1 Kungaboken 17
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Elia
(1 Kung 17:11—2 Kung 2:18)
Elia förutsäger en lång torrperiod
17 Elia från Tishbe i Gilead talade till kung Achav: ”Så sant som Herren, Israels Gud lever, han som jag tjänar, kommer det inte att falla vare sig dagg eller regn under dessa år annat än på mitt ord!”
2 Därefter kom Herrens ord till Elia: 3 ”Gå österut och göm dig vid bäcken Kerit, öster om Jordan. 4 Drick vattnet i bäcken, och jag har befallt korparna att förse dig med mat.”
5 Elia gjorde som Herren hade sagt, gick till Kerits bäck öster om Jordan och slog läger där. 6 Korparna kom med bröd och kött varje morgon och kväll, och han drack ur bäcken.
7 Men efter någon tid torkade bäcken ut, för det regnade inte någonstans i hela landet.
Ett under med olja och mjöl
8 Herrens ord kom då till Elia: 9 ”Gå till Sarefat i närheten av Sidon och stanna där. Där finns en änka som jag har befallt att ge dig mat.”
10 Elia gick alltså till Sarefat. När han kom fram till stadsporten, fick han se en änka som gick och samlade ved och han bad henne hämta lite vatten att dricka.
11 När hon gick för att hämta vattnet, ropade han efter henne att också ta med en bit bröd till honom. 12 ”Så sant Herren, din Gud, lever: jag har inte har en enda brödbit”, svarade hon. ”Jag har bara en handfull mjöl kvar och lite olja i krukan. Jag skulle just samla ihop lite ved för att laga en måltid åt mig och min son, för att sedan kommer vi att dö.”
13 ”Var inte rädd”, sa Elia till henne. ”Gå och gör som du säger, men baka först en liten brödkaka åt mig och kom till mig med den. Sedan kan du baka åt dig och din son. 14 Herren, Israels Gud, säger att mjölet i din kruka inte ska ta slut, inte heller oljan i din kanna, tills Herren sänder regn över jorden.”
15 Hon gick och gjorde som Elia hade sagt till henne, och både hon och hennes familj och Elia hade sedan mat att äta varje dag. 16 Mjölet i krukan tog inte slut, inte heller oljan i kannan, precis som Herren hade sagt genom Elia.
Elia uppväcker en liten pojke
17 Men en tid senare blev sonen till kvinnan som ägde huset sjuk. Han blev allt sämre och till sist slutade han andas. 18 ”Du gudsman, vad är det du har gjort mot mig?” sa hon till Elia. ”Har du kommit för att påminna mig om mina synder och döda min son?”
19 ”Ge din son åt mig”, svarade Elia. Han tog pojken ur hennes famn och bar upp honom i övre våningen till rummet där han bodde. Han lade pojken på sin säng 20 och ropade till Herren: ”Herre, min Gud, varför har du gjort så illa och dödat sonen till denna änka, som jag bor hos?”
21 Sedan sträckte han ut sig över barnet tre gånger och ropade till Herren: ”Herre, min Gud, låt honom få liv igen!”
22 Herren hörde Elias bön, och pojken fick liv på nytt. 23 Elia tog pojken och bar honom ner från det övre rummet och lämnade honom till modern. ”Se! Din son lever!” sa han. 24 Kvinnan sa till Elia: ”Nu är jag övertygad om att du är en gudsman och att det du säger är sanning som kommer från Herren.”
1 Kungaboken 17
Svenska 1917
17 Och tisbiten Elia, en man som förut hade uppehållit sig i Gilead, sade till Ahab: »Så sant HERREN, Israels Gud, lever, han vilkens tjänare jag är, under dessa år skall varken dagg eller regn falla, med mindre jag säger det.»
2 Och HERRENS ord kom till honom; han sade:
3 »Gå bort härifrån och begiv dig österut, och göm dig vid bäcken Kerit, som österifrån rinner ut i Jordan.
4 Din dryck skall du få ur bäcken, och korparna har jag bjudit att där förse dig med föda.»
5 Då gick han bort och gjorde såsom HERREN hade befallt; han gick bort och uppehöll sig vid bäcken Kerit, som österifrån rinner ut i Jordan.
6 Och korparna förde till honom bröd och kött om morgonen, och bröd och kött om aftonen, och sin dryck fick han ur bäcken.
7 Men efter någon tid torkade bäcken ut, därför att det icke regnade i landet.
8 Då kom HERRENS ord till honom; han sade:
9 »Stå upp och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och uppehåll dig där. Se, jag har där bjudit en änka att förse dig med föda.»
10 Han stod upp och gick till Sarefat. Och när han kom till stadsporten, fick han där se en änka som samlade ved. Då ropade han till henne och sade: »Hämta litet vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka.»
11 När hon nu gick för att hämta det, ropade han efter henne och sade: »Tag ock med dig ett stycke bröd åt mig.»
12 Men hon svarade: »Så sant HERREN, din Gud, lever, jag äger icke en kaka bröd, utan allenast en hand full mjöl i krukan och litet olja i kruset. Och se, här har jag samlat ihop ett par vedpinnar, och jag går nu hem och tillreder det åt mig och min son, för att vi må äta det och sedan dö.»
13 Då sade Elia till henne: »Frukta icke; gå och gör såsom du har sagt. Men red först till en liten kaka därav åt mig, och bär ut den till mig; red sedan till åt dig och din son.
14 Ty så säger HERREN, Israels Gud: Mjölet i krukan skall icke taga slut, och oljan i kruset skall icke tryta, intill den dag då HERREN låter det regna på jorden.»
15 Då gick hon åstad och gjorde såsom Elia hade sagt. Och hon hade sedan att äta, hon själv och han och hennes husfolk, en lång tid.
16 Mjölet i krukan tog icke slut, och oljan i kruset tröt icke, i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom Elia.
17 Men härefter hände sig, att kvinnans, hans värdinnas, son blev sjuk; hans sjukdom blev mycket svår, så att han till slut icke mer andades.
18 Då sade hon till Elia: »Vad har du med mig att göra, du gudsman? Du har kommit till mig, för att min missgärning skulle bliva ihågkommen, så att min son måste dö.»
19 Men han sade till henne: »Giv mig din son.» Och han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i salen där han bodde och lade honom på sin säng.
20 Och han ropade till HERREN och sade: »HERRE, min Gud, har du väl kunnat göra så illa mot denna änka, vilkens gäst jag är, att du har dödat hennes son?»
21 Därefter sträckte han sig ut över gossen tre gånger och ropade till HERREN och sade: »HERRE, min Gud, låt denna gosses själ komma tillbaka in i honom.»
22 Och HERREN hörde Elias röst, och gossens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen.
23 Och Elia tog gossen och bar honom från salen ned i huset och gav honom åt hans moder. Och Elia sade: »Se, din son lever.»
24 Då sade kvinnan till Elia: »Nu vet jag att du är en gudsman, och att HERRENS ord i din mun är sanning.»
列王紀上 17
Chinese Union Version Modern Punctuation (Traditional)
以利亞預言旱荒
17 基列寄居的提斯比人以利亞對亞哈說：「我指著所侍奉永生耶和華以色列的神起誓：這幾年我若不禱告，必不降露不下雨。」 2 耶和華的話臨到以利亞說： 3 「你離開這裡往東去，藏在約旦河東邊的基立溪旁。 4 你要喝那溪裡的水，我已吩咐烏鴉在那裡供養你。」 5 於是以利亞照著耶和華的話，去住在約旦河東的基立溪旁。 6 烏鴉早晚給他叼餅和肉來，他也喝那溪裡的水。 7 過了些日子，溪水就乾了，因為雨沒有下在地上。
以利亞增嫠婦之麵與油
8 耶和華的話臨到他說： 9 「你起身往西頓的撒勒法[a]去，住在那裡。我已吩咐那裡的一個寡婦供養你。」 10 以利亞就起身往撒勒法去。到了城門，見有一個寡婦在那裡撿柴，以利亞呼叫她說：「求你用器皿取點水來給我喝。」 11 她去取水的時候，以利亞又呼叫她說：「也求你拿點餅來給我。」 12 她說：「我指著永生耶和華你的神起誓，我沒有餅，罈內只有一把麵，瓶裡只有一點油。我現在找兩根柴，回家要為我和我兒子做餅，我們吃了，死就死吧。」 13 以利亞對她說：「不要懼怕。可以照你所說的去做吧，只要先為我做一個小餅拿來給我，然後為你和你的兒子做餅， 14 因為耶和華以色列的神如此說：『罈內的麵必不減少，瓶裡的油必不缺短，直到耶和華使雨降在地上的日子。』」 15 婦人就照以利亞的話去行。她和她家中的人並以利亞，吃了許多日子。 16 罈內的麵果不減少，瓶裡的油也不缺短，正如耶和華藉以利亞所說的話。
復活其子
17 這事以後，做那家主母的婦人她兒子病了，病得甚重，以致身無氣息。 18 婦人對以利亞說：「神人哪，我與你何干？你竟到我這裡來，使神想念我的罪，以致我的兒子死呢？」 19 以利亞對她說：「把你兒子交給我。」以利亞就從婦人懷中將孩子接過來，抱到他所住的樓中，放在自己的床上， 20 就求告耶和華說：「耶和華我的神啊，我寄居在這寡婦的家裡，你就降禍於她，使她的兒子死了嗎？」 21 以利亞三次伏在孩子的身上，求告耶和華說：「耶和華我的神啊，求你使這孩子的靈魂仍入他的身體！」 22 耶和華應允以利亞的話，孩子的靈魂仍入他的身體，他就活了。 23 以利亞將孩子從樓上抱下來，進屋子交給他母親，說：「看哪，你的兒子活了。」 24 婦人對以利亞說：「現在我知道你是神人，耶和華藉你口所說的話是真的。」
Footnotes
- 列王紀上 17:9 「撒勒法」與《路加福音》4章26節同。
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Copyright © 2011 by Global Bible Initiative