1 Kungaboken 1:1-8:34
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Adonia försöker ta makten
1-2 När kung David var gammal var han frusen av sig och blev inte varm hur många filtar man än bredde över honom.
3-4 Man sökte över hela landet för att få tag i en ung, vacker och lämplig flicka, och slutligen fann man Abisag från Sunem, som fördes till kungen. Hon var mycket vacker, och hon tog hand om kungen och passade upp på honom, men kungen hade inget intimt umgänge med henne.
5 Samtidigt lät Davids son Adonia, vars mor hette Haggit, att utropa sig till kung i stället för sin åldrige far. Han skaffade sig vagnar och ryttare och femtio män att springa före vagnen.
6 Hans far hade aldrig velat gå till rätta med honom och fråga vad han menade med detta. Adonia såg mycket bra ut, och han var Absaloms yngre bror.
7 Han fick med sig Joab, överbefälhavaren, och prästen Ebjatar, och de lovade att hjälpa honom till makten.
8 Men bland dem som fortsatte att vara trogna mot kung David och vägrade acceptera Adonia fanns prästen Sadok och Benaja, Jojadas son, profeten Natan, Simei, Rei och Davids hjältar.
9 Adonia begav sig till Rogelskällan, där han offrade får, tjurar och gödkalvar vid Soheletstenen. Därefter kallade han samman alla sina bröder, kungens söner och alla de män i Juda som var i kungens tjänst.
10 Men han inbjöd inte profeten Natan, Benaja, Davids hjältar och sin bror Salomo.
11 Då gick profeten Natan till Salomos mor, Bat-Seba, och frågade henne: Känner du till att Haggits son Adonia nu är kung och att vår herre David inte ens vet om det?
12 Om du vill rädda ditt eget och din son Salomos liv, så ska du göra det jag säger till dig!
13 Du ska genast gå till kung David och fråga honom: 'Min herre, har du inte lovat mig att min son Salomo ska bli kung efter dig och sitta på din tron? Hur kan det då komma sig att Adonia regerar nu?'
14 Medan du talar med honom ska jag komma in och bekräfta allt du säger.
15 Bat-Seba gick till den gamle kungen i hans rum där Abisag skötte om honom.
16 Bat-Seba bugade sig djupt för honom och böjde knä. David frågade henne: Vad har du på hjärtat?
17 Min herre och kung, svarade hon. Du svor inför Herren, din Gud, och lovade mig att min son Salomo skulle efterträda dig på tronen,
18 men nu har Adonia blivit kung i stället utan att du ens vet om det!
19 Han har firat sin kröning genom att offra oxar, gödkalvar och en mängd får, och han har inbjudit alla dina söner och prästen Ebjatar och Joab, överbefälhavaren, men inte Salomo.
20 Nu vill hela Israel veta om du verkligen har utsett Adonia till din efterträdare.
21 Om du inte gör någonting åt detta så kommer min son Salomo och jag att avrättas som brottslingar så snart du är borta.
22-23 Medan hon fortfarande talade med kungen kom profeten Natan. Man meddelade kungen detta och han lät honom komma in i rummet. Natan bugade sig djupt för kungen
24 och frågade: Herre, har du utsett Adonia att bli kung efter dig?
25 I dag firar han sin kröning genom att offra tjurar, gödkalvar och får, och han har inbjudit dina söner till festligheterna, prästen Ebjatar och dina bästa män. De äter och dricker tillsammans med honom och ropar: 'Länge leve kung Adonia!'
26 Men prästen Sadok och Benaja och Salomo och mig har han inte bjudit.
27 Har detta skett med din vetskap? Man kan ju tro det, eftersom du inte har sagt ett ord om vilken av dina söner som du har valt att bli kung efter dig.
David väljer Salomo till tronföljare
28 Kalla tillbaka Bat-Seba! sa David.Bat-Seba kom omedelbart och gick fram till kungen igen.
29 Kung David gav då ett löfte under ed: Så sant Herren lever, han som har räddat mig från alla faror,
30 lovar jag att din son Salomo ska bli kung och sitta på min tron, precis som jag tidigare sagt under ed inför Herren, Israels Gud.
31 Då bugade sig Bat-Seba djupt inför honom och utropade: Tack, min herre och kung. Må du leva i evighet!
32 Kalla hit prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son, befallde kungen.När de kom,
33 sa han till dem: Ta med er mina män och för Salomo till Gihon. Han ska rida på min egen mulåsna.
34 I Gihon ska du Sadok och du Natan smörja honom till kung över Israel. Sedan ska ni blåsa i trumpeterna och ropa: 'Länge leve kung Salomo!'
35 För honom sedan tillbaka hit och sätt honom på min tron som den nye kungen, för jag har utsett honom att härska över Israel och Juda.
36 Amen! Må det bli så! svarade Benaja och tillade:
37 Herren ska vara med Salomo, på samma sätt som han har varit med dig, och hans rike ska bli ännu mäktigare än ditt!
38 Prästen Sadok, profeten Natan och Benaja med kung Davids livvakt tog alltså med sig Salomo till Gihon, och han red på kung Davids egen mulåsna.
39 Sadok tog hornet med helig olja från tabernaklet och hällde över Salomo. Man blåste i trumpet, och allt folket ropade: Länge leve kung Salomo!
40 Sedan återvände de alla till Jerusalem under musik och jubelrop så att marken skakade.
41 Adonia och hans gäster hörde också all uppståndelse, just som de skulle avsluta sin fest.Vad är det som pågår? Varför är hela staden i uppror? frågade Joab när han hörde trumpetsignalerna.
42 Innan han hunnit säga mer kom prästen Ebjatars son Jonatan inrusande.Kom hit, sa Adonia. En man som du kommer säkert med goda nyheter.
43 Nej, tyvärr inte, ropade Jonatan. David har utropat Salomo till kung!
44-45 Han har sänt honom till Gihon tillsammans med prästen Sadok och profeten Natan och Benaja, under beskydd av kungens egen livvakt, och Salomo red på kungens egen mulåsna. Sadok och Natan har smort honom till kung där! Nu har de just kommit tillbaka, och hela staden firar det. Det är därför det är ett sådant oväsen.
46-47 Salomo sitter redan på tronen, och de styrande gratulerar David och säger: 'Gud ska välsigna dig mer genom Salomo än han har välsignat dig personligen! Ja, han ska till och med göra Salomos rike ännu större än vad ditt har varit!' Och kungen har sagt, där han ligger i sin säng:
48 'Välsignad vare Herren, Israels Gud, som har utsett en av mina söner att sitta på min tron, medan jag ännu lever och får se det med egna ögon!'
49-50 Då flydde Adonia och hans gäster i panik från festen. För att skydda sig från Salomo rusade Adonia in i Herrens tält och grep tag i hornen på altaret för att be om nåd.
51 När Salomo fick höra detta,
52 sa han: Om han uppför sig som det förväntas av honom kommer inget att hända, men annars måste han dö.
53 Kung Salomo lät kalla Adonia till sig, och man hämtade honom från altaret. När han kom bugade han sig djupt för kungen, men Salomo avfärdade honom helt kort med orden: Ge dig iväg hem!
Davids råd till Salomo
2 När kung David kände att slutet för hans del var nära, förmanade han sin son Salomo:
2 Nu går jag snart dit varje människa på jorden måste gå en dag. Jag räknar med att du ska bli en värdig efterföljare.
3 Lyd Guds lagar och vandra på hans vägar! Håll alla bud som är nedskrivna i Moses lag, så att du får framgång i allt vad du gör och vart du än vänder dig!
4 Om du gör det, så ska Herren infria alla de löften han gav mig. Han sa att om mina barn och deras ättlingar ger akt på hur de vandrar och är trogna mot honom, så kommer alltid någon av dem att vara kung över Israel, och min kungaätt ska aldrig ta slut.
5 Hör nu på vad jag säger! Du vet att Joab dödade mina två generaler Abner och Amasa. Han lät deras blod flyta som om de hade legat i krig med varandra.
6 Du är en vis man och vet vad du bör göra, så låt honom inte dö i frid av hög ålder.
7 Men var barmhärtig mot gileaditen Barsillais söner. Låt dem få vara ständiga gäster vid ditt bord, för de tog hand om mig när jag flydde från din bror Absalom.
8 Och du kommer väl ihåg Simei, Geras son, benjaminiten från Bahurim? Han uttalade en fruktansvärd förbannelse över mig när jag var på väg till Mahanaim. När han sedan kom ner till mig vid Jordanfloden, lovade jag att inte döda honom.
9 Men du är inte bunden vid det löftet! Du är en vis man och vet hur du ska göra. Visst är han gammal redan, men avsluta hans liv i förtid.
10 Sedan dog David, och han begravdes i Jerusalem.
11 Han hade regerat över Israel i fyrtio år, sju år i Hebron och trettiotre i Jerusalem.
12 Salomo blev kung efter sin far David och satte sig på hans tron och hans makt ifrågasattes inte.
Salomo undanröjer oppositionen
13 En dag kom Haggits son Adonia på besök till Salomos mor Bat-Seba. Har du kommit för att ge mig bekymmer? frågade hon honom. Nej, svarade han.
14 Jag kommer faktiskt bara för att be om en tjänst.Säg vad du har på hjärtat! sa hon.
15 Allting gick så bra för mig, och kungariket var mitt, sa Adonia. Alla väntade att jag skulle bli den nye kungen. Men så ändrades plötsligt allting, och min bror blev kung, för det var så Herren ville ha det.
16 Nu har jag en bön till dig, och avvisa mig inte!Vad vill du? frågade hon.
17 Be kung Salomo att han ger mig Abisag från Sunem till hustru, för dig visar han ju inte bort, svarade han.
18 Det ska jag göra, lovade Bat-Seba.
19 Kungen reste sig när hon kom in för att tala med honom om Adonias önskan. Han bugade sig för henne och gav order om att man skulle hämta en tron åt henne och placera den vid hans högra sida.
20 Jag hoppas du inte visar bort mig, när jag nu kommer med en begäran till dig, sa hon.Vad gäller saken? frågade han. Du vet ju att jag inte kan vägra dig något.
21 Låt då din bror Adonia få Abisag till hustru, svarade hon.
22 Men vad menar du? frågade han bestört och fortsatte: Om jag skulle ge honom Abisag, som tillhörde min far, så vill han väl som min äldre bror ha riket nästa gång! Han och prästen Ebjatar och Joab skulle gärna ta över alltsammans!
23-24 Kung Salomo lovade då under ed att låta Adonia få betala med livet för sin fräckhet: Jag svär vid den levande Guden, som har gett mig min far Davids tron och detta rike, att Adonia ska dö i dag.
25 Sedan beordrade han Benaja att avrätta Adonia, och denne högg ner honom med sitt svärd.
26 Till prästen Ebjatar sa kungen: Gå tillbaka till ditt hem i Anatot. Du förtjänar att dö, men jag vill inte avrätta dig nu. Du bar ju Herrens ark under min fars regering, och du fick lida med honom under alla hans svårigheter.
27 Men Salomo tvingade Ebjatar att lämna sin ställning som Herrens präst, och på så sätt gick Herrens ord vid Silo beträffande Elis ättlingar i uppfyllelse.
28 När Joab, som hade varit med i Adonias kupp men inte hade slutit sig till Absalom, fick höra att Adonia var död, skyndade han sig till tabernaklet och grep tag om altarets horn.
29 Salomo skickade Benaja för att avrätta honom också.
30 Benaja gick in i tabernaklet och sa till Joab: Kungen befaller dig att komma ut!Nej, jag vill dö här, svarade han.Benaja återvände då till kungen för att få vidare instruktioner.
31 Gör som han vill, svarade kungen. Döda honom vid altaret och begrav honom. Det kommer att befria mig och min fars hus från skuld på grund av hans meningslösa mord.
32 Herren kommer att hålla honom personligen ansvarig för att utan min fars vetskap ha dödat två oskyldiga män, som dessutom var mer rakryggade än han själv. Min far hade ingen del i morden på Abner, överbefälhavaren för Israels armé, och på Amasa, överbefälhavaren för Juda armé.
33 Skulden för detta ska för alltid vila över Joab och hans efterkommande, men sin frid ska Herren ge till David och hans efterkommande, hans tron och hans hus!
34 Benaja återvände till tabernaklet. Han dödade Joab, som sedan begravdes på sin egen mark i öknen.
35 Sedan utsåg kungen Benaja till överbefälhavare och Sadok till präst i stället för Ebjatar.
36-37 Kungen skickade därefter bud till Simei och lät säga: Bygg dig ett hus här i Jerusalem och stanna här. Om du lämnar staden så är du dödsdömd. Ja, i det ögonblick som du går över bäcken Kidron kommer du att dö. Valet är ditt!
38 Jag ska göra som du säger, svarade Simei. Simei bodde sedan ganska länge i Jerusalem.
39 Men tre år senare rymde två av hans slavar till kung Akis i Gat. När Simei fick reda på var de befann sig,
40 sadlade han sin åsna för att fara till Gat och besöka kungen. När han hade fått tag i sina slavar, tog han dem med sig tillbaka till Jerusalem.
41 När Salomo fick höra att Simei hade återvänt till Jerusalem efter ett besök i Gat,
42 skickade han bud efter honom och sa: Befallde jag dig inte i Herrens namn att du skulle stanna i Jerusalem, och att du kunde lämna staden bara med livet som insats? Och vad svarade du? Jo, att du skulle göra som jag befallde.
43 Varför har du då inte hållit vår överenskommelse?
44 Tänk på allt ont som du gjorde mot min far, kung David! Herren ska hämnas på dig,
45 men jag själv ska bli välsignad, och Davids ättlingar ska sitta på denna tron i all framtid!
46 På kungens befallning ledde sedan Benaja ut Simei och dödade honom.Salomos grepp om kungariket blev allt fastare.
3 Salomo ingick en allians med Farao, kungen i Egypten, och gifte sig med en av hans döttrar. Han tog henne med till Davids stad, Jerusalem, där hon bodde tills han hade byggt färdigt sitt palats, templet och muren runt staden.
2 Vid den tiden bar Israel fram sina offer på altaren som man hade rest på höjderna, eftersom Herrens tempel ännu inte var byggt.
Salomo ber om vishet
3 Salomo visade sin kärlek till Herren genom att följa de råd han fått av sin far David, bortsett från att han fortsatte att offra på höjderna och tända rökelse där.
4 Det mest kända altaret fanns i Gibeon, och dit gick kungen ofta och bar sammanlagt fram ett tusen brännoffer!
5 Där visade sig Herren för Salomo en natt i en dröm och sa till honom att han skulle få vad han än önskade sig!
6 Salomo svarade: Du var stor i din barmhärtighet mot min far David, därför att han var trogen mot dig och följde dina befallningar. Du har fortsatt att visa samma barmhärtighet och nåd genom att ge honom en son att efterträda honom.
7 Herre, min Gud, nu har du gjort mig till kung efter min far David, men jag är ju oerfaren som ett barn och vet oftast inte hur jag ska handla.
8 Du har satt mig över ditt utvalda folk, en nation så stor att man knappast kan räkna dess invånare.
9 Ge mig nu ett lydigt hjärta och ett sådant förstånd att jag kan regera på rätt sätt över ditt folk och förstå skillnaden mellan rätt och orätt. För vem kan väl i egen kraft styra detta mäktiga folk?
10 Herren var mycket nöjd med hans svar, och han var glad över att Salomo hade bett om vishet och förstånd för att kunna regera över folket.
11 Därför att du har bett om vishet för att rätt kunna styra mitt folk, och inte om ett långt liv, rikedom för egen del eller dina fienders undergång,
12 ja, därför ska jag ge dig vad du har bett om! svarade Herren. Jag ska ge dig större vishet än någon annan någonsin haft eller kommer att få.
13 Jag ska dessutom ge dig vad du inte bad om, nämligen ära och rikedom. Ingen i hela världen ska under din livstid bli din like bland kungar,
14 och om du följer mig och lyder mina lagar, så ska jag låta dig få leva länge, precis som din far David fick göra.
15 Sedan vaknade Salomo ur sin dröm.Han återvände till Jerusalem och ställde sig framför Guds ark. Där bar han fram brännoffer och tackoffer, och sedan inbjöd han hela hovet till en fest.
Salomo visar prov på sin vishet
16 Strax därefter kom två prostituerade kvinnor till kungen för att han skulle döma i en tvist.
17-18 Ers Majestät, vi bor båda i samma hus, började en av dem. Helt nyligen fick jag ett barn, och när det var tre dagar gammalt fick den här kvinnan också ett barn. Det bodde inga andra i huset.
19 Men hennes barn dog när hon i sömnen råkade lägga sig på det.
20 Då gick hon upp mitt i natten när jag sov, lade det döda barnet i mina armar och tog min son, som låg bredvid mig, till sig.
21 På morgonen när jag skulle ge mitt barn mat, upptäckte jag att det var dött, men när det blev ljusare såg jag att det inte var rätt barn.
22 Den andra kvinnan avbröt henne: Det var visst hennes egen son, och barnet som lever är mitt.På det sättet grälade de alltså inför kungen.
23 Låt oss nu reda ut det här, sa kungen. Båda säger ni att det levande barnet är ert och att det döda barnet tillhör den andra.
24 Ge mig nu ett svärd. Man hämtade ett svärd till kungen, som föreslog:
25 Hugg det levande barnet i två delar, och låt de båda kvinnorna få var sin del.
26 Barnets mor, som naturligtvis älskade sin son, utropade då: Nej, Ers Majestät! Ge henne barnet i stället. Döda det inte!Nej, varken du eller jag ska ha honom, sa den andra kvinnan. Dela honom mellan oss i stället!
27 Då sa kungen: Ge pojken till henne som vill att han ska få leva. Hon är hans mor!
28 Över hela landet fick man höra talas om den dom kung Salomos avkunnade, och alla insåg vilken vishet Gud hade gett honom.
Salomos närmaste män
1-2 Salomo härskade över hela Israel.Dessa var hans närmaste män:Asarja, Sadoks son, var överstepräst.
3-6 Elihoref och Ahia, Sisas söner, var sekreterare.Josafat, Ahiluds son, hade ansvar för arkiven.Benaja, Jojadas son, var överbefälhavare för armén.Sadok och Ebjatar var präster.Asarja, Natans son, var ansvarig för de tolv distriktens styresmän.Sabud, Natans son, var kungens präst och personlige rådgivare.Ahisar hade hand om palatsets affärer.Adoniram, Abdas son, hade ansvaret för de offentliga arbetena.
7 Det fanns också tolv tjänstemän vid Salomos hov, var och en tillsatt som styresman över en del av landet. Deras uppgift var att under en månad var försörja hovet med vad som behövdes av mat och för dess underhåll.
8-19 Namnen på dessa tolv styresmän och deras respektive områden var:Ben-Hur över Efraims bergsbygd.Ben-Deker över Makas, Saalbim, Bet-Semes och Elon-Bet-Hanan.Ben-Hesed över Arubbot, som också innefattade Soko och hela Hefer-landet.Ben-Abinadab (gift med Salomos dotter Tafat), över Nafat-Dor.Baana, Ahiluds son, över Taanak och Megiddo, hela den del av Bet-Sean som ligger vid sidan av Saretan, nedanför Jisreel, och hela trakten från Bet-Sean ända till Abel-Mehola och bortom Jokmeam.Ben-Geber över Ramot i Gilead, vilket innefattade Jairs byar (den Jair som var son till Manasse) i Gilead, och dessutom området Argob i Basan, med sextio stora städer med murar och kopparportar.Ahinadab, Iddos son, över Mahanaim.Ahimaas (han som hade gift sig med Basemat, en annan av Salomos döttrar) över Naftali.Baana, Husais son, över Aser och Alot.Josafat, Paruas son, över Isaskar.Simei, Elas son, över Benjamin.Geber, Uris son, över Gilead med de områden som hade tillhört Sihon, amoreernas kung, och Og, kungen i Basan.
Salomos välde
20 Israel och Juda hade många invånare och stora rikedomar, och folket åt och drack och var nöjda.
21 Kung Salomo regerade över hela området från floden Eufrat ända till filisteernas land och ner till Egyptens gräns. Folken i de ockuperade områdena betalade skatt till Salomo och de fortsatte att tjäna honom så länge han levde.
22 För försörjningen i palatset behövdes dagligen 5.000 liter fint mjöl och dubbelt så mycket vanligt mjöl,
23 tio gödda oxar, tjugo valloxar och hundra får och getter, förutom hjort, gasell, dovhjort och fågel.
24 Salomos välde sträckte sig över alla riken väster om floden Eufrat, från Tifsa till Gasa, och landet hade fred.
25 Under hela Salomos livstid levde Juda och Israel i fred, och varje familj levde i trygghet med eget hus och trädgård.
26 Salomo ägde 4.000 vagnshästar och 12.000 ridhästar.
27 Varje månad försåg styresmannen över ett av de tolv distrikten Salomo och hans hov med mat,
28 och de ansvarade också för att hästarna fick sitt foder.
Salomo blir berömd för sin vishet
29 Gud gav Salomo stor vishet och mycket förstånd, och hans kunskap tycktes inte ha några gränser.
30 Han var visare än de visaste i Östern och Egypten.
31 Han var visare än esraiten Etan, och visare än någon av Mahols söner Heman, Kalkol och Darda. Ryktet om honom spred sig till länderna runt omkring.
32 Han kände till 3.000 ordspråk och 1.005 sånger.
33 Han kunde förklara växternas liv, alltifrån Libanons cedrar till den lilla isopen, som tränger fram i murarnas springor. Han undervisade om allt slags djur- och fågelliv, om kräldjur och vattendjur.
34 Kungar i många länder skickade sina sändebud till Salomo för att få råd av honom.
Förberedelser för tempelbygget
5 Kung Hiram från Tyrus hade alltid varit en stor beundrare av David. När han fick höra att Davids son Salomo hade blivit Israels nye kung, sände han ambassadörer att gratulera Salomo och framföra välgångsönskningar.
2-3 I sitt svar sa Salomo:På grund av krig och hot från alla sidor kunde min far inte bygga ett tempel åt Herren förrän alla fiender kuvats.
4 Men nu har Herren min Gud gett Israel fred och lugn vid alla gränser, och jag har inga fiender inne i landet.
5 Därför planerar jag nu att bygga ett tempel åt Herren, min Gud, precis som han sa till min far att jag skulle göra: 'Din son ska bli din efterträdare på tronen och bygga ett tempel åt mig.'
6 Nu ber jag dig att hjälpa mig med detta projekt. Skicka dina skickligaste yrkesmän till Libanon för att hugga ner cedrar åt mig. Jag ska skicka dit män som kan arbeta tillsammans med dem. Jag ska betala vilken lön du än begär, för som du vet finns det ingen i Israel som är lika skicklig att hugga timmer som sidonierna.
7 Hiram kände sig mycket nöjd med Salomos meddelande. Pris ske Gud, som gett David en sådan vis son till kung över Israels folk, sa han.
8 Han svarade Salomo: Jag har tagit emot ditt meddelande, och jag ska göra allt som du har bett mig beträffande timret. Jag kan förse dig med både cedrar och cypresser.
9 Mina män ska föra virket från Libanon ner till havet för att sedan flotta det utmed kusten och leverera det dit du vill ha det. Vad beträffar ersättningen så kan du betala med livsmedel till mitt hushåll.
10 Hiram skaffade alltså Salomo allt det virke av ceder och cypress som han önskade,
11 och som betalning sände Salomo till hans hushåll 2.000 ton vete och 400.000 liter ren olivolja. Leveransen av detta pågick under flera år.
12 Herren uppfyllde sitt löfte och gav Salomo vishet. Och Hiram och Salomo undertecknade ett fredsavtal med varandra.
13 Salomo inkallade 30.000 arbetare från hela Israel till arbetet i Libanon.
14 Salomo lät dem arbeta i skift om 10.000 man, en månad i Libanon och två månader hemma. Adoniram övervakade arbetet.
15 Salomo hade ytterligare 70.000 arbetare, som var med som bärare och hantlangare, och 80.000 stenhuggare.
16 Ett antal av 3.300 förmän övervakade och ledde arbetet.
17 Till templets grund bröt man stora stenblock av yppersta kvalité.
18 Salomos och Hirams skickliga hantverkare och män från Gebal högg timret och avpassade virket och stenblocken för tempelbygget.
Salomo börjar bygga templet
6 Det var på våren under Salomos fjärde regeringsår och i den andra månaden, 480 år efter det att Israels folk lämnat slaveriet i Egypten, som Salomo började bygga templet.
2 Templet var tjugosju meter långt, nio meter brett och tretton och en halv meter högt.
3 Utmed hela framsidan av templet fanns en portal, bredare än själva templet och fyra och en halv meter djup.
4 Det fanns smala, djupt liggande fönster på templet.
5 Runt den stora salens väggar och det allra heligaste byggdes ett ramverk i tre våningar som avdelades i kamrar.
6 Den nedersta våningen var två och en halv meter bred, den mellersta tre och den övre tre och en halv meter bred. Rummen var förenade med tempelmurarna genom bommar, som vilade på stockar som stack ut från muren. På så sätt behövde inte fästhål göras i själva muren.
7 Stenarna, som användes vid tempelbygget, hade huggits färdiga redan vid stenbrottet, och därför kunde hela byggnaden uppföras utan ljudet från hammare, yxa eller andra verktyg.
8 Dörren till sidorummens bottenvåning fanns på templets södra sida. En trappa ledde upp till andra våningen och vidare till den tredje.
9 När templet var rest lade man på ett tak av bjälkar och klädde alltsammans med paneler av cederträ.
10 Sidokamrarna runt om templets väggar var fästa vid byggnaden med cederbjälkar. Varje våning var två och en halv meter hög.
11-12 Herren sa sedan till Salomo: Om du gör som jag har sagt och följer alla mina befallningar och instruktioner, så ska jag göra vad jag lovade din far David
13 och bo bland Israels folk och aldrig överge dem.
14 Slutligen blev templet färdigt under Salomos personliga överinseende.
15 Hela insidan, från golv till tak, hade paneler av cederträ, och golven var lagda med brädor av cypressträ.
16 Det innersta rummet, som var nio meter långt, det allraheligaste, hade också panel från golv till tak av cederträ.
17 Det stora rummets längd var arton meter.
18 Panelerna på templets insida var överallt dekorerade med utsirningar i form av rosenknoppar och blommor. Allt var täckt av träpaneler så att man inte någonstans såg stenväggarna.
19 I det inre rummet ställdes Herrens förbundsark.
20 Detta inre rum var nio meter långt, nio meter brett och nio meter högt. Dess väggar och tak var belagda med rent guld, liksom altaret av cederträ.
21-22 Hela templets interiör belades med rent guld, även det större rummet, det heliga, och Salomo lät göra guldkedjor som sattes för ingången till det allra heligaste.
23-28 Därinne placerade Salomo också två keruber, änglar av olivträ, var och en fem meter hög. De stod så att deras utbredda vingar tillsammans räckte från vägg till vägg när de berörde varandra i rummets mitt. Varje vinge var ungefär två och en halv meter lång, och varje ängel mätte alltså fem meter från den ena vingspetsen till den andra. De båda änglarna var exakt lika och överdragna med guld.
29 Reliefbilder av änglar, palmträd och olika slags blommor var utskurna i väggarna i templets båda rum, och
30 golven i båda rummen var belagda med guld.
31 Dörrarna till det inre rummet var av olivträ och femkantiga.
32 De var smyckade med utsirade keruber, palmträd och blommor, allt överdraget med guld.
33 På samma sätt gjorde han fyrkantiga dörrkarmar av olivträ till det större rummet.
34 Det fanns också två vikdörrar av cypressträ försedda med gångjärn.
35 Änglar, palmträd och blommor var utsirade på alla dörrar, och de var belagda med hamrat guld.
36 Muren till den inre förgården hade tre lager av huggna stenar och ett lager av huggna bjälkar av cederträ.
37 Grunden till templet lades i den andra månaden på året under Salomos fjärde regeringsår.
38 Hela byggnaden var färdig in i minsta detalj i den åttonde månaden under Salomos elfte regeringsår. Det tog alltså sju år att bygga templet.
