1 Mosebok 32
Svenska Folkbibeln
Jakob förbereder mötet med Esau
32 Och Jakob fortsatte sin färd. Då mötte Guds änglar honom. 2 När han såg dem sade han: "Detta är Guds skara." Och han kallade platsen Mahanajim.[a]
3 Jakob skickade budbärare framför sig till sin bror Esau i Seirs land på Edoms mark, 4 och han befallde dem: "Så här skall ni säga till min herre Esau: Din tjänare Jakob hälsar: Jag har bott hos Laban och dröjt kvar där ända tills nu. 5 Jag har oxar, åsnor, får, tjänare och tjänarinnor, och nu sänder jag bud för att låta min herre veta det, så att jag kan finna nåd för dina ögon."
6 När budbärarna kom tillbaka till Jakob sade de: "Vi träffade din bror Esau och han kommer emot dig med fyrahundra man." 7 Jakob blev mycket förskräckt och greps av ångest. Han delade upp sitt folk och fåren, nötboskapen och kamelerna i två skaror 8 och sade: "Om Esau överfaller den ena skaran och slår den, så kan den andra komma undan."
9 Och Jakob bad: " Herre, min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, Herre, du som sade till mig: Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt så skall jag göra dig gott. 10 Jag är inte värdig all den nåd och trofasthet som du har visat din tjänare. När jag gick över denna Jordan hade jag inte mer än min stav, och nu har jag blivit två skaror. 11 Rädda mig undan min bror Esaus hand, för jag är rädd att han kommer och dödar mig, ja, också mödrar och barn. 12 Du har själv sagt: Jag skall göra dig mycket gott och låta dina efterkommande bli som havets sand, omöjliga att räkna."
13 Jakob stannade där den natten. Av sina hjordar tog han ut gåvor till sin bror Esau: 14 tvåhundra getter och tjugo bockar, tvåhundra tackor och tjugo baggar, 15 trettio kamelston som gav di, tillsammans med deras föl, fyrtio kor och tio tjurar samt tjugo åsninnor med tio föl. 16 Han lämnade dem i sina tjänares hand, var hjord för sig, och sade: "Gå framför mig och håll ett avstånd mellan hjordarna." 17 Sedan befallde han den som gick först: "När min bror Esau möter dig och frågar: Vem tillhör du och vart går du, och vem tillhör djuren som du driver framför dig? 18 då skall du svara: De tillhör din tjänare Jakob. Det är en gåva som han skickar till sin herre Esau, och själv kommer han efter oss." 19 Han befallde också den andre och den tredje och alla de andra som drev hjordarna: "Som jag har sagt er skall ni säga till Esau, när ni kommer fram till honom. 20 Ni skall också säga: Se, din tjänare Jakob kommer efter oss." Ty han tänkte: "Jag vill beveka honom med de gåvor som kommer före mig. Sedan kommer jag själv inför hans ansikte. Kanske tar han då emot mig väl." 21 Så kom gåvorna före honom, medan han själv stannade i lägret den natten.
Jakob kämpar vid Jabbok
22 Men Jakob steg upp samma natt och tog sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vadställe. 23 Han tog dem och förde dem över bäcken tillsammans med allt annat han ägde. 24 Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom ända till dess morgonrodnaden kom. 25 När han såg att han inte kunde övervinna Jakob, slog han honom på höftleden, så att höften gick ur led medan han brottades med honom. 26 Och han sade: "Släpp mig, ty morgonrodnaden har gått upp." Men Jakob svarade: "Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig." 27 Då sade han till honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Jakob". 28 Han sade: "Du skall inte längre heta Jakob utan Israel,[b] ty du har kämpat med Gud och med människor och segrat."
29 Och Jakob frågade: "Låt mig få veta ditt namn." Han svarade: "Varför frågar du efter mitt namn?" Och han välsignade honom där.
30 Jakob kallade platsen Peniel,[c] ty han tänkte: "Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå har mitt liv skonats."
31 När han hade kommit förbi Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på höften. 32 Därför äter Israels barn än i dag inte höftsenan som ligger på höftleden, eftersom han slog Jakob på höftleden, på höftsenan.
Footnotes
- 1 Mosebok 32:2 Mahanajim betyder "två skaror".
- 1 Mosebok 32:28 Israel betyder "han kämpar med Gud" (jfr Hos 12:4f).
- 1 Mosebok 32:30 Peniel (ävenPenuel ) betyder "Guds ansikte".
1 Moseboken 32
Svenska Folkbibeln 2015
Jakob förbereder mötet med Esau
32 Och Jakob fortsatte sin färd. Då mötte Guds änglar honom. 2 (A) När han såg dem sade han: ”Här är Guds skara.” Och han kallade platsen Mahanajim[a].
