1 Moseboken 31
Svenska Folkbibeln 2015
Jakob flyr från Laban
31 Jakob fick höra hur Labans söner sade: ”Jakob har tagit allt vår far ägde. Han har skaffat sig all den rikedomen av det som tillhör vår far.” 2 Jakob märkte också att Laban inte såg på honom med samma ögon som förut. 3 (A) Då sade Herren till Jakob: ”Vänd tillbaka till dina fäders land och till din släkt. Jag är med dig.”
4 Och Jakob skickade efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på marken till hans hjord, 5 och han sade till dem: ”Jag märker att er far inte ser på mig med samma ögon som förut, men min fars Gud har varit med mig. 6 Ni vet själva att jag har tjänat er far med all min kraft. 7 (B) Ändå har er far lurat mig och ändrat min lön tio gånger, men Gud har inte tillåtit honom att göra mig något ont. 8 När han sade: De spräckliga ska vara din lön, då fick hela hjorden spräcklig avkomma. Och när han sade: De strimmiga ska vara din lön, då fick hela hjorden strimmig avkomma. 9 Så har Gud tagit er fars boskap och gett den åt mig.
10 När parningstiden för småboskapen kom hade jag en dröm. Jag lyfte min blick och fick se att hannarna, som betäckte småboskapen, var strimmiga, spräckliga och fläckiga. 11 Och Guds ängel sade till mig i drömmen: Jakob! Jag svarade: Jag är här. 12 Då sade han: Lyft blicken och se hur alla hannar som betäcker småboskapen är strimmiga, spräckliga och fläckiga. Jag har sett allt som Laban gör mot dig. 13 (C) Jag är Betels Gud. Det var där du smorde en minnessten och gav mig ett löfte. Bryt nu upp och dra ut ur detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland.”
14 Då sade Rakel och Lea: ”Har vi kvar någon lott eller arvedel i vår fars egendom? 15 Är vi inte som främlingar för honom? Han har ju sålt oss och sedan gjort slut på det han fick[a] i betalning för oss. 16 Hela den rikedom som Gud har tagit från vår far tillhör oss och våra barn. Gör därför allt vad Gud har sagt till dig.”
17 Jakob bröt då upp och satte sina barn och hustrur på kamelerna 18 och tog med sig all sin boskap och all egendom som han hade samlat, boskapen han hade förvärvat och skaffat sig i Paddan-Aram, och begav sig till sin far Isak i Kanaans land.
19 (D) Men Laban hade gått för att klippa sina får[b]. Då stal Rakel sin fars husgudar[c]. 20 Och Jakob smög sig i väg från aramén Laban utan att låta honom märka att han tänkte fly. 21 Han bröt upp och flydde med allt han hade och gick över floden[d] och ställde sin färd mot Gileads bergsbygd.
Laban förföljer Jakob
22 På tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt. 23 Då tog han med sig sina bröder och satte efter honom, och efter sju dagar hann han upp honom i Gileads bergsbygd[e]. 24 Men Gud kom till aramén Laban i en dröm om natten och sade till honom: ”Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont.”
25 När Laban hann upp Jakob, hade denne slagit läger på berget. Också Laban och hans män slog läger på Gileads berg. 26 Då sade Laban till Jakob: ”Vad har du gjort? Du smög dig i väg från mig och förde bort mina döttrar likt fångar tagna med svärd. 27 Varför flydde du i hemlighet och rymde från mig? När du inte lät mig veta något kunde jag inte sända i väg dig med jubel och sång, med tamburin och harpa. 28 Du unnade mig inte ens att få kyssa mina barnbarn och mina döttrar. Du har betett dig som en dåre. 29 Jag har makt att göra er illa, men er fars Gud sade till mig i natt: Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont. 30 Nu gav du dig i väg för att du längtade hem så mycket. Men varför stal du mina gudar?”
31 Jakob svarade Laban: ”Jag var rädd för dig, för jag tänkte att du skulle ta dina döttrar från mig med våld. 32 Men den som du hittar dina gudar hos ska inte få leva. Här inför våra släktingar får du se efter om jag har något hos mig som är ditt, och i så fall ta det.” Jakob visste inte att Rakel hade stulit dem.
33 Laban gick då in i Jakobs tält, och sedan in i Leas tält och de båda slavinnornas tält, men han fann inget. När han hade kommit ut ur Leas tält gick han in i Rakels tält. 34 Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig på dem. Laban sökte igenom hela tältet utan att finna dem. 35 Hon sade till sin far: ”Bli inte arg på mig, herre, för att jag inte kan resa mig för dig. Jag har det som kvinnor brukar ha.”[f] Så sökte han efter husgudarna men kunde inte finna dem.
36 Jakob blev arg och kom i gräl med Laban och sade till honom: ”Vad är mitt brott, vad är min synd, eftersom du förföljer mig så våldsamt? 37 Nu har du letat igenom allt jag äger. Vad har du funnit som tillhör dig? Lägg fram det inför både mina och dina släktingar här så att de får döma mellan oss båda.
38 I tjugo år har jag varit hos dig. Dina tackor och getter har inte fått missfall och jag har inte ätit av baggarna i din hjord. 39 (E) Jag kom aldrig med något ihjälrivet djur till dig, jag var tvungen att ersätta[g] det själv. Du krävde ersättning av mig för det stulna, antingen det stulits på dagen eller på natten. 40 Så hade jag det. Om dagen plågades jag av hetta och om natten av köld, och sömnen flydde ifrån mig.
41 I tjugo år[h] har jag varit hos dig. Jag har tjänat dig i fjorton år för dina båda döttrar och i sex år för din boskap, men du har ändrat min lön tio gånger. 42 Hade inte min fars Gud varit med mig – Abrahams Gud som även Isak vördar – så hade du säkert låtit mig gå med tomma händer. Men Gud såg mitt lidande och min möda, och han fällde domen i natt.”
Jakob och Laban försonas
43 Laban svarade Jakob: ”Döttrarna är mina döttrar, barnen är mina barn och hjordarna är mina hjordar. Allt du ser är mitt. Vad skulle jag kunna göra mot mina döttrar eller mot barnen som de fött? 44 Kom nu, låt oss sluta förbund med varandra. Det ska vara vittne mellan mig och dig.”
45 Då tog Jakob en sten och reste den till en stod. 46 Sedan sade han till sitt folk: ”Samla ihop sten.” Då tog de stenar och gjorde ett röse och höll en måltid där på röset. 47 Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed.[i]
48 Och Laban sade: ”Detta röse ska i dag vara vittne mellan mig och dig.” Så fick det namnet Galed. 49 Men det kallades också Mispa[j], för han sade: ”Herren ska hålla vakt mellan mig och dig när vi inte längre ser varandra. 50 Om du behandlar mina döttrar illa eller tar andra hustrur vid sidan av mina döttrar, ska du komma ihåg att Gud är vittne mellan mig och dig, även om ingen människa är närvarande.”
51 Laban sade vidare till Jakob: ”Se detta röse och se denna stod som jag rest mellan mig och dig. 52 Röset här ska vara ett vittne, och stoden ska vara ett vittne att jag inte ska gå förbi röset mot dig med onda avsikter, och att inte heller du ska gå mot mig förbi röset och stoden. 53 Abrahams och Nahors Gud ska vara domare mellan oss, han som var deras fars Gud[k].” Och Jakob svor eden vid honom som hans far Isak vördade.
54 Sedan offrade Jakob slaktoffer på berget och bjöd in sina släktingar till en måltid. De åt och stannade på berget över natten. 55 På morgonen steg Laban upp tidigt, och när han hade kysst sina barnbarn och sina döttrar och välsignat dem, gav han sig i väg och återvände hem.
Footnotes
- 31:15 gjort slut på det han fick En brudgåva sparades annars normalt som en ekonomisk trygghet ifall dottern skulle bli änka eller frånskild.
- 31:19 klippa sina får På våren före lamningen. Klippningen kombinerades med en fest (1 Sam 25:2).
- 31:19 husgudar Hebr. terafím var statyetter, ofta små (vers 34), som förknippades med familjers folktro och vidskepelse (Sak 10:2). De rensades ut vid omvändelser till Herren (2 Kung 23:24) men är relativt vanliga som arkeologiska fynd.
- 31:21 floden Dvs Eufrat.
- 31:23 Gileads bergsbygd Högplatån öster om floden Jordan, nästan framme i Kanaans land.
- 31:35 har det som kvinnor brukar ha Under menstruationen höll sig kvinnor avskilda och skulle inte beröras (se 3 Mos 15:19f).
- 31:39 ersätta Herden var personligt ansvarig för varje djur (jfr not till Amos 3:12). Villkoren som Jakob beskriver är i linje med samtida mesopotamiska herdeavtal.
- 31:41 I tjugo år Ca 1929-1909 f Kr.
- 31:47 Jegar-Sahaduta … Galed Betyder ”edsröse” på hebreiska och arameiska. Jfr Gilead (vers 23).
- 31:49 Mispa Betyder ”vaktplats” eller ”utkik”.
- 31:53 deras fars Gud Tera (11:27, 31) hade tidigare dyrkat avgudar (Jos 24:2).
1 Mosebok 31
Svenska 1917
31 Men han fick höra huru Labans söner talade så: »Jakob har tagit allt vad vår fader ägde; av det vår fader ägde är det som han har skaffat sig all denna rikedom.»
2 Jakob märkte också att Laban icke såg på honom med samma ögon som förut.
3 Och HERREN sade till Jakob: »Vänd tillbaka till dina fäders land och till din släkt; jag skall vara med dig.»
4 Då sände Jakob och lät kalla Rakel och Lea ut på marken till sin hjord;
5 och han sade till dem: »Jag märker att eder fader icke ser på mig med samma ögon som förut, nu då min faders Gud har varit med mig.
6 Och I veten själva att jag har tjänat eder fader av alla mina krafter;
7 men eder fader har handlat svikligt mot mig och tio gånger förändrat min lön. Dock har Gud icke tillstatt honom att göra mig något ont.
8 När han sade: 'De spräckliga skola vara din lön', då fick hela hjorden spräcklig avföda; och när han sade: 'De strimmiga skola vara din lön', då fick hela jorden strimmig avföda.
9 Så tog Gud eder faders boskap och gav den åt mig.
10 Ty när parningstiden kom, lyfte jag upp mina ögon och fick se i drömmen att hannarna som betäckte småboskapen voro strimmiga, spräckliga och fläckiga.
11 Och Guds ängel sade till mig i drömmen: 'Jakob!' Jag svarade: 'Här är jag.'
12 Då sade han: 'Lyft upp dina ögon och se huru alla hannar som betäcka småboskapen äro strimmiga, spräckliga och fläckiga. Jag har ju sett allt vad Laban gör mot dig.
13 Jag är den Gud som du såg i Betel, där du smorde en stod, och där du gjorde mig ett löfte. Stå nu upp och drag ut ur detta land, och vänd tillbaka till ditt fädernesland.'»
14 Då svarade Rakel och Lea och sade till honom: »Hava vi numera någon lott eller arvedel i vår faders hus?
15 Blevo vi icke av honom aktade såsom främlingar, när han sålde oss? Sedan har han ju ock förtärt vad han fick i betalning för oss.
16 Ja, all den rikedom som Gud har avhänt vår fader tillhör oss och våra barn. Så gör nu allt vad Gud har sagt dig.»
17 Då stod Jakob upp och satte sina barn och sina hustrur på kamelerna
18 och förde bort med sig all boskap och alla ägodelar som han hade förvärvat, den boskap han ägde, och som han hade förvärvat i Paddan-Aram, och begav sig på väg till sin fader Isak i Kanaans land.
19 Men Laban hade gått bort för att klippa sina får; då stal Rakel sin faders husgudar,
20 och Jakob stal sig undan från araméen Laban, så att han icke lät denne märka att han ämnade fly.
21 Så flydde han med allt sitt; han bröt upp och gick över floden och ställde sin färd mot Gileads berg.
22 Men på tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt.
23 Då tog han med sig sina fränder och satte efter honom sju dagsresor och hann upp honom på Gileads berg.
24 Men Gud kom till araméen Laban i en dröm om natten och sade till honom: »Tag dig till vara för att tala något mot Jakob, vad det vara må.»
25 Och Laban hann upp Jakob. Denne hade då slagit upp sitt tält på berget, och Laban med sina fränder hade ock sitt tält uppslaget på Gileads berg.
26 Då sade Laban till Jakob: »Vad är detta för ett tilltag, att du har stulit dig undan från mig och fört bort mina döttrar, likasom vore de tagna med svärd?
27 Varför dolde du din flykt och stal dig undan från mig? Därigenom att du icke lät mig veta något därom hindrades jag att ledsaga dig till vägs med jubel och sång, med pukor och harpor.
