David slår ammoniterna

19 (A) En tid därefter dog Nahash, ammoniternas kung, och hans son blev kung efter honom. Då sade David: ”Jag vill visa godhet mot Hanun, Nahashs son, eftersom hans far visade mig godhet.” Och David skickade sändebud för att trösta honom i sorgen efter hans far.

När Davids tjänare kom till ammoniternas land, till Hanun[a] för att trösta honom, sade ammoniternas furstar till Hanun: ”Tror du att David sänder tröstare till dig för att visa att han hedrar din far? Nej, det är för att utforska och fördärva och spionera i landet som hans tjänare har kommit till dig.” Hanun grep då Davids tjänare och rakade dem[b] och skar av deras kläder på mitten, ända uppe vid sätet, och skickade så i väg dem. Och man kom och berättade för David om männen. Han sände då några för att möta dem, eftersom männen var djupt förnedrade. Kungen lät säga: ”Stanna i Jeriko tills ert skägg har vuxit ut. Kom sedan tillbaka.”

När ammoniterna insåg att de hade gjort sig förhatliga för David, sände Hanun och ammoniterna 1 000 talenter silver[c] för att leja vagnar och ryttare från Aram-Naharajim, från Aram-Maaka och från Soba[d]. De lejde 32 000 vagnar samt hjälp av kungen i Maaka med hans folk. Dessa kom och slog läger framför Medeba. Ammoniterna kom också från sina städer för att strida.

När David hörde det sände han i väg Joab med hela hären, de tappraste krigarna. (B) Och ammoniterna drog ut och ställde upp sig till strid vid stadsporten, medan kungarna som hade kommit dit gick i ställning för sig själva på fältet.

10 Joab såg att han hade fiender både framför sig och bakom sig. Han valde då ut en del av Israels bästa manskap och ställde upp dem mot arameerna. 11 Resten av hären överlämnade han åt sin bror Abishaj, och de gick i ställning mot ammoniterna. 12 Han sade: ”Om arameerna blir för starka för mig ska du komma till min hjälp, och om ammoniterna blir för starka för dig ska jag hjälpa dig. 13 (C) Var modig! Låt oss strida tappert för vårt folk och för vår Guds städer. Herren ska göra vad han finner bäst.” 14 Därefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot arameerna, och de flydde för honom.

15 När ammoniterna såg att arameerna tog till flykten, flydde också de för hans bror Abishaj och gick in i staden. Och Joab kom till Jerusalem.

16 Då arameerna såg att de hade blivit slagna av Israel, sände de bud efter de arameer som bodde på andra sidan floden. De ryckte ut anförda av Shofak, Hadadezers befälhavare. 17 När David fick veta det samlade han hela Israel och gick över Jordan, och när han kom fram till dem gick han i ställning mot dem. David ställde upp sig i slagordning mot arameerna, och de gick i strid med honom. 18 Men arameerna flydde för Israel, och David dödade av arameerna manskapet på 7 000 vagnar samt 40 000 man fotfolk. Befälhavaren Shofak dödade han också. 19 När Hadadezers tjänare såg att de hade blivit besegrade av israeliterna, slöt de fred med David och blev hans tjänare. Efter detta ville arameerna inte längre hjälpa ammoniterna.

Footnotes

  1. 19:2 Hanun   Betyder ”barmhärtig”. Hans far Nahash (”orm”) hade stridit mot Saul (1 Sam 11).
  2. 19:4 rakade dem   Skägget var en symbol för manlighet. Avrakat skägg var ett tecken på sorg (Jes 15:2, Jer 48:37).
  3. 19:6 1 000 talenter silver   Ca 30 ton silver.
  4. 19:6 Aram-Naharajim … Aram-Maaka … Soba   Områden i norra, sydvästra och västra Syrien.

