1 Samuel 24
Nueva Traducción Viviente
David perdona la vida de Saúl
24 [a]Después de que Saúl regresó de pelear contra los filisteos, se le informó que David se había ido al desierto de En-gadi. 2 Entonces Saúl escogió a tres mil soldados selectos de todo Israel y fue en busca de David y de sus hombres cerca de los peñascos de las cabras salvajes.
3 En el lugar donde el camino pasaba por algunos rediles, Saúl entró en una cueva para hacer sus necesidades. ¡Pero resultó que David y sus hombres estaban escondidos más adentro de esa misma cueva!
4 «¡Ahora es tu oportunidad!—los hombres le susurraron a David—. Hoy el Señor te dice: “Te aseguro que pondré a tu enemigo en tu poder, para que hagas con él lo que desees”». Entonces David se le acercó sigilosamente y cortó un pedazo del borde del manto de Saúl.
5 Pero comenzó a remorderle la conciencia por haber cortado el manto de Saúl, 6 y les dijo a sus hombres: «Que el Señor me libre de hacerle tal cosa a mi señor el rey. No debo atacar al ungido del Señor, porque el Señor mismo lo ha elegido». 7 Entonces David contuvo a sus hombres y no les permitió que mataran a Saúl.
Después de que Saúl saliera de la cueva para seguir su camino, 8 David salió y le gritó:
—¡Mi señor el rey!
Cuando Saúl miró hacia atrás, David se inclinó hasta el suelo delante de él. 9 Entonces le gritó a Saúl:
—¿Por qué le hace caso a la gente que dice que quiero hacerle daño? 10 Este mismo día puede ver con sus propios ojos que no es verdad. Pues el Señor lo puso a mi merced allí en la cueva, y algunos de mis hombres me dijeron que lo matara, pero yo le perdoné la vida. Pues dije: “Nunca le haré daño al rey; él es el ungido del Señor”. 11 Mire, padre mío, lo que tengo en mi mano. ¡Es un pedazo del borde de su manto! Yo lo corté, pero no lo maté. Esto prueba que no intento hacerle daño y que no he pecado contra usted, aun cuando usted me ha estado persiguiendo para matarme.
12 »Que el Señor juzgue entre nosotros. Tal vez el Señor lo castigue por lo que intenta hacer, pero yo nunca le haré daño. 13 Como dice el antiguo proverbio: “De la gente malvada, provienen las malas acciones”. Así que puede estar seguro de que nunca le haré daño. 14 De todas formas, ¿a quién trata de atrapar el rey de Israel? ¿Debería pasar tiempo persiguiendo a alguien que no vale más que un perro muerto o una sola pulga? 15 Por lo tanto, que el Señor juzgue quién de nosotros tiene la razón y que castigue al culpable. ¡Él es mi defensor y me rescatará de su poder!
16 Cuando David terminó de hablar, Saúl le respondió:
—¿Realmente eres tú, David, hijo mío?
Enseguida comenzó a llorar 17 y le dijo a David:
—Eres mejor persona que yo, porque has devuelto bien por mal. 18 Es cierto, has sido increíblemente bondadoso conmigo hoy, porque cuando el Señor me puso en un lugar donde pudiste haberme matado, no lo hiciste. 19 ¿Quién otro dejaría ir a su enemigo cuando lo tiene en su poder? Que el Señor te recompense bien por la bondad que hoy me has demostrado. 20 Ahora me doy cuenta de que ciertamente tú serás el rey, y de que el reino de Israel prosperará bajo tu gobierno. 21 Júrame, entonces, por el Señor, que cuando esto suceda, ¡no matarás a mi familia ni destruirás a mis descendientes!
22 Entonces David le prometió esto a Saúl con un juramento. Después Saúl volvió a su casa, pero David y sus hombres regresaron a su fortaleza.
Footnotes
- 24:1 Los versículos del 24:1-22 corresponden al 24:2-23 en el texto hebreo.
