreigners.
- 14:14 Retainers: the Hebrew word hanik is used only here in the Old Testament. Cognate words appear in Egyptian and Akkadian texts, signifying armed soldiers belonging to the household of a local leader.
- 14:18 Melchizedek, king of Salem (Jerusalem, cf. Ps 76:3), appears with majestic suddenness to recognize Abraham’s great victory, which the five local kings were unable to achieve. He prepares a feast in his honor and declares him blessed or made powerful by God Most High, evidently the highest God in the Canaanite pantheon. Abraham acknowledges the blessing by giving a tenth of the recaptured spoils as a tithe to Melchizedek. The episode is one of several allusions to David, king at Jerusalem, who also exercised priestly functions (2 Sm 6:17). Hb 7 interprets Melchizedek as a prefiguration of Christ. God Most High: in Heb. El Elyon, one of several “El names” for God in Genesis, others being El Olam (21:33), El the God of Israel (33:20), El Roi (16:13), El Bethel (35:7), and El Shaddai (the usual P designation for God in Genesis). All the sources except the Yahwist use El as the proper name for God used by the ancestors. The god El was well-known across the ancient Near East and in comparable religious literature. The ancestors recognized this God as their own when they encountered him in their journeys and in the shrines they found in Canaan.
- 14:22 In vv. 22–24, Abraham refuses to let anyone but God enrich him. Portrayed with the traits of a later Israelite judge or tribal hero, Abraham acknowledges that his victory is from God alone.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Scripture texts, prefaces, introductions, footnotes and cross references used in this work are taken from the New American Bible, revised edition © 2010, 1991, 1986, 1970 Confraternity of Christian Doctrine, Inc., Washington, DC All Rights Reserved. No part of this work may be reproduced or transmitted in any form or by any means, electronic or mechanical, including photocopying, recording, or by any information storage and retrieval system, without permission in writing from the copyright owner.