⁸ Vem spärrade in havet,
    när det forsade fram ur djupen,^[a]
9 när jag klädde det med moln
    och lindade in det i tjockt mörker,
¹⁰ när jag bestämde dess gräns
    och satte dörrar och bommar för det,
¹¹ när jag sa: ”Så långt men inte längre får du komma,
    här ska dina stolta vågor stanna!”?

¹² Har du någonsin befallt morgonen att komma
    eller ljuset att bryta fram där det ska,
¹³ för att det ska gripa tag i jordens hörn
    och skaka bort de onda därifrån?
¹⁴ Jorden tar form likt en lerklump under ett sigill,
    och den står där, formad som en dräkt.^[b]
15 De ogudaktiga berövas sitt ljus,
    och deras makt krossas.

¹⁶ Har du gått till havets källor
    eller vandrat på havsdjupens grund?
¹⁷ Har dödsrikets portar uppenbarats för dig?
    Har du sett portarna till det djupaste mörkret?
¹⁸ Kan du fatta jordens vidder?
    Tala om det för mig, om du vet allt detta!

¹⁹ Var är vägen till ljusets boplats,
    och var håller mörkret hus?
²⁰ Kan du leda dem till de platser de kommer ifrån?
    Vet du vägen till deras vistelseort?
²¹ Naturligtvis vet du allt detta,
    för då var du ju redan född,
du som redan levt så länge!

²² Har du varit i snöns förrådshus
    eller sett haglets förrådshus,
²³ som jag förvarat till nödens tid,
    till stridens och krigets tider?
²⁴ Vet du vägen till den plats där ljuset^[c] delar sig?
    Hur sprider sig östanvinden över jorden?
²⁵ Vem öppnar rännor för regnfloderna
    och ger åskvädret dess bana,
²⁶ så att den kan få regnet att falla där ingen bor,
    på ökenlandet där ingen människa finns,
²⁷ för att mätta ödemarken med vatten,
    så att gräs kan växa upp?
²⁸ Har regnet någon far?
    Vem härstammar daggen ifrån?
²⁹ Från vems sköte kommer isen,
    och vem föder himlens rimfrost,
³⁰ som får vattnen att bli hårda som sten,
    när djupets yta fryser till?

³¹ Kan du binda ihop Plejaderna
    eller lösa Orions band?^[d]
32 Kan du leda fram stjärnbilderna i rätt tid
    och visa vägen för Stora och Lilla Björn?
³³ Känner du till himlens lagar,
    och bestämmer du hur de råder över jorden?

³⁴ Kan du ropa till molnen
    och få dem att överskölja dig med regnvatten?
³⁵ Kan du skicka efter blixtar
    som svarar dig: ”Här är vi!”?
³⁶ Vem har lagt vishet i ibisen,
    och vem gav förstånd till tuppen?^[e]
37 Vem har vishet att räkna molnen?
    Vem kan tömma himlens vattenbehållare,
³⁸ när marken är hård
    och kokorna klibbar ihop?

¹⁰ Du lät källor springa fram i dalarna,
    och de vällde fram mellan bergen.
¹¹ De ger djuren vatten att dricka.
    Där släcker vildåsnorna sin törst,
¹² Vid dem bygger himlens fåglar sina bon
    och låter sin sång höras från trädens grenar.
¹³ Du sänder regn från dina salar över bergen,
    och jorden mättas med dina goda gåvor.
¹⁴ Du låter gräset växa upp åt boskapen
    och örter åt människan att odla.
Så växer det fram mat ur jorden
¹⁵ och vin som gör människan glad,
    olja som får hennes ansikte att skina
    och bröd som ger henne styrka.
¹⁶ Herrens träd blir väl vattnade,
    Libanons cedrar, som han planterade.
¹⁷ Där bygger fåglarna sina nästen,
    och hägern håller till bland cypresserna.
¹⁸ De höga bergen tillhör stengetterna,
    och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna.

¹⁹ Månen är gjord för att bestämma tider,
    och solen vet när den ska gå ner.
²⁰ Du sänder mörkret och natten kommer,
    då alla skogens djur myllrar fram.
²¹ Då ryter de unga lejonen efter rov
    och begär sin mat av Gud.
²² Men när solen går upp
    drar de sig tillbaka till sina hålor för att lägga sig.
²³ Då går människan till sitt arbete,
    där hon arbetar tills kvällen kommer.

²⁴ Herre, hur många är inte dina verk!
    I vishet har du gjort alltsammans,
    och jorden är full av dina skapelser.
²⁵ Där finns det stora och vida havet,
    som myllrar av otaliga livsformer,
    av både stora och små djur.
²⁶ Där stävar fartygen fram,
    och där leker Leviatan,
    som du format.

²⁷ Alla väntar de på dig,
    att du ska ge dem deras föda i rätt tid.
²⁸ Du ger dem, och de samlar in.
    Du öppnar din hand,
    och de äter och blir mätta.
²⁹ Men om du vänder dig bort från dem
    blir de förskräckta.
När du tar deras livsande ifrån dem
    dör de och blir åter jord.
³⁰ Du sänder din Ande,
    och nytt liv skapas.
    Du förnyar jorden.

³¹ Må Herrens ära bestå i evighet!
    Må Herren glädja sig över sina verk!
³² Han ser på jorden, och den bävar,
    han rör vid bergen, och de ryker.

³³ Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever.
    Jag vill prisa min Gud så länge jag är till.
³⁴ Må mina tankar behaga honom,
    jag vill glädjas i Herren.
³⁵ Låt syndarna förgås från jorden
    och de onda inte längre få finnas till!

Lova Herren, min själ.

Halleluja^[a]!