Salomo bygger sitt palats
7 Sedan byggde Salomo sitt eget palats, som det däremot tog tretton år att färdigställa.
2 Ett av rummen i palatset kallades Libanonskogens sal. Det var mycket stort, fyrtiosex meter långt, tjugotre meter brett och tretton och en halv meter högt. De stora takbjälkarna av cederträ vilade på fyra rader av cederpelare,
3-4 fyrtiofem bjälkar, femton i varje rad. Fönster var placerade mitt emot varandra i rader om tre.
5 Alla dörröppningar var fyrkantiga, och i den främre delen fanns tre dörrar i varje grupp, mitt emot varandra.
6 Ett annat rum kallades Pelarhallen. Den var tjugotvå meter lång och tretton och en halv meter bred och hade ett förrum med en baldakin som hölls uppe av pelare.
7 Där fanns också tronrummet, eller domsalen, där Salomo satt när han utövade sitt ämbete att döma folket. Det hade panel av cederträ från golv till tak.
8 Rummen som han själv skulle bo i längre in i byggnaden var av liknande utseende. Han byggde också ett palats i samma stil åt Faraos dotter, som var en av hans hustrur.
9 Alla dessa byggnader uppfördes av stora stenblock av dyrbar sten, som huggits ut efter mått.
10 Grundstenarna var tre till fyra meter långa.
11 Stenarna i murarna var också uthuggna efter mått, och över dem låg bommar av cederträ,
12 precis som på den inre förgårdsmuren vid templet och palatsets förhus.
Templets utrustning
13-14 Salomo lät sända bud efter Hiram från Tyrus, känd som en skicklig och begåvad konstnär, och han kom nu för att utföra alla kung Salomos arbeten som skulle göras i koppar. Han var son till en änka av Naftalis stam och en kopparsmed från Tyrus.
15 Hiram tillverkade två pelare av koppar, var och en åtta meter hög och med en omkrets av cirka fem meter.
16-22 På varje pelare gjorde han ett liljeformat kapitäl av gjuten koppar, två och en halv meter högt och två meter brett. Varje kapitäl var dekorerat med sju kedjor i form av hängprydnader och fyrahundra granatäpplen i två rader. Hiram ställde dessa pelare vid templets ingång. Den södra kallades Jakin och den norra Boas.
23 Sedan gjorde Hiram ett väldigt kopparfat, två och en halv meter högt, fem meter i diameter och femton meter i omkrets.
24 Runt dess kant fanns två rader av utsirningar med tre till sex centimeters mellanrum utmed hela fatet.
25 Det vilade på tolv oxar av koppar, tre vända mot norr, tre mot väster, tre mot söder och tre mot öster.
26 Fatets sidor var sju och en halv centimeter tjocka, och kanten var formad som kanten på en bägare. Fatet rymde 40.000 liter.
27-30 Därefter gjorde han tio flyttbara bäckenställ. De var ungefär två meter i fyrkant och en och en halv meter höga. Deras sidoplåtar var dekorerade med lejon, oxar och änglar. Under och över lejonen och oxarna fanns utsirade blomsterkransar. Vart och ett av dessa ställ hade fyra hjul av koppar med axlar av koppar.
31 Överst på varje ställ fanns en rund behållare, en halv meter hög. Dess mitt var skålformig, sjuttiofem centimeter djup, och utsidan var dekorerad med blomsterkransar.
32 Ställen hade fyra hjul, som satt under sidoplåtarna på hjulaxlar fästade i ställets hörn. Hjulen var sextiosex centimeter höga
33 och gjorda som vagnshjul, i alla delar gjutna i brons, axlar, ekrar, hjulringar och hjulnav.
34 I varje hörn fanns ett handtag, gjort i ett stycke med stället i övrigt.
35 Överst på varje ställ fanns en rund kant, tjugotvå centimeter hög, och hållare.
36 Keruber, lejon och palmträd omgivna av blomsterkransar var ingraverade på hållarnas ytor, där det fanns utrymme.
37 Alla tio ställen var gjutna exakt lika i samma form.
38 Till detta gjorde han tio fat av koppar som placerades på ställen. Varje fat var två meter i diameter och rymde 800 liter vatten.
39 Fem av ställen placerades i rummets södra del och fem i den norra. Det stora fatet stod i det hörn av templet som låg mot sydost.
40 Hiram gjorde dessutom öskar och skålar, och han slutförde allt det arbete med Herrens tempel som Salomo hade gett honom i uppdrag att göra.
41-46 Här följer en förteckning över de saker som Hiram tillverkade:Två pelare,ett kapitäl ovanpå varje pelare,nät som utsmyckning till de båda kapitälen,fyrahundra granatäpplen i två rader på nätet, för att täcka de båda kapitälen,tio rörliga ställ med tio fat, ett stort fat med tolv oxar som fot,kärl, skovlar och skålar.Allt detta tillverkades av polerad koppar och göts på Jordanslätten mellan Suckot och Saretan.
47 Den totala vikten av allt detta är obekant, för det var alldeles för mycket att kunna vägas.
48 Alla andra föremål som skulle finnas i templet gjordes av rent guld. Detta gällde alltså altaret, bordet för skådebröden,
49 ljusstakarna (fem på högra sidan och fem på vänstra och framför det allraheligaste), blommorna, lamporna, tängerna,
50 faten, knivarna, skålarna, fyrfaten, gångjärnen till dörrarna in till det allraheligaste och till templets huvudingång. Allt detta gjordes alltså av rent guld.
51 När templet slutligen var färdigt, tog Salomo silvret, guldet och alla de kärl som hans far David hade invigt för detta ändamål och lade dem i templets skattkammare.
Arken flyttas till templet
8 Därefter sammankallade Salomo alla Israels ledare till Jerusalem, huvudmännen för stammarna och släkterna, för att de skulle få vara med när förbundets ark flyttades från tabernaklet i Sion, Davids stad, till templet.
2 Denna högtid ägde rum under nymånadsfesten i den sjunde månaden.
3-4 Prästerna bar då arken till templet tillsammans med alla de heliga kärl som förut hade funnits i tabernaklet,
5 och kung Salomo och folket samlades framför arken och offrade ett oräkneligt antal får och småboskap.
6 Sedan förde prästerna in förbundsarken till husets inre rum, det allraheligaste, och ställde den under kerubernas vingar.
7 Kerubernas vingar överskuggade arken och dess bärstänger.
8 Stängerna var så långa att de syntes från det angränsande rummet, men inte från yttre förgården, och de finns fortfarande på plats.
9 I arken fanns då bara de båda stentavlor som Mose lade där när Herren ingick förbund med Israels folk på Sinai efter uttåget ur Egypten.
10 När prästerna gick ut från det inre av helgedomen, fylldes hela templet av ett stort moln.
11 Prästerna kunde inte fullgöra sin tjänst, därför att Herrens härlighet uppfyllde hela huset!
12-13 Då sa Salomo:Herren har sagt att han bor i ett tätt moln.Men nu Herre, har jag byggt ett hus åt dig på jorden,en plats där du alltid kan bo.
14 Sedan vände han sig mot folket och välsignade dem och sa:
15 Välsignad vare Herren, Israels Gud, som i dag har gjort vad han lovade min far David
16 när han sa: 'Sedan den dag då jag förde mitt folk ut ur Egypten har jag inte utsett någon plats för templet, men jag har valt en man att vara folkets ledare.'
17 Den mannen var min far, kung David. Han ville bygga ett tempel åt Herren, Israels Gud,
18 men Herren lät honom inte göra det. 'Jag är glad att du vill det
19 'Men det är din son som ska bygga mitt tempel.'
20 Och nu har Herren gjort vad han lovat, för jag har efterträtt min far som kung i Israel, och nu har detta tempel blivit byggt åt Herren, Israels Gud.
21 Jag har gjort i ordning en plats i templet för arken, som innehåller det förbund som Herren ingick med våra förfäder när han förde dem ut ur Egyptens land.
Salomo inviger templet
22-23 Och inför hela folket stod sedan Salomo framför Herrens altare med sina händer upplyfta mot himlen och sa: Herre, Israels Gud, det finns inte en sådan Gud som du, vare sig i himlen eller på jorden, för du är kärleksfull och barmhärtig, och du håller dina löften till ditt folk när de helhjärtat gör din vilja.
24 I dag har du uppfyllt ditt löfte till min far kung David, din tjänare.
25 Och nu, Herre, Israels Gud, uppfyll ditt andra löfte till honom, det löftet att om hans ättlingar följer dina vägar och gör din vilja, som David gjorde, så ska någon av hans ättlingar alltid sitta på Israels tron!
26 Ja, Israels Gud, uppfyll också detta löfte!
27 Men är det då möjligt, att Gud skulle kunna bo på jorden? Inte ens himlen och himlarnas himmel kan rymma dig, så mycket mindre då templet som jag har byggt!
28 Herre, min Gud, lyssna ändå till mig och svara på min bön:
29 Vaka över ditt tempel dag och natt, över den plats där ditt namn ska vara och där du ska bo, så att du hör mitt rop när jag vänder mig mot templet för att be, vare sig det är dag eller natt!
30 Lyssna till alla de böner Israels folk sänder upp, när de står vända mot den här platsen. Ja, hör oss från din plats i himlen. Hör oss och förlåt oss!
31 Om en man är anklagad för att ha gjort något ont och av det skälet står här inför ditt altare och intygar att han inte gjort det som han anklagas för,
32 lyssna då till honom i himlen och gör det som är rätt. Avgör om han är skyldig eller inte.
33-34 När ditt folk syndar och deras fiender besegrar dem, lyssna då på ditt folk och förlåt dem, om de på nytt vänder sig till dig och bekänner att du är deras Gud. Led dem tillbaka till det land du gav deras förfäder!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica