Add parallel Print Page Options

Babels torn

11 Vid den tiden talade människorna ett enda språk.

När befolkningen ökade och människorna spred sig österut upptäcktes en slätt i Babylonien, som snart blev befolkad.

3-4 Folket som bodde där började tala om att bygga en stor stad med ett torn, som skulle nå upp till himlen - ett ståtligt, evigt monument över dem själva.Detta kommer att sammansvetsa oss, och hindrar oss från att bli kringspridda över hela världen, sa de. De började att tillverka stora mängder av bränt tegel och att samla jordbeck till murbruk.

Men när Gud kom ned för att se staden och tornet, som de höll på att bygga,

sa han: Om de kan klara av detta när de just har börjat utnyttja sin språkliga och politiska enhet, tänk bara på vad de ska kunna göra längre fram! Inget kommer att bli omöjligt för dem!

Kom, låt oss gå dit ner och ge dem olika språk, så att de inte kan förstå varandra!

Genom sitt handlande spred Gud ut dem över hela jorden, och då upphörde byggandet av staden.

Det är därför som den kallas Babel, som betyder förvirring, för det var där som Herren förvirrade dem genom att ge dem många språk och på detta sätt skingra dem över hela jorden.

Sems ättlingar

10-11 Två år efter floden, när Sem var 100 år gammal, föddes hans son Arpaksad. Efter det levde Sem ytterligare 500 år och fick många söner och döttrar.

12-13 När Arpaksad var trettiofem år gammal föddes hans son Sela, och därefter levde han ytterligare 403 år och fick många söner och döttrar.

14-15 Sela var trettio år gammal när hans son Eber föddes, och han levde ytterligare 403 år och fick många söner och döttrar.

16-17 Eber var trettiofyra år gammal när hans son Peleg föddes. Han levde ytterligare 430 år och fick många söner och döttrar.

18-19 Peleg var trettio år gammal när hans son Regu föddes. Han levde ytterligare 209 år och fick många söner och döttrar.

20-21 Regu var trettiotvå år gammal när Serug föddes. Han levde ytterligare 207 år och fick många söner och döttrar.

22-23 Serug var trettio år gammal när hans son Nahor föddes. Han levde ytterligare 200 år och fick många söner och döttrar.

24-25 Nahor var tjugonio år gammal när hans son Tera föddes. Han levde ytterligare 119 år och fick söner och döttrar.

26 När Tera var sjuttio år gammal hade han tre söner - Abram, Nahor och Haran.

27 Och Haran fick en son, som hette Lot.

28 Men Haran dog som ung i det land där han föddes (i kaldeernas Ur) och efterlämnade sin far.

29 Under tiden gifte sig Abram med sin halvsyster Sarai, och hans bror Nahor gifte sig med den föräldralösa sondottern Milka, som var dotter till brodern Haran. Milka hade en bror som hette Jiska.

30 Men Sarai var ofruktsam och kunde inte få några barn.

31 Då tog Tera sin son Abram, sin sonson Lot, Harans son, och sin svärdotter Sarai och lämnade kaldeernas Ur för att flytta till Kanaans land. Men de stannade och bosatte sig i staden Haran.

32 Där dog Tera, 205 år gammal.

A torre de Babel

11 Houve um tempo em que todos os habitantes do mundo falavam a mesma língua e usavam as mesmas palavras. Ao migrarem do leste, encontraram uma planície na terra da Babilônia,[a] onde se estabeleceram.

Começaram a dizer uns aos outros: “Venham, vamos fazer tijolos e endurecê-los no fogo”. (Naquela região, era costume usar tijolos em vez de pedras, e betume em vez de argamassa.) Depois, disseram: “Venham, vamos construir uma cidade com uma torre que chegue até o céu. Assim, ficaremos famosos e não seremos espalhados pelo mundo”.

O Senhor, porém, desceu para ver a cidade e a torre que estavam construindo. “Vejam!”, disse o Senhor. “Todos se uniram e falam a mesma língua. Se isto é o começo do que fazem, nada do que se propuserem a fazer daqui em diante lhes será impossível. Venham, vamos descer e confundi-los com línguas diferentes, para que não consigam mais entender uns aos outros.”

Assim, o Senhor os espalhou pelo mundo inteiro, e eles pararam de construir a cidade. Ela recebeu o nome de Babel,[b] pois ali o Senhor confundiu as pessoas com línguas diferentes e as espalhou pelo mundo.

A descendência de Sem até Abrão

10 Este é o relato da família de Sem.

Dois anos depois do dilúvio, aos 100 anos, Sem gerou[c] Arfaxade. 11 Depois do nascimento de[d] Arfaxade, Sem viveu mais 500 anos e teve outros filhos e filhas.

12 Aos 35 anos, Arfaxade gerou Salá. 13 Depois do nascimento de Salá, Arfaxade viveu mais 403 anos e teve outros filhos e filhas.[e]

14 Aos 30 anos, Salá gerou Héber. 15 Depois do nascimento de Héber, Salá viveu mais 403 anos e teve outros filhos e filhas.

16 Aos 34 anos, Héber gerou Pelegue. 17 Depois do nascimento de Pelegue, Héber viveu mais 430 anos e teve outros filhos e filhas.

18 Aos 30 anos, Pelegue gerou Reú. 19 Depois do nascimento de Reú, Pelegue viveu mais 209 anos e teve outros filhos e filhas.

20 Aos 32 anos, Reú gerou Serugue. 21 Depois do nascimento de Serugue, Reú viveu mais 207 anos e teve outros filhos e filhas.

22 Aos 30 anos, Serugue gerou Naor. 23 Depois do nascimento de Naor, Serugue viveu mais 200 anos e teve outros filhos e filhas.

24 Aos 29 anos, Naor gerou Terá. 25 Depois do nascimento de Terá, Naor viveu mais 119 anos e teve outros filhos e filhas.

26 Depois que completou 70 anos, Terá gerou Abrão, Naor e Harã.

A família de Terá

27 Este é o relato da família de Terá, pai de Abrão, Naor e Harã. Harã, que foi o pai de Ló, 28 morreu em Ur dos caldeus, sua terra natal, enquanto seu pai, Terá, ainda vivia. 29 Tanto Abrão como Naor se casaram. A mulher de Abrão se chamava Sarai, e a mulher de Naor, Milca. (Milca e sua irmã, Iscá, eram filhas de Harã, irmão de Naor.) 30 Sarai, porém, não conseguia engravidar e não tinha filhos.

31 Certo dia, Terá tomou seu filho Abrão, sua nora Sarai (mulher de seu filho Abrão) e seu neto Ló (filho de seu filho Harã) e se mudou de Ur dos caldeus. Partiram em direção à terra de Canaã, mas pararam em Harã e se estabeleceram ali. 32 Terá viveu 205 anos[f] e morreu enquanto ainda estava em Harã.

Footnotes

  1. 11.2 Em hebraico, Sinar.
  2. 11.9 Ou Babilônia. O som de Babel é semelhante ao de um termo hebraico que significa “confusão”.
  3. 11.10 Ou foi o antepassado de; também em 11.12,14,16,18,20,22,24.
  4. 11.11 Ou do nascimento desse antepassado de; também em 11.13,15,17,19,21,23,25.
  5. 11.12-13 A Septuaginta traz 12 Aos 135 anos, Arfaxade gerou Cainã. 13 Depois do nascimento de Cainã, Arfaxade viveu mais 430 anos, teve outros filhos e filhas e morreu. Aos 130 anos, Cainã gerou Salá. Depois do nascimento de Salá, Cainã viveu mais 330 anos, teve outros filhos e filhas e morreu. Comparar com Lc 3.35-36.
  6. 11.32 Algumas versões antigas trazem 145 anos. Comparar com 11.26 e 12.4.

11 Och hela jorden hade enahanda tungomål och talade på enahanda sätt.

Men när de bröto upp och drogo österut, funno de en lågslätt i Sinears land och bosatte sig där.

Och de sade till varandra: »Kom, låt oss slå tegel och bränna det.» Och teglet begagnade de såsom sten, och såsom murbruk begagnade de jordbeck.

Och de sade: »Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden.»

Då steg HERREN ned för att se staden och tornet som människobarnen byggde.

Och HERREN sade: »Se, de äro ett enda folk och hava alla enahanda tungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra.

Välan, låt oss stiga dit ned och förbistra deras tungomål, så att den ene icke förstår den andres tungomål.»

Och så spridde HERREN dem därifrån ut över hela jorden, så att de måste upphöra att bygga på staden.

Därav fick den namnet Babel, eftersom HERREN där förbistrade hela jordens tungomål; därifrån spridde ock HERREN ut dem över hela jorden.

10 Detta är berättelsen om Sems släkt. När Sem var hundra år gammal, födde han Arpaksad, två år efter floden.

11 Och sedan Sem hade fött Arpaksad, levde han fem hundra år och födde söner och döttrar.

12 När Arpaksad var trettiofem år gammal, födde han Sela.

13 Och sedan Arpaksad hade fött Sela, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.

14 När Sela var trettio år gammal, födde han Eber.

15 Och sedan Sela hade fött Eber, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.

16 När Eber var trettiofyra år gammal, födde han Peleg.

17 Och sedan Eber hade fött Peleg, levde han fyra hundra trettio år och födde söner och döttrar.

18 När Peleg var trettio år gammal, födde han Regu.

19 Och sedan Peleg hade fött Regu, levde han två hundra nio år och födde söner och döttrar.

20 När Regu var trettiotvå år gammal, födde han Serug.

21 Och sedan Regu hade fött Serug, levde han två hundra sju år och födde söner och döttrar.

22 När Serug var trettio år gammal, födde han Nahor.

23 Och sedan Serug hade fött Nahor, levde han två hundra år och födde söner och döttrar.

24 När Nahor var tjugunio år gammal, födde han Tera.

25 Och sedan Nahor hade fött Tera, levde han ett hundra nitton år och födde söner och döttrar.

26 När Tera var sjuttio år gammal, födde han Abram, Nahor och Haran.

27 Och detta är berättelsen om Teras släkt. Tera födde Abram, Nahor och Haran. Och Haran födde Lot.

28 Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt fädernesland, i det kaldeiska Ur.

29 Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai, och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader till Milka och Jiska.

30 Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn.

31 Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru; och de drogo tillsammans ut från det kaldeiska Ur på väg till Kanaans land; men när de kommo till Haran, bosatte de sig där.

32 Och Teras ålder blev två hundra fem år; därefter dog Tera i Haran.