1 Kings 3
International Standard Version
Solomon Prays for Wisdom(A)
3 Later, Solomon intermarried with the family of[a] Pharaoh, the king of Egypt by taking his daughter and bringing her to the City of David to live until he had completed building his own palace, the Lord’s Temple, and the wall around Jerusalem. 2 The people were sacrificing at various high places because the Temple had not yet been built and dedicated to[b] the Lord.
3 Solomon loved the Lord, and lived according to the statutes that his father David obeyed, except that he sacrificed and burned offerings at the high places. 4 The king used to go to Gibeon to sacrifice, since there was a famous high place there, where Solomon once offered 1,000 burnt offerings on that altar. 5 The Lord appeared to Solomon one night in a dream and told him, “Ask me for whatever you want and I’ll give it to you.”
6 So Solomon said:
“You have demonstrated abundant gracious love to your servant David, my father, as he lived in your presence truthfully, righteously, and uprightly in his heart. In addition, you have kept on showing this abundant gracious love by giving him a son to sit on his throne today. 7 Now, Lord my God, you have set me as king to replace my father David, but I’m still young. I don’t have any leadership skills.[c] 8 Your servant lives in the midst of your people that you have chosen, a great people that is too numerous to be counted. 9 So give your servant an understanding mind to govern your people, so I can discern between good and evil. Otherwise, how will I be able to govern this great people of yours?”
10 The Lord was pleased that Solomon had asked for this, 11 so God told him:
“Because you asked for this, and you didn’t ask for a long life for yourself, and you didn’t ask for the lives of your enemies, but instead you’ve asked for discernment so you can understand how to govern, 12 look how I’m going to do precisely what you asked. I’m giving you a wise and discerning mind, so that there will have been no one like you before you and no one will arise after you like you. 13 I’m also giving you what you haven’t requested: both riches and honor, so that no other king will be comparable to you during your lifetime. 14 If you will live life my way, keeping my statutes and my commands, just like your father David did, I’ll also increase the length of your life.”
15 Then Solomon woke up and realized that he had dreamed a dream. Then he went back to Jerusalem, stood before the ark of the Lord’s covenant, offered burnt offerings and peace offerings, and threw a party for all of his servants.
Solomon’s Wisdom is Tested
16 Right about then, two prostitutes approached the king and requested an audience with him. 17 One woman said, “Your majesty, this woman and I live in the same house. I gave birth to a child while she was in the house. 18 Three days later, this woman also gave birth. We lived alone there. There was nobody else with us in the house. It was just the two of us. 19 This woman’s son died overnight because she laid on top of him. 20 She got up in the middle of the night, took my son from me while your servant was asleep, and laid him to her breast after laying her dead son next to me. 21 The next morning, I got up to nurse my son, and he was dead. But when I examined him carefully in the light of day, he turned out not to be my son whom I had borne!”
22 “Not so,” claimed the other woman. “The living child is my son, and the dead one is yours.”
But the first woman said, “Not so! The dead child is your son and the living one is my son.” This is what they testified before the king.
23 The king said, “One of them claims, ‘This living son is mine, and your son is the dead one’ and the other claims ‘No. Your son is the dead one and my son is the living one.’ 24 “Somebody get me a sword.” So they brought a sword to the king. 25 “Divide the living child in two!” he ordered. “Give half to the one and half to the other.”
26 The woman whose child was still alive cried out to the king, because her heart yearned for her son. “Oh no, your majesty!” she said. “Give her the living child. Please don’t kill him.”
But the other woman said, “Cut him in half! That way, he’ll belong to neither one of us.”
27 The king announced his decision: “Give the living child to the first woman. Don’t kill him. She is his mother.” 28 When this decision that the king had handed down was announced, everybody in Israel was amazed at[d] the king, because they all saw that God’s wisdom was in him, enabling him to administer justice.
Footnotes
- 1 Kings 3:1 Lit. The Heb. lacks the family of
- 1 Kings 3:2 Lit. built for the name of
- 1 Kings 3:7 Lit. I’m only a youth and don’t know how to come and go
- 1 Kings 3:28 Lit. Israel feared
1 Kungaboken 3
Svenska Folkbibeln 2015
Salomo ber om vishet
3 (A) Genom giftermål blev Salomo släkt med farao[a], kungen av Egypten. Han tog faraos dotter till hustru och förde henne in i Davids stad. Där fick hon bo tills han byggt färdigt sitt hus liksom Herrens hus och muren runt Jerusalem. 2 (B) Men folket offrade på höjderna, eftersom det fortfarande inte hade byggts något hus åt Herrens namn. 3 Salomo älskade Herren och följde sin far Davids stadgar, utom det att han offrade på höjderna[b] och tände rökelse där.
