Elia vid bäcken Kerit

17 Tisbiten Elia, som förut hade uppehållit sig i Gilead, sade till Ahab: "Så sant Herren, Israels Gud, lever, honom som jag tjänar: Under de här åren skall varken dagg eller regn falla, om inte jag säger det."

Och Herrens ord kom till honom: "Gå bort härifrån och bege dig österut och göm dig vid bäcken Kerit öster om Jordan. Du skall dricka ur bäcken och jag har befallt korparna att ge dig att äta där."

Då gick han bort och gjorde som Herren hade befallt. Han gick till bäcken Kerit öster om Jordan och stannade där. Korparna kom till honom med bröd och kött på morgonen och med bröd och kött på aftonen, och han drack ur bäcken. Men efter någon tid torkade bäcken ut, därför att det inte regnade i landet.

Elia och änkan i Sarefat

Då kom Herrens ord till Elia. Han sade: "Stig upp och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och stanna där. Se, jag har befallt en änka där att ge dig att äta." 10 Han steg upp och gick till Sarefat. När han kom till stadsporten, fick han där se en änka som samlade ved. Då ropade han till henne: "Hämta lite vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka." 11 När hon gick för att hämta det, ropade han efter henne: "Tag också med dig en bit bröd åt mig." 12 Men hon svarade: "Så sant Herren, din Gud, lever, jag har inte en kaka bröd, utan bara en näve mjöl i krukan och litet olja i kannan. Jag håller just på att samla ihop ett par vedpinnar och skall nu gå hem och laga till det åt mig och min son. Vi skall äta det och sedan dö."

13 Då sade Elia till henne: "Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt. Men laga först till en liten kaka åt mig och bär ut den till mig. Laga sedan till åt dig och din son. 14 Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut, och olja skall inte fattas i kannan fram till den dag då Herren låter det regna på jorden." 15 Då gick hon och gjorde som Elia hade sagt. Hon hade sedan att äta en lång tid, hon själv och han och hennes husfolk. 16 Mjölet i krukan tog inte slut och olja fattades inte i kannan enligt det ord som Herren hade talat genom Elia.

17 En tid därefter blev kvinnans, hans värdinnas, son sjuk. Han blev så svårt sjuk att han till slut inte längre andades. 18 Då sade hon till Elia: "Vad har du med mig att göra du gudsman? Kom du för att påminna mig om min synd och döda min son?" 19 Men han sade till henne: "Ge mig din son." Han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i rummet ovanpå där han bodde och lade honom på sin säng. 20 Och han ropade till Herren och sade: " Herre, min Gud, skulle du göra så illa mot denna änka som jag bor hos, att hennes son dör?" 21 Därefter sträckte han sig ut över pojken tre gånger och ropade till Herren och sade: " Herre, min Gud, låt denne pojkes själ komma tillbaka in i honom." 22 Herren hörde Elias röst, och pojkens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen. 23 Elia tog pojken och bar honom från rummet ovanpå ner i huset och gav honom åt hans mor och sade: "Se, din son lever." 24 Då sade kvinnan till Elia: "Nu vet jag att du är en gudsman och att Herrens ord i din mun är sanning."

Elia

(1 Kung 17:11—2 Kung 2:18)

Elia förutsäger en lång torrperiod

17 Elia från Tishbe i Gilead talade till kung Achav: ”Så sant som Herren, Israels Gud lever, han som jag tjänar, kommer det inte att falla vare sig dagg eller regn under dessa år annat än på mitt ord!”

Därefter kom Herrens ord till Elia: ”Gå österut och göm dig vid bäcken Kerit, öster om Jordan. Drick vattnet i bäcken, och jag har befallt korparna att förse dig med mat.”

Elia gjorde som Herren hade sagt, gick till Kerits bäck öster om Jordan och slog läger där. Korparna kom med bröd och kött varje morgon och kväll, och han drack ur bäcken.

Men efter någon tid torkade bäcken ut, för det regnade inte någonstans i hela landet.

Ett under med olja och mjöl

Herrens ord kom då till Elia: ”Gå till Sarefat i närheten av Sidon och stanna där. Där finns en änka som jag har befallt att ge dig mat.”

10 Elia gick alltså till Sarefat. När han kom fram till stadsporten, fick han se en änka som gick och samlade ved och han bad henne hämta lite vatten att dricka.

11 När hon gick för att hämta vattnet, ropade han efter henne att också ta med en bit bröd till honom. 12 ”Så sant Herren, din Gud, lever: jag har inte har en enda brödbit”, svarade hon. ”Jag har bara en handfull mjöl kvar och lite olja i krukan. Jag skulle just samla ihop lite ved för att laga en måltid åt mig och min son, för att sedan kommer vi att dö.”

13 ”Var inte rädd”, sa Elia till henne. ”Gå och gör som du säger, men baka först en liten brödkaka åt mig och kom till mig med den. Sedan kan du baka åt dig och din son. 14 Herren, Israels Gud, säger att mjölet i din kruka inte ska ta slut, inte heller oljan i din kanna, tills Herren sänder regn över jorden.”

15 Hon gick och gjorde som Elia hade sagt till henne, och både hon och hennes familj och Elia hade sedan mat att äta varje dag. 16 Mjölet i krukan tog inte slut, inte heller oljan i kannan, precis som Herren hade sagt genom Elia.

Elia uppväcker en liten pojke

17 Men en tid senare blev sonen till kvinnan som ägde huset sjuk. Han blev allt sämre och till sist slutade han andas. 18 ”Du gudsman, vad är det du har gjort mot mig?” sa hon till Elia. ”Har du kommit för att påminna mig om mina synder och döda min son?”

19 ”Ge din son åt mig”, svarade Elia. Han tog pojken ur hennes famn och bar upp honom i övre våningen till rummet där han bodde. Han lade pojken på sin säng 20 och ropade till Herren: ”Herre, min Gud, varför har du gjort så illa och dödat sonen till denna änka, som jag bor hos?”

21 Sedan sträckte han ut sig över barnet tre gånger och ropade till Herren: ”Herre, min Gud, låt honom få liv igen!”

22 Herren hörde Elias bön, och pojken fick liv på nytt. 23 Elia tog pojken och bar honom ner från det övre rummet och lämnade honom till modern. ”Se! Din son lever!” sa han. 24 Kvinnan sa till Elia: ”Nu är jag övertygad om att du är en gudsman och att det du säger är sanning som kommer från Herren.”

17 Eliyahu from Tishbe, an inhabitant of Gil‘ad, said to Ach’av, “As Adonai the God of Isra’el lives, before whom I stand, there will be neither rain nor dew in the years ahead unless I say so.” Then the word of Adonai came to him: “Leave here, turn to the east, and hide in Vadi K’rit near the Yarden. You are to drink from the stream, and I have ordered the ravens to feed you there.” So he went and acted according to the word of Adonai he went and lived in Vadi K’rit near the Yarden. The ravens brought him bread and meat in the morning, and bread and meat in the evening; and he drank from the stream. After a while the stream dried up, because there was no rain in the land.

Then this word of Adonai came to him: “Get up; go to Tzarfat, a village in Tzidon; and live there. I have ordered a widow there to provide for you.” 10 So he set out and went to Tzarfat. On reaching the gate of the city, he saw a widow there gathering sticks. He called out to her, “Please bring a little water in a container for me to drink.” 11 As she was going to get it, he called after her, “Please bring me a piece of bread in your hand.” 12 She answered, “As Adonai your God lives, I have nothing baked, only a handful of meal in a pot and a little oil in the jug. Here I am, gathering a couple sticks of wood, so that I can go and cook it for myself and my son. After we have eaten that, we will die.” 13 Eliyahu said to her, “Don’t be afraid. Go; and do what you said; but first, use a little of it to make me a small loaf of bread; and bring it out to me. After that, make food for yourself and your son. 14 For this is what Adonai the God of Isra’el, says: ‘The pot of meal will not get used up, nor will there fail to be oil in the jug, until the day Adonai sends rain down on the land.’” 15 She went and acted according to what Eliyahu had said; and she, he and her household had food to eat for a long time. 16 The pot of meal did not get used up, nor did there fail to be oil in the jug, in fulfillment of the word of Adonai spoken through Eliyahu.

17 A while later, the son of the woman whose house it was fell ill; his illness grew increasingly serious until his breathing stopped. 18 She said to Eliyahu, “What do you have against me, you man of God? Did you come to me just to remind me how sinful I am by killing my son?” 19 “Give me your son,” he said to her. Taking him from her lap, he carried him into the room upstairs where he was staying and laid him on his own bed. 20 Then he cried out to Adonai: “Adonai my God! Have you brought also this misery on the widow I’m staying with by killing her son?” 21 He stretched himself out on the child three times and cried out to Adonai: “Adonai my God, please! Let this child’s soul come back into him!” 22 Adonai heard Eliyahu’s cry, the child’s soul came back into him, and he revived. 23 Eliyahu took the child, brought him down from the upstairs room into the house and gave him to his mother; and Eliyahu said, “See? Your son is alive.” 24 The woman replied to Eliyahu, “Now I know that you are a man of God and that the word of Adonai that you speak is the truth.”