Davids sista ord till Salomo

Då tiden närmade sig att David skulle dö, befallde han sin son Salomo och sade: "Jag lämnar nu denna världen. Var stark och visa dig som en man. Håll fast vid vad Herren, din Gud, befallt dig, så att du vandrar på hans vägar och håller hans stadgar, hans bud och föreskrifter och vittnesbörd, så som det är skrivet i Mose lag. Då får du framgång i allt vad du gör och överallt dit du vänder dig, så att Herren kan uppfylla det ord som han talade om mig, då han sade: Om dina barn ger akt på sin väg, så att de vandrar inför mig i trohet av hela sitt hjärta och av hela sin själ, då skall det aldrig saknas en ättling till dig på Israels tron. Du vet också vad Joab, Serujas son, har gjort mot mig, och vad han gjorde mot de två befälhavarna i Israel, Abner, Ners son, och Amasa, Jeters son. Han dödade dem och utgöt blod i fredstid, som om det hade varit krig, och lät blod komma på bältet som han hade omkring sina höfter och på skorna som han hade på sina fötter, som om det hade varit krig. Gör efter din vishet och låt inte hans grå hår fara ner i dödsriket med frid.

Men mot gileaditen Barsillajs söner skall du visa godhet och låta dem vara med bland dem som äter vid ditt bord. För så gjorde de mot mig när jag flydde för din bror Absalom.

Vidare har du hos dig Simei, Geras son, benjaminiten från Bahurim. Han uttalade hemska förbannelser mot mig den dag då jag gick till Mahanajim men kom sedan ner till Jordan och mötte mig. Och jag gav honom min ed inför Herren och sade: Jag skall inte döda dig med svärd. Men låt honom nu inte bli ostraffad. Du är ju en vis man och vet vad du bör göra med honom, så att du låter hans grå hår med blod fara ner i dödsriket."

David dör

10 David gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Davids stad. 11 Den tid David regerade över Israel var fyrtio år.[a] I Hebron regerade han i sju år, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år. 12 Och Salomo satt på sin fader Davids tron, och hans kungamakt blev starkt befäst.

Adonia dör

13 Adonia, Haggits son, gick till Salomos mor Bat-Seba. Hon frågade då: "Kommer du i fredliga avsikter?" Han svarade: "Ja. 14 Och jag har något att tala med dig om." Hon svarade: "Säg det." 15 Då sade han: "Du vet själv att kungadömet var mitt och att hela Israel hade fäst sina blickar på mig och väntade att jag skulle bli kung. Men kungadömet gick ifrån mig och över till min bror. Genom Herren har det blivit hans. 16 Nu har jag en enda bön till dig. Visa inte bort mig." Hon svarade: "Tala." 17 Då sade han: "Bed kung Salomo - dig visar han ju inte bort - att han ger mig Abisag från Sunem till hustru." 18 Bat-Seba svarade: "Nåväl, jag skall själv tala med kungen om dig."

19 Bat-Seba gick till kung Salomo för att tala med honom om Adonia. Då reste sig kungen och gick emot henne, bugade sig för henne och satte sig. Man ställde också fram en stol åt kungens mor och hon satte sig till höger om honom. 20 Därefter sade hon: "Jag har en enda liten bön till dig. Visa inte bort mig." Kungen svarade henne: "Moder, låt mig höra din bön. Jag skall inte visa bort dig." 21 Då sade hon: "Låt Adonia få Abisag från Sunem till hustru." 22 Men kung Salomo svarade sin mor: "Varför begär du bara Abisag från Sunem åt Adonia? Du kunde lika gärna begära kungadömet åt honom - han är ju min äldre bror - ja, åt honom och åt prästen Ebjatar och åt Joab, Serujas son." 23 Kung Salomo svor en ed inför Herren och sade: "Gud må straffa mig både nu och senare om inte Adonia med sitt liv skall få betala att han har sagt detta. 24 Och nu, så sant Herren lever, han som har utsett mig och satt mig på min fader Davids tron och som enligt sitt löfte har byggt ett hus åt mig: I dag skall Adonia dödas."

25 Och kung Salomo sände i väg Benaja, Jojadas son, som stötte ner Adonia, så att han dog.

Ebjatar och Joab straffas

26 Till prästen Ebjatar sade kungen: "Gå till dina ägor i Anatot. Du har förtjänat döden, men i dag skall jag inte döda dig. Du har ju burit Herren, Herrens ark framför min fader David och har lidit med min far allt det han fått lida." 27 Så drev Salomo bort Ebjatar och lät honom inte längre vara Herrens präst. Ty Herrens ord skulle fullbordas, det som han hade talat över Elis hus i Silo.

28 Ryktet om detta nådde Joab. Han hade anslutit sig till Adonia, men inte till Absalom. Han flydde till Herrens tält och fattade tag i hornen på altaret.

29 När kung Salomo fick höra att Joab hade flytt till Herrens tält och att han stod invid altaret, sände Salomo i väg Benaja, Jojadas son, och sade: "Gå och stöt ner honom!" 30 När Benaja kom till Herrens tält, sade han till honom: "Så säger kungen: Gå härifrån!" Men han svarade: "Nej, här vill jag dö."

Benaja framförde detta till kungen och sade: "Så har Joab sagt och så har han svarat mig." 31 Kungen sade då till honom: "Gör som han har sagt, stöt ner honom och begrav honom, så att du befriar mig och min fars hus från skulden för det oskyldiga blod Joab har utgjutit. 32 Herren skall låta hans blod komma tillbaka över hans eget huvud, därför att han stötte ner två män som var rättfärdigare och bättre än han själv. Han dödade dem med svärd, utan att min fader David visste det, nämligen Abner, Ners son, befälhavaren i Israel, och Amasa, Jeters son, befälhavaren i Juda. 33 Ja, deras blod skall komma tillbaka över Joabs och hans efterkommandes huvuden för evigt. Men åt David och hans efterkommande, hans hus och hans tron skall Herren ge frid till evig tid."

34 Benaja, Jojadas son, gick då dit upp och stötte ner Joab och dödade honom. Han blev begravd i öknen, där han bodde. 35 Kungen satte Benaja, Jojadas son, i hans ställe över hären, och prästen Sadok satte han i Ebjatars ställe.

Simei dör

36 Därefter sände kungen bud och kallade till sig Simei och sade till honom: "Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo där. Du får inte gå därifrån, varken hit eller dit. 37 Ty det skall du veta, att den dag du går ut och går över bäcken Kidron måste du dö. Ditt blod kommer över ditt eget huvud." 38 Simei sade till kungen: "Det är bra. Så som min herre konungen har sagt, så skall din tjänare göra." Och Simei bodde i Jerusalem en lång tid.

39 Men tre år därefter hände sig att två av hans tjänare flydde till Akish, Maakas son, kungen i Gat. Man berättade det för Simei och sade: "Dina tjänare är i Gat." 40 Då stod Simei upp, sadlade sin åsna och for till Akish i Gat för att leta efter sina tjänare. Simei begav sig alltså av och hämtade sina tjänare från Gat. 41 Men när man berättade för Salomo att Simei hade begett sig från Jerusalem till Gat och kommit tillbaka, 42 sände kungen bud och kallade till sig Simei och sade till honom: "Har jag inte bundit dig med ed vid Herren, varnat dig och sagt: Det skall du veta att den dag du går ut och beger dig hit eller dit måste du dö? Du svarade mig: Det är bra, jag har hört det. 43 Varför har du då inte hållit eden inför Herren och lytt den befallning som jag har gett dig?" 44 Kungen sade vidare till Simei: "Du känner själv till allt det onda som ditt hjärta vet med sig att du har gjort mot min fader David. Herren skall låta din ondska komma tillbaka över ditt eget huvud. 45 Men kung Salomo skall bli välsignad, och Davids tron skall bli befäst inför Herren till evig tid."

46 På kungens befallning gick därefter Benaja, Jojadas son, fram och stötte ner honom, så att han dog. Och kungadömet blev befäst i Salomos hand.

Footnotes

  1. 1 Kungaboken 2:11 fyrtio år Ca 1010-970 f. Kr.

David’s Instructions to Solomon

Now (A)the days of David drew near that he should die, and he [a]charged Solomon his son, saying: (B)“I go the way of all the earth; (C)be strong, therefore, and prove yourself a man. And keep the charge of the Lord your God: to walk in His ways, to keep His statutes, His commandments, His judgments, and His testimonies, as it is written in the Law of Moses, that you may (D)prosper in all that you do and wherever you turn; that the Lord may (E)fulfill His word which He spoke concerning me, saying, (F)‘If your sons take heed to their way, to (G)walk before Me in truth with all their heart and with all their soul,’ He said, (H)‘you shall not lack a man on the throne of Israel.’

“Moreover you know also what Joab the son of Zeruiah (I)did to me, and what he did to the two commanders of the armies of Israel, to (J)Abner the son of Ner and (K)Amasa the son of Jether, whom he killed. And he shed the blood of war in peacetime, and put the blood of war on his belt that was around his waist, and on his sandals that were on his feet. Therefore do (L)according to your wisdom, and do not let his gray hair go down to the grave in peace.

“But show kindness to the sons of (M)Barzillai the Gileadite, and let them be among those who (N)eat at your table, for so (O)they came to me when I fled from Absalom your brother.

“And see, you have with you (P)Shimei the son of Gera, a Benjamite from Bahurim, who cursed me with a malicious curse in the day when I went to Mahanaim. But (Q)he came down to meet me at the Jordan, and (R)I swore to him by the Lord, saying, ‘I will not put you to death with the sword.’ Now therefore, (S)do not hold him guiltless, for you are a wise man and know what you ought to do to him; but (T)bring his gray hair down to the grave with blood.”

Death of David(U)

10 So (V)David [b]rested with his fathers, and was buried in (W)the City of David. 11 The period that David (X)reigned over Israel was forty years; seven years he reigned in Hebron, and in Jerusalem he reigned thirty-three years. 12 (Y)Then Solomon sat on the throne of his father David; and his kingdom was (Z)firmly established.

Solomon Executes Adonijah

13 Now Adonijah the son of Haggith came to Bathsheba the mother of Solomon. So she said, (AA)“Do you come peaceably?”

And he said, “Peaceably.” 14 Moreover he said, “I have something to say to you.”

And she said, “Say it.”

15 Then he said, “You know that the kingdom was (AB)mine, and all Israel had set their expectations on me, that I should reign. However, the kingdom has been turned over, and has become my brother’s; for (AC)it was his from the Lord. 16 Now I ask one petition of you; do not [c]deny me.”

And she said to him, “Say it.”

17 Then he said, “Please speak to King Solomon, for he will not refuse you, that he may give me (AD)Abishag the Shunammite as wife.”

18 So Bathsheba said, “Very well, I will speak for you to the king.”

19 Bathsheba therefore went to King Solomon, to speak to him for Adonijah. And the king rose up to meet her and (AE)bowed down to her, and sat down on his throne and had a throne set for the king’s mother; (AF)so she sat at his right hand. 20 Then she said, “I desire one small petition of you; do not [d]refuse me.”

And the king said to her, “Ask it, my mother, for I will not refuse you.”

21 So she said, “Let Abishag the Shunammite be given to Adonijah your brother as wife.”

22 And King Solomon answered and said to his mother, “Now why do you ask Abishag the Shunammite for Adonijah? Ask for him the kingdom also—for he is my (AG)older brother—for him, and for (AH)Abiathar the priest, and for Joab the son of Zeruiah.” 23 Then King Solomon swore by the Lord, saying, (AI)“May God do so to me, and more also, if Adonijah has not spoken this word against his own life! 24 Now therefore, as the Lord lives, who has confirmed me and set me on the throne of David my father, and who has established a [e]house for me, as He (AJ)promised, Adonijah shall be put to death today!”

25 So King Solomon sent by the hand of (AK)Benaiah the son of Jehoiada; and he struck him down, and he died.

Abiathar Exiled, Joab Executed

26 And to Abiathar the priest the king said, “Go to (AL)Anathoth, to your own fields, for [f]you are deserving of death; but I will not put you to death at this time, (AM)because you carried the ark of the Lord God before my father David, and because you were afflicted every time my father was afflicted.” 27 So Solomon removed Abiathar from being priest to the Lord, that he might (AN)fulfill the word of the Lord which He spoke concerning the house of Eli at Shiloh.

28 Then news came to Joab, for Joab (AO)had defected to Adonijah, though he had not defected to Absalom. So Joab fled to the tabernacle of the Lord, and (AP)took hold of the horns of the altar. 29 And King Solomon was told, “Joab has fled to the tabernacle of the Lord; there he is, by the altar.” Then Solomon sent Benaiah the son of Jehoiada, saying, “Go, (AQ)strike him down.” 30 So Benaiah went to the tabernacle of the Lord, and said to him, “Thus says the king, (AR)‘Come out!’ ”

And he said, “No, but I will die here.” And Benaiah brought back word to the king, saying, “Thus said Joab, and thus he answered me.”

31 Then the king said to him, (AS)“Do as he has said, and strike him down and bury him, (AT)that you may take away from me and from the house of my father the innocent blood which Joab shed. 32 So the Lord (AU)will return his [g]blood on his head, because he struck down two men more righteous (AV)and better than he, and killed them with the sword—(AW)Abner the son of Ner, the commander of the army of Israel, and (AX)Amasa the son of Jether, the commander of the army of Judah—though my father David did not know it. 33 Their blood shall therefore return upon the head of Joab and (AY)upon the head of his descendants forever. (AZ)But upon David and his descendants, upon his house and his throne, there shall be peace forever from the Lord.”

34 So Benaiah the son of Jehoiada went up and struck and killed him; and he was buried in his own house in the wilderness. 35 The king put Benaiah the son of Jehoiada in his place over the army, and the king put (BA)Zadok the priest in the place of (BB)Abiathar.

Shimei Executed

36 Then the king sent and called for (BC)Shimei, and said to him, “Build yourself a house in Jerusalem and dwell there, and do not go out from there anywhere. 37 For it shall be, on the day you go out and cross (BD)the Brook Kidron, know for certain you shall surely die; (BE)your [h]blood shall be on your own head.”

38 And Shimei said to the king, “The saying is good. As my lord the king has said, so your servant will do.” So Shimei dwelt in Jerusalem many days.

39 Now it happened at the end of three years, that two slaves of Shimei ran away to (BF)Achish the son of Maachah, king of Gath. And they told Shimei, saying, “Look, your slaves are in Gath!” 40 So Shimei arose, saddled his donkey, and went to Achish at Gath to seek his slaves. And Shimei went and brought his slaves from Gath. 41 And Solomon was told that Shimei had gone from Jerusalem to Gath and had come back. 42 Then the king sent and called for Shimei, and said to him, “Did I not make you swear by the Lord, and warn you, saying, ‘Know for certain that on the day you go out and travel anywhere, you shall surely die’? And you said to me, ‘The word I have heard is good.’ 43 Why then have you not kept the oath of the Lord and the commandment that I gave you?” 44 The king said moreover to Shimei, “You know, as your heart acknowledges, (BG)all the wickedness that you did to my father David; therefore the Lord will (BH)return your wickedness on your own head. 45 But King Solomon shall be blessed, and (BI)the throne of David shall be established before the Lord forever.”

46 So the king commanded Benaiah the son of Jehoiada; and he went out and struck him down, and he died. Thus the (BJ)kingdom was established in the hand of Solomon.

Footnotes

  1. 1 Kings 2:1 commanded
  2. 1 Kings 2:10 Died and joined his ancestors
  3. 1 Kings 2:16 Lit. turn away the face
  4. 1 Kings 2:20 Lit. turn away the face
  5. 1 Kings 2:24 Royal dynasty
  6. 1 Kings 2:26 Lit. you are a man of death
  7. 1 Kings 2:32 Or bloodshed
  8. 1 Kings 2:37 Or bloodshed