Mika profeterar mot Ahab

22 I tre år[a] hade de ro, utan krig mellan Aram och Israel. (A) Men under det tredje året reste Joshafat, Juda kung, ner till Israels kung.

Och Israels kung sade till sina tjänare: ”Ni vet ju att Ramot i Gilead[b] tillhör oss. Ändå sitter vi här lugnt och tar det inte från kungen av Aram.” (B) Han frågade Joshafat: ”Vill du dra ut med mig för att belägra Ramot i Gilead?” Joshafat svarade Israels kung: ”Jag som du, mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar!” (C) Men Joshafat sade till Israels kung: ”Fråga först Herren om det!” Då samlade Israels kung profeterna, omkring fyrahundra män, och frågade dem: ”Ska jag dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller ska jag låta bli?” De svarade: ”Dra dit upp. Herren ska ge det i kungens hand.”

Men Joshafat sade: ”Finns det inte någon Herrens profet här längre, så att vi kan fråga genom honom?” Israels kung svarade Joshafat: ”Här finns fortfarande en man, Mika, Jimlas son. Genom honom kan vi fråga Herren. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan bara olycka.” Joshafat sade: ”Kungen ska inte säga så.” Då kallade Israels kung till sig en hovman och sade: ”Hämta genast hit Mika, Jimlas son.”

10 Israels kung och Joshafat, Juda kung, satt nu var och en på sin tron på en tröskplats vid ingången till Samarias port klädda i sina skrudar, medan alla profeterna profeterade inför dem. 11 Sidkia, Kenaanas son, gjorde sig horn av järn och sade: ”Så säger Herren: Med dessa ska du stånga arameerna så att de förgörs!” 12 Alla profeterna profeterade på samma sätt och sade: ”Dra upp mot Ramot i Gilead, så ska du ha framgång. Herren ska ge det i kungens hand.”

13 Budbäraren som hade gått för att hämta Mika sade till honom: ”Hör på! Profeterna lovar med en mun lycka åt kungen. Låt det du säger stämma överens med vad de har sagt och lova också du lycka.” 14 (D) Men Mika svarade: ”Så sant Herren lever, det Herren talar till mig ska jag säga honom.”

15 När han kom till kungen, frågade kungen honom: ”Mika, ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller ska vi låta bli?” Han svarade honom: ”Dra dit upp, så ska du ha framgång. Herren ska ge det i kungens hand.” 16 Men kungen sade till honom: ”Hur många gånger ska jag behöva ta ed av dig att du bara ska tala sanning till mig i Herrens namn?” 17 (E) Då sade han: ”Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sade: De har ingen herre. Låt dem vända tillbaka hem i frid, var och en till sitt.” 18 Då sade Israels kung till Joshafat: ”Sade jag inte till dig att han aldrig profeterar lycka åt mig, utan bara olycka?” 19 (F) Mika sade: ”Hör alltså Herrens ord: Jag såg Herren sitta på sin tron, och himlens hela härskara stod hos honom på hans högra sida och på hans vänstra. 20 Och Herren sade: Vem vill locka Ahab att dra upp mot Ramot i Gilead, så att han stupar där? Den ene sade si och den andre så. 21 (G) Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren och sade: Jag ska locka honom till det. Herren frågade honom: Hur då? 22 Han svarade: Jag ska gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. Då sade Herren: Försök locka honom till det, och du kommer också att lyckas. Gå ut och gör så! 23 Och nu har Herren lagt en lögnens ande i alla dessa dina profeters mun, och Herren har beslutat att olycka ska drabba dig.”

24 Då gick Sidkia, Kenaanas son fram och gav Mika ett slag på kinden och sade: ”På vilken väg har då Herrens Ande gått bort från mig för att tala till dig?” 25 (H) Mika svarade: ”Du ska få se det den dag när du måste springa från rum till rum för att gömma dig.” 26 Men Israels kung sade: ”Ta Mika och för honom tillbaka till Amon, stadens överste, och till kungasonen Joash 27 (I) och säg: Så säger kungen: Sätt honom i fängelse och låt honom leva på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka.” 28 (J) Mika svarade: ”Om du kommer välbehållen tillbaka har Herren inte talat genom mig.” Och han tillade: ”Hör detta, alla ni folk!”

Ahab dör

29 (K) Så drog Israels kung och Juda kung Joshafat upp mot Ramot i Gilead. 30 Och Israels kung sade till Joshafat: ”Jag ska dra ut i striden förklädd, men klä dig du i dina egna kläder.” Så förklädde sig Israels kung, när han drog ut i striden. 31 (L) Men Arams kung hade gett en befallning åt de trettiotvå befälhavarna över vagnarna och sagt: ”Ni ska inte ge er i strid med någon, vare sig liten eller stor, utan bara med Israels kung.” 32 När befälen över vagnarna fick se Joshafat, tänkte de: ”Det där är säkert Israels kung”, och vände sig därför till anfall mot honom. Då gav Joshafat upp ett rop. 33 Så snart befälen över vagnarna märkte att det inte var Israels kung, vände de om och lät honom vara.

34 (M) Men en man, som spände sin båge och sköt på måfå, träffade Israels kung i en fog på rustningen. Då sade kungen till föraren av vagnen: ”Vänd vagnen och för mig ut ur hären, för jag är sårad.” 35 Striden blev den dagen allt häftigare, och kungen stod upprätt i sin vagn, vänd mot arameerna. Men på kvällen gav han upp andan. Blodet från såret hade runnit ner i vagnen. 36 Vid solnedgången gick ett rop genom hären: ”Var och en till sin stad igen! Var och en till sitt land igen!” 37 Så dog kungen och fördes till Samaria, och man begravde honom där. 38 (N) När man sköljde vagnen i dammen i Samaria[c], slickade hundarna hans blod och de prostituerade badade i det – precis som Herren hade sagt.

39 Vad som mer finns att säga om Ahab och allt som han gjorde, om elfenbenshuset[d] som han byggde och om alla de städer han byggde, det är skrivet i Israels kungars krönika.

40 Ahab gick till vila hos sina fäder, och hans son Ahasja blev kung efter honom.

Joshafat kung i Juda

41 (O) Joshafat, Asas son, blev kung över Juda i Ahabs, Israels kungs, fjärde regeringsår.[e] 42 Trettiofem år gammal var Joshafat när han blev kung, och han regerade tjugofem år[f] i Jerusalem. Hans mor hette Asuba[g] och var dotter till Shilhi. 43 Han vandrade i allt på sin far Asas väg och vek inte av från den. Han gjorde nämligen det som var rätt i Herrens ögon. 44 (P) Men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna. 45 Och Joshafat höll fred med Israels kung.

46 Vad som mer finns att säga om Joshafat, om de mäktiga gärningar han utförde och om hans krig, det är skrivet i Juda kungars krönika. 47 (Q) Han utrotade också ur landet den manliga tempelprostitution som fanns kvar sedan hans far Asas tid.

48 (R) I Edom fanns då ingen kung, utan en ståthållare regerade där.

49 (S) Joshafat hade låtit bygga Tarshishskepp[h] som skulle gå till Ofir för att hämta guld. Men de kom aldrig i väg, för de led skeppsbrott vid Esjon-Geber. 50 Då sade Ahasja, Ahabs son, till Joshafat: ”Låt mitt folk resa med ditt folk på skeppen.” Men Joshafat ville inte.

51 Joshafat gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i sin fader Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom.

Ahasja kung i Israel

52 Ahasja, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria i Juda kung Joshafats sjuttonde regeringsår, och han regerade över Israel i två år.[i] 53 (T) Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och vandrade på sin fars och sin mors väg och på Nebats son Jerobeams väg, han som fick Israel att synda. 54 Och Ahasja tjänade Baal och tillbad honom och väckte Herrens, Israels Guds, vrede precis som hans far hade gjort.

Footnotes

  1. 22:1 tre år   År 856-853 f Kr. Tidigare under år 853 hade Ahab kämpat sida vid sida med sin ”broder” Ben-Hadad II (20:32) mot Assyrien vid slaget om Karkar. Ahab hade då 10 000 man och 2 000 stridsvagnar, enligt Kurkh-monoliten, medan Ben-Hadad II hade 20 000 man och 1 200 vagnar.
  2. 22:3 Ramot i Gilead   Strategisk ort vid karavanvägen nästan 5 mil öster om Jordan.
  3. 22:38 dammen i Samaria   En damm om 10 x 5 meter har grävts fram intill palatset.
  4. 22:39 elfenbenshuset   Hundratals elfenbensfragment har hittats i stadens ruiner, en lyx som senare kritiserades av profeten Amos (3:15, 6:4). Vid denna tid levde elefanter i Syrien.
  5. 22:41 Ahabs, Israels kungs, fjärde regeringsår   Ca 870 f Kr.
  6. 22:42 Joshafat … tjugofem år   Ca 872-848 f Kr, samregent med Asa till 870 f Kr. Joshafat betyder ”Herren dömer” (jfr Joel 3:2). Se även 2 Krön 17-20.
  7. 22:42 Asuba   Betyder ”övergiven”.
  8. 22:49 Tarshishskepp   Handelsskepp för långa distanser. De fick sitt namn av Tarshish (kanske Tartessos i sydvästra Spanien), men dessa skulle segla söderut från Eilat till Ofir (troligen Jemen).
  9. 22:52 Ahasja … två år   År 853-852 f Kr. Ahasja betyder ”Herren griper”.

