^23 (A) Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och därefter, när han kommer, de som tillhör honom.

⁴² Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. ^43 (A) Det som blir sått i ringhet uppstår i härlighet. Det som blir sått i svaghet uppstår i kraft. ⁴⁴ Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Finns det en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp. ^45 (B) Så står det också skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam^[a] blev en livgivande ande.^[b]

⁴⁶ Men det första var inte det andliga, utan det jordiska. Därefter kom det andliga. ^47 (C) Den första människan kom från jorden, av jord. Den andra människan kom från himlen. ⁴⁸ Så som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och så som den himmelska människan är, så är också de himmelska. ^49 (D) Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, ska vi också bära den himmelska människans bild.

^50 (E) Men det säger jag, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga. ^51 (F) Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, ^52 (G) i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. ^53 (H) Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. ⁵⁴ Men när det förgängliga är klätt i oförgänglighet och det dödliga klätts i odödlighet, då uppfylls det ord som står skrivet: Döden är uppslukad i seger.^{[c] 55} Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?^[d]