Ðánh Bại Dân Am-môn và Dân A-ram

(2 Sa 10:1-5)

19 Sau đó ít lâu Na-hách vua dân Am-môn băng hà; con trai của ông lên ngai kế vị. Ða-vít nói, “Ta nên đối xử tử tế với Ha-nun con của Na-hách, vì cha của ông ấy đã đối xử tử tế với ta.” Vậy Ða-vít sai các sứ giả đến phân ưu với ông ấy về việc cha của ông qua đời. Khi các tôi tớ của Ða-vít đến với Ha-nun trong xứ của dân Am-môn để phân ưu với ông, triều thần của dân Am-môn nói với Ha-nun, “Bệ hạ tưởng rằng Ða-vít sai các sứ giả của hắn đến để an ủi bệ hạ vì tôn kính thân phụ của bệ hạ đó sao? Há chẳng phải các sứ giả của hắn đến để dòm ngó, hầu tìm cách lật đổ và dò thám xứ sao?”

Vì thế Ha-nun truyền bắt hết các tôi tớ của Ða-vít, cho cạo nhẵn râu của họ, cắt áo quần của họ lên đến tận mông, rồi đuổi họ ra đi; và họ đã ra đi. Khi Ða-vít nghe báo cáo về những gì đã xảy đến cho các sứ giả của ông, ông sai người đi đón họ, vì họ bị sỉ nhục quá đỗi. Vua bảo họ, “Các ngươi cứ ở tại Giê-ri-cô cho đến khi râu mọc dài trở lại, rồi hãy trở về kinh thành.”

Khi dân Am-môn thấy chúng đã tự làm cho mình trở nên hôi thối đối với Ða-vít, thì Ha-nun và dân Am-môn gởi một ngàn ta-lâng bạc để thuê các xe chiến mã và kỵ binh từ Mê-sô-pô-ta-mi-a, từ A-ram Ma-a-ca, và từ Xô-ba đến giúp. Chúng đã thuê được ba mươi hai ngàn xe chiến mã và Vua Ma-a-ca với quân đội của ông ấy. Chúng kéo đến và hạ trại trước Mê-đê-ba. Dân Am-môn cũng ban lịnh tổng động viên trong các thành của chúng và kéo quân ra trận.

Khi Ða-vít nghe tin đó, ông sai Giô-áp và toàn thể đạo quân gồm các dũng sĩ kéo đi đối phó. Quân Am-môn kéo ra và dàn trận trước cổng thành, còn các vua đã kéo quân đến đánh thuê đóng quân ngoài đồng trống.

10 Khi Giô-áp thấy rằng địch quân đã dàn trận và đặt ông ở trong thế lưỡng đầu thọ địch, ông chọn một số quân tinh nhuệ của I-sơ-ra-ên ra dàn trận đối phó với quân A-ram; 11 số quân còn lại, ông đặt dưới quyền chỉ huy của A-bi-sai em ông, và họ dàn trận đối phó với quân Am-môn. 12 Ông nói, “Nếu quân A-ram quá mạnh đối với anh, em hãy đến giúp anh; còn nếu quân Am-môn quá mạnh đối với em, anh sẽ đến giúp em. 13 Hãy mạnh mẽ. Chúng ta hãy can đảm lên vì dân tộc của chúng ta và vì các thành của Ðức Chúa Trời chúng ta. Cầu xin Chúa làm điều gì Ngài thấy là tốt đẹp đối với Ngài.”

14 Vậy Giô-áp và đội quân của ông tiến đến tấn công quân A-ram, và chúng đã bỏ chạy trước mặt ông. 15 Khi quân Am-môn thấy quân A-ram đã bỏ chạy, chúng cũng bỏ chạy trước mặt A-bi-sai em của Giô-áp, và rút vào trong thành. Sau đó Giô-áp kéo quân trở về Giê-ru-sa-lem.

16 Khi quân A-ram thấy rằng chúng đã bị quân I-sơ-ra-ên đánh bại, chúng sai các sứ giả về kêu quân A-ram ở phía bên kia Sông Ơ-phơ-rát kéo qua tiếp viện. Sô-phách chỉ huy trưởng quân đội của Ha-đa-đê-xe dẫn đầu đoàn quân tiếp viện ấy.

17 Khi Ða-vít nghe tin ấy, ông triệu tập toàn thể quân I-sơ-ra-ên lại, vượt qua Sông Giô-đanh, tiến đến ngăn địch, và dàn trận đối phó với chúng. Sau khi Ða-vít đã dàn trận để đương đầu với quân A-ram, chúng đã tiến đến tấn công ông. 18 Tuy nhiên quân A-ram đã bỏ chạy trước mặt quân I-sơ-ra-ên. Ða-vít đánh giết bảy ngàn quân dẫn xe chiến mã của dân A-ram và bốn mươi ngàn bộ binh của chúng. Ông cũng giết luôn Sô-phách, tướng chỉ huy quân đội của chúng.

19 Khi các tôi tớ của Ha-đa-đê-xe thấy rằng chúng đã bị I-sơ-ra-ên đánh bại, chúng xin làm hòa với Ða-vít và thần phục ông. Từ đó dân A-ram không muốn giúp dân Am-môn nữa.

David Defeats the Ammonites(A)

19 In the course of time, Nahash king of the Ammonites(B) died, and his son succeeded him as king. David thought, “I will show kindness to Hanun son of Nahash, because his father showed kindness to me.” So David sent a delegation to express his sympathy to Hanun concerning his father.

When David’s envoys came to Hanun in the land of the Ammonites to express sympathy to him, the Ammonite commanders said to Hanun, “Do you think David is honoring your father by sending envoys to you to express sympathy? Haven’t his envoys come to you only to explore and spy out(C) the country and overthrow it?” So Hanun seized David’s envoys, shaved them, cut off their garments at the buttocks, and sent them away.

When someone came and told David about the men, he sent messengers to meet them, for they were greatly humiliated. The king said, “Stay at Jericho till your beards have grown, and then come back.”

When the Ammonites realized that they had become obnoxious(D) to David, Hanun and the Ammonites sent a thousand talents[a] of silver to hire chariots and charioteers from Aram Naharaim,[b] Aram Maakah and Zobah.(E) They hired thirty-two thousand chariots and charioteers, as well as the king of Maakah with his troops, who came and camped near Medeba,(F) while the Ammonites were mustered from their towns and moved out for battle.

On hearing this, David sent Joab out with the entire army of fighting men. The Ammonites came out and drew up in battle formation at the entrance to their city, while the kings who had come were by themselves in the open country.

10 Joab saw that there were battle lines in front of him and behind him; so he selected some of the best troops in Israel and deployed them against the Arameans. 11 He put the rest of the men under the command of Abishai(G) his brother, and they were deployed against the Ammonites. 12 Joab said, “If the Arameans are too strong for me, then you are to rescue me; but if the Ammonites are too strong for you, then I will rescue you. 13 Be strong, and let us fight bravely for our people and the cities of our God. The Lord will do what is good in his sight.”

14 Then Joab and the troops with him advanced to fight the Arameans, and they fled before him. 15 When the Ammonites realized that the Arameans were fleeing, they too fled before his brother Abishai and went inside the city. So Joab went back to Jerusalem.

16 After the Arameans saw that they had been routed by Israel, they sent messengers and had Arameans brought from beyond the Euphrates River, with Shophak the commander of Hadadezer’s army leading them.

17 When David was told of this, he gathered all Israel(H) and crossed the Jordan; he advanced against them and formed his battle lines opposite them. David formed his lines to meet the Arameans in battle, and they fought against him. 18 But they fled before Israel, and David killed seven thousand of their charioteers and forty thousand of their foot soldiers. He also killed Shophak the commander of their army.

19 When the vassals of Hadadezer saw that they had been routed by Israel, they made peace with David and became subject to him.

So the Arameans were not willing to help the Ammonites anymore.

Footnotes

  1. 1 Chronicles 19:6 That is, about 38 tons or about 34 metric tons
  2. 1 Chronicles 19:6 That is, Northwest Mesopotamia