4 (C) Kungen begav sig till Gibeon[c] för att offra. Det var den förnämsta offerhöjden, och Salomo offrade tusen brännoffer på altaret där. 5 (D) I Gibeon visade sig Herren för Salomo i en dröm om natten. Gud sade: ”Be mig om det du vill att jag ska ge dig.”
6 (E) Salomo svarade: ”Du har visat stor nåd mot din tjänare David, min far, därför att han vandrade inför dig i sanning och rättfärdighet och med ärligt hjärta mot dig. Du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son som sitter på hans tron, så som det är i dag. 7 Herre min Gud, nu har du gjort din tjänare till kung efter min far David. Men jag är bara en ung man, jag vet varken ut eller in[d]. 8 (F) Din tjänare är här bland ditt folk som du har utvalt, ett folk så stort och talrikt att det inte kan räknas på grund av sin mängd. 9 Ge din tjänare ett lyhört hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. Vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?”
10 Det gladde Herren att Salomo bad om detta. 11 Gud sade till honom: ”Eftersom du har bett om detta och inte bett om långt liv, rikedom eller dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt, 12 (G) därför vill jag göra som du önskar och ge dig ett så vist och förståndigt hjärta att ingen som du har funnits före dig och inte heller ska komma efter dig.
13 (H) Dessutom ger jag dig vad du inte har bett om, nämligen både rikedom och ära, så att ingen kung i alla dina dagar ska vara din like.[e] 14 (I) Om du går på mina vägar och håller fast vid mina stadgar och bud, så som din far David gjorde, då ska jag ge dig ett långt liv.”
15 Då vaknade Salomo och såg: det var en dröm. När han kom till Jerusalem, trädde han fram inför Herrens förbundsark och bar fram brännoffer och gemenskapsoffer. Sedan ordnade han en fest för alla sina tjänare.
Salomos vishet som domare
16 Vid den tiden kom två prostituerade till kungen och trädde fram inför honom. 17 Den ena kvinnan sade: ”Hör på mig, herre. Jag och den här kvinnan bor i samma hus och jag födde barn där i huset hos henne. 18 Tredje dagen efter det att jag fött mitt barn födde den här kvinnan också ett barn. Vi var tillsammans och ingen annan var hos oss i huset, det var bara vi två. 19 En natt dog den här kvinnans son, för hon hade legat på honom. 20 Då gick hon upp mitt i natten och tog min son från min sida, medan din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn. Men sin döde son lade hon i min famn. 21 Jag steg upp på morgonen för att amma min son, och då var han död. Men när jag på morgonen såg närmare efter, då var det inte min son som jag hade fött.”
22 Då sade den andra kvinnan: ”Nej! Min son lever och din son är död.” Men den första kvinnan svarade: ”Nej, din son är död medan min son lever.” Så grälade de inför kungen.
23 Kungen sade: ”Den ena säger: Det här är min son som lever, och din son är död. Den andra säger: Nej, din son är död och min son lever.” 24 Sedan sade kungen: ”Ge mig ett svärd.” När man kom med svärdet till kungen, 25 sade han: ”Hugg itu det levande barnet och ge den ena hälften åt den ena kvinnan och den andra hälften åt den andra.”
26 (J) Den kvinna som var mor till barnet som levde sade då till kungen, för hennes hjärta brann av kärlek till sonen: ”Min herre, ge henne barnet som lever, döda det inte!” Men den andra sade: ”Det ska varken vara mitt eller ditt. Hugg ni!”
27 Då tog kungen till orda och sade: ”Ge henne det levande barnet. Döda det inte. Hon är barnets mor.” 28 När hela Israel fick höra talas om domen som kungen hade fällt häpnade de över kungen, för de såg att Guds vishet fanns i honom så att han kunde skipa rätt.
Footnotes
- 3:1 farao Troligen Siamun (ca 986-967 f Kr), en relativt svag farao som behövde Salomos hjälp mot filisteerna mellan Egypten och Israel (jfr 9:16). En allians beseglades ofta med ett giftermål.
- 3:3 offrade på höjderna Alltså inte enligt budet i 5 Mos 12:5, att offra vid Guds helgedom.
- 3:4 Gibeon Större stad (Jos 10:2) ca 1 mil nordväst om Jerusalem. Här stod uppenbarelsetältet och kopparaltaret från Moses tid (2 Krön 1:3f).
- 3:7 ut eller in Annan översättning: ”hur man är ledare eller anförare”.
- 3:13 ingen kung ska vara din like Salomo skrev sedan den messianska kungapsalmen Ps 72.
Copyright © 1995-2014 by ISV Foundation. ALL RIGHTS RESERVED INTERNATIONALLY. Used by permission of Davidson Press, LLC.

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation