1 Moseboken 37
Svenska Folkbibeln 2015
37 (A) Men Jakob bosatte sig i Kanaans land, där hans far hade bott som främling.
X. JAKOBS FORTSATTA HISTORIA 37:2-50:26
Josef och hans bröder
2 Detta är Jakobs fortsatta historia. När Josef[a] var sjutton år[b] vallade han fåren tillsammans med sina bröder. Som ung hjälpte han sönerna till Bilha och Silpa, sin fars hustrur. Och Josef berättade för deras far allt ont som sades om dem.
3 Israel älskade Josef mer än alla sina andra söner, eftersom han hade fått honom på sin ålderdom. Han lät göra en hellång[c] dräkt åt honom. 4 (B) När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans bröder, hatade de honom och kunde inte tala vänligt med honom.
Josefs drömmar
5 Josef hade en dröm som han berättade för sina bröder. Efter det hatade de honom ännu mer. 6 Han sade till dem: ”Hör vilken dröm jag har haft. 7 Vi var och band kärvar på åkern. Då reste sig min kärve upp och blev stående, och era kärvar ställde sig runt omkring och bugade sig för min kärve.” 8 Men hans bröder sade till honom: ”Ska du bli vår kung? Ska du härska över oss?” Och de hatade honom ännu mer på grund av hans drömmar och det som han sagt.
9 Sedan fick han en annan dröm som han berättade för sina bröder. ”Lyssna”, sade han, ”jag har haft en dröm till. Jag drömde att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig.” 10 När han berättade detta för sin far och sina bröder, tillrättavisade hans far honom och sade: ”Vad är det för en dröm du har haft? Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss ner till jorden för dig?” 11 Bröderna blev avundsjuka på honom, men hans far lade det på minnet.
Josef blir såld till Egypten
12 Och hans bröder gick för att valla sin fars får i Shekem.[d] 13 Då sade Israel till Josef: ”Se, dina bröder vallar fåren i Shekem. Jag vill sända dig till dem.” Han svarade: ”Jag är redo.” 14 Israel sade till honom: ”Gå och se efter om allt är väl med dina bröder och med fåren. Kom sedan tillbaka till mig med besked.” Så sände han i väg honom från Hebrons dal, och han kom till Shekem.
15 Där mötte han en man medan han irrade omkring på fältet. Mannen frågade honom vad han sökte. 16 Han svarade: ”Jag letar efter mina bröder. Säg mig var de vallar sin hjord.” 17 Mannen svarade: ”De har gått härifrån. Jag hörde dem säga att de skulle gå till Dotan[e].” Då gick Josef vidare efter sina bröder och fann dem i Dotan.
18 Men när de såg honom på avstånd, innan han kommit fram till dem, började de prata om att döda honom. 19 De sade till varandra. ”Där kommer drömmaren. 20 Kom nu, så dödar vi honom och kastar honom i en brunn! Sedan kan vi säga att ett vilddjur åt upp honom. Så får vi se hur det går med hans drömmar!” 21 (C) Men när Ruben hörde det, ville han rädda honom från dem och sade: ”Vi kan inte slå ihjäl honom.” 22 Och han fortsatte: ”Spill inte blod! Kasta ner honom i brunnen här i öknen, men bär inte hand på honom!” Han ville nämligen rädda honom från dem och föra honom tillbaka till hans far.
23 När Josef kom fram till sina bröder, slet de av honom den hellånga dräkten som han hade på sig. 24 (D) Och de tog honom och kastade honom i brunnen. Den var tom,[f] det fanns inget vatten i den. 25 Sedan satte de sig ner för att äta.
Då fick de se en karavan[g] med ismaeliter som kom från Gilead. Deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och ladanum[h], och de var på väg ner till Egypten. 26 Då sade Juda till sina bröder: ”Vad vinner vi på att döda vår bror och dölja hans blod? 27 Kom, vi säljer honom till ismaeliterna! Vår hand ska inte komma vid honom, han är ju vår bror, vårt eget kött och blod.” Och bröderna lyssnade på honom. 28 (E) När de midjanitiska köpmännen kom förbi, drog de upp Josef ur brunnen. De sålde honom för tjugo siklar silver[i] till ismaeliterna[j], som förde Josef till Egypten.
29 (F) När Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns inte Josef där. Då rev han sönder sina kläder 30 och gick tillbaka till sina bröder och sade: ”Pojken är inte där! Vart ska jag nu ta vägen?”
31 Men de slaktade en bock och tog Josefs dräkt och doppade den i blodet. 32 Sedan skickade de hem den hellånga dräkten till sin far och lät säga: ”Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons dräkt.” 33 (G) Och han kände igen den och sade: ”Det är min sons dräkt! Ett vilddjur har ätit upp honom. Josef är säkert ihjälriven.” 34 Och Jakob rev sönder sina kläder, svepte säcktyg[k] om sina höfter och sörjde sin son under lång tid. 35 Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: ”Jag ska med sorg fara ner i dödsriket till min son.” Så grät hans far över honom.
36 (H) Men midjaniterna[l] sålde Josef i Egypten till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för livvakterna.
Notas al pie
- 37:2 Josef Framhålls av Stefanus i Apg 7:9f som en parallell till Kristus: älskad och sänd av sin far men förkastad i avund av bröderna och såld till hedningarna, störtad i jordens djup men upphöjd till härskarens högra sida, därifrån välsignande både hedningar och sina bröder, etc.
- 37:2 När Josef var sjutton år Ca 1898 f Kr (jfr 41:46).
- 37:3 hellång Annan översättning (så Septuaginta): ”färggrann”. I samtida egyptiska gravmålningar (t ex vid Beni Hasan) framställs män från Kanaans land i långärmade, färggrant broderade dräkter.
- 37:12 valla … i Shekem I de svalare högländerna fanns bete även under den torra sommaren.
- 37:17 Dotan Stad drygt två mil norr om Shekem (2 Kung 6:13) med goda betesmarker omkring.
- 37:24 brunnen … tom Torra brunnar eller cisterner användes ofta som fånghålor (jfr Jer 38:6, Sak 9:11).
- 37:25 karavan Shekem och Dotan låg vid den stora karavanvägen mellan Egypten och Mesopotamien.
- 37:25 dragantgummi, balsam och ladanum Olika typer av väldoftande kådor.
- 37:28 tjugo siklar silver Drygt 200 gram, ungefär två årslöner för arbetaren (Dom 17:10). Detta var ett vanligt pris för en slav enligt t ex Hammurabis lag (jfr 3 Mos 27:5).
- 37:28 ismaeliterna Troligen en undergrupp eller ett alternativt namn för midjaniterna. De två benämningarna används om vartannat (jfr 37:36, 39:1, Dom 8:22, 24).
- 37:34 rev sönder sina kläder, svepte säcktyg Uttryck för djup sorg (jfr Est 4:1, Job 1:20).
- 37:36 midjaniterna Så Septuaginta. Masoretiska textens vokalisering: ”medaniterna” (släktingar till midjaniterna, jfr 1 Mos 25:2).
1 Mosebok 37
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Josef säljs som slav
37 Jakob bosatte sig alltså på nytt i Kanaans land, där hans far hade bott.
2 Jakobs son Josef hade nu blivit sjutton år. Han arbetade tillsammans med sina halvbröder, Jakobs söner med Bilha och Silpa, med att vakta hjordarna, men inför sin far talade han illa om sina bröder.
3 Jakob älskade Josef mer än sina andra barn, eftersom Josef föddes på hans ålderdom. En dag gav Jakob honom en gåva, en mantel i granna färger.
4 Hans bröder lade naturligtvis märke till hur faderns favoriserade Josef och hatade därför denne. De sa inte ett vänligt ord till honom.
5 En natt hade Josef en dröm. När han berättade för sina bröder om alla detaljerna i den, gjorde detta bara att de hatade honom ännu mer.
6 Hör här, sa han stolt.
7 Vi var ute på åkern och band kärvar. Min kärve stod upp och era kärvar samlade sig runt omkring min och bugade sig djupt inför den!
8 Jaså, du vill regera över oss? hånade hans bröder honom. Deras hat till honom tilltog både för drömmens och för hans högfärdiga attityds skull.
9 Sedan hade han en annan dröm, som han också berättade för sina bröder. Lyssna till min senaste dröm, skröt han. Solen och månen och elva stjärnor bugade sig djupt för mig!
10 Den här gången berättade han inte bara drömmen för sina bröder utan också för sin far. Men fadern tillrättavisade honom: Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss inför dig?
11 Bröderna blev avundsjuka på Josef, men Jakob funderade mycket över det som hade hänt.
12 En dag tog Josefs bröder de hjordar som tillhörde Jakob och ledde dem till Sikem för att låta dem beta där.
13-14 Några dagar senare kallade fadern på Josef och sa till honom: Dina bröder är i Sikem för att låta hjordarna beta där. Gå och ta reda på hur de har det och hur det står till med djuren, och kom sedan tillbaka och rapportera för mig.Javisst, svarade Josef, det ska jag göra. Han gav sig alltså av till Sikem från hemmet i Hebrondalen.
15 En man lade märke till honom när han kommit fram och vandrade omkring på fälten.Vem letar du efter? frågade han.
16 Jag letar efter mina bröder och deras hjordar, svarade Josef. Har du sett dem?
17 Ja, sa mannen till honom. De är inte här längre. Jag hörde att dina bröder sa att de tänkte gå till Dotan. Då fortsatte Josef till Dotan och hittade dem där.
18 När de kände igen honom på avstånd och såg att han var på väg till dem, bestämde de sig för att döda honom.
19-20 Här kommer mästerdrömmaren, sa de till varandra. Kom, så dödar vi honom och kastar honom i brunnen och säger till far att ett rovdjur har ätit upp honom. Sedan får vi se vad det blir av hans drömmar!
21-22 Men Ruben ville skona Josefs liv. Vi dödar honom inte, sa han. Vi ska inte utgjuta blod. Vi kastar honom i stället levande i brunnen här. På så sätt kommer han att dö utan att vi rör vid honom. Ruben tänkte dra upp honom igen och låta honom återvända till fadern.
23 När Josef kom fram drog de av honom hans vackra mantel
24 och kastade honom i brunnen som var tom på vatten.
25 Sedan satte de sig ned för att äta kvällsmat. Plötsligt lade de märke till en rad kameler som kom mot dem på avstånd. Det var ismaelitiska köpmän, som hämtade gummi, kryddor och örter från Gilead till Egypten.
26-27 Titta, sa Juda till de andra. Här kommer några ismaeliter. Vi säljer Josef till dem. Varför ska vi döda honom och få dåligt samvete? Låt oss inte bli skyldiga till hans död, för han är ju ändå vår bror! Bröderna höll med om detta.
28 När köpmännen kom förbi drog bröderna därför upp Josef ur brunnen och sålde honom till dem för tjugo silverpengar. Köpmännen tog honom sedan med sig till Egypten.
29 Lite senare kom Ruben tillbaka. Han hade inte varit där hela tiden. När han såg att Josef var försvunnen, slet han sönder sina kläder i sorg och förtvivlan.
30 Pojken är borta. Vart ska jag nu ta vägen? grät han inför sina bröder.
31 Då dödade de en get och stänkte blodet på Josefs mantel
32 och tog den till sin far och bad honom se efter om han kände igen den.Vi hittade den här på åkern, sa de till honom. Visst är det väl Josefs mantel?
33 Fadern kände omedelbart igen den.Ja, snyftade han. Den tillhör min son. Ett rovdjur har ätit upp honom. Josef har säkert blivit sliten i stycken.
34 Jakob rev sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg och sörjde sin son i flera veckor.
35 Alla i familjen försökte trösta honom, men de hade ingen större framgång.Jag kommer att dö av sorg över min son, sa Jakob och bröt samman i gråt.
36 Framme i Egypten sålde köpmännen Josef till Potifar, en officer hos Farao, kungen i Egypten. Potifar var kapten över palatsvakten och riksbödel.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica