(A) Juda, dig ska dina bröder prisa.[a]
    Din hand ska gripa
        dina fienders nacke,
    din fars söner
        ska buga sig för dig.
(B) Ett ungt lejon är Juda.
    Du reser dig från rivet byte,
        min son.
    Han böjer sig, han lägger sig
        som ett lejon, som en lejonhona –
            vem vågar väcka honom?
10 (C) Spiran ska inte vika från Juda,
    inte härskarstaven
        från hans fötter,
    förrän han som den tillhör[b] kommer
        och folken lyder honom.
11 Han binder sin ungåsna
        vid vinstocken,
    sitt åsneföl vid den ädla rankan.
        Han tvättar sina kläder i vin,
            sin mantel i druvors blod.
12 Hans ögon är dunkla av vin,
        hans tänder vita av mjölk.

13 (D) Sebulon ska bo vid havets strand
        och bli en hamn för skepp.[c]
    Sin sida ska han vända mot Sidon.

14 Isaskar är en stark åsna
        som ligger i ro i sitt hägn.
15 Han såg att viloplatsen var god
        och landet ljuvligt.
    Då böjde han sin rygg
        under bördor
    och blev en arbetspliktig slav.

16 (E) Dan ska skaffa rätt[d] åt sitt folk
        som en av Israels stammar.
17 Dan ska vara en orm på vägen,
        en huggorm på stigen
    som biter hästen i foten
        så att ryttaren faller baklänges.
18 (F) Herre, jag väntar
    på din frälsning!

19 Gad ska trängas av skaror[e]
    och själv tränga dem in på hälarna.

20 (G) Från Asher kommer utsökta rätter,
    han ska bjuda
        på kungliga läckerheter.

21 (H) Naftali är en frisläppt hind
    som talar vackra ord.[f]

22 Josef är ett ungt fruktträd,
        ett ungt fruktträd vid källan.
    Grenarna når upp över muren.
23 Bågskyttar oroar honom,
    de skjuter mot honom
        och ansätter honom.
24 Men hans båge förblir fast
    och hans händer
        och armar spänstiga
    genom Jakobs Mäktige,
        genom Herden, Israels Klippa,
25 (I) genom din fars Gud
        som ska hjälpa dig,
    genom den Allsmäktige
        som ska välsigna dig
    med välsignelser
        från himlen därovan
    välsignelser från djupet
        som ruvar där nere,
    välsignelser från bröst
        och moderliv.
26 Din fars välsignelser når högt,
    högre än mina fäders välsignelser,
        till de eviga höjdernas härlighet.
    De ska vara över Josefs huvud,
        över hjässan på fursten
            bland sina bröder.

27 (J) Benjamin är en glupsk varg.
    På morgonen äter han sitt rov,
        på kvällen fördelar han bytet.”

28 Alla dessa är Israels tolv stammar, och detta är vad deras far sade till dem. Han välsignade dem och gav åt var och en sin särskilda välsignelse.

Jakob dör

29 Sedan befallde han dem och sade: ”Jag ska nu samlas till mitt folk. Begrav mig hos mina fäder i grottan på hetiten Efrons mark, 30 (K) i grottan vid fältet i Makpela mitt emot Mamre i Kanaans land, den som Abraham köpte till gravplats av hetiten Efron. 31 (L) Där begravdes Abraham och hans hustru Sara, där begravdes Isak och hans hustru Rebecka, och där har jag själv begravt Lea, 32 i grottan på marken som köptes av hetiterna.”

33 När Jakob hade gett sina söner dessa befallningar drog han upp fötterna i sängen. Och han gav upp andan och samlades till sitt folk.

Read full chapter

Footnotes

  1. 49:8 Juda … prisa   På hebreiska Jehudá … jodúcha (jfr 29:35 med not).
  2. 49:10 han som den tillhör   Dvs Messias, den rätte härskaren av Juda stam (Heb 7:14, Upp 5:5). Jfr Hes 21:27. Annan översättning: ”Shilo” (där tabernaklet senare stod, se Jos 18:1, 1 Sam 1-4).
  3. 49:13 hamn för skepp   Israels bästa naturligt skyddade hamn vid Medelhavet finns i nordväst på Sebulons område, vid berget Karmel och nutidens Haifa.
  4. 49:16 Dan … skaffa rätt   Hebr. dan betyder ”skaffa rätt, döma” (jfr 30:6).
  5. 49:19 Gad … skaror   På hebreiska gad … gedud. Gad kan också översättas ”tränga/anfalla”.
  6. 49:21 talar vackra ord   Annan översättning: ”föder vackra kalvar”.

Juda, dina bröder kommer att prisa dig.
    Du kommer att förgöra dina fiender.
    Din fars söner ska böja sig inför dig.
Juda är ett ungt lejon,
    som reser sig från sitt byte.
Han lägger sig ned som ett lejon som slår sig till ro.
    Vem vågar oroa honom?
10 Spiran ska inte vika från Juda,
    och inte härskarstaven från hans hand,
förrän den kommer som den tillhör.[a]
    Alla folk ska lyda honom.
11 Han binder sin åsna vid en vinstock,
    ja, åsnefölet vid en utvald gren.
Han tvättar sina kläder i vin
    och sin mantel i druvornas blod.
12 Hans ögon är mörkare än vin
    och hans tänder är vitare än mjölk.

13 Sebulon ska bo vid havets strand
    och bli en hamn för skeppen,
    med sina gränser utsträckta till Sidon.

14 Isaskar är en stark åsna,
    som vilar bland fållorna.[b]
15 När han ser hur skön viloplatsen är
    och hur gott landet är,
böjer han sig ner
    och går in under bördan av tvångsarbete.

16 Dan[c] ska ge sitt folk rättvisa,
    som en av stammarna i Israel.
17 Han ska vara som en orm på vägen,
    en huggorm på stigen,
som stinger hästen i hälen,
    så att dess ryttare faller av baklänges.

18 Jag väntar på räddning från dig, Herre!

19 Ett band av rövare ska överfalla Gad[d],
    men han ska falla dem i ryggen.

20 Asher ska laga till utsökta maträtter
    som passar en konungs bord.

21 Naftali är som en hind, som man släppt lös
    och som föder välskapta kalvar[e].

22 Josef är ett ungt fruktträd,
    ett ungt fruktträd vid källan.
    Hans grenar når över muren.
23 Han ansätts bittert av skyttarna,
    av bågskyttar som går till anfall,
24 men han håller sin båge stadigt med fast arm,
    för Jakobs Mäktige, Herden, Israels Klippa, stöder honom.
25 Din fars Gud ska hjälpa dig,
    den Väldige ska välsigna dig
med himlens välsignelser ovanifrån
    och med djupets välsignelser underifrån,
    med bröstets och livmoderns välsignelser.
26 Din fars välsignelser sträcker sig högre
    än de uråldriga bergen,[f]
    än de eviga höjdernas härlighet.
Detta ska vara välsignelserna över Josef,
    över hjässan på honom som är fursten bland bröderna.

27 Benjamin är en hungrig varg.
    Han uppslukar sitt rov på morgonen,
och på kvällen delar han bytet.”

28 Detta är alla Israels tolv stammar, och detta är vad deras far sa till dem när han gav dem var och en sin egen välsignelse.

29 Sedan befallde han dem: ”Jag ska snart samlas till mitt folk, och då ska ni begrava mig hos mina förfäder i Kanaans land, i grottan på hettiten Efrons åker, 30 grottan på åkern i Makpela vid Mamre i Kanaan, den åker som Abraham köpte av hettiten Efron som begravningsplats. 31 Där är Abraham och hans hustru Sara begravda. Där ligger också Isak och hans hustru Rebecka, och där begravde jag Lea. 32 Det är den åker och grotta som köptes från hettiterna.”

33 När Jakob hade gett dessa befallningar till sina söner, drog han upp sina fötter i sängen, drog sitt sista andedrag, dog och förenades så med sina fäder.

Read full chapter

Footnotes

  1. 49:10 Grundtextens innebörd är osäker. Alternativa tolkningar är bl.a. förrän den/han kommer till Shilo; tills Shilo kommer; eller mottar tribut.
  2. 49:14 Eller: vid lägerelden. Eller: mellan sadelväskorna.
  3. 49:16 Namnet Dan är en anspelning på hebreiskans verb för döma.
  4. 49:19 Namnet Gad är en anspelning på hebreiskans verb för (över)falla.
  5. 49:21 Eller talar vackra ord.
  6. 49:26 Eller: än mina fäders välsignelser

David smörjs till kung

16 (A) Herren sade till Samuel: ”Hur länge tänker du sörja över Saul? Jag har förkastat honom som kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och ge dig av. Jag ska sända dig till betlehemiten Ishai, för jag har utsett en av hans söner åt mig till kung.”

Read full chapter

Saul och David

(16:1—31:13)

Samuel smörjer David till kung

16 Slutligen sa Herren till Samuel: ”Nu har du sörjt länge nog över denne Saul som jag har förkastat som Israels kung. Fyll din flaska med olja och gå; jag sänder dig till Betlehem, till Jishaj, för jag har utvalt en av hans söner till att bli kung.”

Read full chapter

12 Ishai sände då bud och hämtade David.[a] Han hade röda kinder[b] och vackra ögon och såg bra ut. ”Gå fram och smörj honom”, sade Herren, ”för han är det.”

13 (A) Då tog Samuel sitt oljehorn och smorde[c] honom mitt ibland hans bröder. Och Herrens Ande kom över David från den dagen och framöver. Sedan bröt Samuel upp och gick till Rama.

David kommer till Sauls hov

14 Men Herrens Ande vek från Saul, och han plågades av en ond[d] ande från Herren. 15 Sauls tjänare sade till honom: ”Se, en ond ande från Gud plågar dig. 16 Så vår herre bör säga till sina tjänare här inför dig att söka upp en man som kan spela[e] harpa[f]. När den onda anden från Gud kommer över dig kan han spela och så blir det bättre med dig.” 17 Då sade Saul till sina tjänare: ”Hitta åt mig en man som är skicklig att spela och för hit honom till mig.” 18 En av tjänarna svarade: ”Jag har sett att betlehemiten Ishai har en son som kan spela, en djärv och duktig stridsman och en begåvad talare. Dessutom ser han bra ut och Herren är med honom.” 19 Saul sände då bud till Ishai och lät säga: ”Skicka mig din son David som vaktar fåren.”

20 Då tog Ishai en åsna lastad med bröd, en lägel vin och en killing och skickade det med sin son David till Saul. 21 Så kom David till Saul och trädde i tjänst inför honom, och Saul tyckte så mycket om honom att han fick bära Sauls vapen. 22 Saul sände bud till Ishai och lät säga: ”Låt David stanna i min tjänst, för han har funnit nåd för mina ögon.” 23 När så anden från Gud kom över Saul brukade David ta harpan och spela. Då fick Saul lindring och blev bättre, och den onda anden lämnade honom.

Read full chapter

Footnotes

  1. 16:12 David   Betyder ”älskad” (jfr 18:1, Ps 18:20). Född ca 1040 f Kr, troligen smord på 1020-talet f Kr.
  2. 16:12 röda kinder   Annan översättning: ”rött hår”.
  3. 16:13 smorde   Uttryck för invigning till tjänst, beskydd och den helige Ande. Som Herrens smorde var David en förebild till Messias, Davids son (Matt 20:30, 21:9, Apg 10:38).
  4. 16:14 ond   Annan översättning: ”sorgsen” (även i 16:15 och 23).
  5. 16:16 en man som kan spela   Hovmusiker var vanliga i de större rikenas kungapalats. Musik förknippades med positivt andligt inflytande (2 Kung 3:15, Ps 33:1f, 81:3).
  6. 16:16 harpa   Annan översättning: ”lyra” (med eller utan resonanslåda bakom strängarna).

12 Då skickade Jishaj efter David, som var en pojke som såg mycket bra ut, rödkindad och med vackra ögon. Och Herren sa: ”Han är det! Smörj honom!”

13 Samuel tog då oljehornet och smorde David i brödernas närvaro. Och från den dagens kom Herrens Ande över David och var ständigt med honom. Sedan återvände Samuel till Rama.

David i Sauls tjänst

14 Men Herrens Ande hade lämnat Saul och en ond ande som Herren sänt plågade honom. 15 Sauls närmaste män sa då: ”Vi ser att en ond ande som Herren sänt plågar dig. 16 Vår herre, låt oss dina tjänare söka reda på någon som kan spela harpa. Harpans toner kommer att få dig att må bättre när den onde anden plågar dig.” 17 Saul svarade dem: ”Det är bra, leta reda på någon som är duktig att spela och ta hit honom till mig.”

18 En av dem sa då att han kände till en ung man i Betlehem, son till en man som hette Jishaj. Den unge mannen var inte bara skicklig på att spela harpa, han var också modig och en duktig soldat, såg bra ut och talade väl. Sedan tillade han: ”Dessutom är Herren med honom.” 19 Saul sände därför en budbärare till Jishaj och bad att han skulle skicka sin son David, han som vaktar fåren. 20 Jishaj skickade David till Saul och med honom en åsna lastad med bröd, en skinnsäck med vin och en killing.

21 David kom så till Saul och trädde i hans tjänst. Saul tyckte om David och David blev en av hans väpnare. 22 Saul skickade bud till Jishaj: ”Låt David stanna i min tjänst, för han har vunnit min välvilja.”

23 Varje gång anden som Gud sänt kom över Saul, spelade David på harpan. Saul kände sig då lättad och mådde bättre och den onde anden lämnade honom.

Read full chapter

(A) För även om Juda var den mäktigaste bland sina bröder och en av hans ättlingar blev furste, så blev förstfödslorätten ändå Josefs.

Read full chapter

Trots att Judas[a] stam var den starkaste bland bröderna och en furste kom från den, var det Josef som fick förstfödslorätten.)

Read full chapter

Footnotes

  1. 5:2 Juda var näst äldst och borde ha stått i tur, men förstfödslorätten gick över till Josefs söner, trots att Josef var näst yngst av de tolv bröderna.