1 Kings 1
King James Version
1 Now king David was old and stricken in years; and they covered him with clothes, but he gat no heat.
2 Wherefore his servants said unto him, Let there be sought for my lord the king a young virgin: and let her stand before the king, and let her cherish him, and let her lie in thy bosom, that my lord the king may get heat.
3 So they sought for a fair damsel throughout all the coasts of Israel, and found Abishag a Shunammite, and brought her to the king.
4 And the damsel was very fair, and cherished the king, and ministered to him: but the king knew her not.
5 Then Adonijah the son of Haggith exalted himself, saying, I will be king: and he prepared him chariots and horsemen, and fifty men to run before him.
6 And his father had not displeased him at any time in saying, Why hast thou done so? and he also was a very goodly man; and his mother bare him after Absalom.
7 And he conferred with Joab the son of Zeruiah, and with Abiathar the priest: and they following Adonijah helped him.
8 But Zadok the priest, and Benaiah the son of Jehoiada, and Nathan the prophet, and Shimei, and Rei, and the mighty men which belonged to David, were not with Adonijah.
9 And Adonijah slew sheep and oxen and fat cattle by the stone of Zoheleth, which is by Enrogel, and called all his brethren the king's sons, and all the men of Judah the king's servants:
10 But Nathan the prophet, and Benaiah, and the mighty men, and Solomon his brother, he called not.
11 Wherefore Nathan spake unto Bathsheba the mother of Solomon, saying, Hast thou not heard that Adonijah the son of Haggith doth reign, and David our lord knoweth it not?
12 Now therefore come, let me, I pray thee, give thee counsel, that thou mayest save thine own life, and the life of thy son Solomon.
13 Go and get thee in unto king David, and say unto him, Didst not thou, my lord, O king, swear unto thine handmaid, saying, Assuredly Solomon thy son shall reign after me, and he shall sit upon my throne? why then doth Adonijah reign?
14 Behold, while thou yet talkest there with the king, I also will come in after thee, and confirm thy words.
15 And Bathsheba went in unto the king into the chamber: and the king was very old; and Abishag the Shunammite ministered unto the king.
16 And Bathsheba bowed, and did obeisance unto the king. And the king said, What wouldest thou?
17 And she said unto him, My lord, thou swarest by the Lord thy God unto thine handmaid, saying, Assuredly Solomon thy son shall reign after me, and he shall sit upon my throne.
18 And now, behold, Adonijah reigneth; and now, my lord the king, thou knowest it not:
19 And he hath slain oxen and fat cattle and sheep in abundance, and hath called all the sons of the king, and Abiathar the priest, and Joab the captain of the host: but Solomon thy servant hath he not called.
20 And thou, my lord, O king, the eyes of all Israel are upon thee, that thou shouldest tell them who shall sit on the throne of my lord the king after him.
21 Otherwise it shall come to pass, when my lord the king shall sleep with his fathers, that I and my son Solomon shall be counted offenders.
22 And, lo, while she yet talked with the king, Nathan the prophet also came in.
23 And they told the king, saying, Behold Nathan the prophet. And when he was come in before the king, he bowed himself before the king with his face to the ground.
24 And Nathan said, My lord, O king, hast thou said, Adonijah shall reign after me, and he shall sit upon my throne?
25 For he is gone down this day, and hath slain oxen and fat cattle and sheep in abundance, and hath called all the king's sons, and the captains of the host, and Abiathar the priest; and, behold, they eat and drink before him, and say, God save king Adonijah.
26 But me, even me thy servant, and Zadok the priest, and Benaiah the son of Jehoiada, and thy servant Solomon, hath he not called.
27 Is this thing done by my lord the king, and thou hast not shewed it unto thy servant, who should sit on the throne of my lord the king after him?
28 Then king David answered and said, Call me Bathsheba. And she came into the king's presence, and stood before the king.
29 And the king sware, and said, As the Lord liveth, that hath redeemed my soul out of all distress,
30 Even as I sware unto thee by the Lord God of Israel, saying, Assuredly Solomon thy son shall reign after me, and he shall sit upon my throne in my stead; even so will I certainly do this day.
31 Then Bathsheba bowed with her face to the earth, and did reverence to the king, and said, Let my lord king David live for ever.
32 And king David said, Call me Zadok the priest, and Nathan the prophet, and Benaiah the son of Jehoiada. And they came before the king.
33 The king also said unto them, Take with you the servants of your lord, and cause Solomon my son to ride upon mine own mule, and bring him down to Gihon:
34 And let Zadok the priest and Nathan the prophet anoint him there king over Israel: and blow ye with the trumpet, and say, God save king Solomon.
35 Then ye shall come up after him, that he may come and sit upon my throne; for he shall be king in my stead: and I have appointed him to be ruler over Israel and over Judah.
36 And Benaiah the son of Jehoiada answered the king, and said, Amen: the Lord God of my lord the king say so too.
37 As the Lord hath been with my lord the king, even so be he with Solomon, and make his throne greater than the throne of my lord king David.
38 So Zadok the priest, and Nathan the prophet, and Benaiah the son of Jehoiada, and the Cherethites, and the Pelethites, went down, and caused Solomon to ride upon king David's mule, and brought him to Gihon.
39 And Zadok the priest took an horn of oil out of the tabernacle, and anointed Solomon. And they blew the trumpet; and all the people said, God save king Solomon.
40 And all the people came up after him, and the people piped with pipes, and rejoiced with great joy, so that the earth rent with the sound of them.
41 And Adonijah and all the guests that were with him heard it as they had made an end of eating. And when Joab heard the sound of the trumpet, he said, Wherefore is this noise of the city being in an uproar?
42 And while he yet spake, behold, Jonathan the son of Abiathar the priest came; and Adonijah said unto him, Come in; for thou art a valiant man, and bringest good tidings.
43 And Jonathan answered and said to Adonijah, Verily our lord king David hath made Solomon king.
44 And the king hath sent with him Zadok the priest, and Nathan the prophet, and Benaiah the son of Jehoiada, and the Cherethites, and the Pelethites, and they have caused him to ride upon the king's mule:
45 And Zadok the priest and Nathan the prophet have anointed him king in Gihon: and they are come up from thence rejoicing, so that the city rang again. This is the noise that ye have heard.
46 And also Solomon sitteth on the throne of the kingdom.
47 And moreover the king's servants came to bless our lord king David, saying, God make the name of Solomon better than thy name, and make his throne greater than thy throne. And the king bowed himself upon the bed.
48 And also thus said the king, Blessed be the Lord God of Israel, which hath given one to sit on my throne this day, mine eyes even seeing it.
49 And all the guests that were with Adonijah were afraid, and rose up, and went every man his way.
50 And Adonijah feared because of Solomon, and arose, and went, and caught hold on the horns of the altar.
51 And it was told Solomon, saying, Behold, Adonijah feareth king Solomon: for, lo, he hath caught hold on the horns of the altar, saying, Let king Solomon swear unto me today that he will not slay his servant with the sword.
52 And Solomon said, If he will shew himself a worthy man, there shall not an hair of him fall to the earth: but if wickedness shall be found in him, he shall die.
53 So king Solomon sent, and they brought him down from the altar. And he came and bowed himself to king Solomon: and Solomon said unto him, Go to thine house.
1 Kungaboken 1
Svenska Folkbibeln 2015
Abishag hos kung David
1 Kung David var nu gammal och hade nått hög ålder. Trots att man lade täcken över honom kunde han inte hålla sig varm. 2 Därför sade hans tjänare till honom: ”Låt oss finna en ung kvinna åt min herre kungen, en jungfru som kan bli kungens tjänarinna och sköta om honom. Om hon får ligga i din famn så blir min herre kungen varm.”
3 De sökte över hela Israel efter en vacker ung kvinna, och de fann Abishag från Shunem[a] och förde henne till kungen. 4 Hon var mycket vacker. Hon skötte om kungen och betjänade honom, men kungen låg inte med[b] henne.
Adonia gör anspråk på tronen
5 (A) Adonia,[c] Haggits son, hade höga tankar om sig själv och sade: ”Det är jag som ska bli kung.” Han skaffade sig vagnar och ryttare och dessutom femtio man som sprang framför honom. 6 (B) Hans far hade aldrig velat såra honom genom att säga: ”Varför gör du så?” Dessutom såg Adonia mycket bra ut, och han var född näst efter Absalom. 7 (C) Han började förhandla med Joab[d], Serujas son, och prästen Ebjatar, och de anslöt sig till Adonia och understödde honom. 8 (D) Men prästen Sadok[e] och Benaja[f], Jojadas son, samt profeten Natan[g], Shimei[h], Rei och Davids hjältar[i] stödde inte Adonia.
9 (E) Adonia offrade får, oxar och gödkalvar vid Sohelet-stenen nära Rogelskällan[j]. Han bjöd in alla sina bröder, kungens söner, och alla Juda män som var i kungens tjänst. 10 Men han bjöd inte profeten Natan, Benaja, hjältarna eller sin bror Salomo.
Salomo blir Davids efterträdare
11 Då sade Natan till Bat-Seba[k], Salomos mor: ”Du har väl hört att Adonia, Haggits son, har blivit kung utan att vår herre David vet om det? 12 Nu vill jag ge dig ett råd så att du kan rädda ditt liv och din son Salomos liv. 13 Gå genast in till kung David och säg till honom: Har inte du själv, min herre och kung, med ed lovat din tjänarinna och sagt: Din son Salomo ska bli kung efter mig. Det är han som ska sitta på min tron. Varför har då Adonia blivit kung? 14 Medan du är där och talar med kungen ska jag komma in efter dig och bekräfta det du har sagt.”
15 Bat-Seba gick in till kungen i kammaren. Kungen var nu mycket gammal och Abishag från Shunem betjänade honom. 16 Bat-Seba bugade sig och föll ner för kungen. Och kungen frågade: ”Vad önskar du?”
17 Hon svarade honom: ”Min herre, du har själv lovat din tjänarinna med ed vid Herren din Gud och sagt: Din son Salomo ska bli kung efter mig. Det är han som ska sitta på min tron. 18 Men nu har Adonia blivit kung, utan att du, min herre och kung, har fått veta det. 19 Han har offrat mängder av tjurar, gödkalvar och får och bjudit in alla kungens söner och prästen Ebjatar och överbefälhavaren Joab. Men din tjänare Salomo har han inte bjudit. 20 Nu är hela Israels ögon riktade på dig, min herre och kung, för att du ska säga dem vem som ska sitta på min herre kungens tron efter honom. 21 Annars kommer jag och min son Salomo att betraktas som brottslingar när min herre kungen har gått till vila hos sina fäder.”
22 Och medan hon ännu talade med kungen kom profeten Natan. 23 Man anmälde det för kungen och sade: ”Profeten Natan är här.” När han kom inför kungen, föll han ner på sitt ansikte för kungen 24 och sade: ”Min herre och kung, har du verkligen sagt att Adonia ska bli kung efter dig och att det är han som ska sitta på din tron? 25 För i dag har han gått ner och offrat mängder av tjurar, gödkalvar och får och bjudit in alla kungens söner och befälhavare och prästen Ebjatar. Nu äter och dricker de hos honom och ropar: Leve kung Adonia! 26 Men mig, din tjänare, har han inte bjudit, och inte heller prästen Sadok eller Benaja, Jojadas son, eller din tjänare Salomo. 27 Har detta kommit från min herre kungen utan att du har låtit din tjänare veta vem som ska sitta på min herre kungens tron efter honom?”
28 Då svarade kung David och sade: ”Kalla hit Bat-Seba till mig.” När hon kom inför kungen och stod framför honom, 29 (F) svor kungen en ed och sade: ”Så sant Herren lever, han som har befriat mig ur all nöd: 30 Så som jag lovade dig med ed vid Herren, Israels Gud, när jag sade: Din son Salomo ska bli kung efter mig, det är han som ska sitta på min tron i mitt ställe, så ska jag göra i dag.” 31 Då bugade sig Bat-Seba med ansiktet mot marken och föll ner för kungen och sade: ”Må min herre kung David leva för evigt!”
32 Kung David sade: ”Kalla hit till mig prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son.” När de kom inför kungen, 33 (G) sade han till dem: ”Ta med er herres tjänare och sätt min son Salomo på min egen mulåsna[l] och för honom ner till Gihon[m]. 34 Där ska prästen Sadok och profeten Natan smörja honom till kung[n] över Israel. Sedan ska ni blåsa i basunen och ropa: Leve kung Salomo! 35 Därefter ska ni följa honom upp hit, och han ska komma och sitta på min tron. Det är han som ska vara kung i mitt ställe, för honom har jag utsett till härskare över Israel och Juda.” 36 Då svarade Benaja, Jojadas son, kungen och sade: ”Amen. Så ska också Herren, min herre kungens Gud, säga. 37 Så som Herren har varit med min herre kungen, så ska han också vara med Salomo. Han ska göra hans tron ännu mäktigare än min herre kung Davids tron.”
38 (H) Prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son, gick dit ner tillsammans med kereteerna och peleteerna. De satte Salomo på kung Davids mulåsna och förde honom till Gihon. 39 (I) Prästen Sadok tog oljehornet från tältet[o] och smorde Salomo. Därefter blåste de i basunen och allt folket ropade: ”Leve kung Salomo!” 40 Sedan följde allt folket med honom upp medan de blåste på flöjter och jublade med så stor glädje att marken kunde ha rämnat av deras rop.
