1 Mosebok 31
Svenska Folkbibeln
Jakob flyr från Laban
31 Jakob fick höra hur Labans söner sade: "Jakob har tagit allt vad vår far ägde. Av det som tillhörde vår far har han skaffat sig hela denna rikedom." 2 Jakob märkte också att Laban inte såg på honom med samma ögon som förut. 3 Då sade Herren till Jakob: "Vänd tillbaka till dina fäders land och till din släkt. Jag är med dig."
4 Och Jakob sände bud efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på marken till hans hjord, 5 och han sade till dem: "Jag märker att er far inte ser på mig med samma ögon som förut, men min fars Gud har varit med mig. 6 Ni vet själva att jag har tjänat er far med all min kraft. 7 Ändå har er far lurat mig och ändrat min lön tio gånger, men Gud har inte tillåtit honom att göra mig något ont. 8 När han sade: De spräckliga skall vara din lön, då fick hela hjorden spräcklig avkomma. Och när han sade: De strimmiga skall vara din lön, då fick hela hjorden strimmig avkomma. 9 Så har Gud tagit er fars boskap och gett den åt mig.
10 När parningstiden för småboskapen kom hade jag en dröm. Jag lyfte min blick och fick se att hannarna, som betäckte småboskapen, var strimmiga, spräckliga och fläckiga. 11 Och Guds ängel sade till mig i drömmen: Jakob! Jag svarade: Här är jag. 12 Då sade han: Lyft blicken och se hur alla hannar som betäcker småboskapen är strimmiga, spräckliga och fläckiga. Jag har sett allt som Laban gör mot dig. 13 Jag är Betels Gud. Det var där du smorde en minnessten och gav mig ett löfte. Bryt nu upp och drag ut ur detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland." 14 Då sade Rakel och Lea: "Har vi kvar någon lott eller arvedel i vår fars egendom? 15 Var vi inte som främlingar för honom när han sålde oss? Sedan har han också gjort slut på det han fick i betalning för oss. 16 Ja, hela den rikedom som Gud har tagit från vår far tillhör oss och våra barn. Gör därför allt vad Gud har sagt till dig."
17 Jakob bröt så upp och satte sina barn och hustrur på kamelerna 18 och tog med sig all boskap och all egendom som han hade samlat, den boskap han ägde och hade skaffat sig i Paddan-Aram, och begav sig till sin fader Isak i Kanaans land. 19 Men Laban hade gått för att klippa sina får. Då stal Rakel sin fars husgudar. 20 Och Jakob smög sig i väg från arameen Laban utan att låta honom märka att han tänkte fly. 21 Han bröt upp och flydde med allt han hade och gick över floden[a] och ställde sin färd mot Gileads berg.
Laban förföljer Jakob
22 På tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt. 23 Då tog han med sig sina bröder och satte efter honom, och efter sju dagar hann han upp honom i Gileads bergsbygd. 24 Men Gud kom till arameen Laban i en dröm om natten och sade till honom: "Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont."
25 När Laban hann upp Jakob, hade denne slagit läger på berget. Också Laban och hans män slog läger på Gileads berg. 26 Då sade Laban till Jakob: "Vad har du gjort? Du smög dig i väg från mig och förde bort mina döttrar liksom fångar tagna med svärd. 27 Varför flydde du i hemlighet och rymde från mig? Eftersom du inte lät mig veta något, kunde jag inte sända i väg dig med jubel och sång, med pukor och harpor. 28 Du unnade mig inte ens att kyssa mina barnbarn och mina döttrar. Du har handlat som en dåre. 29 Det står i min makt att göra er illa, men er fars Gud sade till mig i natt: Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont. 30 Nu gav du dig i väg därför att du längtade hem så mycket, men varför stal du mina gudar?"
31 Jakob svarade Laban: "Jag var rädd för dig, för jag tänkte att du skulle ta dina döttrar från mig med våld. 32 Men den som du hittar dina gudar hos skall inte få behålla livet. I våra släktingars närvaro får du se efter om jag har något hos mig som är ditt. Tag det i så fall!" Jakob visste inte att Rakel hade stulit dem.
33 Laban gick då in i Jakobs tält och sedan in i Leas tält och in i de båda slavinnornas tält, men han fann inget. När han hade kommit ut ur Leas tält gick han in i Rakels tält. 34 Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig på dem. Laban sökte igenom hela tältet utan att finna dem. 35 Hon sade till sin far: "Bli inte arg på mig, herre, för att jag inte kan stiga upp för dig. Jag har det på kvinnors vis." Så sökte han efter husgudarna men kunde inte finna dem.
36 Jakob blev arg och kom i gräl med Laban och sade till honom: "Vad har jag gjort för illa eller syndat, eftersom du förföljer mig så våldsamt? 37 Nu har du letat igenom allt jag äger. Vad har du då funnit som tillhör dig? Lägg fram det inför både mina och dina släktingar här så att de får döma mellan oss båda. 38 I tjugo år har jag varit hos dig. Dina tackor och getter har inte fått missfall och av baggarna i din hjord har jag inte ätit. 39 Inget ihjälrivet djur förde jag till dig. Jag var tvungen att själv ersätta det. Du krävde ersättning av mig för det stulna, antingen det stulits på dagen eller på natten. 40 Så hade jag det. Om dagen plågades jag av hetta och om natten av köld, och sömnen vek ifrån mig. 41 I tjugo år har jag varit hos dig. Jag har tjänat dig i fjorton år för dina båda döttrar och i sex år för din boskap, men du har ändrat min lön tio gånger. 42 Om inte min fars Gud hade varit med mig - Abrahams Gud som också Isak fruktar - så hade du säkert låtit mig fara med tomma händer. Men Gud såg mitt lidande och min möda, och han fällde domen i natt."
Jakob och Laban försonas
43 Laban svarade Jakob: "Döttrarna är mina döttrar, barnen är mina barn och hjordarna är mina hjordar. Allt som du ser är mitt. Vad skulle jag väl kunna göra mot mina döttrar eller mot barnen som de har fött? 44 Kom nu och låt oss sluta förbund med varandra. Det skall vara vittne mellan mig och dig." 45 Då tog Jakob en sten och reste den till en stod. 46 Sedan sade han till sitt folk: "Samla ihop sten." Då tog de stenar och gjorde ett röse och höll en måltid där på röset. 47 Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed.[b]
48 Och Laban sade: "Detta röse skall i dag vara vittne mellan mig och dig." Det var så det fick namnet Galed. 49 Men det kallades också Mispa,[c] ty han sade: " Herren skall vara en väktare mellan mig och dig, när vi inte längre ser varandra. 50 Om du behandlar mina döttrar illa eller tar andra hustrur vid sidan av mina döttrar, skall du komma ihåg att Gud är vittne mellan mig och dig, även om ingen människa är närvarande."
51 Laban sade vidare till Jakob: "Se detta röse och se denna stod som jag rest mellan mig och dig. 52 Detta röse skall vara ett vittne, och stoden skall vara ett vittne, att jag inte skall fara till dig förbi detta röse och att inte heller du skall fara till mig förbi detta röse och förbi denna stod med onda avsikter. 53 Abrahams och Nahors Gud, han som var deras faders Gud, skall vara domare mellan oss." Och Jakob svor eden vid honom som hans fader Isak fruktade. 54 Sedan offrade Jakob slaktoffer på berget och bjöd in sina släktingar till en måltid. De åt och stannade på berget över natten. 55 På morgonen steg Laban upp tidigt, och när han hade kysst sina barnbarn och sina döttrar och välsignat dem, gav han sig i väg och återvände hem.
Footnotes
- 1 Mosebok 31:21 floden Dvs Eufrat.
- 1 Mosebok 31:47 Jegar-Sahaduta . . . Galed Jegar-Sahaduta är arameiska och Galed hebreiska. Orden betyder "edsröse".
- 1 Mosebok 31:49 Mispa betyder "vaktplats".
Genesis 31
Amplified Bible, Classic Edition
31 Jacob heard Laban’s sons complaining, Jacob has taken away all that was our father’s; he has acquired all this wealth and honor from what belonged to our father.
2 And Jacob noticed that Laban looked at him less favorably than before.
3 Then the Lord said to Jacob, Return to the land of your fathers and to your people, and I will be with you.
4 So Jacob sent and called Rachel and Leah to the field to his flock,
5 And he said to them, I see how your father looks at me, that he is not [friendly] toward me as before; but the God of my father has been with me.
6 You know that I have served your father with all my might and power.
7 But your father has deceived me and changed my wages ten times, but God did not allow him to hurt me.
8 If he said, The speckled shall be your wages, then all the flock bore speckled; and if he said, The streaked shall be your hire, then all the flock bore streaked.
9 Thus God has taken away the flocks of your father and given them to me.
10 And I had a [a]dream at the time the flock conceived. I looked up and saw that the rams which mated with the she-goats were streaked, speckled, and spotted.
11 And the [b]Angel of God said to me in the dream, Jacob. And I said, Here am I.
12 And He said, Look up and see, all the rams which mate with the flock are streaked, speckled, and mottled; for I have seen all that Laban does to you.
13 I am the God of Bethel, where you anointed the pillar and where you vowed a vow to Me. Now arise, get out from this land and return to your native land.
14 And Rachel and Leah answered him, Is there any portion or inheritance for us in our father’s house?
15 Are we not counted by him as strangers? For he sold us and has also quite devoured our money [the price you paid for us].
16 For all the riches which God has taken from our father are ours and our children’s. Now then, whatever God has said to you, do it.
17 Then Jacob rose up and set his sons and his wives upon the camels;
18 And he drove away all his livestock and all his gain which he had gotten, the livestock he had obtained and accumulated in Padan-aram, to go to Isaac his father in the land of Canaan.
19 Now Laban had gone to shear his sheep [possibly to the feast of sheepshearing], and Rachel stole her father’s household gods.
20 And Jacob outwitted Laban the Syrian [Aramean] in that he did not tell him that he [intended] to flee and slip away secretly.
21 So he fled with all that he had, and arose and crossed the river [Euphrates] and set his face toward the hill country of Gilead.
22 But on the third day Laban was told that Jacob had fled.
23 So he took his kinsmen with him and pursued after [Jacob] for seven days, and they overtook him in the hill country of Gilead.
24 But God came to Laban the Syrian [Aramean] in a dream by night and said to him, Be careful that you do not speak from good to bad to Jacob [peaceably, then violently].
25 Then Laban overtook Jacob. Now Jacob had pitched his tent on the hill, and Laban coming with his kinsmen pitched [his tents] on the same hill of Gilead.
26 And Laban said to Jacob, What do you mean stealing away and leaving like this without my knowing it, and carrying off my daughters as if captives of the sword?
27 Why did you flee secretly and cheat me and did not tell me, so that I might have sent you away with joy and gladness and with singing, with tambourine and lyre?
28 And why did you not permit me to kiss my sons [grandchildren] and my daughters good-bye? Now you have done foolishly [in behaving like this].
29 It is in my power to do you harm; but the God of your father spoke to me last night, saying, Be careful that you do not speak from good to bad to Jacob [peaceably, then violently].
30 And now you felt you must go because you were homesick for your father’s house, but why did you steal my [household] [c]gods?
31 Jacob answered Laban, Because I was afraid; for I thought, Suppose you would take your daughters from me by force.
32 The one with whom you find those gods of yours, let him not live. Here before our kinsmen [search my possessions and] take whatever you find that belongs to you. For Jacob did not know that Rachel had stolen [the images].
33 So Laban went into Jacob’s tent and into Leah’s tent and the tent of the two maids, but he did not find them. Then he went from Leah’s tent into Rachel’s tent.
34 Now Rachel had taken the images (gods) and put them in the camel’s saddle and sat on them. Laban searched and felt through all the tent, but did not find them.
35 And [Rachel] said to her father, Do not be displeased, my lord, that I cannot rise up before you, for the period of women is upon me and I am unwell. And he searched, but did not find the gods.
36 Then Jacob became angry and reproached and argued with Laban. And Jacob said to Laban, What is my fault? What is my sin, that you so hotly pursued me?
37 Although you have searched and felt through all my household possessions, what have you found of all your household goods? Put it here before my brethren and yours, that they may judge and decide between us.
38 These twenty years I have been with you; your ewes and your she-goats have not lost their young, and the rams of your flock have not been eaten by me.
39 I did not bring you [the carcasses of the animals] torn by wild beasts; I bore the loss of it; you required of me [to make good] all that was stolen, whether it occurred by day or by night.
40 This was [my lot]; by day the heat consumed me and by night the cold, and I could not sleep.
41 I have been twenty years in your house. I served you fourteen years for your two daughters and six years for your flocks; and you have changed my wages ten times.
42 And if the God of my father, the God of Abraham and the Dread [lest he should fall] and Fear [lest he offend] of Isaac, had not been with me, surely you would have sent me away now empty-handed. God has seen my affliction and humiliation and the [wearying] labor of my hands and rebuked you last night.
43 Laban answered Jacob, These daughters are my daughters, these children are my children, these flocks are my flocks, and all that you see is mine. But what can I do today to these my daughters or to their children whom they have borne?
44 So come now, let us make a covenant or league, you and I, and let it be for a witness between you and me.
45 So Jacob set up a stone for a pillar or monument.
46 And Jacob said to his brethren, Gather stones; and they took stones and made a heap, and they ate [together] there upon the heap.(A)
47 Laban called it Jegar-sahadutha [witness heap, in Aramaic], but Jacob called it Galeed [[d]witness heap, in Hebrew.]
48 Laban said, This heap is a witness today between you and me. Therefore it was named Galeed.
49 And [the pillar or monument was called] Mizpah [watchpost], for he [Laban] said, May the Lord watch between you and me when we are absent and hidden one from another.
50 If you should afflict, humiliate, or lower [divorce] my daughters, or if you should take other wives beside my daughters, although no man is with us [to witness], see (remember), God is witness between you and me.
51 And Laban said to Jacob, See this heap and this pillar, which I have set up between you and me.
52 This heap is a witness and this pillar is a witness, that I will not pass by this heap to you, and that you will not pass by this heap and this pillar to me, for harm.
53 The God of Abraham and the God of Nahor, and the god [the object of worship] of their father [Terah, an idolator], judge between us. But Jacob swore [only] by [the one true God] the Dread and Fear of his father Isaac.(B)
54 Then Jacob offered a sacrifice on the mountain and called his brethren to eat food; and they ate food and lingered all night on the mountain.
55 And early in the morning Laban rose up and kissed his grandchildren and his daughters and pronounced a blessing [asking God’s favor] on them. Then Laban departed and returned to his home.
Footnotes
- Genesis 31:10 We naturally wonder why we have not heard of this dream before and are tempted to question Jacob’s truthfulness; but the Samaritan text removes all such doubt by recording the whole dream in the previous chapter (Gen. 30), right after Gen. 30:36 (Adam Clarke, The Holy Bible with A Commentary).
- Genesis 31:11 See footnote on Gen. 16:7. Note especially Gen. 31:13, where the Angel says, “I am the God of Bethel.”
- Genesis 31:30 Why was Laban making such a great commotion about some small idols? It had never been satisfactorily explained until the answer was found in the excavated Nuzi tablets (J. P. Free, Archaeology Illuminates the Bible), which showed that possession of the father’s household gods played an important role in inheritance (W. F. Albright, “Recent Discoveries in Bible Lands,” in Young’s Analytical Concordance to the Bible). One of the Nuzi tablets indicated that in the region where Laban lived, a son-in-law who possessed the family images could appear in court and make claim to the estate of his father-in-law (various authors cited by Allan A. MacRae, “The Relation of Archaeology to the Bible,” in American Scientific Affiliation, Modern Science and Christian Faith). Since Jacob’s possession of the images implied the right to inheritance of Laban’s wealth, one can understand why Laban organized his hurried expedition to recover the images (J. P. Free, Archaeology and Bible History).
- Genesis 31:47 The Latin Vulgate adds, “Each according to the idiom of his own tongue”—i.e., Laban in Aramaic and Jacob in Hebrew.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1954, 1958, 1962, 1964, 1965, 1987 by The Lockman Foundation
