1 Коринфянам 14
Священное Писание (Восточный Перевод)
Дары пророчества и языков
14 Следуйте путём любви, стремитесь иметь духовные дары, особенно дар пророчества. 2 Кто говорит на незнакомом языке, тот говорит не людям, а Всевышнему, ведь его никто не понимает, он духом[a] говорит тайны. 3 А тот, кто пророчествует, говорит людям для их назидания, ободрения и утешения. 4 Говорящий на незнакомом языке говорит лишь в назидание себе, а пророчествующий говорит для назидания общины верующих. 5 Я бы хотел, чтобы каждый из вас говорил на языках, но лучше, конечно, чтобы вы пророчествовали. Кто пророчествует, тот больше того, кто говорит на языках, разве что он будет и истолковывать свою речь, чтобы и община верующих получала назидание.
6 Братья, если я приду к вам и стану говорить на незнакомых языках, то какую пользу я принесу вам, если в моих словах не будет ни откровения, ни знания, ни пророчества, ни наставления? 7 Возьмите, к примеру, даже безжизненные музыкальные инструменты: свирель или арфу. Как вы узнаете мелодию, если на них будут играть, не придавая значения тому, какие ноты звучат? 8 Если труба не протрубит разборчиво определённый сигнал, то кто станет готовиться к сражению? 9 Также и у вас. Если вы не произносите языком членораздельные слова, то как человеку понять, о чём вы говорите? Вы будете бросать слова на ветер. 10 В мире так много разных языков, но все они понятны тем, кто ими владеет. 11 Если я не понимаю значения того, что мне говорят, то я чужеземец для говорящего, и говорящий – чужеземец для меня. 12 Также и вы. Вы хотите иметь духовные дары? Так стремитесь же иметь их в изобилии, но на благо общины верующих.
13 Поэтому, кто говорит на незнакомом языке, пусть молится о даре истолкования. 14 Когда я молюсь на незнакомом языке, то мой дух молится, но ум не принимает в этом участия. 15 Так что же мне делать? Я буду молиться духом, но буду молиться и умом, я буду петь духом, но буду петь и умом. 16 Если ты благодаришь Всевышнего духом, то как может несведущий человек сказать «аминь»[b]? Ведь он не поймёт, что ты говоришь! 17 Ты можешь хорошо благодарить Всевышнего, но другому человеку это пользы не принесёт.
18 Я благодарен Всевышнему, что говорю на языках больше всех вас. 19 Но на собрании верующих я лучше скажу пять понятных слов, которые послужат для наставления другим, чем десять тысяч слов на незнакомом языке.
20 Братья, не будьте детьми по уму. В отношении ко злу будьте младенцами, а по уму будьте взрослыми.
21 В Писании Вечный сказал:
«Через людей, говорящих на чужих языках,
через уста чужеземцев,
Я буду говорить этому народу
но они и тогда не послушают Меня»[c].
22 Таким образом, языки представляют собой знамение не для верующих, а для неверующих. Пророчество же – для верующих, а не для неверующих.[d] 23 Поэтому, если вся община верующих соберётся, и все будут говорить на языках, и зайдут люди несведущие или неверующие, то не скажут ли они, что вы беснуетесь? 24 Но если зайдёт неверующий или несведущий в то время, когда все пророчествуют, то он всеми будет обличаться в грехе и всеми будет судиться. 25 Все тайные помыслы его сердца станут явными, и он, павши лицом на землю, поклонится Всевышнему и воскликнет: «Среди вас действительно присутствует Всевышний!»
Благопристойность и чинность на собраниях верующих
26 Что же, братья? Когда вы собираетесь вместе и у каждого из вас есть хвалебная песнь или наставление, или откровение, или слово на языках, или толкование сказанного на языке, то пусть всё это будет для назидания общины верующих. 27 Если кто-либо говорит на незнакомом языке, то пусть говорят двое, или самое большее трое, и притом по очереди, а один пусть истолковывает. 28 Если же толкователя среди вас нет, тогда молчи на собрании верующих, а говори лишь себе и Всевышнему.
29 И пророки пусть говорят двое или трое, а другие пусть рассуждают об услышанном. 30 Если же кому-либо другому из присутствующих будет откровение, то пусть первый говорящий замолчит. 31 Вы все можете по очереди пророчествовать, чтобы все могли получить наставление и ободрение. 32 Пророки Всевышнего могут контролировать свой дух, 33 потому что Всевышний – Бог не беспорядка, а мира.
Как и во всех общинах святого народа, который принадлежит Всевышнему, 34 женщины во время служений пусть молчат. Говорить им не позволяется,[e] но пусть они будут в подчинении, как и Таурат говорит[f]. 35 Если они хотят что-либо узнать, то могут спросить об этом дома у своих мужей, потому что на собрании женщине говорить неприлично.
36 Вы думаете, что слово Всевышнего вышло впервые именно от вас или достигло лишь вас? 37 Кто считает себя пророком или человеком духовным, должен признать, что всё, что я пишу вам, есть установление Самого Повелителя. 38 Если же кто не признаёт этого, того и вы не признавайте.
39 Итак, братья, стремитесь к тому, чтобы пророчествовать, но не запрещайте говорить и на языках. 40 Но всё должно совершаться пристойно и соответствовать порядку.
Footnotes
- 14:2 Или: «Духом». Может подразумеваться либо дух человека, либо Дух Всевышнего.
- 14:16 Аминь – еврейское слово, которое переводится как «да, верно, воистину так» или «да будет так».
- 14:21 Ис. 28:11-12.
- 14:22 Говорение на языках не должно служить знаком духовности верующих. Скорее, языки – это знамение для неверующих, потому что (по мнению большинства толкователей) делают явной их отдалённость от Всевышнего и обречённость на суд. А пророчество, наоборот, – для всего собрания верующих, потому что через него Всевышний очевидно работает в их среде (см. ст. 24-25).
- 14:34 Здесь говорится не о том, что женщины должны соблюдать полное молчание (ср. 11:5, 13), но, возможно, что они не должны мешать ходу служения, задавая вопросы (см. ст. 35), или то, что они не должны учить мужчин (см. 1 Тим. 2:11-12).
- 14:34 Не совсем ясно, на какое место в Таурате ссылается Паул, но, вероятно, имеется в виду то, что Всевышний изначально сотворил женщину помощницей мужчине (см. Нач. 2:7, 21-22). Кроме того, последствия грехопадения лишь упрочили это положение (см. Нач. 3:16). Ср. 1 Тим. 2:11-14.
1 Korintierbrevet 14
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Profetisk gåva är viktigare än att tala andra språk
14 Sträva efter kärleken, men sök också efter andliga gåvor, inte minst gåvan att profetera. 2 Den som talar ett annat språk talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår ju vad han säger, eftersom han talar hemligheter i anden.[a] 3 Men den som profeterar talar till människor, och hans ord bygger upp, förmanar och tröstar. 4 Den som talar ett annat språk blir själv uppbyggd, men den som profeterar bygger upp församlingen.
5 Jag önskar att ni alla ska tala andra språk, men ännu hellre att ni profeterar. Att profetera är nämligen viktigare än att tala andra språk, om man nu inte tolkar det så att församlingen byggs upp.
6 Syskon, om jag nu kom till er och bara talade andra språk, skulle det hjälpa er om jag inte förmedlade någon uppenbarelse, kunskap, profetia eller undervisning? 7 Om ett livlöst instrument, en flöjt eller en harpa, ger ifrån sig toner som inte kan skiljas från varandra, hur ska man då kunna uppfatta vad som spelas på flöjt eller harpa? 8 Och om en trumpetsignal är otydlig, hur ska soldaterna då kunna göra sig redo för strid? 9 På samma sätt är det med er när ni talar. Om er tunga formar obegripliga ord, hur ska människor då kunna förstå vad ni menar? Ert tal blir ju då bara nonsens ut i tomma luften.
10 I världen finns hur många språk som helst, och inget av dem är utan mening. 11 Men om en människa talar till mig på ett språk vars ljud jag inte kan tolka, då står vi där som främlingar för varandra. 12 På samma sätt är det med er. När ni är ivriga att få andliga gåvor, sök då att få rikligt med sådana som bygger upp församlingen. 13 Den som talar andra språk bör be om gåvan att tolka det han säger. 14 Om jag ber på ett annat språk så är det min ande som ber, men mitt förnuft producerar ingenting.
