²⁰ Och han ropade till Herren och sade: ”Herre min Gud, skulle du göra så illa mot denna änka som jag bor hos, att hennes son dör?”

^21 (A) Därefter sträckte han sig ut över pojken tre gånger och ropade till Herren och sade: ”Herre min Gud, låt den här pojkens själ komma tillbaka in i honom.”

⁴² Då reste sig Ahab upp för att äta och dricka. Men Elia steg upp på Karmels topp och böjde sig ner mot marken med ansiktet mellan knäna.

⁴⁴ När han kom dit sjunde gången, sade han: ”Se, ett litet moln som en manshand^[a] stiger upp ur havet.”

Då sade han: ”Gå och säg till Ahab: Spänn för och far ner, så att inte regnet håller dig kvar.”

^17 (A) Elia var en människa med samma natur som vi^[a]. Han bad en bön att det inte skulle regna, och då regnade det inte över landet under tre år och sex månader.

^18 (A) Sedan bad han igen, och då gav himlen regn och jorden bar sin gröda.