1 Mosebok 27
Svenska Folkbibeln
Isak välsignar Jakob
27 När Isak hade blivit gammal och hans ögon var så svaga att han inte kunde se, kallade han till sig sin äldste son Esau och sade till honom: "Min son." Han svarade honom: "Här är jag." 2 Då sade han: "Jag är gammal och vet inte när jag skall dö. 3 Tag därför dina jaktredskap, ditt koger och din båge, och gå ut i markerna och skjut något vilt åt mig. 4 Laga sedan till en välsmakande rätt åt mig, en som jag tycker om, och bär in den till mig så att jag får äta och sedan välsigna dig innan jag dör."
5 Rebecka hörde vad Isak sade till sin son Esau. När Esau gick ut i markerna för att skjuta något vilt att ta hem, 6 sade Rebecka till sin son Jakob: "Lyssna! Jag hörde din far säga till din bror Esau: 7 Skaffa något vilt och laga till åt mig en välsmakande rätt, som jag kan äta. Sedan skall jag välsigna dig inför Herren innan jag dör. 8 Hör nu på mig, min son, och gör som jag säger. 9 Gå till hjorden och hämta två fina killingar, så skall jag laga till en välsmakande rätt av dem åt din far, en som han tycker om. 10 Den skall du bära in till din far så att han får äta den och sedan välsigna dig innan han dör." 11 Men Jakob sade till sin mor Rebecka: "Min bror Esau är ju hårig, och jag är slät. 12 Tänk om far rör vid mig. Då blir jag en bedragare i hans ögon och drar förbannelse över mig i stället för välsignelse." 13 Men hans mor sade till honom: "Den förbannelsen skall komma över mig, min son. Hör bara vad jag säger och gå och hämta killingarna åt mig."
14 Han gick då och hämtade dem och förde dem till sin mor, och hon lagade till en välsmakande rätt, en som hans far tyckte om. 15 Sedan tog Rebecka fram sin äldste son Esaus högtidskläder, som hon hade inne hos sig, och satte dem på sin yngste son Jakob. 16 Med skinnen från killingarna täckte hon över hans händer och den bara delen av hans hals. 17 Sedan gav hon sin son Jakob den välsmakande rätten och brödet som hon hade gjort i ordning. 18 Han gick in till sin far och sade: "Far." Han svarade: "Vad vill du? Vem är du, min son?" 19 Jakob sade till sin far: "Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du sade till mig. Sätt dig upp och ät av mitt villebråd, så att du kan välsigna mig." 20 Men Isak sade till sin son: "Hur har du kunnat finna det så snart, min son?" Han svarade: " Herren, din Gud, sände det i min väg." 21 Då sade Isak till Jakob: "Kom hit, min son, och låt mig få röra vid dig och känna om du är min son Esau eller inte." 22 Jakob gick då fram till sin fader Isak, och han rörde vid honom och sade: "Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus." 23 Han kände inte igen honom, för händerna var håriga som hans bror Esaus händer. Han tänkte nu välsigna honom, 24 men så frågade han: "Är du verkligen min son Esau?" Han svarade: "Ja." 25 Då sade han: "Bär hit maten, min son, så att jag kan äta av villebrådet och välsigna dig." Jakob bar fram den till honom och han åt. Och han räckte honom vin och han drack. 26 Sedan sade hans fader Isak till honom: "Kom hit och kyss mig, min son." 27 När han då gick fram och kysste honom, kände han lukten av hans kläder och välsignade honom. Han sade:
"Doften av min son
är lik doften från en mark
som Herren har välsignat.
28 Gud skall ge dig av himlens dagg
och av jordens fruktbarhet,
säd och vin i riklig mängd.
29 Folk skall tjäna dig
och folkslag falla ner för dig.
Var en herre över dina bröder.
Din mors söner skall falla ner för dig.
Förbannad vare den som förbannar dig
och välsignad den som välsignar dig!"
Esau ber om Isaks välsignelse
30 När Isak hade givit Jakob sin välsignelse och Jakob just hade gått ut från honom, kom hans bror Esau hem från jakten. 31 Också han lagade till en välsmakande rätt och bar in den till sin far och sade: "Nu kan far sätta sig upp och äta av sin sons villebråd och sedan välsigna honom." 32 Hans fader Isak frågade honom: "Vem är du?" Han svarade: "Jag är Esau, din förstfödde." 33 Då blev Isak mycket förskräckt och sade: "Vem var då den jägare som bar in sitt villebråd till mig? Jag åt av allt innan du kom och jag välsignade honom. Välsignad skall han också vara." 34 När Esau hörde vad hans far berättade, ropade han högt och bittert: "Far, välsigna också mig!" 35 Men han svarade: "Din bror kom med svek och tog din välsignelse." 36 Då sade Esau: "Heter han inte Jakob! Och nu har han bedragit mig två gånger! Min förstfödslorätt har han tagit och nu har han också tagit min välsignelse." Och han frågade: "Har du då ingen välsignelse kvar för mig?" 37 Isak sade då till Esau: "Se, jag har satt honom till herre över dig, och alla hans bröder har jag gett till tjänare åt honom, och med säd och vin har jag försett honom. Vad skall jag då göra för dig, min son?" 38 Esau sade till sin far: "Var det den enda välsignelse du hade, far? Välsigna också mig, far!" Och han började storgråta. 39 Då svarade hans fader Isak honom:
"Se, fjärran från jordens fruktbarhet
skall din boning vara
och utan dagg från himlen där ovan.
40 Av ditt svärd skall du leva
och din bror skall du tjäna.
Men när du blir bångstyrig
skall du slita hans ok
från din nacke."
Jakob flyr till Haran
41 Esau fylldes av hat mot Jakob på grund av den välsignelse som hans far hade givit Jakob. Han sade till sig själv: "Snart kommer den tid då vi skall sörja vår far. Då skall jag döda min bror Jakob." 42 När man berättade för Rebecka vad hennes äldre son Esau hade sagt, sände hon bud efter sin yngre son Jakob och sade till honom: "Din bror Esau tänker hämnas på dig och döda dig. 43 Och nu, min son, lyssna på mig! Fly till min bror Laban i Haran 44 och stanna hos honom en tid, till dess din brors förbittring har lagt sig. 45 När din bror inte längre är förbittrad på dig och han har glömt vad du gjort mot honom, då skall jag sända bud och hämta dig därifrån. Varför skulle jag mista er båda på en och samma dag?"
46 Sedan sade Rebecka till Isak: "Jag är trött på livet för de hetitiska kvinnornas skull. Om Jakob tar sig en hustru bland landets kvinnor, en hetitiska som dessa, varför skulle jag då leva?"
1 Moseboken 27
Svenska Folkbibeln 2015
Isak välsignar Jakob
27 När Isak hade blivit gammal[a] och hans ögon var så svaga att han inte kunde se, kallade han till sig sin äldste son Esau och sade till honom: ”Min son.” Han svarade honom: ”Jag är här.” 2 Då sade han: ”Jag är gammal och vet inte när jag ska dö. 3 Ta därför dina jaktredskap, ditt koger och din båge, och gå ut i markerna och skjut något vilt åt mig. 4 Laga sedan åt mig något gott som jag tycker om och bär in det till mig, så att jag får äta och sedan välsigna dig innan jag dör.”
5 Rebecka hörde vad Isak sade till sin son Esau. När Esau gick ut i markerna för att skjuta något vilt att ta hem, 6 sade Rebecka till sin son Jakob: ”Lyssna! Jag hörde din far säga till din bror Esau: 7 Skaffa något vilt och laga åt mig något gott som jag kan äta. Sedan ska jag välsigna dig inför Herren innan jag dör. 8 Hör nu på mig, min son, och gör som jag säger. 9 Gå till hjorden och hämta två fina killingar, så ska jag laga något gott av dem åt din far, något som han tycker om. 10 Den ska du bära in till din far så att han får äta den och sedan välsigna dig innan han dör.”
11 (A) Men Jakob sade till sin mor Rebecka: ”Min bror Esau är ju hårig, och jag är slät. 12 Tänk om far rör vid mig? Då blir jag en bedragare i hans ögon och drar förbannelse över mig i stället för välsignelse.” 13 Men hans mor sade till honom: ”Den förbannelsen får komma över mig, min son. Hör bara vad jag säger och gå och hämta killingarna åt mig.”
14 Då gick han och hämtade dem och tog dem till sin mor, och hon lagade en god rätt som hans far tyckte om. 15 Sedan tog Rebecka fram sin äldste son Esaus högtidskläder, som hon hade inne hos sig, och satte dem på sin yngste son Jakob. 16 Med skinnen från killingarna täckte hon över hans händer och den bara delen av hans hals. 17 Sedan gav hon sin son Jakob den goda rätten och brödet som hon hade gjort i ordning.
18 Han gick in till sin far och sade: ”Far.” Han svarade: ”Vad vill du? Vem är du, min son?” 19 Jakob sade till sin far: ”Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du sade till mig. Sätt dig upp och ät av mitt vilt, så att du kan välsigna mig.” 20 Men Isak sade till sin son: ”Hur kunde du finna det så snart, min son?” Han svarade: ”Herren din Gud sände det i min väg.”
21 Då sade Isak till Jakob: ”Kom hit, min son, och låt mig få röra vid dig och känna om du är min son Esau eller inte.” 22 Jakob gick då fram till sin far Isak, och han rörde vid honom och sade: ”Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus.” 23 Han kände inte igen honom, för händerna var håriga som hans bror Esaus händer. Han tänkte nu välsigna honom, 24 men så frågade han: ”Är du verkligen min son Esau?” Han svarade: ”Ja.” 25 Då sade han: ”Bär hit maten, min son, så att jag kan äta av viltet och välsigna dig.”
Jakob bar fram den till honom och han åt. Och han räckte honom vin och han drack. 26 Sedan sade hans far Isak till honom: ”Kom hit och kyss mig, min son.” 27 När han då gick fram och kysste honom, kände han lukten av hans kläder. Han välsignade honom och sade:
”Doften av min son
är som doften av en mark
som Herren har välsignat.
28 Gud ska ge dig av himlens dagg
och av jordens fruktbarhet,
säd och vin i riklig mängd.
29 (B) Folk ska tjäna dig
och folkslag falla ner för dig.
Var en herre över dina bröder,
din mors söner
ska falla ner för dig.
Förbannad den som förbannar dig
och välsignad
den som välsignar dig!”
Esau ber om Isaks välsignelse
30 När Isak hade gett Jakob sin välsignelse och Jakob just hade gått ut från honom, kom hans bror Esau hem från jakten. 31 Också han lagade en god rätt och bar in den till sin far och sade: ”Nu kan far sätta sig upp och äta av sin sons vilt och sedan välsigna honom.” 32 Hans far Isak frågade honom: ”Vem är du?” Han svarade: ”Jag är Esau, din förstfödde.”
33 Då blev Isak mycket förskräckt och sade: ”Vem var då jägaren som kom med sitt vilt till mig? Jag åt av allt innan du kom och jag välsignade honom. Välsignad kommer han också att bli.” 34 När Esau hörde vad hans far sade, ropade han högt och bittert: ”Far, välsigna mig också!” 35 Men han svarade: ”Din bror kom med svek och tog din välsignelse.” 36 (C) Då sade Esau: ”Heter han inte Jakob![b] Och nu har han bedragit mig två gånger! Han tog min förstfödslorätt och nu tog han min välsignelse också.”
Och han frågade: ”Har du ingen välsignelse kvar för mig?” 37 Isak sade då till Esau: ”Se, jag har satt honom till herre över dig och gett honom alla hans bröder till tjänare, och försett honom med säd och vin. Vad ska jag då göra för dig, min son?” 38 (D) Esau sade till sin far: ”Var det den enda välsignelse du hade, far? Välsigna mig också, far!” Och han började storgråta. 39 Då svarade hans far Isak honom:
”Se, fjärran från jordens fruktbarhet
ska din boning vara,
och utan dagg från himlen där ovan.
40 (E) Av ditt svärd ska du leva
och din bror ska du tjäna.
Men när du blir rastlös[c]
ska du slita hans ok[d]
från din nacke.”
Jakob flyr till Harran
41 Esau fylldes av hat mot Jakob på grund av välsignelsen som hans far hade gett Jakob. Han sade till sig själv: ”Snart kommer tiden då vi ska sörja vår far. Då ska jag döda min bror Jakob.”
42 När det berättades för Rebecka vad hennes äldre son Esau hade sagt, skickade hon efter sin yngre son Jakob och sade till honom: ”Din bror Esau tänker hämnas på dig och döda dig. 43 (F) Så lyssna nu, min son, på mig! Fly till min bror Laban i Harran 44 och stanna hos honom en tid tills din brors vrede har lagt sig. 45 (G) När din bror inte är arg på dig längre och han har glömt vad du gjort mot honom, då ska jag skicka bud och hämta dig därifrån. Varför skulle jag mista er båda[e] på en och samma dag?”
46 (H) Sedan sade Rebecka till Isak: ”Jag är trött på livet på grund av de hetitiska kvinnorna[f]. Om Jakob tar sig en hustru bland landets kvinnor, en hetitiska som dessa, vad ska jag då leva för?”
Footnotes
- 27:1 När Isak hade blivit gammal Ca 137 år gammal, 1929 f Kr (jfr 35:28 med not).
- 27:36 Heter han inte Jakob! Namnet betyder ”bedrar” (jfr 25:26 med not).
- 27:40 blir rastlös Annan översättning: ”gör dig fri”.
- 27:40 ok Arbetssele av trä, en vanlig bild för underordning (jfr 1 Kung 12:4, Jes 9:4).
- 27:45 mista er båda Den ene genom mord, den andre genom det påföljande straffet: döden (9:6) eller förvisning (4:12). Jfr 2 Sam 14:6f.
- 27:46 de hetitiska kvinnorna T ex Esaus två hustrur (26:34). Blandäktenskap med hedningar var ett hot mot tron på Abrahams Gud (24:3, 28:6, 2 Mos 34:16, 4 Mos 25, 5 Mos 7:3f).
Genesis 27
New King James Version
Isaac Blesses Jacob
27 Now it came to pass, when Isaac was (A)old and (B)his eyes were so dim that he could not see, that he called Esau his older son and said to him, “My son.”
And he answered him, “Here I am.”
2 Then he said, “Behold now, I am old. I (C)do not know the day of my death. 3 (D)Now therefore, please take your weapons, your quiver and your bow, and go out to the field and hunt game for me. 4 And make me [a]savory food, such as I love, and bring it to me that I may eat, that my soul (E)may bless you before I die.”
5 Now Rebekah was listening when Isaac spoke to Esau his son. And Esau went to the field to hunt game and to bring it. 6 So Rebekah spoke to Jacob her son, saying, “Indeed I heard your father speak to Esau your brother, saying, 7 ‘Bring me game and make [b]savory food for me, that I may eat it and bless you in the presence of the Lord before my death.’ 8 Now therefore, my son, (F)obey my voice according to what I command you. 9 Go now to the flock and bring me from there two choice kids of the goats, and I will make (G)savory food from them for your father, such as he loves. 10 Then you shall take it to your father, that he may eat it, and that he (H)may bless you before his death.”
11 And Jacob said to Rebekah his mother, “Look, (I)Esau my brother is a hairy man, and I am a smooth-skinned man. 12 Perhaps my father will (J)feel me, and I shall seem to be a deceiver to him; and I shall bring (K)a curse on myself and not a blessing.”
13 But his mother said to him, (L)“Let your curse be on me, my son; only obey my voice, and go, get them for me.” 14 And he went and got them and brought them to his mother, and his mother (M)made [c]savory food, such as his father loved. 15 Then Rebekah took (N)the choice clothes of her elder son Esau, which were with her in the house, and put them on Jacob her younger son. 16 And she put the skins of the kids of the goats on his hands and on the smooth part of his neck. 17 Then she gave the savory food and the bread, which she had prepared, into the hand of her son Jacob.
18 So he went to his father and said, “My father.”
And he said, “Here I am. Who are you, my son?”
19 Jacob said to his father, “I am Esau your firstborn; I have done just as you told me; please arise, sit and eat of my game, (O)that your soul may bless me.”
20 But Isaac said to his son, “How is it that you have found it so quickly, my son?”
And he said, “Because the Lord your God brought it to me.”
21 Isaac said to Jacob, “Please come near, that I (P)may feel you, my son, whether you are really my son Esau or not.” 22 So Jacob went near to Isaac his father, and he felt him and said, “The voice is Jacob’s voice, but the hands are the hands of Esau.” 23 And he did not recognize him, because (Q)his hands were hairy like his brother Esau’s hands; so he blessed him.
24 Then he said, “Are you really my son Esau?”
He said, “I am.”
25 He said, “Bring it near to me, and I will eat of my son’s game, so (R)that my soul may bless you.” So he brought it near to him, and he ate; and he brought him wine, and he drank. 26 Then his father Isaac said to him, “Come near now and kiss me, my son.” 27 And he came near and (S)kissed him; and he smelled the smell of his clothing, and blessed him and said:
“Surely, (T)the smell of my son
Is like the smell of a field
Which the Lord has blessed.
28 Therefore may (U)God give you
Of (V)the dew of heaven,
Of (W)the fatness of the earth,
And (X)plenty of grain and wine.
29 (Y)Let peoples serve you,
And nations bow down to you.
Be master over your brethren,
And (Z)let your mother’s sons bow down to you.
(AA)Cursed be everyone who curses you,
And blessed be those who bless you!”
Esau’s Lost Hope(AB)
30 Now it happened, as soon as Isaac had finished blessing Jacob, and Jacob had scarcely gone out from the presence of Isaac his father, that Esau his brother came in from his hunting. 31 He also had made [d]savory food, and brought it to his father, and said to his father, “Let my father arise and (AC)eat of his son’s game, that your soul may bless me.”
32 And his father Isaac said to him, “Who are you?”
So he said, “I am your son, your firstborn, Esau.”
33 Then Isaac trembled exceedingly, and said, “Who? Where is the one who hunted game and brought it to me? I ate all of it before you came, and I have blessed him—(AD)and indeed he shall be blessed.”
34 When Esau heard the words of his father, (AE)he cried with an exceedingly great and bitter cry, and said to his father, “Bless me—me also, O my father!”
35 But he said, “Your brother came with deceit and has taken away your blessing.”
36 And Esau said, (AF)“Is he not rightly named [e]Jacob? For he has supplanted me these two times. He took away my birthright, and now look, he has taken away my blessing!” And he said, “Have you not reserved a blessing for me?”
37 Then Isaac answered and said to Esau, (AG)“Indeed I have made him your master, and all his brethren I have given to him as servants; with (AH)grain and wine I have [f]sustained him. What shall I do now for you, my son?”
38 And Esau said to his father, “Have you only one blessing, my father? Bless me—me also, O my father!” And Esau lifted up his voice (AI)and wept.
39 Then Isaac his father answered and said to him:
“Behold, (AJ)your dwelling shall be of the [g]fatness of the earth,
And of the dew of heaven from above.
40 By your sword you shall live,
And (AK)you shall serve your brother;
And (AL)it shall come to pass, when you become restless,
That you shall break his yoke from your neck.”
Jacob Escapes from Esau
41 So Esau (AM)hated Jacob because of the blessing with which his father blessed him, and Esau said in his heart, (AN)“The days of mourning for my father [h]are at hand; (AO)then I will kill my brother Jacob.”
42 And the words of Esau her older son were told to Rebekah. So she sent and called Jacob her younger son, and said to him, “Surely your brother Esau (AP)comforts himself concerning you by intending to kill you. 43 Now therefore, my son, obey my voice: arise, flee to my brother Laban (AQ)in Haran. 44 And stay with him a (AR)few days, until your brother’s fury turns away, 45 until your brother’s anger turns away from you, and he forgets what you have done to him; then I will send and bring you from there. Why should I be bereaved also of you both in one day?”
46 And Rebekah said to Isaac, (AS)“I am weary of my life because of the daughters of Heth; (AT)if Jacob takes a wife of the daughters of Heth, like these who are the daughters of the land, what good will my life be to me?”
Footnotes
- Genesis 27:4 tasty
- Genesis 27:7 tasty
- Genesis 27:14 tasty
- Genesis 27:31 tasty
- Genesis 27:36 Supplanter or Deceitful, lit. One Who Takes the Heel
- Genesis 27:37 provided support for
- Genesis 27:39 fertility
- Genesis 27:41 are soon here
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