28 Du förunnade mig icke ens att kyssa mina barnbarn och mina döttrar. Du har handlat dåraktigt.
29 Det stode nu i min makt att göra eder ont; men eder faders Gud sade till mig i natt: 'Tag dig till vara för att tala något mot Jakob, vad det vara må.'
30 Och då du nu äntligen ville fara, eftersom du längtade så mycket till din faders hus, varför skulle du stjäla mina gudar?»
31 Då svarade Jakob och sade till Laban: »Jag fruktade för dig, ty jag tänkte att du skulle med våld taga dina döttrar ifrån mig.
32 Men den som du finner dina gudar hos, han skall icke få behålla livet. I våra fränders närvaro må du se efter, om något är ditt av det jag har i min ägo, och i så fall taga det.» Ty Jakob visste icke att Rakel hade stulit dem.
33 Då gick Laban in i Jakobs tält, därefter i Leas tält och i de båda tjänstekvinnornas tält, men fann intet. Och när han hade kommit ut ur Leas tält, gick han in i Rakels tält.
34 Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig därovanpå. Och Laban sökte igenom hela tältet, men fann dem icke.
35 Och hon sade till sin fader: »Vredgas icke, min herre, över att jag ej kan stiga upp för dig, ty det är med mig på kvinnors vis.» Så sökte han efter husgudarna, men fann dem icke.
36 Då blev Jakob vred och for ut mot Laban; Jakob tog till orda och sade till Laban: »Vari har jag då förbrutit mig eller syndat, eftersom du så häftigt förföljer mig?
37 Nu har du genomsökt allt mitt bohag; vad har du där funnit av bohagsting som tillhöra dig? Lägg det fram här inför mina fränder och dina fränder, så att de få döma mellan oss båda.
38 I tjugu år har jag nu varit hos dig; dina tackor och dina getter hava icke fött i otid, och av vädurarna i din hjord har jag icke ätit.
39 Intet ihjälrivet djur förde jag till dig; jag måste själv ersätta det; du utkrävde det av mig, evad det var stulet om dagen eller stulet om natten.
40 Sådan var min lott: om dagen förtärdes jag av hetta och om natten av köld, och sömnen flydde mina ögon.
41 I tjugu år har jag nu varit i ditt hus; jag har tjänat dig i fjorton år för dina båda döttrar och i sex år för din boskap, men du har tio gånger förändrat min lön.
42 Om icke min faders Gud hade varit med mig, Abrahams Gud, han som ock Isak fruktar, så hade du nu säkert låtit mig fara med tomma händer. Men Gud såg mitt lidande och min möda, och han fällde domen i natt.»
43 Då svarade Laban och sade till Jakob: »Döttrarna äro mina döttrar, och barnen äro mina barn, och hjordarna äro mina hjordar, och allt det du ser är mitt; vad skulle jag då nu kunna göra mot dessa mina döttrar eller mot barnen som de hava fött?
44 Så kom nu och låt oss sluta ett förbund med varandra, och må det vara ett vittne mellan mig och dig.»
45 Då tog Jakob en sten och reste den till en stod.
46 Och Jakob sade till sina fränder: »Samlen tillhopa stenar.» Och de togo stenar och gjorde ett röse och höllo måltid där på röset.
47 Och Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed.
48 Och Laban sade: »Detta röse vare i dag vittne mellan mig och dig.» Därav fick det namnet Galed;
49 men det kallades ock Mispa, ty han sade: »HERREN vare väktare mellan mig och dig, när vi icke mer se varandra.
50 Om du behandlar mina döttrar illa eller tager andra hustrur jämte mina döttrar, så vet, att om ock ingen människa är tillstädes, så är dock Gud vittne mellan mig och dig.»
51 Och Laban sade ytterligare till Jakob: »Se, detta röse och stoden som jag har rest mellan mig och dig --
52 detta röse vare ett vittne, och stoden vare ett vittne, att jag icke skall draga till dig förbi detta röse, och att icke heller du skall draga till mig förbi detta röse och denna stod, med ont uppsåt.
53 Abrahams Gud och Nahors Gud, han som var deras faders Gud, han vare domare mellan oss.» Och Jakob svor eden vid honom som hans fader Isak fruktade.
54 Och Jakob offrade ett slaktoffer på berget och inbjöd sina fränder att hålla måltid med sig. Och de åto och stannade sedan på berget över natten.
55 Men om morgonen stod Laban bittida upp, och sedan han hade kysst sina barnbarn och sina döttrar och välsignat dem, for han sin väg hem igen. är arameiska, det senare hebreiska.
Genesis 31
Amplified Bible, Classic Edition
31 Jacob heard Laban’s sons complaining, Jacob has taken away all that was our father’s; he has acquired all this wealth and honor from what belonged to our father.
2 And Jacob noticed that Laban looked at him less favorably than before.
3 Then the Lord said to Jacob, Return to the land of your fathers and to your people, and I will be with you.
4 So Jacob sent and called Rachel and Leah to the field to his flock,
5 And he said to them, I see how your father looks at me, that he is not [friendly] toward me as before; but the God of my father has been with me.
6 You know that I have served your father with all my might and power.
7 But your father has deceived me and changed my wages ten times, but God did not allow him to hurt me.
8 If he said, The speckled shall be your wages, then all the flock bore speckled; and if he said, The streaked shall be your hire, then all the flock bore streaked.
9 Thus God has taken away the flocks of your father and given them to me.
10 And I had a [a]dream at the time the flock conceived. I looked up and saw that the rams which mated with the she-goats were streaked, speckled, and spotted.
11 And the [b]Angel of God said to me in the dream, Jacob. And I said, Here am I.
12 And He said, Look up and see, all the rams which mate with the flock are streaked, speckled, and mottled; for I have seen all that Laban does to you.
13 I am the God of Bethel, where you anointed the pillar and where you vowed a vow to Me. Now arise, get out from this land and return to your native land.
14 And Rachel and Leah answered him, Is there any portion or inheritance for us in our father’s house?
15 Are we not counted by him as strangers? For he sold us and has also quite devoured our money [the price you paid for us].
16 For all the riches which God has taken from our father are ours and our children’s. Now then, whatever God has said to you, do it.
17 Then Jacob rose up and set his sons and his wives upon the camels;
18 And he drove away all his livestock and all his gain which he had gotten, the livestock he had obtained and accumulated in Padan-aram, to go to Isaac his father in the land of Canaan.
19 Now Laban had gone to shear his sheep [possibly to the feast of sheepshearing], and Rachel stole her father’s household gods.
20 And Jacob outwitted Laban the Syrian [Aramean] in that he did not tell him that he [intended] to flee and slip away secretly.
21 So he fled with all that he had, and arose and crossed the river [Euphrates] and set his face toward the hill country of Gilead.
22 But on the third day Laban was told that Jacob had fled.
23 So he took his kinsmen with him and pursued after [Jacob] for seven days, and they overtook him in the hill country of Gilead.
24 But God came to Laban the Syrian [Aramean] in a dream by night and said to him, Be careful that you do not speak from good to bad to Jacob [peaceably, then violently].
25 Then Laban overtook Jacob. Now Jacob had pitched his tent on the hill, and Laban coming with his kinsmen pitched [his tents] on the same hill of Gilead.
26 And Laban said to Jacob, What do you mean stealing away and leaving like this without my knowing it, and carrying off my daughters as if captives of the sword?
27 Why did you flee secretly and cheat me and did not tell me, so that I might have sent you away with joy and gladness and with singing, with tambourine and lyre?
28 And why did you not permit me to kiss my sons [grandchildren] and my daughters good-bye? Now you have done foolishly [in behaving like this].
29 It is in my power to do you harm; but the God of your father spoke to me last night, saying, Be careful that you do not speak from good to bad to Jacob [peaceably, then violently].
30 And now you felt you must go because you were homesick for your father’s house, but why did you steal my [household] [c]gods?
31 Jacob answered Laban, Because I was afraid; for I thought, Suppose you would take your daughters from me by force.
32 The one with whom you find those gods of yours, let him not live. Here before our kinsmen [search my possessions and] take whatever you find that belongs to you. For Jacob did not know that Rachel had stolen [the images].
33 So Laban went into Jacob’s tent and into Leah’s tent and the tent of the two maids, but he did not find them. Then he went from Leah’s tent into Rachel’s tent.
34 Now Rachel had taken the images (gods) and put them in the camel’s saddle and sat on them. Laban searched and felt through all the tent, but did not find them.
35 And [Rachel] said to her father, Do not be displeased, my lord, that I cannot rise up before you, for the period of women is upon me and I am unwell. And he searched, but did not find the gods.
36 Then Jacob became angry and reproached and argued with Laban. And Jacob said to Laban, What is my fault? What is my sin, that you so hotly pursued me?
37 Although you have searched and felt through all my household possessions, what have you found of all your household goods? Put it here before my brethren and yours, that they may judge and decide between us.
38 These twenty years I have been with you; your ewes and your she-goats have not lost their young, and the rams of your flock have not been eaten by me.
39 I did not bring you [the carcasses of the animals] torn by wild beasts; I bore the loss of it; you required of me [to make good] all that was stolen, whether it occurred by day or by night.
40 This was [my lot]; by day the heat consumed me and by night the cold, and I could not sleep.
41 I have been twenty years in your house. I served you fourteen years for your two daughters and six years for your flocks; and you have changed my wages ten times.
42 And if the God of my father, the God of Abraham and the Dread [lest he should fall] and Fear [lest he offend] of Isaac, had not been with me, surely you would have sent me away now empty-handed. God has seen my affliction and humiliation and the [wearying] labor of my hands and rebuked you last night.
43 Laban answered Jacob, These daughters are my daughters, these children are my children, these flocks are my flocks, and all that you see is mine. But what can I do today to these my daughters or to their children whom they have borne?
44 So come now, let us make a covenant or league, you and I, and let it be for a witness between you and me.
45 So Jacob set up a stone for a pillar or monument.
46 And Jacob said to his brethren, Gather stones; and they took stones and made a heap, and they ate [together] there upon the heap.(A)
47 Laban called it Jegar-sahadutha [witness heap, in Aramaic], but Jacob called it Galeed [[d]witness heap, in Hebrew.]
48 Laban said, This heap is a witness today between you and me. Therefore it was named Galeed.
49 And [the pillar or monument was called] Mizpah [watchpost], for he [Laban] said, May the Lord watch between you and me when we are absent and hidden one from another.
50 If you should afflict, humiliate, or lower [divorce] my daughters, or if you should take other wives beside my daughters, although no man is with us [to witness], see (remember), God is witness between you and me.
51 And Laban said to Jacob, See this heap and this pillar, which I have set up between you and me.
52 This heap is a witness and this pillar is a witness, that I will not pass by this heap to you, and that you will not pass by this heap and this pillar to me, for harm.
53 The God of Abraham and the God of Nahor, and the god [the object of worship] of their father [Terah, an idolator], judge between us. But Jacob swore [only] by [the one true God] the Dread and Fear of his father Isaac.(B)
54 Then Jacob offered a sacrifice on the mountain and called his brethren to eat food; and they ate food and lingered all night on the mountain.
55 And early in the morning Laban rose up and kissed his grandchildren and his daughters and pronounced a blessing [asking God’s favor] on them. Then Laban departed and returned to his home.
Footnotes
- Genesis 31:10 We naturally wonder why we have not heard of this dream before and are tempted to question Jacob’s truthfulness; but the Samaritan text removes all such doubt by recording the whole dream in the previous chapter (Gen. 30), right after Gen. 30:36 (Adam Clarke, The Holy Bible with A Commentary).
- Genesis 31:11 See footnote on Gen. 16:7. Note especially Gen. 31:13, where the Angel says, “I am the God of Bethel.”
- Genesis 31:30 Why was Laban making such a great commotion about some small idols? It had never been satisfactorily explained until the answer was found in the excavated Nuzi tablets (J. P. Free, Archaeology Illuminates the Bible), which showed that possession of the father’s household gods played an important role in inheritance (W. F. Albright, “Recent Discoveries in Bible Lands,” in Young’s Analytical Concordance to the Bible). One of the Nuzi tablets indicated that in the region where Laban lived, a son-in-law who possessed the family images could appear in court and make claim to the estate of his father-in-law (various authors cited by Allan A. MacRae, “The Relation of Archaeology to the Bible,” in American Scientific Affiliation, Modern Science and Christian Faith). Since Jacob’s possession of the images implied the right to inheritance of Laban’s wealth, one can understand why Laban organized his hurried expedition to recover the images (J. P. Free, Archaeology and Bible History).
- Genesis 31:47 The Latin Vulgate adds, “Each according to the idiom of his own tongue”—i.e., Laban in Aramaic and Jacob in Hebrew.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1954, 1958, 1962, 1964, 1965, 1987 by The Lockman Foundation
