1 Mosebok 37
Svenska Folkbibeln
37 Men Jakob bosatte sig i Kanaans land, där hans far hade bott som främling.
X. JAKOBS FORTSATTA HISTORIA 37:2-50:26
Josef och hans bröder
2 Detta är Jakobs fortsatta historia. När Josef var sjutton år vallade han fåren tillsammans med sina bröder. Som ung hjälpte han sönerna till Bilha och Silpa, sin fars hustrur. Och Josef berättade för deras far allt ont som sades om dem. 3 Israel älskade Josef mer än alla sina andra söner eftersom han hade fött honom på sin ålderdom, och han lät göra en hellång livklädnad åt honom. 4 När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans bröder, hatade de honom och kunde inte tala vänligt med honom.
Josefs drömmar
5 Josef hade en dröm som han talade om för sina bröder. Efter det hatade de honom ännu mer. 6 Han sade till dem: "Hör vilken dröm jag har haft. 7 Vi band kärvar på åkern. Då reste sig min kärve upp och blev stående, och era kärvar ställde sig runt omkring och bugade sig för min kärve." 8 Men hans bröder sade till honom: "Skulle du bli vår kung och härska över oss?" Och de hatade honom ännu mer för hans drömmars skull och för det han hade sagt.
9 Sedan fick han ännu en dröm som han berättade för sina bröder. "Lyssna", sade han, "jag har haft en dröm till. Jag drömde att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig." 10 När han berättade detta för sin far och sina bröder, tillrättavisade hans far honom och sade: "Vad är det för en dröm du har haft? Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss ner till jorden för dig?" 11 Bröderna blev avundsjuka på honom, men hans far lade det på minnet.
Josef blir såld till Egypten
12 Och hans bröder gick för att vakta sin fars får i Sikem. 13 Då sade Israel till Josef: "Se, dina bröder vaktar fåren i Sikem. Jag vill skicka dig till dem." Han svarade: "Jag är beredd." 14 Israel sade till honom: "Gå och se efter om allt är väl med dina bröder och med fåren. Kom sedan tillbaka till mig med besked." Så sände han i väg honom från Hebrons dal, och han kom till Sikem. 15 Där mötte han en man medan han gick omkring villrådig på fältet. Mannen frågade honom vad han sökte. 16 Han svarade: "Jag söker efter mina bröder. Säg mig var de vaktar sin hjord." 17 Mannen svarade: "De har gått härifrån. Jag hörde dem säga att de skulle gå till Dotan." Då gick Josef vidare efter sina bröder och fann dem i Dotan.
18 Men när de såg honom på avstånd, innan han kommit fram till dem, överlade de om att döda honom. 19 De sade till varandra. "Där kommer drömmaren. 20 Kom nu, så dödar vi honom och kastar honom i en brunn! Sedan kan vi säga att ett vilddjur har ätit upp honom. Så får vi se hur det går med hans drömmar." 21 Men när Ruben hörde detta, ville han rädda honom undan dem och sade: "Vi kan inte slå ihjäl honom." 22 Och han fortsatte: "Spill inte blod! Kasta honom i brunnen här i öknen, men bär inte hand på honom!" Han ville nämligen rädda honom undan dem och föra honom tillbaka till hans far.
23 När Josef kom fram till sina bröder, slet de av honom den hellånga livklädnaden som han hade på sig. 24 Och de tog honom och kastade honom i brunnen. Den var tom, det fanns inget vatten i den. 25 Sedan satte de sig ner för att äta och fick då se en karavan med ismaeliter som kom från Gilead, och deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och ladanum. De var på väg ner till Egypten. 26 Då sade Juda till sina bröder: "Vad har vi för nytta av att döda vår bror och dölja hans blod? 27 Kom, så säljer vi honom till ismaeliterna! Låt inte vår hand komma vid honom, han är i alla fall vår bror, vårt eget kött och blod." Och bröderna följde hans råd. 28 När de midjanitiska[a] köpmännen kom förbi, drog de upp Josef ur brunnen. De sålde honom för tjugo siklar silver till ismaeliterna, som förde Josef till Egypten.
29 När Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns inte Josef där. Då rev han sönder sina kläder 30 och gick tillbaka till sina bröder och sade: "Pojken är inte där! Vart skall jag nu ta vägen?" 31 Men de slaktade en bock och tog Josefs livklädnad och doppade den i blodet. 32 Sedan skickade de hem den hellånga livklädnaden till sin far och lät säga: "Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons livklädnad." 33 Och han kände igen den och sade: "Det är min sons livklädnad. Ett vilddjur har ätit upp honom. Josef är säkert ihjälriven." 34 Och Jakob slet sönder sina kläder, svepte säcktyg om sina höfter och sörjde sin son under lång tid. 35 Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: "Jag skall med sorg fara ner i dödsriket till min son." Så grät hans far över honom.
36 Men medaniterna[b] sålde Josef i Egypten till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för drabanterna.
Footnotes
- 1 Mosebok 37:28 Ismaeliter (v. 25) kallades också midjaniter, se Dom 8:24.
- 1 Mosebok 37:36 Angående medaniter och midjaniter, se 1 Mos 25:2.
1 Mosebok 37
Svenska 1917
37 Men Jakob bosatte sig i det land där hans fader hade bott såsom främling, nämligen i Kanaans land.
2 Detta är berättelsen om Jakobs släkt. När Josef var sjutton år gammal, gick han, jämte sina bröder, i vall med fåren; han följde då såsom yngling med Bilhas och Silpas, sin faders hustrurs, söner. Och Josef bar fram till deras fader vad ont som sades om dem.
3 Men Israel hade Josef kärare än alla sina andra söner, eftersom han hade fött honom på sin ålderdom; och han lät göra åt honom en fotsid livklädnad.
4 Då nu hans bröder sågo att deras fader hade honom kärare än alla hans bröder, blevo de hätska mot honom och kunde icke tala vänligt till honom.
5 Därtill hade Josef en gång en dröm, som han omtalade för sina bröder; sedan hatade de honom ännu mer.
6 Han sade nämligen till dem: »Hören vilken dröm jag har haft.
7 Jag tyckte att vi bundo kärvar på fältet; och se, min kärve reste sig upp och blev stående, och edra kärvar ställde sig runt omkring och bugade sig för min kärve.»
8 Då sade hans bröder till honom: »Skulle du bliva vår konung, och skulle du råda över oss?» Och de hatade honom ännu mer för hans drömmars skull och för vad han hade sagt.
9 Sedan hade han ännu en annan dröm som han förtäljde för sina bröder; han sade: »Hören, jag har haft ännu en dröm. Jag tyckte att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig.»
10 När han förtäljde detta för sin fader och sina bröder, bannade hans fader honom och sade till honom: »Vad är detta för en dröm som du har haft? Skulle då jag och din moder och dina bröder komma och buga oss ned till jorden för dig?»
11 Och hans bröder avundades honom; men hans fader bevarade detta i sitt minne.
12 Då nu en gång hans bröder hade gått bort för att vakta sin faders får i Sikem,
13 sade Israel till Josef: »Se, dina bröder vakta fåren i Sikem; gör dig redo, jag vill sända dig till dem.» Han svarade honom: »Jag är redo.»
14 Då sade han till honom: »Gå och se efter, om det står väl till med dina bröder, och om det står väl till med fåren, och kom tillbaka till mig med svar.» Så sände han honom åstad från Hebrons dal, och han kom till Sikem.
15 Där mötte han en man, medan han gick omkring villrådig på fältet; och mannen frågade honom: »Vad söker du?»
16 Han svarade: »Jag söker efter mina bröder; säg mig var de vakta sin hjord.»
17 Mannen svarade: »De hava brutit upp härifrån; ty jag hörde dem säga: 'Låt oss gå till Dotain.'» Då gick Josef vidare efter sina bröder och fann dem i Dotan.
18 När de nu på avstånd fingo se honom, innan han ännu hade hunnit fram till dem, lade de råd om att döda honom.
19 De sade till varandra: »Se, där kommer drömmaren.
20 Upp, låt oss dräpa honom och kasta honom i en brunn; sedan kunna vi säga att ett vilddjur har ätit upp honom. Så få vi se huru det går med hans drömmar.»
21 Men när Ruben hörde detta, ville han rädda honom undan deras händer och sade: »Låt oss icke slå ihjäl honom.»
22 Ytterligare sade Ruben till dem: »Utgjuten icke blod; kasten honom i brunnen här i öknen, men bären icke hand på honom.» Han ville nämligen rädda honom undan deras händer och föra honom tillbaka till hans fader.
23 Då nu Josef kom fram till sina bröder, togo de av honom hans livklädnad, den fotsida klädnaden som han hade på sig,
24 och grepo honom och kastade honom i brunnen; men brunnen var tom, intet vatten fanns däri.
25 Därefter satte de sig ned för att äta. När de då lyfte upp sina ögon, fingo de se ett tåg av ismaeliter komma från Gilead, och deras kameler voro lastade med dragantgummi, balsam och ladanum; de voro på väg med detta ned till Egypten.
26 Då sade Juda till sina bröder: »Vad gagn hava vi därav att vi dräpa vår broder och dölja hans blod?»
27 Nej, låt oss sälja honom till ismaeliterna; må vår hand icke komma vid honom, ty han är ju vår broder, vårt eget kött.» Och hans bröder lydde honom.
28 Då nu midjanitiska köpmän kommo där förbi, drogo de upp Josef ur brunnen; och de sålde Josef för tjugu siklar silver till ismaeliterna. Dessa förde så Josef till Egypten.
29 När sedan Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns Josef icke i brunnen. Då rev han sönder sina kläder
30 och vände tillbaka till sina bröder och sade: »Gossen är icke där, vart skall jag nu taga vägen?»
31 Men de togo Josefs livklädnad och slaktade en bock och doppade klädnaden i blodet;
32 därefter sände de den fotsida livklädnaden hem till sin fader och läto säga: »Denna har vi funnit; se efter, om det är din sons livklädnad eller icke.»
33 Och han kände igen den och sade: »Det är min sons livklädnad; ett vilddjur har ätit upp honom, förvisso är Josef ihjälriven.»
34 Och Jakob rev sönder sina kläder och svepte säcktyg om sina länder och sörjde sin son i lång tid.
35 Och alla hans söner och alla hans döttrar kommo för att trösta honom; men han ville icke låta trösta sig, utan sade: »Jag skall med sorg fara ned i dödsriket till min son.» Så begrät hans fader honom.
36 Men medaniterna förde honom till Egypten och sålde honom till Potifar, som var hovman hos Farao och hövitsman för drabanterna.
Genesis 37
New American Standard Bible
Joseph’s Dreams
37 Now Jacob lived in (A)the land where his father had lived as a stranger, in the land of Canaan. 2 These are the records of the generations of Jacob.
Joseph, when he was (B)seventeen years of age, was pasturing the flock with his brothers, while he was still a youth, along with (C)the sons of Bilhah and the sons of Zilpah, his father’s wives. And Joseph brought back a (D)bad report about them to their father. 3 Now Israel loved Joseph more than all his other sons, because he was (E)the son of his old age; and he made him a [a](F)multicolored tunic. 4 And his brothers saw that their father loved him more than all his brothers; and so they (G)hated him and could not speak to him [b]on friendly terms.
5 Then Joseph [c](H)had a dream, and when he told it to his brothers, they hated him even more. 6 He said to them, “Please listen to this dream which I have [d]had; 7 for behold, we were binding sheaves in the field, and behold, my sheaf stood up and also remained standing; and behold, your sheaves gathered around and (I)bowed down to my sheaf.” 8 Then his brothers said to him, “(J)Are you actually going to reign over us? Or are you really going to rule over us?” So they hated him even more for his dreams and for his words.
9 Then he [e]had yet another dream, and informed his brothers of it, and said, “Behold, I have [f]had yet another dream; and behold, the sun and the moon, and eleven stars were bowing down to me.” 10 He also told it to his father as well as to his brothers; and his father rebuked him and said to him, “What is this dream that you have [g]had? Am I and your mother and (K)your brothers actually going to come to bow down to the ground before you?” 11 And (L)his brothers were jealous of him, but his father (M)kept the matter in mind.
12 Then his brothers went to pasture their father’s flock in Shechem. 13 And Israel said to Joseph, “Are your brothers not pasturing the flock in (N)Shechem? Come, and I will send you to them.” And he said to him, “[h]I will go.” 14 Then he said to him, “Go now and see about the welfare of your brothers and the welfare of the flock, and bring word back to me.” So he sent him from the Valley of (O)Hebron, and he came to Shechem.
15 A man found him, and behold, he was wandering in the field; and the man asked him, “[i]What are you looking for?” 16 He said, “I am looking for my brothers; please tell me where they are pasturing the flock.” 17 Then the man said, “They have moved from here; for I heard them say, ‘Let’s go to (P)Dothan.’” So Joseph went after his brothers and found them at Dothan.
The Plot against Joseph
18 [j]When they saw him from a distance, and before he came closer to them, they (Q)plotted against him to put him to death. 19 They said to one another, “[k]Here comes this dreamer! 20 Now then, come and let’s kill him, and throw him into one of the pits; and (R)we will say, ‘A vicious animal devoured him.’ Then we will see what will become of his dreams!” 21 But (S)Reuben heard this and rescued him out of their hands [l]by saying, “Let’s not [m]take his life.” 22 Then Reuben said to them, “Shed no blood. Throw him into this pit that is in the wilderness, but do not lay a hand on him”—so that later he might rescue him out of their hands, to return him to his father. 23 So it came about, when Joseph [n]reached his brothers, that they stripped Joseph of his tunic, the [o]multicolored tunic that was on him; 24 and they took him and threw him into the pit. Now the pit was empty, without any water in it.
25 Then they sat down to eat [p]a meal. But as they raised their eyes and looked, behold, a caravan of (T)Ishmaelites was coming from Gilead, with their camels carrying (U)labdanum resin, (V)balsam, and [q]myrrh, [r]on their way to bring them down to Egypt. 26 And Judah said to his brothers, “What profit is it for us to kill our brother and (W)cover up his blood? 27 (X)Come, and let’s sell him to the Ishmaelites and not lay our hands on him, for he is our brother, our own flesh.” And his brothers listened to him. 28 Then some (Y)Midianite traders passed by, so they pulled him out and lifted Joseph out of the pit, and (Z)sold [s]him to the Ishmaelites for [t]twenty shekels of silver. So (AA)they brought Joseph into Egypt.
29 Now Reuben returned to the pit, and behold, Joseph was not in the pit; so he (AB)tore his garments. 30 He returned to his brothers and said, “(AC)The boy is not there; as for me, where am I to go?” 31 So (AD)they took Joseph’s tunic, and slaughtered a male goat, and dipped the tunic in the blood; 32 and they sent the [u]multicolored tunic and brought it to their father and said, “We found this; please [v]examine it to see whether it is your son’s tunic or not.” 33 Then he [w]examined it and said, “It is my son’s tunic. (AE)A vicious animal has devoured him; (AF)Joseph has surely been torn to pieces!” 34 So Jacob (AG)tore his clothes, and put on a sackcloth undergarment over his waist, and mourned for his son many days. 35 Then all his sons and all his daughters got up to comfort him, but he refused to be comforted. And he said, “Surely I will (AH)go down to Sheol in mourning for my son.” So his father wept for him. 36 Meanwhile, the [x]Midianites (AI)sold him in Egypt to Potiphar, Pharaoh’s officer, the captain of the bodyguard.
Footnotes
- Genesis 37:3 Or full-length tunic
- Genesis 37:4 Lit in peace
- Genesis 37:5 Lit dreamed
- Genesis 37:6 Lit dreamed
- Genesis 37:9 Lit dreamed
- Genesis 37:9 Lit dreamed
- Genesis 37:10 Lit dreamed
- Genesis 37:13 Lit Behold me
- Genesis 37:15 Lit saying, “What...?”
- Genesis 37:18 Or And
- Genesis 37:19 Lit Behold, this master of dreams comes
- Genesis 37:21 Lit and said
- Genesis 37:21 Lit strike his soul
- Genesis 37:23 Lit came to
- Genesis 37:23 Or full-length tunic
- Genesis 37:25 Lit bread
- Genesis 37:25 Or resinous bark
- Genesis 37:25 Lit going
- Genesis 37:28 Lit Joseph
- Genesis 37:28 About 10 oz. or 280 gm
- Genesis 37:32 Or full-length tunic
- Genesis 37:32 Or recognize
- Genesis 37:33 Or recognized
- Genesis 37:36 Lit Medanites
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
New American Standard Bible®, Copyright © 1960, 1971, 1977, 1995, 2020 by The Lockman Foundation. All rights reserved.