41 Men Adonia och alla hans gäster hörde det just som de hade ätit färdigt. När Joab hörde basunens ljud sade han: ”Varför är det sådant oväsen i staden?” 42 (J) Medan han ännu talade kom Jonatan, prästen Ebjatars son. Adonia sade till honom: ”Kom hit, en duktig man som du har säkert goda nyheter.” 43 Jonatan svarade Adonia: ”Nej! Vår herre kung David har gjort Salomo till kung. 44 Kungen har skickat med honom prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son, dessutom kereteerna och peleteerna. De satte honom på kungens mulåsna, 45 och prästen Sadok och profeten Natan smorde honom till kung i Gihon. Sedan drog de jublande upp därifrån och hela staden är i rörelse. Det var det ljudet ni hörde. 46 Och nu sitter Salomo på kungatronen, 47 och kungens tjänare har kommit och lyckönskat vår herre kung David och sagt: Må din Gud låta Salomos namn bli ännu större än ditt namn och hans tron ännu mäktigare än din tron. Och kungen tillbad, böjd över sin säng. 48 Kungen har också sagt: Lovad är Herren, Israels Gud, som i dag har satt en efterträdare på min tron, så att jag fått se det med egna ögon!”
49 Då blev Adonias alla gäster förskräckta och bröt upp och gick, var och en åt sitt håll. 50 (K) Adonia själv blev så rädd för Salomo att han reste sig och gick och grep tag i hornen på altaret[p]. 51 Och det berättades för Salomo: ”Se, Adonia är rädd för kung Salomo. Han har gripit tag i altarets horn och sagt: Kung Salomo måste i dag ge mig sin ed på att han inte kommer att döda sin tjänare med svärd.”
52 (L) Då sade Salomo: ”Om han visar sig vara en hedersman ska inte ett hår på hans huvud falla till marken. Men finner man något ont hos honom ska han dö.” 53 Därefter sände kung Salomo bud och lät hämta honom från altaret. Han kom och föll ner för kung Salomo, och Salomo sade till honom: ”Gå hem till ditt.”
Footnotes
- 1:3 Abishag från Shunem Det har föreslagits att Abishag var den brud som besjungs i Höga Visan (jfr 2:22f och Höga V 6:12 med not). Shunem låg ca 10 mil norr om Jerusalem.
- 1:4 låg inte med henne Ordagrant: ”kände henne inte” (hebreiskt uttryck för sexuell gemenskap).
- 1:5 Adonia Betyder ”HERREN är herre”. Liksom sin storebror Absalom, som hade gjort anspråk på tronen före honom (2 Sam 15), skaffade han sig livvakt och tvåhjulig stridsvagn som maktsymboler (jfr 1 Mos 41:43).
- 1:7 Joab Davids systerson och överbefälhavare (2 Sam 2:13f) som hade haft många meningsskiljaktigheter med kungen (2 Sam 3:24f, 12:28, 14:19, 18:11, 19:5, 13, 24:3).
- 1:8 Sadok Betyder ”rättfärdig”, Davids och Salomos överstepräst (1 Krön 29:22, jfr Hes 40:46).
- 1:8 Benaja Tapper ledare för livvakterna (2 Sam 8:18, 23:20f), senare överbefälhavare (4:4).
- 1:8 Natan Davids hovprofet (se 2 Sam kap 7 och 12) som enligt judisk tradition skrev 2 Sam.
- 1:8 Shimei Troligen Shimei, Elas son, som senare upphöjdes till fogde över Benjamin (4:18), och inte Shimei, Geras son, som senare avrättades (2:8, 36f).
- 1:8 Davids hjältar Se 2 Sam 23:8f, 1 Krön 11:10f.
- 1:9 Sohelet-stenen nära Rogelskällan Kanske ”Ormstenen”. Källan låg mindre än en kilometer söder om Jerusalem och gränsade till både Juda och Benjamin (Jos 15:7, 18:16).
- 1:11 Bat-Seba Betyder ”edsdotter”. Natan hade profeterat när hon födde Salomo (2 Sam 12:25).
- 1:33 mulåsna Korsning mellan häst och åsna som vid denna tid prisades högre än hästen på grund av sin uthållighet. Jfr 2 Sam 13:29.
- 1:33 Gihon Betyder ”svallande”, en periodisk källa i Kidrondalen nära foten av tempelberget, ca 600 meter norr om Adonias fest vid Rogelskällan (vers 9).
- 1:34 smörja honom till kung Ett uttryck för invigning till tjänst, beskydd och den helige Ande (jfr David i 1 Sam 16:13). Som Herrens smorde var Salomo en förebild till Messias, Davids son (Matt 20:30, 21:9, Apg 10:38).
- 1:39 tältet Tabernaklet där förbundsarken stod (2 Sam 6:17).
- 1:50 grep tag i hornen på altaret För att söka skydd på helig mark (jfr 2 Kung 11:15, 2 Mos 21:13).
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation