1 Kungaboken 13
Svenska Folkbibeln
Gudsmannen från Juda
13 På Herrens befallning kom en gudsman från Juda till Betel, just när Jerobeam stod vid altaret för att tända offereld. 2 På Herrens befallning ropade mannen mot altaret och sade: "Altare! Altare! Så säger Herren: Se, åt Davids hus skall det födas en son vid namn Josia. På dig skall han slakta offerhöjdsprästerna som tänder offereld på dig, och människoben skall man då bränna upp på dig." 3 På samma gång angav han ett tecken genom att säga: "Detta är tecknet på att det är Herren som har talat: Se, altaret skall rämna, och askan på det spillas ut."
4 När kung Jerobeam hörde de ord som gudsmannen ropade mot altaret i Betel, räckte han ut sin hand från altaret och sade: "Grip honom!" Men handen som han hade räckt ut mot honom blev förlamad, och han kunde inte dra den tillbaka till sig igen. 5 Och altaret rämnade, och askan på altaret spilldes ut. Det var det tecken som gudsmannen på Herrens befallning hade angivit. 6 Då sade kungen till gudsmannen: "Ropa till Herren, din Gud, och bed för mig, så att jag kan dra tillbaka min hand igen." Gudsmannen ropade till Herren. Kungen kunde då dra tillbaka sin hand igen, och den var likadan som förut. 7 Då sade kungen till gudsmannen: "Kom med mig hem och styrk dig. Sedan skall jag ge dig en gåva." 8 Men gudsmannen svarade kungen: "Om du så ger mig hälften av vad som finns i ditt hus, kommer jag inte med dig. Här på platsen vill jag varken äta eller dricka. 9 Ty så har Herren befallt mig genom sitt ord och sagt: Du skall varken äta eller dricka och inte heller vända tillbaka samma väg du har gått hit." 10 Och han tog en annan väg tillbaka än den han hade kommit till Betel.
Den gamle profeten i Betel
11 I Betel bodde en gammal profet. En av hans söner berättade för honom allt vad gudsmannen den dagen hade gjort i Betel och vad han hade talat till kungen. När de hade berättat detta för sin far, 12 frågade han dem: "Vilken väg gick han?" Hans söner hade sett vilken väg gudsmannen hade gått, han som hade kommit från Juda. 13 Då sade han till sina söner: "Sadla åsnan åt mig." När de hade sadlat åsnan åt honom satt han upp på den 14 och begav sig av efter gudsmannen och fann honom sittande under en terebint, och han frågade honom: "Är du den gudsman som kommit från Juda?" "Ja", svarade han. 15 Då sade han till honom: "Kom med mig hem och ät med mig." 16 Men han svarade: "Jag kan inte vända tillbaka och följa med dig, och jag vill inte äta eller dricka med dig här på platsen. 17 Ty genom sitt ord har Herren sagt till mig: Du skall varken äta eller dricka där. Du skall inte heller gå tillbaka samma väg som du har gått dit." 18 Han sade till honom: "Jag är också profet som du, och en ängel har talat till mig på Herrens befallning och sagt: För honom tillbaka med dig hem och ge honom bröd att äta och vatten att dricka." Men han ljög för honom.
19 Då vände han tillbaka med honom och åt och drack i hans hus. 20 Men medan de satt till bords, kom Herrens ord till profeten som hade fört honom tillbaka. 21 Han ropade till gudsmannen som hade kommit från Juda: "Så säger Herren: Därför att du har varit upprorisk mot Herrens ord och inte lytt den befallning som Herren, din Gud, har givit dig, 22 utan vänt tillbaka och ätit och druckit på den plats där han hade förbjudit dig att äta och dricka, därför skall din döda kropp inte komma i dina fäders grav."
23 Sedan han hade ätit och druckit, sadlade den gamle mannen åsnan åt profeten, som han hade fört tillbaka. 24 Denne begav sig av, men på vägen kom ett lejon emot honom och dödade honom. Hans döda kropp låg utsträckt på vägen, medan åsnan stod bredvid den. Även lejonet stod bredvid den döda kroppen. 25 När folk som gick förbi såg den döda kroppen ligga utsträckt på vägen och såg lejonet som stod bredvid den döda kroppen, gick de in i staden, där den gamle profeten bodde, och berättade det.
26 När profeten, som hade fört honom tillbaka från hans väg, hörde det, sade han: "Det är gudsmannen, han som var upprorisk mot Herrens ord. Därför har Herren gett honom i lejonets våld, och det har rivit honom och dödat honom enligt det ord som Herren talat till honom." 27 Därefter sade han till sina söner att de skulle sadla åsnan åt honom. Och de sadlade den. 28 Så begav han sig av och fann den döda kroppen ligga utsträckt på vägen och åsnan och lejonet stå bredvid. Lejonet hade inte ätit av den döda kroppen och inte heller rivit åsnan. 29 Då tog profeten upp gudsmannens döda kropp och lade den på åsnan och förde den tillbaka. Den gamle profeten gick in i staden för att hålla dödsklagan och begrava honom. 30 Han lade hans döda kropp i sin egen grav. De höll dödsklagan efter honom och ropade: "Ack ve, min broder!" 31 Då han hade begravt honom, sade han till sina söner: "När jag dör, begrav mig då i den grav där gudsmannen ligger och lägg mina ben vid sidan av hans ben. 32 Ty helt säkert skall det ord gå i fullbordan som han på Herrens befallning ropade mot altaret i Betel och mot alla offerhöjdshus i Samariens städer."
33 Inte heller därefter vände Jerobeam om från sin onda väg, utan gjorde åter alla slags män ur folket till offerhöjdspräster. Alla som ville helgade han till att bli offerhöjdspräster. 34 På detta sätt blev han orsak till synd för Jerobeams hus så att det blev utplånat och utrotat från jorden.
1 Kings 13
English Standard Version
A Man of God Confronts Jeroboam
13 And behold, (A)a man of God came out of Judah by the word of the Lord to Bethel. Jeroboam was standing by the altar (B)to make offerings. 2 (C)And the man cried against the altar by the word of the Lord and said, “O altar, altar, thus says the Lord: ‘Behold, a son shall be born to the house of David, (D)Josiah by name, and he shall sacrifice on you the priests of the high places who make offerings on you, and human bones shall be burned on you.’” 3 And he gave (E)a sign the same day, saying, “This is the sign that the Lord has spoken: ‘Behold, the altar shall be torn down, and the ashes that are on it shall be poured out.’” 4 And when the king heard the saying of the man of God, which he cried against the altar at Bethel, Jeroboam stretched out his hand from the altar, saying, “Seize him.” And his hand, which he stretched out against him, dried up, so that he could not draw it back to himself. 5 The altar also was torn down, and the ashes poured out from the altar, according to the sign that the man of God had given by the word of the Lord. 6 And the king said to the man of God, (F)“Entreat now the favor of the Lord your God, and pray for me, that my hand may be restored to me.” And the man of God entreated the Lord, and the king's hand was restored to him and became as it was before. 7 And the king said to the man of God, “Come home with me, and refresh yourself, and (G)I will give you a reward.” 8 And the man of God said to the king, (H)“If you give me half your house, (I)I will not go in with you. And I will not eat bread or drink water in this place, 9 for so was it commanded me by the word of the Lord, saying, ‘You shall neither eat bread nor drink water nor return by the way that you came.’” 10 So he went another way and did not return by the way that he came to Bethel.
The Prophet's Disobedience
11 Now (J)an old prophet lived in Bethel. And his sons[a] came and told him all that the man of God had done that day in Bethel. They also told to their father the words that he had spoken to the king. 12 And their father said to them, “Which way did he go?” And his sons showed him the way that the man of God who came from Judah had gone. 13 And he said to his sons, “Saddle the donkey for me.” So they saddled the donkey for him and he mounted it. 14 And he went after the man of God and found him sitting under an oak. And he said to him, “Are you the man of God who came from Judah?” And he said, “I am.” 15 Then he said to him, “Come home with me and eat bread.” 16 And he said, (K)“I may not return with you, or go in with you, neither will I eat bread nor drink water with you in this place, 17 for it was said to me (L)by the word of the Lord, ‘You shall neither eat bread nor drink water there, nor return by the way that you came.’” 18 And he said to him, “I also am a prophet as you are, and an angel spoke to me by the word of the Lord, saying, ‘Bring him back with you into your house that he may eat bread and drink water.’” But he lied to him. 19 So he went back with him and ate bread in his house and drank water.
20 And as they sat at the table, the word of the Lord came to the prophet who had brought him back. 21 And he cried to the man of God who came from Judah, “Thus says the Lord, ‘Because you have disobeyed the word of the Lord and have not kept the command that the Lord your God commanded you, 22 but have come back and have eaten bread and drunk water in the place of which he said to you, “Eat no bread and drink no water,” your body shall not come to the tomb of your fathers.’” 23 And after he had eaten bread and drunk, he saddled the donkey for the prophet whom he had brought back. 24 And as he went away (M)a lion met him on the road and killed him. And his body was thrown in the road, and the donkey stood beside it; the lion also stood beside the body. 25 And behold, men passed by and saw the body thrown in the road and the lion standing by the body. And they came and told it in the city where (N)the old prophet lived.
26 And when the prophet who had brought him back from the way heard of it, he said, “It is the man of God who disobeyed the word of the Lord; therefore the Lord has given him to the lion, which has torn him and killed him, according to the word that the Lord spoke to him.” 27 And he said to his sons, “Saddle the donkey for me.” And they saddled it. 28 And he went and found his body thrown in the road, and the donkey and the lion standing beside the body. The lion had not eaten the body or torn the donkey. 29 And the prophet took up the body of the man of God and laid it on the donkey and brought it back to the city[b] to mourn and to bury him. 30 And he laid the body in his own grave. And they mourned over him, saying, (O)“Alas, my brother!” 31 And after he had buried him, he said to his sons, “When I die, bury me in the grave in which the man of God is buried; (P)lay my bones beside his bones. 32 (Q)For the saying that he called out by the word of the Lord against the altar in Bethel and against (R)all the houses of the high places that are in the cities of (S)Samaria shall surely come to pass.”
33 After this thing Jeroboam did not turn from his evil way, but made priests for the high places again from among all the people. Any who would, he ordained to be priests of the high places. 34 (T)And this thing became sin to the house of Jeroboam, (U)so as to cut it off and to destroy it from the face of the earth.
Footnotes
- 1 Kings 13:11 Septuagint, Syriac, Vulgate; Hebrew son
- 1 Kings 13:29 Septuagint; Hebrew he came to the city of the old prophet
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®), © 2001 by Crossway, a publishing ministry of Good News Publishers. ESV Text Edition: 2025.