1 Samuelsboken 24
Svenska Folkbibeln 2015
David och Saul i grottan
24 David drog upp därifrån och höll till bland En-Gedis[a] bergfästen. 2 (A) När Saul kom tillbaka från filisteerna berättade man för honom att David var i En-Gedis öken. 3 (B) Då tog Saul tretusen män, utvalda ur hela Israel, och gav sig av för att söka efter David och hans män på Stenbocksklipporna. 4 (C) När han kom till fårfållorna vid vägen fanns där en grotta. Dit gick han in för att uträtta sina behov.
Men David och hans män satt längst inne i grottan. 5 (D) Davids män sade till honom: ”Detta är nu dagen som Herren har talat till dig om: Se, jag ger din fiende i din hand, och du kan göra vad du vill med honom.” Då reste David sig och skar obemärkt av en flik på Sauls mantel[b]. 6 Men efteråt slog Davids samvete honom för att han hade skurit av fliken på Sauls mantel. 7 (E) Han sade till sina män: ”Aldrig inför Herren att jag skulle göra detta mot min herre, mot Herrens smorde[c], att räcka ut min hand mot honom! Han är ju Herrens smorde.” 8 David höll tillbaka sina män med stränga ord och lät dem inte överfalla Saul.
Och Saul reste sig och gick ut ur grottan och fortsatte sin väg. 9 Då reste sig också David och kom ut ur grottan och ropade efter Saul: ”Min herre och kung!” När Saul såg sig tillbaka, böjde David sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig. 10 Han sade till Saul: ”Varför lyssnar du till sådana människor som säger att David vill din olycka? 11 Nu har du sett med egna ögon hur Herren i dag gav dig i min hand i grottan, men jag skonade dig när man uppmanade mig att döda dig. Jag tänkte: Jag ska inte räcka ut handen mot min herre, för han är Herrens smorde. 12 Se här, min fader, se här fliken av din mantel i min hand. Genom att jag skar av din mantelflik och inte dödade dig kan du se och förstå att jag inte har något ont eller brottsligt i sinnet[d] och att jag inte har syndat mot dig. Men du jagar mig för att ta mitt liv. 13 (F) Herren ska döma mellan mig och dig, och Herren ska hämnas mig på dig, men min hand ska inte röra dig. 14 Det är som det gamla ordspråket säger: Från de onda kommer det onda. Min hand ska inte röra dig.
15 (G) Vem har Israels kung dragit ut efter? Vem är det du jagar? En död hund,[e] en enda loppa! 16 (H) Herren ska vara domare och döma mellan mig och dig. Må han se och driva min sak och döma mig fri från din hand.”
17 (I) När David hade sagt detta sade Saul: ”Är det din röst, min son David?” Och Saul brast i gråt 18 och sade till David: ”Du är mer rättfärdig än jag[f], för du har gjort gott mot mig trots att jag gjort ont mot dig. 19 (J) Du har i dag visat din godhet mot mig och inte dödat mig när Herren överlämnade mig i din hand. 20 När man möter sin fiende, brukar man då låta honom gå sin väg i frid? Må Herren löna dig med gott för det du gjort mot mig i dag. 21 (K) Nu vet jag säkert att du ska bli kung och att Israels kungadöme ska förbli i din hand. 22 Men lova mig nu med ed vid Herren att du inte utrotar mina efterkommande[g] och inte utplånar mitt namn ur min fars hus.”
23 Då lovade David detta med ed inför Saul. Därefter vände Saul hem. Men David och hans män drog upp till bergsfästet.
Footnotes
- 24:1 En-Gedi Välkänd oas på Döda havets västra strand. Längre upp i bergen finns många grottor och gömställen.
- 24:5 en flik på Sauls mantel En symbol för kungamakten.
- 24:7 HERRENS smorde Den som var smord av Herren stod under hans beskydd (Ps 105:15).
- 24:12 i sinnet Ordagrant: ”i min hand”.
- 24:15 En död hund Vanligt uttryck för ödmjukhet (t ex i 2 Sam 9:8 och de egyptiska Amarnabreven).
- 24:18 Du är mer rättfärdig än jag Annan översättning: ”Du har rätt och inte jag”.
- 24:22 inte utrotar mina efterkommande En vanlig försiktighetsåtgärd för grymma nyblivna regenter var att utplåna den tidigare dynastin (jfr Dom 9:5, 2 Kung 10:6).
1 Samuel 24
New International Version
David Spares Saul’s Life
24 [a]After Saul returned from pursuing the Philistines, he was told, “David is in the Desert of En Gedi.(A)” 2 So Saul took three thousand able young men from all Israel and set out to look(B) for David and his men near the Crags of the Wild Goats.
3 He came to the sheep pens along the way; a cave(C) was there, and Saul went in to relieve(D) himself. David and his men were far back in the cave. 4 The men said, “This is the day the Lord spoke(E) of when he said[b] to you, ‘I will give your enemy into your hands for you to deal with as you wish.’”(F) Then David crept up unnoticed and cut(G) off a corner of Saul’s robe.
5 Afterward, David was conscience-stricken(H) for having cut off a corner of his robe. 6 He said to his men, “The Lord forbid that I should do such a thing to my master, the Lord’s anointed,(I) or lay my hand on him; for he is the anointed of the Lord.” 7 With these words David sharply rebuked his men and did not allow them to attack Saul. And Saul left the cave and went his way.
8 Then David went out of the cave and called out to Saul, “My lord the king!” When Saul looked behind him, David bowed down and prostrated himself with his face to the ground.(J) 9 He said to Saul, “Why do you listen(K) when men say, ‘David is bent on harming(L) you’? 10 This day you have seen with your own eyes how the Lord delivered you into my hands in the cave. Some urged me to kill you, but I spared(M) you; I said, ‘I will not lay my hand on my lord, because he is the Lord’s anointed.’ 11 See, my father, look at this piece of your robe in my hand! I cut(N) off the corner of your robe but did not kill you. See that there is nothing in my hand to indicate that I am guilty(O) of wrongdoing(P) or rebellion. I have not wronged(Q) you, but you are hunting(R) me down to take my life.(S) 12 May the Lord judge(T) between you and me. And may the Lord avenge(U) the wrongs you have done to me, but my hand will not touch you. 13 As the old saying goes, ‘From evildoers come evil deeds,(V)’ so my hand will not touch you.
14 “Against whom has the king of Israel come out? Who are you pursuing? A dead dog?(W) A flea?(X) 15 May the Lord be our judge(Y) and decide(Z) between us. May he consider my cause and uphold(AA) it; may he vindicate(AB) me by delivering(AC) me from your hand.”
16 When David finished saying this, Saul asked, “Is that your voice,(AD) David my son?” And he wept aloud. 17 “You are more righteous than I,”(AE) he said. “You have treated me well,(AF) but I have treated you badly.(AG) 18 You have just now told me about the good you did to me; the Lord delivered(AH) me into your hands, but you did not kill me. 19 When a man finds his enemy, does he let him get away unharmed? May the Lord reward(AI) you well for the way you treated me today. 20 I know that you will surely be king(AJ) and that the kingdom(AK) of Israel will be established in your hands. 21 Now swear(AL) to me by the Lord that you will not kill off my descendants or wipe out my name from my father’s family.(AM)”
22 So David gave his oath to Saul. Then Saul returned home, but David and his men went up to the stronghold.(AN)
Footnotes
- 1 Samuel 24:1 In Hebrew texts 24:1-22 is numbered 24:2-23.
- 1 Samuel 24:4 Or “Today the Lord is saying
La Santa Biblia, Nueva Traducción Viviente, © Tyndale House Foundation, 2010. Todos los derechos reservados.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.