Josafat lierar sig med Ahab

22 Under tre år var det inte några krig mellan Aram och Israel.

Men under det tredje året, när kung Josafat av Juda besökte kung Ahab av Israel,

sa Ahab till sina ämbetsmän: Har ni tänkt på att Aram fortfarande har kontroll över Ramot i Gilead? Och här sitter vi utan att göra någonting åt det!

Sedan vände han sig till Josafat och frågade om han ville ställa upp med sin armé för att hjälpa till med att återta Ramot.Naturligtvis vill jag det, svarade Josafat. Du och jag är bröder. Mitt folk ska följa dina befallningar, och mina hästar står till ditt förfogande.

Men, tillade han, kanske vi först skulle fråga Herren för att vara säkra på vad han vill att vi ska göra.

Ahab sammankallade då sina 400 egna profeter och frågade dem om han skulle anfalla Ramot eller inte. Du ska gå till anfall, för Gud ska hjälpa dig att segra, svarade de alla.

Finns det inte någon Herrens profet här som vi också kan fråga? undrade Josafat.

Jo, det finns en, men jag tycker inte om honom, för han profeterar bara olycka, svarade Ahab. Han har alltid bara dåliga nyheter att komma med. Han heter Mika och är son till Jimla.Tala inte på det sättet, svarade Josafat.

Då gav Ahab order till en av sina medhjälpare att hämta Mika.Skynda dig, för det är bråttom! ropade han efter honom.

10 Under tiden fortsatte alla profeterna att profetera inför de båda kungarna, som satt iklädda sina kungliga mantlar på troner som placerats på logen nära stadsporten.

11 En av profeterna, Sidkia, som var son till Kenaana, gjorde horn av järn och förklarade: Herren säger att du ska stånga syrierna med de här hornen tills de är besegrade.

12 Och alla de andra stämde in i vad han sa. Gå och anfall Ramot i Gilead, sa de. Herren ska låta dig segra!

13 Mannen, som gått för att hämta Mika, talade om för denne vad de andra profeterna hade sagt och uppmanade honom att profetera likadant.

14 Jag lovar att jag bara ska säga vad Herren säger till mig, svarade Mika.

15 När han kom fram frågade kungen honom om de skulle gå till anfall mot Ramot eller inte.Naturligtvis ska du göra det! svarade Mika. Du kommer att segra, för Herren ska vara med dig och hjälpa dig!

16 Hur många gånger ska jag behöva säga till dig att bara tala sådant som Herren säger? frågade kungen.

17 Då berättade Mika: Jag såg Israels barn utspridda på höjderna som får utan herde. Och Herren sa: 'Deras kung är död. Se till att de går hem.'

18 Var det inte det jag sa, att det här skulle hända? sa Ahab och vände sig till Josafat. Aldrig säger han något som är fördelaktigt. Alltid rör det sig om olyckor.

19 Hör här, vad Herren säger mer, fortsatte Mika. Jag såg Herren sitta på sin tron, och himlens alla änglar stod runt omkring honom.

20 Då sa Herren: 'Vem vill åta sig att förleda Ahab, så att han anfaller Ramot och blir dödad där?'Man kom med en mängd olika förslag,

21 men slutligen kom en ängel fram till Herren och förklarade sig villig att göra det.

22 'Vad tänker du göra?' frågade Herren.'Jag ska komma som en lögnens ande till alla hans profeter

23 Inser du inte att Herren har lagt en lögnens ande i dessa profeters mun? Faktum är att Herren har bestämt att olycka ska komma över dig.

24 Då gick Sidkia fram och slog Mika i ansiktet.När lämnade Herrens Ande mig för att tala till dig? frågade han.

25 Svaret på den frågan ska du få när du tvingas gömma dig i det innersta rummet, svarade Mika.

26 Då gav Ahab order om att Mika skulle arresteras.För honom till Amon, stadens borgmästare, och till min son Joas.

27 Säg till dem att jag vill att den här mannen ska sitta i fängelse på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka.

28 Om du kommer välbehållen tillbaka, så visar det att Herren inte har talat genom mig, svarade Mika. Sedan vände han sig till folket som stod runt omkring och sa: Kom ihåg vad jag nu har sagt!

Ahab dör på slagfältet

29 Kung Ahab i Israel och kung Josafat i Juda ledde alltså sina härar mot Ramot i Gilead.

30 Du kan ha på dig din kungliga mantel, men jag avstår, sa Ahab till Josafat. Ahab drog alltså ut i striden klädd i en vanlig soldats rustning.

31 Nu hade kungen i Aram gett sina trettiotvå vagnsofficerare order att inte strida mot någon annan än kung Ahab personligen.

32-33 När de såg Josafat i hans kungliga mantel, trodde de att han var den man de sökte. De stormade alltså fram för att anfalla honom, men när Josafat ropade märkte de att det inte var Israels kung och slutade att förfölja honom.

34 Men någon som på måfå sköt en pil träffade kung Ahab i en fog i hans rustning.Vänd om och se till att jag kommer bort från striden, för jag är svårt sårad, stönade han till sin kusk.

35 Striden blev allt intensivare ju längre dagen led. Kung Ahab satt hjälplös i sin vagn vänd mot slagfältet. Blodet från hans sår rann ner på vagnsgolvet, och när kvällen kom dog han.

36-37 Just som solen höll på att gå ner, ljöd ett rop bland Ahabs trupper: Det är över nu! Vänd om hem! Kungen är död!Man förde Ahabs kropp till Samaria, där han begravdes.

38 När hans vagn och vapen skulle sköljas vid dammen i Samaria, där de prostituerade brukade bada, kom hundar och slickade i sig kungens blod, precis som Herren hade förutsagt.

39 Allt övrigt som hände under Ahabs regeringstid, om elfenbenspalatset och städerna som han byggde, finns beskrivet i Israels kungars krönika.

40 Ahab begravdes hos sina förfäder, och hans son Ahasja efterträdde honom som Israels kung.

Josafat regerar i Juda

41 Under tiden hade Josafat, son till Asa, blivit kung i Juda. Det hände under Ahabs fjärde regeringsår.

42 Josafat var trettiofem år gammal när han besteg tronen, och han regerade i tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba, dotter till Silhi.

43-44 Han var lydig mot Herren, precis som sin far, förutom att även han försummade att riva ner offerhusen på höjderna. Folket kunde alltså fortsätta att offra och bränna rökelse där.

45 Han slöt också fred med Ahab, kungen i Israel.

46 Allt övrigt som Josafat utförde, alla hans hjältemodiga krig och bedrifter, finns omtalat i Juda kungars krönika.

47 Han avskaffade också det som fanns kvar av manlig prostitution sedan hans far Asas tid.

48 Det fanns inte någon kung i Edom vid den här tiden, bara en ställföreträdande regent.

49 Kung Josafat byggde stora fraktfartyg som skulle segla till Ofir för att hämta guld, men de kom aldrig dit, eftersom de led skeppsbrott vid Esjon-Geber.

50 Ahasja, Ahabs son och tronföljare, hade föreslagit Josafat att hans män skulle följa med, men Josafat hade inte accepterat erbjudandet.

51 När kung Josafat hade dött blev han begravd bland sina förfäder i Jerusalem, hans förfader Davids stad, och hans son Joram blev kung efter honom.

Ahasja regerar i Israel

52 Det var under kung Josafats sjuttonde regeringsår i Juda som Ahasja, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria, och han regerade i två år.

53-54 Men han var inte någon god kung, för han följde i sina föräldrars och i Jerobeams fotspår och förledde Israel att tillbe Baal, och Herren, Israels Gud, blev därför vred på Ahasja.

米该雅先知警告亚哈王

22 亚兰和以色列之间三年无战事。 第三年,犹大王约沙法来见以色列王亚哈。 以色列王对臣仆说:“你们都知道基列的拉末是我们的领土,我们岂能坐视不理,不从亚兰王手中夺回来呢?” 他问约沙法:“你愿意跟我一起去攻打基列的拉末吗?”约沙法回答说:“你我不分彼此,我的民就是你的民,我的马就是你的马。” 约沙法又对以色列王说:“你要先求问耶和华。”

于是,以色列王就召来了大约四百名先知,问他们:“我可以去攻打基列的拉末吗?”他们说:“可以去,主必把那城交在王手中。” 但约沙法问:“这里没有耶和华的先知供我们求问吗?” 以色列王回答说:“这里还有一个人,是音拉的儿子米该雅,我们可以托他求问耶和华。可是我厌恶他,因为他给我的预言都是有凶无吉。”约沙法说:“王不要这样说。” 以色列王召来一名内侍,说:“你快把音拉的儿子米该雅带来。” 10 以色列王和犹大王约沙法在撒玛利亚城门前的麦场,身穿朝服,坐在宝座上,众先知都在他们面前说预言。 11 基拿拿的儿子西底迦造了两只铁角,说:“耶和华这样说,‘你必用这铁角抵亚兰人,直到毁灭他们。’” 12 所有的先知也都预言说:“去攻打基列的拉末吧,一定得胜,耶和华必将那城交在王的手中。”

13 去召米该雅的使者对米该雅说:“众先知都异口同声地向王说吉言,你就像他们一样说些吉言吧。” 14 米该雅回答说:“我凭永活的耶和华起誓,耶和华对我说什么,我就说什么。” 15 米该雅来到以色列王面前,王就问他:“米该雅啊,我可不可以去攻打基列的拉末?”米该雅回答说:“上去攻打吧,一定得胜,耶和华必将那城交在王手中。” 16 王却说:“我要嘱咐你多少次,你才肯奉耶和华的名对我说实话呢?” 17 米该雅说:“我看见以色列人四散在山上,好像没有牧人的羊群一样。耶和华说,‘这些人没有主人,让他们各自平安地回家去吧。’” 18 以色列王对约沙法说:“我不是告诉过你吗?他给我的预言都是有凶无吉。” 19 米该雅说:“你要听耶和华的话。我看见耶和华坐在宝座上,众天军侍立在祂左右。 20 耶和华说,‘谁愿意去引诱亚哈到基列的拉末去送死呢?’众天军议论纷纷。 21 后来,有一个灵站出来对耶和华说他愿意去。 22 耶和华问他用什么方法,他说,‘我要做谎言之灵,进入他众先知的口中。’耶和华说,‘你必能成功,就这样做吧。’ 23 现在,耶和华已经把谎言之灵放进这些先知口中,耶和华已决意降祸给你。”

24 基拿拿的儿子西底迦听了米该雅的话就上前打他的脸,说:“耶和华的灵怎会离开我向你说话呢?” 25 米该雅说:“你躲进密室的那天就知道了。” 26 以色列王下令说:“把米该雅交给亚们总督和约阿施王子, 27 告诉他们,‘王说,要把这人关在监牢,只给他一些饼和水,直到我平安地回来。’” 28 米该雅说:“如果你能够平安地回来,耶和华就没有借着我说话。”他又说:“众民啊,你们都记住我的话。”

亚哈之死

29 以色列王和犹大王约沙法出兵攻打基列的拉末。 30 以色列王对约沙法说:“我要改装上阵,你就穿王袍吧。”以色列王就改装上阵。 31 亚兰王已经吩咐他的三十二名战车长不要跟对方的大小军兵交锋,只攻击以色列王。 32 战车长看见约沙法,以为他一定是以色列王,便转过来攻击他。约沙法高声喊叫, 33 战车长见他不是以色列王,便不再追杀他。 34 有人随手放了一箭,射进了以色列王的铠甲缝中。王对驾车的说:“调转车头拉我离开战场吧,我受了重伤。” 35 那天的战事非常激烈,亚哈王被人扶着站在车上,迎战亚兰人。到了黄昏,王就死了,车上流满了血。 36 太阳快要下山的时候,以色列军中传出号令,叫人各回本乡本城。

37 王死后,他们把王的尸体运回撒玛利亚安葬, 38 并在撒玛利亚妓女洗浴的池边洗他的战车,有狗来舔他的血,正如耶和华所言。 39 亚哈其他的事,他的一切所作所为和他建造的象牙宫及各城邑,都记在以色列的列王史上。 40 亚哈与祖先同眠后,他儿子亚哈谢继位。

约沙法做犹大王

41 亚哈做以色列王第四年,亚撒的儿子约沙法登基做犹大王。 42 约沙法三十五岁登基,在耶路撒冷执政二十五年。他母亲叫阿苏巴,是示利希的女儿。 43 约沙法事事效法他父亲亚撒,不偏不离,做耶和华视为正的事。但他没有拆毁丘坛,百姓仍然在那里献祭烧香。 44 约沙法与以色列王修好。

45 约沙法其他的事,包括他的功业和战绩,都记在犹大的列王史上。 46 约沙法除掉了他父亲亚撒时代遗留的男庙妓。 47 那时以东没有王,由总督治理。 48 约沙法又建造了一批他施船,要到俄斐去运载黄金,可是没有成行,因为船只在以旬·迦别失事了。 49 后来,亚哈的儿子亚哈谢请求约沙法让他的人跟约沙法的人一起出海,但约沙法拒绝了。 50 约沙法与祖先同眠后葬在大卫城他的祖坟里。他儿子约兰继位。

亚哈谢做以色列王

51 犹大王约沙法执政第十七年,亚哈的儿子亚哈谢在撒玛利亚登基做以色列王,执政两年。 52 他做耶和华视为恶的事,步他父母的后尘,效法使以色列人陷入罪中的尼八之子耶罗波安。 53 他像他父亲一样供奉、祭拜巴力,惹以色列的上帝耶和华发怒。

Ahab Dies in Battle

22 There was no war between Syria and Israel for three years.[a] In the third year King Jehoshaphat of Judah came down to visit[b] the king of Israel. The king of Israel said to his servants, “Surely you recognize that Ramoth Gilead belongs to us, though we are hesitant to reclaim it from the king of Syria.”[c] Then he said to Jehoshaphat, “Will you go with me to attack Ramoth Gilead?” Jehoshaphat replied to the king of Israel, “I will support you; my army and horses are at your disposal.”[d] But then Jehoshaphat said to Israel’s king, “Please seek a message from the Lord this very day.”[e] So the king of Israel assembled about 400 prophets and asked them, “Should I attack Ramoth Gilead or not?”[f] They said, “Attack! The Sovereign One[g] will hand it over to the king.” But Jehoshaphat asked, “Is there not a prophet of the Lord still here, that we may ask him?” The king of Israel answered Jehoshaphat, “There is still one man through whom we can seek the Lord’s will.[h] But I despise[i] him because he does not prophesy prosperity for me, but disaster. His name is Micaiah son of Imlah.”[j] Jehoshaphat said, “The king should not say such things.” The king of Israel summoned an official and said, “Quickly bring Micaiah son of Imlah.”

10 Now the king of Israel and King Jehoshaphat of Judah were sitting on their respective thrones,[k] dressed in their robes, at the threshing floor at the entrance of the gate of Samaria. All the prophets were prophesying before them. 11 Zedekiah son of Kenaanah made iron horns and said, “This is what the Lord has said, ‘With these you will gore Syria until they are destroyed.’” 12 All the prophets were prophesying the same, saying, “Attack Ramoth Gilead! You will succeed; the Lord will hand it over to the king.” 13 Now the messenger who went to summon Micaiah said to him, “Look, the prophets are in complete agreement that the king will succeed.[l] Your words must agree with theirs; you must predict success.”[m] 14 But Micaiah said, “As certainly as the Lord lives, I will say what the Lord tells me to say.”

15 When he came before the king, the king asked him, “Micaiah, should we attack Ramoth Gilead or not?” He answered him, “Attack! You will succeed; the Lord will hand it over to the king.”[n] 16 The king said to him, “How many times must I make you solemnly promise in[o] the name of the Lord to tell me only the truth?” 17 Micaiah[p] said, “I saw all Israel scattered on the mountains like sheep that have no shepherd. Then the Lord said, ‘They have no master. They should go home in peace.’” 18 The king of Israel said to Jehoshaphat, “Didn’t I tell you he does not prophesy prosperity for me, but disaster?” 19 Micaiah[q] said, “That being the case, listen to the Lord’s message. I saw the Lord sitting on his throne, with all the heavenly assembly standing beside him on his right and on his left. 20 The Lord said, ‘Who will deceive Ahab, so he will attack Ramoth Gilead and die[r] there?’ One said this and another that. 21 Then a spirit[s] stepped forward and stood before the Lord. He said, ‘I will deceive him.’ 22 The Lord asked him, ‘How?’ He replied, ‘I will go out and be a lying spirit in the mouths of all his prophets.’ The Lord[t] said, ‘Deceive and overpower him.[u] Go out and do as you have proposed.’ 23 So now, look, the Lord has placed a lying spirit in the mouths of all these prophets of yours, but the Lord has decreed disaster for you.” 24 Zedekiah son of Kenaanah approached, hit Micaiah on the jaw, and said, “Which way did the Lord’s Spirit go when he went from me to speak to you?” 25 Micaiah replied, “Look, you will see in the day when you go into an inner room to hide.” 26 Then the king of Israel said, “Take Micaiah and return him to Amon the city official and Joash the king’s son. 27 Say, ‘This is what the king says, “Put this man in prison. Give him only a little bread and water[v] until I safely return.”’”[w] 28 Micaiah said, “If you really do safely return, then the Lord has not spoken through me.” Then he added, “Take note,[x] all you people.”

29 The king of Israel and King Jehoshaphat of Judah attacked Ramoth Gilead. 30 The king of Israel said to Jehoshaphat, “I will disguise myself and then enter[y] into the battle, but you wear your royal robes.” So the king of Israel disguised himself and then entered into the battle. 31 Now the king of Syria had ordered his thirty-two chariot commanders, “Do not fight common soldiers or high-ranking officers;[z] fight only the king of Israel.” 32 When the chariot commanders saw Jehoshaphat, they said, “He must be the king of Israel.” So they turned and attacked him, but Jehoshaphat cried out. 33 When the chariot commanders realized he was not the king of Israel, they turned away from him. 34 Now an archer shot an arrow at random,[aa] and it struck the king of Israel between the plates of his armor. The king[ab] ordered his charioteer, “Turn around and take me from the battle line,[ac] because I’m wounded.” 35 While the battle raged throughout the day, the king stood propped up in his chariot opposite the Syrians. He died in the evening; the blood from the wound ran down into the bottom of the chariot. 36 As the sun was setting, a cry went through the camp, “Each one should return to his city and to his homeland.” 37 So the king died and was taken to Samaria, where they buried him.[ad] 38 They washed off the chariot at the pool of Samaria. Then the dogs licked his blood, while the prostitutes bathed, in keeping with the Lord’s message that he had spoken.[ae]

39 The rest of the events of Ahab’s reign, including a record of his accomplishments and how he built a luxurious palace and various cities, are recorded in the scroll called the Annals of the Kings of Israel.[af] 40 Ahab passed away.[ag] His son Ahaziah replaced him as king.

Jehoshaphat’s Reign over Judah

41 In the fourth year of Ahab’s reign over Israel, Asa’s son Jehoshaphat became king over Judah. 42 Jehoshaphat was thirty-five years old when he became king and he reigned for twenty-five years in Jerusalem. His mother was Azubah, the daughter of Shilhi. 43 He followed in his father Asa’s footsteps and was careful to do what the Lord approved.[ah] (22:44)[ai] However, the high places were not eliminated; the people continued to offer sacrifices and burn incense on the high places. 44 (22:45) Jehoshaphat was also at peace with the king of Israel.

45 The rest of the events of Jehoshaphat’s reign, including his successes and military exploits, are recorded in the scroll called the Annals of the Kings of Judah.[aj] 46 He removed from the land any male cultic prostitutes who had managed to survive the reign of his father Asa.[ak] 47 There was no king in Edom at this time; a governor ruled. 48 Jehoshaphat built a fleet of large merchant ships[al] to travel to Ophir for gold, but they never made the voyage because they were shipwrecked in Ezion Geber. 49 Then Ahaziah son of Ahab said to Jehoshaphat, “Let my sailors join yours in the fleet,”[am] but Jehoshaphat refused.

50 Jehoshaphat passed away[an] and was buried with his ancestors in the city of his ancestor[ao] David. His son Jehoram replaced him as king.

Ahaziah’s Reign over Israel

51 In the seventeenth year of Jehoshaphat’s reign over Judah, Ahab’s son Ahaziah became king over Israel in Samaria. He ruled for two years over Israel. 52 He did evil in the sight of[ap] the Lord and followed in the footsteps[aq] of his father and mother; like Jeroboam son of Nebat, he encouraged Israel to sin.[ar] 53 He worshiped and bowed down to Baal,[as] angering the Lord God of Israel just as his father had done.[at]

Footnotes

  1. 1 Kings 22:1 tn Heb “and they lived three years without war between Aram and Israel.”
  2. 1 Kings 22:2 tn The word “visit” is supplied in the translation for stylistic reasons.
  3. 1 Kings 22:3 tn Heb “Do you know that Ramoth Gilead belongs to us, and we hesitate to take it from the hand of the king of Aram?” The rhetorical question expects the answer, “Of course, you must know!”
  4. 1 Kings 22:4 tn Heb “Like me, like you; like my people, like your people; like my horses; like your horses.”
  5. 1 Kings 22:5 sn Jehoshaphat is requesting a prophetic oracle revealing the Lord’s will in the matter and their prospects for success. For examples of such oracles, see 2 Sam 5:19, 23-24.
  6. 1 Kings 22:6 tn Heb “Should I go against Ramoth Gilead for war or should I refrain?”
  7. 1 Kings 22:6 tn Though Jehoshaphat requested an oracle from “the Lord” (יְהוָה, Yahweh), they stop short of actually using this name and substitute the title אֲדֹנָי (ʾadonay, “lord; master”). This ambiguity may explain in part Jehoshaphat’s hesitancy and caution (vv. 7-8). He seems to doubt that the four hundred are genuine prophets of the Lord.
  8. 1 Kings 22:8 tn Heb “to seek the Lord from him.”
  9. 1 Kings 22:8 tn Or “hate.”
  10. 1 Kings 22:8 tn The words “his name is” are supplied for stylistic reasons.
  11. 1 Kings 22:10 tn Heb “were sitting, a man on his throne.”
  12. 1 Kings 22:13 tn Heb “the words of the prophets are [with] one mouth good for the king.”
  13. 1 Kings 22:13 tn Heb “let your words be like the word of each of them and speak good.”
  14. 1 Kings 22:15 sn “Attack! You will succeed; the Lord will hand it over to the king.” One does not expect Micaiah, having just vowed to speak only what the Lord tells him, to agree with the other prophets and give the king an inaccurate prophecy. Micaiah’s actions became understandable later, when it is revealed that the Lord desires to deceive the king and lead him to his demise. The Lord even dispatches a lying spirit to deceive Ahab’s prophets. Micaiah can lie to the king because he realizes this lie is from the Lord. It is important to note that in v. 14 Micaiah only vows to speak the word of the Lord; he does not necessarily say he will tell the truth. In this case the Lord’s word itself is deceptive. Only when the king adjures him to tell the truth (v. 16), does Micaiah do so.
  15. 1 Kings 22:16 tn Or “swear an oath by.”
  16. 1 Kings 22:17 tn Heb “he”; the referent (Micaiah) has been specified in the translation for clarity.
  17. 1 Kings 22:19 tn Heb “he”; the referent (Micaiah) has been specified in the translation for clarity.
  18. 1 Kings 22:20 tn Heb “and fall.”
  19. 1 Kings 22:21 tn Heb “the spirit.” The significance of the article prefixed to רוּחַ (ruakh) is uncertain, but it could contain a clue as to this spirit’s identity, especially when interpreted in light of v. 24. It is certainly possible, and probably even likely, that the article is used in a generic or dramatic sense and should be translated, “a spirit.” In the latter case it would show that this spirit was vivid and definite in the mind of Micaiah the storyteller. However, if one insists that the article indicates a well-known or universally known spirit, the following context provides a likely referent. Verse 24 tells how Zedekiah slapped Micaiah in the face and then asked sarcastically, “Which way did the spirit from the Lord (רוּחַ־יְהוָה, [ruakh Yahweh], Heb “the spirit of the Lord”) go when he went from me to speak to you?” When the phrase “the spirit of the Lord” refers to the divine spirit (rather than the divine breath or mind, Isa 40:7, 13) elsewhere, the spirit energizes an individual or group for special tasks or moves one to prophesy. This raises the possibility that the deceiving spirit of vv. 20-23 is the same as the divine spirit mentioned by Zedekiah in v. 24. This would explain why the article is used on רוּחַ; he can be called “the spirit” because he is the well-known spirit who energizes the prophets.
  20. 1 Kings 22:22 tn Heb “he”; the referent (the Lord) has been specified in the translation for clarity.
  21. 1 Kings 22:22 tn The Hebrew text has two imperfects connected by וְגַם (vegam). These verbs could be translated as specific futures, “you will deceive and also you will prevail,” in which case the Lord is assuring the spirit of success on his mission. However, in a commissioning context (note the following imperatives) such as this, it is more likely that the imperfects are injunctive, in which case one could translate, “Deceive, and also overpower.”
  22. 1 Kings 22:27 tn Heb “the bread of affliction and the water of affliction.”
  23. 1 Kings 22:27 tn Heb “come in peace.” So also in v. 28.
  24. 1 Kings 22:28 tn Heb “Listen.”
  25. 1 Kings 22:30 tn The Hebrew verbal forms could be imperatives (“Disguise yourself and enter”), but this would make no sense in light of the immediately following context. The forms are better interpreted as infinitives absolute functioning as cohortatives. See IBHS 594 §35.5.2a. Some prefer to emend the forms to imperfects.
  26. 1 Kings 22:31 tn Heb “small or great.”
  27. 1 Kings 22:34 tn Heb “now a man drew a bow in his innocence” (i.e., with no specific target in mind, or at least without realizing his target was the king of Israel).
  28. 1 Kings 22:34 tn Heb “he”; the referent (the king) has been specified in the translation for clarity.
  29. 1 Kings 22:34 tn Heb “camp.”
  30. 1 Kings 22:37 tn Heb “and the king died and he came to Samaria, and they buried the king in Samaria.”
  31. 1 Kings 22:38 sn See 1 Kgs 21:19.
  32. 1 Kings 22:39 tn Heb “As for the rest of the acts of Ahab and all that he did, and the house of ivory which he built and all the cities which he built, are they not written on the scroll of the events of the days of the kings of Israel?”
  33. 1 Kings 22:40 tn Heb “lay down with his fathers.”
  34. 1 Kings 22:43 tn Heb “he walked in all the way of Asa his father and did not turn from it, doing what is right in the eyes of the Lord.”
  35. 1 Kings 22:43 sn Beginning with 22:43b, the verse numbers through 22:53 in the English Bible differ from the verse numbers in the Hebrew text (BHS), because 22:43b in the English Bible = 22:44 in the Hebrew text. The remaining verses in the chapter differ by one, with 22:44-53 ET = 22:45-54 HT.
  36. 1 Kings 22:45 tn Heb “As for the rest of the events of Jehoshaphat, and his strength that he demonstrated and how he fought, are they not written on the scroll of the events of the days of the kings of Judah?”
  37. 1 Kings 22:46 tn Heb “and the rest of the male cultic prostitutes who were left in the days of Asa his father, he burned from the land.” Some understand the verb בִּעֵר (biʿer) to mean “sweep away” here rather than “burn.” See the note at 1 Kgs 14:10.sn Despite Asa’s opposition to these male cultic prostitutes (see 1 Kgs 15:12) some of them had managed to remain in the land. Jehoshaphat finished what his father had started.
  38. 1 Kings 22:48 tn Heb “Tarshish ships.” This probably refers to large ships either made in or capable of traveling to the distant western port of Tarshish.
  39. 1 Kings 22:49 tn Heb “Let my servants go with your servants in the fleet.”
  40. 1 Kings 22:50 tn Heb “lay down with his fathers.”
  41. 1 Kings 22:50 tn Heb “with his fathers in the city of his father.”
  42. 1 Kings 22:52 tn Heb “in the eyes of.”
  43. 1 Kings 22:52 tn Or “way.”
  44. 1 Kings 22:52 tn Heb “and walked in the way of his father and in the way of his mother and in the way of Jeroboam son of Nebat who made Israel sin.”
  45. 1 Kings 22:53 tn Heb “he served Baal and bowed down to him.”
  46. 1 Kings 22:53 tn Heb “according to all which his father had done.”