1 Mosebok 14
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Abram räddar Lot
14 Nu bröt krig ut i landet. Arafel, Sinears kung, Arjok, Ellasars kung, Kedorlaomer, Elams kung, och Tideal, Goims kung,
2 stred mot Bera, Sodoms kung, Birsa, Gomorras kung, Sinab, Admas kung, Semeber, Seboims kung och kungen i Bela (som senare kallades Soar).
3 Dessa kungar från Sodom, Gomorra, Adma, Seboim och Bela mobiliserade sina arméer i Siddimsdalen, dalen vid Döda havet.
4 Under tolv år hade de alla varit undersåtar till kung Kedorlaomer, men på det trettonde året gjorde de uppror.
5-6 Ett år senare kom Kedorlaomer med sina allierade och slakten började. Han segrade över rafaeerna i Asterot Karnaim, över suseerna i Ham, över emeerna i Save-Kirjataim och över horeerna på berget Seir, och drev dem ända till El-Paran vid öknen.
7 Sedan vände de om till En-Mispat (som senare kallades Kades) och förgjorde amalekiterna och amoreerna som bodde i Hasason-Tamar.
8-9 Men den andra armén, som bestod av kungarna i Sodom, Gomorra, Adma, Seboim och Bela (Soar), anföll utan framgång Kedorlaomer och hans allierade när de var i Döda havets dal, fyra kungar mot fem.
10 Dalen var full av jordbecksgropar. När armén som tillhörde kungarna i Sodom och Gomorra flydde, föll några i groparna och resten flydde till bergen.
11 Segrarna plundrade Sodom och Gomorra och tog med sig all deras rikedom och mat. Sedan drog de hemåt igen.
12 De tog också med sig Lot, Abrams brorson, som bodde i Sodom, och allt han ägde.
13 En av de män som lyckats fly kom och berättade för hebreen Abram vad som hade hänt. Abram hade slagit läger bland ekarna som tillhörde amoreen Mamre (bror till Eskol och Aner, Abrams allierade).
14 När Abram fick reda på att Lot hade tagits till fånga, sammankallade han männen som var födda i hans hushåll, 318 män sammanlagt, och förföljde fienderna ända till Dan.
15 Den natten anföll han dem med framgång och förföljde den flyende armén till Hoba, norr om Damaskus.
16 Han fick tillbaka hela bytet som de hade tagit, brorsonen Lot, och alla Lots ägodelar, kvinnorna och andra tillfångatagna.
17 När Abram återvände från sitt anfall mot Kedorlaomer och de andra kungarna, kom kungen i Sodom ut för att möta honom i Savedalen (som senare kallades Kungsdalen).
18 Även kungen i Salem (Jerusalem), Melki-Sedek, som var präst åt Gud, den Högste, kom och han gav Abram bröd och vin.
19-20 Sedan välsignade Melki-Sedek Abram med denna välsignelse:Må välsignelse från Gud den Högste, himlens och jordens skapare, vila över dig Abram. Lovad vare Gud, som har överlämnat dina fiender till dig. Då gav Abram Melki-Sedek en tiondel av hela bytet.
21 Kungen i Sodom vädjade till Abram: Ge mig bara mitt folk, som blev tillfångataget. Behåll själv hela bytet som de stal från min stad.
22 Men Abram svarade: Jag har högtidligt lovat Herren Gud den Högste, himlens och jordens skapare,
23 att jag inte ska ta så mycket som en enda tråd från er, så att ni inte kan säga: 'Abram är rik därför att jag gav honom bytet!'
24 Det räcker med det som mina unga män har ätit av din mat. Men ge en del av bytet till mina stridskamrater Aner, Eskol och Mamre.
