1 Mosebok 12
Svenska Folkbibeln
Gud kallar Abram
12 Herren sade till Abram: "Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig. 2 Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. 3 Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade."[a]
4 Abram begav sig i väg som Herren hade sagt till honom, och Lot gick med honom. Abram var sjuttiofem år när han lämnade Haran. 5 Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, alla ägodelar och allt det tjänstefolk som de hade skaffat sig i Haran och begav sig av mot Kanaans land.
När de kom till Kanaans land 6 fortsatte Abram in i landet ända till Sikems område, till Mores terebint. På den tiden bodde kananeerna i landet. 7 Och Herren uppenbarade sig för Abram och sade: "Åt dina efterkommande skall jag ge detta land." Då byggde han ett altare åt Herren som hade uppenbarat sig för honom. 8 Därifrån drog han vidare till berget öster om Betel och slog upp sitt tält så att han hade Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt Herren och åkallade Herrens namn. 9 Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre söderut.
Abram i Egypten
10 Men det blev hungersnöd i landet och Abram flyttade ner till Egypten för att bo där som främling, ty hungersnöden var svår i landet. 11 När han närmade sig Egypten, sade han till sin hustru Saraj: "Hör på, jag vet att du är en vacker kvinna. 12 När egyptierna får se dig kommer de att säga: Hon är hans hustru! Och så kommer de att döda mig, men låta dig leva. 13 Säg därför att du är min syster, så går det bra för mig för din skull och jag får leva tack vare dig."
14 Så kom Abram till Egypten. Egyptierna såg att Saraj var en mycket vacker kvinna, 15 och när faraos hövdingar fick se henne, prisade de henne inför farao och hon fördes in i faraos palats. 16 Och det gick bra för Abram för hennes skull, och han fick får, nötboskap och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsninnor och kameler.
17 Men Herren lät farao och hans hus drabbas av stora plågor för Abrams hustru Sarajs skull. 18 Då kallade farao till sig Abram och sade: "Vad har du gjort mot mig! Varför berättade du inte för mig att hon är din hustru? 19 Varför sade du: 'Hon är min syster', så att jag tog henne till hustru? Här har du din hustru, tag henne och ge dig av!" 20 Och farao gav sina män order att skicka i väg Abram med hans hustru och allt han ägde.
Footnotes
- 1 Mosebok 12:3 I dig . . . välsignade Den utlovade välsignelsen eller frälsningen (1 Mos 3:15) skulle komma alla jordens folkslag till del via Abram, genom hans "avkomma". Jfr 1 Mos 22:18, 28:14, Gal 3:8, 16.
Génesis 12
Nueva Biblia de las Américas
Dios llama a Abram
12 Y el Señor dijo a Abram:
«Vete de tu tierra,
De entre tus parientes
Y de la casa de tu padre,
A la tierra que Yo te mostraré(A).
2 -»Haré de ti una nación grande(B),
Y te bendeciré(C),
Engrandeceré tu nombre,
Y serás[a] bendición(D).
3 -»Bendeciré a los que te bendigan,
Y al que te maldiga, maldeciré[b](E).
En ti serán benditas todas las familias de la tierra(F)».
4 Entonces Abram se fue tal como el Señor le había dicho, y Lot se fue con él(G). Abram tenía 75 años cuando salió de Harán. 5 Abram tomó a Sarai su mujer y a Lot su sobrino, y todas las posesiones(H) que ellos habían acumulado y las personas[c] que habían adquirido en Harán(I), y salieron para ir a la tierra de Canaán; y a la tierra de Canaán llegaron(J). 6 Abram atravesó el país hasta el lugar de Siquem, hasta la encina[d] de More(K). Los cananeos habitaban entonces en esa tierra.
7 El Señor se apareció a Abram(L) y le dijo: «A tu descendencia[e] daré esta tierra(M)». Entonces Abram edificó allí un altar al Señor(N) que se le había aparecido. 8 De allí se trasladó hacia el monte al oriente de Betel[f], y plantó su tienda, teniendo a Betel al occidente(O) y Hai al oriente. Edificó allí un altar al Señor, e invocó el nombre del Señor(P). 9 Y Abram siguió su camino, continuando hacia el Neguev[g](Q).
Abram en Egipto
10 Pero hubo hambre en el país(R), y Abram descendió a Egipto para pasar allí un tiempo, porque el hambre era severa en aquella tierra(S). 11 Cuando se estaba acercando a[h] Egipto, Abram dijo a Sarai su mujer: «Mira, sé que eres una mujer de hermoso parecer(T); 12 y sucederá que cuando te vean los egipcios, dirán: “Esta es su mujer”; y me matarán(U), pero a ti te dejarán vivir. 13 Di, por favor, que eres mi hermana(V), para que me vaya bien por causa tuya, y para que yo[i] viva(W) gracias a ti».
14 Cuando Abram entró en Egipto, los egipcios vieron que la mujer era muy hermosa. 15 La vieron los oficiales de Faraón y la alabaron delante de él[j]. Entonces la mujer fue llevada(X) a la casa de Faraón. 16 Y este trató bien a Abram por causa de ella. Le dio[k] ovejas, vacas, asnos, siervos, siervas(Y), asnas y camellos(Z).
17 Pero el Señor hirió a Faraón y a su casa con grandes plagas por causa de Sarai, mujer de Abram(AA). 18 Entonces Faraón llamó a Abram, y le dijo: «¿Qué es esto que me has hecho(AB)? ¿Por qué no me avisaste que era tu mujer? 19 ¿Por qué dijiste: “Es mi hermana”, de manera que la tomé por mujer? Ahora pues, aquí está[l] tu mujer, tómala y vete». 20 Faraón dio órdenes a sus hombres acerca de Abram[m]; y ellos lo despidieron[n] con su mujer y con todo lo que le pertenecía.
Footnotes
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Nueva Biblia de las Américas™ NBLA™ Copyright © 2005 por The Lockman Foundation