15 Hur förhåller det sig då? Jo, jag vill be med min ande, men också med mitt förnuft. Jag vill sjunga med min ande, men också med mitt förnuft. 16 För om du tackar Gud bara med din ande, hur ska då någon som inte förstår det kunna säga sitt amen[b] till ditt tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. 17 Det är bra att du tackar, men den andre byggs inte upp. 18 Själv är jag tacksam till Gud för att jag talar andra språk mer än någon av er. 19 Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förnuft, så att även andra kan lära sig något, än tiotusen ord på ett annat språk.
20 Syskon, var inte barn till förståndet. Var barn när det gäller allt ont, men vuxna till ert förstånd. 21 Det står ju i lagen:
” ’Jag ska tala till detta folk på ett okänt språk
och med främlingars mun.
Men ändå ska de inte lyssna på mig’, säger Herren.”[c]
22 Att tala andra språk är ett tecken för de icke-troende, inte för de troende, medan profeterandet är ett tecken för de troende, inte för de icke-troende. 23 Föreställ er att, när hela församlingen kommer tillsammans, alla talar olika främmande språk. Om det då kommer in människor som inte förstår, eller några som inte alls tror, så kommer de självklart att säga att ni är fullständigt galna. 24 Men om alla i stället talar profetiskt, och det kommer in någon som inte tror, eller någon som inte förstår dessa saker, då avslöjas han av alla och ställs till svars av alla, 25 och vad som gömmer sig i hans hjärtas blottas. Då faller han ner på sitt ansikte och tillber Gud och ropar: ”Hos er finns verkligen Gud.”
Ordning vid de troendes samlingar
26 Hur ska det då vara, syskon? Jo, när ni möts ska var och en bidra med något: sång, undervisning, uppenbarelse, tal på andra språk eller tolkning av det. Men målet med allt ska vara att församlingen byggs upp. 27 När man talar ett annat språk, får bara två eller tre tala, en i taget, och någon ska tolka. 28 Om ingen kan tolka, måste talaren vara tyst under samlingen och bara tala tyst inom sig inför Gud.
29 På samma sätt får bara två eller tre profetera i en samling, och de andra ska pröva budskapet. 30 Om någon i samlingen får en uppenbarelse, ska den förste sluta tala. 31 Alla kan ni profetera, en i taget, så att var och en kan lära sig något och bli uppmuntrad. 32 Profeternas ande kan styras av profeterna. 33 Gud är inte oordningens utan fridens Gud. Liksom det är i de heligas alla församlingar, 34 ska kvinnorna tiga i era församlingar. De får inte lov att tala, utan ska underordna sig, som det står i lagen[d]. 35 Om de undrar över något ska de fråga sina män när de kommer hem, eftersom det inte är lämpligt att en kvinna talar i församlingen.[e]
36 Var det från er som Guds ord kom från början? Är det bara till er det har kommit? 37 Om någon anser sig vara en profet, eller andlig, ska han veta att det jag skriver till er är en befallning från Herren. 38 Men om någon inte vill acceptera detta, ska han inte heller bli accepterad.
39 Alltså, mina syskon: sträva efter att profetera, och hindra inte någon från att tala andra språk. 40 Se bara till att allt sker värdigt och med ordning.
Footnotes
- 14:2 Eller Anden.
- 14:16 Hebr. för det står fast, det är säkert och sant, eller så ska det vara. Det användes som avslutningsord för att bekräfta ett yttrande (5 Mos 27:15-26) eller instämmande i en bön (1 Kor 14:6) eller lovsång (Upp 5:14). I evangelierna förekommer det som inledning till ord av Jesus (med undantag av Matt 6:13) och understryker deras sanning och viktighet. I denna översättning finns det som sannerligen, och ja, sannerligen när det är dubbeltecknat i grundtexten. I Upp 3:14 kallar Jesus sig själv för han som är Amen, det trovärdiga, sanna vittnet.
- 14:21 Jfr Jes 28:11-12.
- 14:34 Paulus syftade på 1 Mos 3:16.
- 14:35 Kvinnorna hade rätt att be högt vid samlingarna och att använda de andliga gåvor Gud hade gett dem, men samhället accepterade inte att en kvinna undervisade männen.
1 Corinthians 14
King James Version
14 Follow after charity, and desire spiritual gifts, but rather that ye may prophesy.
2 For he that speaketh in an unknown tongue speaketh not unto men, but unto God: for no man understandeth him; howbeit in the spirit he speaketh mysteries.
3 But he that prophesieth speaketh unto men to edification, and exhortation, and comfort.
4 He that speaketh in an unknown tongue edifieth himself; but he that prophesieth edifieth the church.
5 I would that ye all spake with tongues but rather that ye prophesied: for greater is he that prophesieth than he that speaketh with tongues, except he interpret, that the church may receive edifying.
6 Now, brethren, if I come unto you speaking with tongues, what shall I profit you, except I shall speak to you either by revelation, or by knowledge, or by prophesying, or by doctrine?
7 And even things without life giving sound, whether pipe or harp, except they give a distinction in the sounds, how shall it be known what is piped or harped?
8 For if the trumpet give an uncertain sound, who shall prepare himself to the battle?
9 So likewise ye, except ye utter by the tongue words easy to be understood, how shall it be known what is spoken? for ye shall speak into the air.
10 There are, it may be, so many kinds of voices in the world, and none of them is without signification.
11 Therefore if I know not the meaning of the voice, I shall be unto him that speaketh a barbarian, and he that speaketh shall be a barbarian unto me.
12 Even so ye, forasmuch as ye are zealous of spiritual gifts, seek that ye may excel to the edifying of the church.
13 Wherefore let him that speaketh in an unknown tongue pray that he may interpret.
14 For if I pray in an unknown tongue, my spirit prayeth, but my understanding is unfruitful.
15 What is it then? I will pray with the spirit, and I will pray with the understanding also: I will sing with the spirit, and I will sing with the understanding also.
16 Else when thou shalt bless with the spirit, how shall he that occupieth the room of the unlearned say Amen at thy giving of thanks, seeing he understandeth not what thou sayest?
17 For thou verily givest thanks well, but the other is not edified.
18 I thank my God, I speak with tongues more than ye all:
19 Yet in the church I had rather speak five words with my understanding, that by my voice I might teach others also, than ten thousand words in an unknown tongue.
20 Brethren, be not children in understanding: howbeit in malice be ye children, but in understanding be men.
21 In the law it is written, With men of other tongues and other lips will I speak unto this people; and yet for all that will they not hear me, saith the Lord.
22 Wherefore tongues are for a sign, not to them that believe, but to them that believe not: but prophesying serveth not for them that believe not, but for them which believe.
23 If therefore the whole church be come together into one place, and all speak with tongues, and there come in those that are unlearned, or unbelievers, will they not say that ye are mad?
24 But if all prophesy, and there come in one that believeth not, or one unlearned, he is convinced of all, he is judged of all:
25 And thus are the secrets of his heart made manifest; and so falling down on his face he will worship God, and report that God is in you of a truth.
26 How is it then, brethren? when ye come together, every one of you hath a psalm, hath a doctrine, hath a tongue, hath a revelation, hath an interpretation. Let all things be done unto edifying.
27 If any man speak in an unknown tongue, let it be by two, or at the most by three, and that by course; and let one interpret.
28 But if there be no interpreter, let him keep silence in the church; and let him speak to himself, and to God.
29 Let the prophets speak two or three, and let the other judge.
30 If any thing be revealed to another that sitteth by, let the first hold his peace.
31 For ye may all prophesy one by one, that all may learn, and all may be comforted.
32 And the spirits of the prophets are subject to the prophets.
33 For God is not the author of confusion, but of peace, as in all churches of the saints.
34 Let your women keep silence in the churches: for it is not permitted unto them to speak; but they are commanded to be under obedience as also saith the law.
35 And if they will learn any thing, let them ask their husbands at home: for it is a shame for women to speak in the church.
36 What? came the word of God out from you? or came it unto you only?
37 If any man think himself to be a prophet, or spiritual, let him acknowledge that the things that I write unto you are the commandments of the Lord.
38 But if any man be ignorant, let him be ignorant.
39 Wherefore, brethren, covet to prophesy, and forbid not to speak with tongues.
40 Let all things be done decently and in order.
Central Asian Russian Scriptures (CARS)
Священное Писание, Восточный Перевод
Copyright © 2003, 2009, 2013 by IMB-ERTP and Biblica, Inc.®
Used by permission. All rights reserved worldwide.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.