Genèse 14
Segond 21
Abram vainqueur de plusieurs rois
14 Durant leur règne, Amraphel, roi de Shinear, Arjoc, roi d'Ellasar, Kedorlaomer, roi d'Elam, et Tideal, roi de Gojim, 2 firent la guerre à Béra, roi de Sodome, à Birsha, roi de Gomorrhe, à Shineab, roi d'Adma, à Shémeéber, roi de Tseboïm, et au roi de Béla, c’est-à-dire Tsoar. 3 Ces derniers s’étaient tous rassemblés dans la vallée de Siddim, c’est-à-dire la mer Morte. 4 Pendant 12 ans ils avaient été soumis à Kedorlaomer, mais la treizième année ils s’étaient révoltés. 5 Cependant, la quatorzième année, Kedorlaomer et les rois qui étaient ses alliés se mirent en marche et battirent les Rephaïm à Ashteroth-Karnaïm, les Zuzim à Ham, les Emim à Shavé-Kirjathaïm 6 et les Horiens dans leur région montagneuse de Séir, jusqu'au chêne de Paran qui se trouve près du désert. 7 Puis ils repartirent, vinrent à En-Mishpath, c’est-à-dire Kadès, et battirent les Amalécites sur tout leur territoire, ainsi que les Amoréens installés à Hatsatson-Thamar. 8 Alors les rois de Sodome, de Gomorrhe, d'Adma, de Tseboïm et de Béla, c’est-à-dire Tsoar, s'avancèrent. Ils se rangèrent en ordre de bataille contre eux dans la vallée de Siddim: 9 contre Kedorlaomer, roi d'Elam, Tideal, roi de Gojim, Amraphel, roi de Shinear, et Arjoc, roi d'Ellasar. Ils étaient 4 rois contre 5.
10 La vallée de Siddim était couverte de puits de bitume. Le roi de Sodome et celui de Gomorrhe prirent la fuite et y tombèrent; le reste s'enfuit vers la montagne. 11 Les vainqueurs s’emparèrent de toutes les richesses de Sodome et de Gomorrhe et de toutes leurs provisions, puis ils s'en allèrent. 12 Ils s’emparèrent aussi, avec ses biens, de Lot, le fils du frère d'Abram, avant de s’en aller. C’est qu’il habitait à Sodome.
13 Un rescapé vint l'annoncer à Abram l'Hébreu. Celui-ci habitait parmi les chênes de Mamré l'Amoréen, un frère d'Eshcol et d'Aner. En effet, ils avaient fait alliance avec lui. 14 Dès qu'Abram apprit que son neveu avait été fait prisonnier, il arma 318 de ses plus braves serviteurs, nés chez lui, et il poursuivit les rois jusqu'à Dan. 15 Il divisa sa troupe pour les attaquer de nuit avec ses serviteurs. Il les battit et les poursuivit jusqu'à Choba, qui est au nord de Damas. 16 Il ramena toutes les richesses. Il ramena même son neveu Lot avec ses biens, ainsi que les femmes et le peuple.
Abram béni par Melchisédek
17 Lorsque Abram revint de sa victoire sur Kedorlaomer et sur les rois qui étaient ses alliés, le roi de Sodome sortit à sa rencontre dans la vallée de Shavé, c’est-à-dire la vallée du roi.
18 Melchisédek, roi de Salem, fit apporter du pain et du vin. Il était prêtre du Dieu très-haut. 19 Il bénit Abram en disant: «Qu'Abram soit béni par le Dieu très-haut, le maître du ciel et de la terre! 20 Béni soit le Dieu très-haut qui a livré tes ennemis entre tes mains!» *Abram lui donna la dîme de tout[a].
21 Le roi de Sodome dit à Abram: «Donne-moi les personnes et prends pour toi les richesses.» 22 Abram répondit au roi de Sodome: «Je le jure, la main levée vers l'Eternel, le Dieu très-haut, le maître du ciel et de la terre: 23 je ne prendrai rien de tout ce qui t’appartient, pas même un fil ni un cordon de sandale, afin que tu ne puisses pas dire: ‘C’est moi qui ai enrichi Abram.’ 24 Il n’y aura rien pour moi, sauf ce qu'ont mangé les jeunes gens et la part des hommes qui m’ont accompagné: Aner, Eshcol et Mamré. Eux, ils prendront leur part.»
Footnotes
- Genèse 14:20 Abram… tout: cité en Hébreux 7.2. La dîme correspond au dixième.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Version Segond 21 Copyright © 2007 Société Biblique de Genève by Société Biblique de Genève