3 Jakob skickade budbärare[b] framför sig till sin bror Esau i Seirs land på Edoms mark[c] 4 och befallde dem: ”Så här ska ni säga till min herre Esau: Din tjänare Jakob hälsar: Jag har bott hos Laban och dröjt kvar där ända tills nu. 5 Jag har oxar, åsnor, får, tjänare och tjänarinnor, och nu sänder jag bud för att låta min herre veta det, så att jag kan finna nåd för dina ögon.”
6 När budbärarna kom tillbaka till Jakob sade de: ”Vi träffade din bror Esau, och han kommer emot dig med fyrahundra man.” 7 Jakob blev mycket förskräckt och greps av ångest. Han delade upp sitt folk och fåren, korna och kamelerna i två skaror 8 och sade: ”Om Esau överfaller den ena skaran och slår den, så kan den andra komma undan.”
9 (B) Och Jakob bad: ”Herre, min far Abrahams Gud och min far Isaks Gud, Herre, du som sade till mig: Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt så ska jag göra dig gott. 10 Jag är inte värdig all den nåd och trofasthet som du har visat din tjänare. När jag gick över denna Jordan hade jag inte mer än min stav, och nu har jag blivit två skaror. 11 Rädda mig från min bror Esaus hand, för jag är rädd att han kommer och dödar mig och mödrarna och barnen. 12 (C) Du har själv sagt: Jag ska göra dig mycket gott och låta dina efterkommande bli som havets sand, omöjliga att räkna.”
13 Jakob stannade där den natten. Från sina hjordar tog han ut gåvor till sin bror Esau: 14 tvåhundra getter och tjugo bockar, tvåhundra tackor och tjugo baggar, 15 trettio kamelston som gav di och deras föl, fyrtio kor och tio tjurar samt tjugo åsneston med tio föl. 16 Han lämnade dem i sina tjänares hand, var hjord för sig, och sade: ”Gå framför mig och håll ett avstånd mellan hjordarna.”
17 Sedan befallde han den som gick först: ”När min bror Esau möter dig och frågar: Vem tillhör du och vart går du, och vem tillhör djuren som du driver framför dig? 18 så ska du svara: De tillhör din tjänare Jakob. Det är en gåva som han skickar till sin herre Esau, och själv kommer han efter oss.” 19 Han befallde också den andre och den tredje och alla de andra som drev hjordarna: ”Som jag har sagt er ska ni säga till Esau, när ni kommer fram till honom. 20 Ni ska också säga: Se, din tjänare Jakob kommer efter oss.” Han tänkte nämligen: ”Jag vill beveka honom med gåvorna som kommer före mig. Sedan kommer jag själv inför hans ansikte. Kanske tar han då emot mig väl.” 21 Så kom gåvorna före honom, medan han själv stannade i lägret den natten.
Jakob kämpar vid Jabbok
22 Men Jakob steg upp samma natt och tog sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vadställe[d]. 23 Han tog dem och förde dem över bäckravinen tillsammans med allt annat han ägde. 24 (D) Och Jakob blev ensam kvar.
Då brottades en man med honom ända tills gryningen kom. 25 När han såg att han inte kunde övervinna Jakob, slog han honom på höftleden så att höften gick ur led medan han brottades med honom. 26 Och han sade: ”Släpp mig, för gryningen är här.” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” 27 Då sade han till honom: ”Vad är ditt namn?” Han svarade: ”Jakob.” 28 (E) Han sade: ”Du ska inte längre heta Jakob utan Israel[e], för du har kämpat med Gud och med människor och segrat.”
29 (F) Och Jakob frågade: ”Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför frågar du efter mitt namn?” Och han välsignade honom där.
30 (G) Jakob kallade platsen Peniel[f], för han tänkte: ”Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå har mitt liv skonats.” 31 När han hade kommit förbi Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på höften.
32 Därför äter Israels barn än i dag inte höftsenan som ligger på höftleden, eftersom han slog Jakob på höftleden, på höftsenan.
Footnotes
- 32:2 Mahanajim Betyder ”två skaror”. Platsen, som ligger öster om Jordan, blev en centralort under Davids tid (2 Sam 2:8, 17:24).
- 32:3 budbärare Hebr. malachím, samma ord som översätts ”änglar” i vers 2.
- 32:3 Seirs land på Edoms mark Regionen sydöst om Döda havet där Esaus ättlingar blev Edoms folk (jfr 25:20, 36:8).
- 32:22 Jabboks vadställe Vattenrik biflod till Jordan, österut i höjd med Shekem.
- 32:28 Israel Betyder ”kämpar med Gud” eller ”regerar med Gud”. Hos 12:4 förklarar segern som att han ”grät och bad om nåd”.
- 32:30 Peniel (även Penuel, vers 31) betyder ”Guds ansikte”.
1 Mosebok 32
Svenska 1917
32 Men när Jakob drog sin väg fram, mötte honom Guds änglar;
2 och då Jakob såg dem, sade han: »Detta är Guds skara.» Och han gav den platsen namnet Mahanaim.
3 Och Jakob sände budbärare framför sig till sin broder Esau i Seirs land, på Edoms mark;
4 och han bjöd dem och sade: »Så skolen I säga till min herre Esau: Din tjänare Jakob låter säga: Jag har vistats borta hos Laban och dröjt kvar där ända till nu;
5 och jag har fått oxar, åsnor, får, tjänare och tjänarinnor. Och jag har nu velat sända bud för att låta min herre veta detta, på det att jag må finna nåd för dina ögon.»
6 När sedan budbärarna kommo tillbaka till Jakob, sade de: »Vi träffade din broder Esau, som redan drager emot dig med fyra hundra man.»
7 Då blev Jakob mycket förskräckt och betogs av ångest; och han delade sitt folk och fåren och fäkreaturen och kamelerna i två skaror.
8 Ty han tänkte: »Om Esau överfaller den ena skaran och slår den, så kan dock den andra skaran undkomma.»
9 Och Jakob sade: »Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, HERRE, du som sade till mig: 'Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt, så skall jag göra dig gott',
10 jag är för ringa till all den nåd och all den trofasthet som du har bevisat din tjänare; ty jag hade icke mer än min stav, när jag gick över denna Jordan, och nu har jag förökats till två skaror.
11 Rädda mig undan min broder Esaus hand, ty jag fruktar att han kommer och förgör mig, utan att ens skona mödrar och barn.
12 Du har själv sagt: 'Jag skall göra dig mycket gott och låta din säd bliva såsom havets sand, som man icke kan räkna för dess myckenhets skull.'»
13 Och han stannade där den natten. Och av det han hade förvärvat tog han ut till skänker åt sin broder Esau
14 två hundra getter och tjugu bockar, två hundra tackor och tjugu vädurar,
15 trettio kamelston som gåvo di, jämte deras föl, därtill fyrtio kor och tio tjurar samt tjugu åsninnor med tio föl.
16 Och han lämnade detta i sina tjänares vård, var hjord för sig, och sade till sina tjänare: »Gån framför mig och låten ett mellanrum vara mellan hjordarna.»
17 Och han bjöd den förste och sade: »När min broder Esau möter dig och frågar dig: 'Vem tillhör du, och vart går du, och vem tillhöra djuren som du driver framför dig?',
18 då skall du svara: 'De tillhöra din tjänare Jakob; de äro skänker som han sänder till min herre Esau, och själv kommer han här efter oss.'»
19 Och han bjöd likaledes den andre och den tredje och alla de övriga som drevo hjordarna: »Såsom jag nu har sagt eder skolen I säga till Esau, när I kommen fram till honom.
20 Och I skolen vidare säga: 'Också din tjänare Jakob kommer här efter oss.'» Ty han tänkte: »Jag vill blidka honom med de skänker som gå före mig; sedan vill jag själv komma inför hans ansikte; kanhända tager han då nådigt emot mig.»
21 Så kommo nu skänkerna före honom, medan han själv den natten stannade i lägret.
22 Men under natten stod han upp och tog sina båda hustrur och sina båda tjänstekvinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vad.
23 Han tog dem och förde dem över bäcken och förde tillika över vad han eljest ägde.
24 Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom, till dess morgonrodnaden gick upp.
25 Och när denne såg att han icke kunde övervinna Jakob, gav han honom ett slag på höftleden, så att höften gick ur led, under det han brottades med honom.
26 Och mannen sade: »Släpp mig, ty morgonrodnaden går upp.» Men han svarade: »Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar mig.»
27 Då sade han till honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade: »Jakob.»
28 Han sade: »Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och vunnit seger.»
29 Då frågade Jakob och sade: »Låt mig veta ditt namn.» Han svarade: »Varför frågar du efter mitt namn?» Och han välsignade honom där.
30 Men Jakob gav platsen namnet Peniel, »ty», sade han, »jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har mitt liv blivit räddat».
31 Och när han hade kommit förbi Penuel, såg han solen gå upp; men han haltade på höften.
32 Fördenskull äta Israels barn ännu i dag icke höftsenan som ligger på höftleden, därför nämligen, att han gav Jakob ett slag på höftleden, på höftsenan.
Genesis 32
Amplified Bible, Classic Edition
32 Then Jacob went on his way, and God’s angels met him.
2 When Jacob saw them, he said, This is God’s army! So he named that place Mahanaim [two armies].(A)
3 And Jacob sent messengers before him to Esau his brother in the land of Seir, the country of Edom.
4 And he commanded them, Say this to my lord Esau: Your servant Jacob says this: I have been living temporarily with Laban and have stayed there till now.
5 And I have oxen, donkeys, flocks, menservants, and women servants; and I have sent to tell my lord, that I may find mercy and kindness in your sight.
6 And the messengers returned to Jacob, saying, We came to your brother Esau; and now he is [on the way] to meet you, and four hundred men are with him.
7 Then Jacob was greatly afraid and distressed; and he divided the people who were with him, and the flocks and herds and camels, into two groups,
8 Thinking, If Esau comes to the one group and smites it, then the other group which is left will escape.
9 Jacob said, O God of my father Abraham and God of my father Isaac, the Lord Who said to me, Return to your country and to your people and I will do you good,
10 I am not worthy of the least of all the mercy and loving-kindness and all the faithfulness which You have shown to Your servant, for with [only] my staff I passed over this Jordan [long ago], and now I have become two companies.
11 Deliver me, I pray You, from the hand of my brother, from the hand of Esau; for I fear him, lest he come and smite [us all], the mothers with the children.
12 And You said, I will surely do you good and make your descendants as the sand of the sea, which cannot be numbered for multitude.
13 And Jacob lodged there that night and took from what he had with him as a present for his brother Esau:
14 Two hundred she-goats, 20 he-goats, 200 ewes, 20 rams,
15 Thirty milk camels with their colts, 40 cows, 10 bulls, 20 she-donkeys, and 10 [donkey] colts.
16 And he put them into the charge of his servants, every drove by itself, and said to his servants, Pass over before me and put a space between drove and drove.
17 And he commanded the first, When Esau my brother meets you and asks to whom you belong, where you are going, and whose are the animals before you,
18 Then you shall say, They are your servant Jacob’s; it is a present sent to my lord Esau; and moreover, he is behind us.
19 And so he commanded the second and the third and all that followed the droves, saying, This is what you are to say to Esau when you meet him.
20 And say, Moreover, your servant Jacob is behind us. For he said, I will appease him with the present that goes before me, and afterward I will see his face; perhaps he will accept me.
21 So the present went on before him, and he himself lodged that night in the camp.
22 But he rose up that [same] night and took his two wives, his two women servants, and his eleven sons and passed over the ford [of the] Jabbok.
23 And he took them and sent them across the brook; also he sent over all that he had.
24 And Jacob was left alone, and a Man wrestled with him until daybreak.
25 And when [the [a]Man] saw that He did not prevail against [Jacob], He touched the hollow of his thigh; and Jacob’s thigh was put out of joint as he wrestled with Him.
26 Then He said, Let Me go, for day is breaking. But [Jacob] said, I will not let You go unless You declare a blessing upon me.
27 [The Man] asked him, What is your name? And [in shock of realization, whispering] he said, Jacob [supplanter, schemer, trickster, swindler]!
28 And He said, Your name shall be called no more Jacob [supplanter], but Israel [contender with God]; for you have contended and have power with God and with men and have prevailed.(B)
29 Then Jacob asked Him, Tell me, I pray You, what [in contrast] is Your name? But He said, Why is it that you ask My name? And [b][the Angel of God declared] a blessing on [Jacob] there.
30 And Jacob called the name of the place Peniel [the face of God], saying, For I have seen God face to face, and my life is spared and not snatched away.
31 And as he passed Penuel [Peniel], the sun rose upon him, and he was limping because of his thigh.
32 That is why to this day the Israelites do not eat the sinew of the hip which is on the hollow of the thigh, because [the Angel of the Lord] touched the hollow of Jacob’s thigh on the sinew of the hip.
Footnotes
- Genesis 32:25 This is God Himself (as Jacob eventually realizes in Gen. 32:30) in the form of an angel. See footnote on Gen. 16:7, as well as Hos. 12:3-4.
- Genesis 32:29 This is God Himself (as Jacob eventually realizes in Gen. 32:30) in the form of an angel. See footnote on Gen. 16:7, as well as Hos. 12:3-4.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1954, 1958, 1962, 1964, 1965, 1987 by The Lockman Foundation
