Faraos drömmar

41 Efter två år hände det att farao drömde att han stod vid Nilen. Han såg sju kor, vackra och feta, komma upp ur floden, och de betade i vassen. Sedan såg han sju andra kor, fula och magra, komma upp ur floden. De ställde sig bredvid de andra korna på flodstranden, och de fula och magra korna åt upp de sju vackra och feta korna. Därefter vaknade farao.

Men han somnade igen och såg då i drömmen sju ax, frodiga och vackra, som växte på samma strå. Sedan såg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av östanvinden. Och de sju tunna axen slukade de sju frodiga och fulla axen. Sedan vaknade farao, och se, det var en dröm.

På morgonen var han orolig till sinnes, och han skickade efter och kallade till sig Egyptens alla spåmän och vise män. Farao berättade sina drömmar för dem, men det fanns ingen som kunde tyda dem för honom. (A) Då sade överste munskänken till farao: ”I dag måste jag påminna om mina synder. 10 När farao en gång var arg på sina tjänare, satte han mig och förste bagaren i förvar hos befälhavaren för livvakterna. 11 Då hade vi båda samma natt var sin dröm, och våra drömmar hade var sin särskilda tydning. 12 Tillsammans med oss fanns där en ung hebré som var tjänare hos befälhavaren för livvakterna. Vi berättade våra drömmar för honom och han tydde dem för oss. Han tydde vad var och en av oss hade drömt, 13 och som han tydde för oss, så blev det. Jag fick tillbaka min tjänst och den andre hängdes.”

14 (B) Då skickade farao bud efter Josef. Man skyndade sig att hämta ut honom ur fängelset, och han fick raka sig[a] och byta kläder och kom sedan inför farao. 15 Farao sade till Josef: ”Jag har haft en dröm, och det finns ingen som kan tyda den. Men jag har hört om dig att när du får höra en dröm så kan du tyda den.” 16 Josef sade till farao: ”Inte jag, men Gud kan ge farao ett gynnsamt svar.”

17 Då sade farao till Josef: ”Jag drömde att jag stod på Nilens strand. 18 Jag såg sju kor, vackra och feta, komma upp ur floden, och de betade i vassen. 19 Sedan såg jag sju andra kor komma upp, klena och mycket fula och magra. Jag har aldrig sett så fula kor i hela Egyptens land. 20 Och de magra och fula korna åt upp de sju första, feta korna. 21 Men när de hade svalt dem, märktes inte att de hade ätit upp dem. De var lika fula som förut. Sedan vaknade jag.

22 Men jag drömde igen och såg då sju ax, fullmatade och vackra, växa på samma strå. 23 Sedan såg jag sju andra ax skjuta upp, torra och tunna och svedda av östanvinden. 24 Och de tunna axen slukade de sju vackra axen. Detta har jag talat om för spåmännen, men ingen kunde förklara det för mig.”

25 Då sade Josef till farao: ”Faraos drömmar har en och samma betydelse. Gud har visat farao vad han tänker göra. 26 De sju vackra korna betyder sju år, och de sju vackra axen betyder också sju år. Drömmarna har en och samma betydelse. 27 De sju magra och fula korna som kom upp efter dem betyder sju år, likaså de sju tomma axen som var svedda av östanvinden. Det ska komma sju hungerår[b].

28 Det var det jag menade när jag sade till farao: Gud har låtit farao veta vad han tänker göra. 29 Sju år ska komma med stort överflöd över hela Egyptens land. 30 Men efter dem ska det komma sju hungerår så att man glömmer allt det överflöd som var i Egypten, och svälten ska ödelägga landet. 31 Man ska inte minnas överflödet som var i landet på grund av den svält som sedan kommer, för den ska bli mycket svår. 32 Och att farao har haft drömmen två gånger betyder att det är fast bestämt av Gud och att han låter det komma snart.

33 Därför bör farao utse en förståndig och vis man och sätta honom över Egyptens land. 34 Farao bör också sätta förvaltare över landet och ta upp en femtedel av skörden i Egypten under de sju överflödsåren. 35 Under de kommande goda åren ska de samla in allt ätbart och lagra och förvara säd under faraos tillsyn i städerna. 36 Det ska finnas förråd av livsmedel för landet under de sju hungerår som ska drabba Egypten. Då behöver inte landet gå under genom svälten.”

Josef upphöjs

37 Detta tilltalade farao och alla hans tjänare, 38 och han sade till dem: ”Finns det någon som har Guds ande som denne man?” 39 Och farao sade till Josef: ”Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, så finns det ingen som är så förståndig och vis som du. 40 (C) Du ska styra[c] över mitt hus, och allt mitt folk ska rätta sig efter dina befallningar. Bara när det gäller tronen ska jag vara högre än du.” 41 Och farao sade till Josef: ”Se, jag sätter dig över hela Egyptens land.” 42 Och farao tog av ringen[d] från sin hand och satte den på Josefs hand, och han klädde honom i kläder av fint linne och hängde en kedja av guld runt hans hals. 43 (D) Han lät honom åka i vagnen närmast efter sin egen och man ropade ”Abrek[e]!” framför honom. Så satte farao honom över hela Egyptens land.

44 Sedan sade farao till Josef: ”Jag är farao. Utan din vilja ska ingen i Egyptens land lyfta hand eller fot.” 45 Farao gav Josef namnet Safenat-Panéa[f] och gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On[g]. Sedan reste Josef omkring i Egyptens land.

46 Josef var trettio år[h] när han stod inför farao, Egyptens kung. Han lämnade farao och reste omkring i hela Egypten. 47 Under de sju goda åren gav landet skörd i överflöd, 48 och under dessa sju år samlade Josef in allt ätbart och lagrade det i städerna. I varje stad lagrade han den föda som kom från fälten runt omkring. 49 På så sätt samlade Josef så mycket säd som det finns sand i havet. Till sist slutade han att hålla räkning på den, för den kunde inte räknas.

50 (E) Innan hungeråren kom föddes två söner åt Josef. De föddes av Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On. 51 Josef gav den förstfödde namnet Manasse[i], ”för”, sade han, ”Gud har låtit mig glömma all min olycka och hela min fars hus.” 52 Den andre gav han namnet Efraim[j], ”för”, sade han, ”Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land.”

53 Men de sju överflödsåren i Egypten tog slut.[k] 54 (F) Och så började de sju hungeråren som Josef hade förutsagt. Det blev svält i alla länder, men i Egypten fanns det bröd överallt. 55 Och när hela Egyptens land började hungra och folket ropade till farao efter bröd, sade han till alla egyptierna: ”Gå till Josef och gör som han säger!” 56 När svälten hade brett ut sig över hela landet, öppnade Josef alla förrådshus och sålde säd till egyptierna. Men svälten blev allt svårare i Egypten. 57 Och man kom från hela världen till Josef i Egypten för att köpa säd, för svälten var svår i hela världen.

Footnotes

  1. 41:14 raka sig   Egyptier rakade ofta av sig både skägg och hår, medan semiter lät båda växa (3 Mos 19:27). Att raka av allt var en hygienisk åtgärd (3 Mos 14:9).
  2. 41:27 hungerår   Tack vare Nilfloden var Egypten regionens kornbod som sällan drabbades av svält (12:10). Ett exempel på en tid av svält i Egypten nämns i ”Nefertis syner”, en skrift ca hundra år äldre än Josefs upphöjelse 1885 f Kr.
  3. 41:40 styra   Josef är den förste kände semiten som upphöjs till en sådan position i Egypten. Det blev vanligare under hyksostiden (1750-1550 f Kr). Även den monoteistiske farao Akhenaten (ca 1353-1336 f Kr) hade en liknande semitisk minister vid namn Tutu.
  4. 41:42 ringen   Med denna kunde Josef signera i faraos namn (jfr 1 Kung 21:8, Est 3:10, 8:2).
  5. 41:43 Abrek   Betydelsen oviss, kanske ”knäböj”.
  6. 41:45 Safenat-Panéa   Betydelsen oviss, kanske egyptiska för ”Gud har talat, han ska leva” eller ”den som känner hemligheter”.
  7. 41:45 prästen i On   Den inflytelserike översteprästen för solguden Ra. On låg 1,5 mil norr om Kairo.
  8. 41:46 Josef var trettio år   Ca 1885 f Kr (jfr 45:6, 47:28).
  9. 41:51 Manasse   Anknyter till det hebreiska ordet för ”glömma”.
  10. 41:52 Efraim   Anknyter till det hebreiska ordet för ”göra fruktsam”.
  11. 41:53 de sju överflödsåren … de sju hungeråren   Ca 1885-1878 och 1878-1871 f Kr.

Faraos dröm

41 En natt, två år senare, drömde Farao att han stod på Nilens strand,

när plötsligt sju välmående, feta kor kom upp ur floden och började beta i gräset.

Sedan kom sju andra kor upp ur floden, men de var så magra att alla revbenen syntes. De gick fram och ställde sig bredvid de feta korna.

Sedan åt de magra korna upp de feta! I samma ögonblick vaknade Farao.

Snart somnade han igen och hade ännu en dröm. Den här gången såg han sju sädesax på ett strå, och varje korn var välformat och fylligt.

Plötsligt visade sig ytterligare sju ax på strået, men dessa var tunna och svedda av den östliga vinden.

De tunna axen svalde de fylliga, välformade axen! Då vaknade Farao igen och förstod att alltsammans bara var en dröm.

Följande morgon blev han mycket oroad över vad drömmarna kunde betyda. Han kallade på alla trollkarlar och spåmän i Egypten och berättade om drömmarna för dem, men ingen kunde komma på vad de betydde.

Då yttrade sig kungens vinsmakare.Idag kommer jag ihåg min synd! sa han.

10 För en tid sedan, då du var arg på några av oss, satte du mig och hovbagaren i fängelset hos kaptenen för vakten.

11 En natt hade hovbagaren och jag var sin dröm.

12 Vi berättade om drömmarna för en ung hebré, som var slav hos kaptenen för vakten, och han berättade för oss vad drömmarna betydde.

13 Allt inträffade precis som han hade sagt: Jag återupprättades till min ställning som vinsmakare, och hovbagaren avrättades och blev upphängd på en påle.

14 Farao skickade genast efter Josef. Han fördes omedelbart från fängelsehålan, och efter att snabbt ha rakat sig och bytt kläder, kom han till Farao.

15 Jag hade en dröm i natt, berättade Farao för honom. Ingen av dessa män kan berätta för mig vad den betyder. Men jag har hört att du kan tolka drömmar, och det är därför jag har kallat på dig.

16 Jag gör det inte själv, svarade Josef. Men Gud kan säga dig vad drömmen betyder!

17 Då berättade Farao drömmen för honom. Jag stod på Nilflodens strand, sa han,

18 när plötsligt sju feta, välmående kor kom upp ur floden och började beta på strandkanten.

19 Men sedan kom sju andra kor upp ur floden, mycket magra och knotiga, ja, faktum är att jag aldrig har sett så magra djur i hela Egyptens land.

20 Dessa magra kor åt upp de sju feta, som hade kommit först,

21 men efteråt var de lika magra som förut! Sedan vaknade jag.

22 Lite senare hade jag ännu en dröm. Den här gången såg jag sju ax på ett strå, och alla sju axen var fylliga och vackra.

23 På samma strå kom sedan fram sju förtorkade, tunna ax,

24 och de tunna axen svalde de fylliga!Jag berättade allt detta för mina trollkarlar, men inte en enda av dem kunde säga vad det betydde.

25 Båda drömmarna betyder samma sak, sa Josef till Farao. Gud har talat om för dig vad han tänker göra här i Egypten.

26 De sju feta korna och de sju fylliga, välformade axen betyder att det ska bli sju års välstånd här i landet.

27 De sju magra korna och de sju magra och förtorkade axen betyder att det kommer att bli sju års hungersnöd efter de sju goda åren.

28 Gud har visat dig vad han tänker göra.

29 De kommande sju åren ska bli en period av stort välstånd i hela Egyptens land.

30 Men efteråt kommer det att bli sju år av svält. Den blir så svår att man kommer att glömma välståndet och alla de goda åren, och svälten kommer att ödelägga landet.

31 Svälten kommer att bli så fruktansvärd att till och med minnet av de goda åren kommer att utplånas.

32 Att det var två drömmar är ett tecken på att allt detta kommer att ske. Gud har nämligen bestämt det, och det kommer att hända snart.

33 Mitt förslag är att du söker reda på den visaste mannen i Egypten och gör honom till chef för ett nationellt jordbruksprogram.

34-35 Jag föreslår att du utser några personer som kan ta ansvar för att samla in en femtedel av all överskottssäd till de kungliga lagren under de kommande sju åren,

36 så att det finns tillräckligt att äta när de sju årens svält kommer. Annars kommer olycka att drabba landet.

Josef blir en mäktig man

37 Josefs förslag togs väl emot av Farao och hans ministrar.

38 Vem kan göra det bättre än Josef? sa Farao. Han är en man som tydligen är fylld av Guds Ande.

39 Farao vände sig sedan till Josef och sa till honom: Eftersom Gud har uppenbarat för dig vad drömmarna betyder, är du den visaste mannen i landet!

40 Därför tillsätter jag dig härmed som ansvarig för hela detta projekt. Vad du säger ska gälla i hela Egyptens land, och det är bara jag som ska stå över dig.

41-42 Sedan satte Farao sin egen signetring på Josefs finger som ett tecken på hans auktoritet, och klädde honom i fina kläder och satte en kunglig guldkedja runt halsen på honom.

43 Som Faraos närmaste man fick Josef också en vagn av honom, och vart Josef än for, ropade man: Lämna plats!

44 Och Farao sa till Josef: Jag är fortfarande kung i landet, men jag lägger allt under dig.

45 Sedan gav Farao honom ett namn, Safenat-Panea, som betyder: Han har den gudomliga kraften över livet och döden. Och han gav honom en flicka som hette Asenat till hustru, en dotter till Poti-Fera, som var präst i Heliopolis. På så sätt blev Josef berömd i hela Egypten.

46 Josef var trettio år gammal när han började sin tjänst för Farao. Han lämnade då palatset och började resa runt i hela landet.

47 Under de följande sju åren blev det rika skördar överallt.

48 Under dessa år samlade Josef in en del av skörden i varje del av Egypten för regeringens räkning och lagrade den i närliggande städer.

49 Efter sju års framgångsrikt arbete var lagren överfyllda, och det fanns så mycket säd att ingen kunde bedöma den exakta mängden.

50 Innan de första svältåren började, fick Josef två söner med Asenat. Hennes far, Poti-Fera, var präst åt solguden Re i Heliopolis.

51 Josef kallade sin äldste son Manasse. Det betyder 'Skapad för att jag ska glömma'. Vad han menade var att Gud hade låtit honom glömma all sin olycka i ungdomen, då han förlorat sin plats i familjen.

52 Den andre pojken kallade han Efraim, som betyder fruktsam. Han sa nämligen: Gud har gjort mig fruktsam i det land där jag har upplevt slaveri.

53 Slutligen hade de sju goda åren gått.

54 Då började sju års svält, precis som Josef hade förutsagt. Skörden slog fel även i grannländerna, men i Egypten fanns det tillräckligt med säd i lagren.

55 När folket i Egypten började svälta bad de Farao om mat, och han skickade dem till Josef. Lyd honom vad han än säger, sa han till dem.

56-57 När den allvarliga hungersnöden gick fram över världen öppnade Josef sädesförråden och sålde säd både till egyptierna och till alla dem som kom från andra länder för att köpa.