Add parallel Print Page Options

21 När Ruben hörde detta, ville han rädda Josef ur deras händer. ”Nej, vi får inte döda honom”, sa han. 22 ”Spill inte blod”, fortsatte han. ”Kasta honom i stället i brunnen här i öknen, men rör honom inte.” Ruben tänkte nämligen rädda honom från de andra och låta honom återvända till sin far.

23 När Josef kom fram, drog de av honom hans vackra dräkt som han hade på sig 24 och tog honom och kastade honom i brunnen som var tom på vatten. 25 Sedan satte de sig ned för att äta. Då lade de märke till en karavan ismaeliter som kom från Gilead. Deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och myrra[a] som de förde med sig till Egypten.

26 Juda sa till de andra: ”Varför skulle vi döda vår bror och tvingas dölja vårt brott? 27 Kom, vi säljer honom till ismaeliterna, så slipper vi bruka våld mot honom. Han är ju trots allt vår bror, av samma kött och blod som vi.” Bröderna höll med om detta. 28 När några midjanitiska[b] köpmän kom förbi, drog de[c] upp Josef ur brunnen och sålde honom till ismaeliterna för tjugo silverpengar[d]. Köpmännen tog honom sedan med sig till Egypten. 29 När Ruben kom tillbaka till brunnen och såg att Josef inte var där, slet han sönder sina kläder.

30 Han gick tillbaka till sina bröder och sa: ”Pojken är borta! Vart ska jag nu ta vägen?[e] 31 Då tog de Josefs dräkt, dödade en bock och doppade dräkten i blodet. 32 Sedan skickade de dräkten till sin far och sa: ”Det här är vad vi hittat. Se efter om den är din sons dräkt.”

33 Fadern kände omedelbart igen den och sa: ”Ja, den tillhör min son. Ett rovdjur har ätit upp honom. Josef har blivit ihjälriven.”

34 Jakob rev sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg och sörjde sin son länge. 35 Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han lät sig inte tröstas. ”Jag kommer att dö av sorg över min son och gå i dödsriket med honom”, sa han och grät otröstligt över honom.

36 Framme i Egypten sålde midjaniterna Josef till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för livgardet.

Read full chapter

Footnotes

  1. 37:25 Översättningen av de hebreiska benämningarna på varorna här är osäker; man känner inte till ordens exakta betydelse.
  2. 37:28 Köpmännen benämns både som ismaelitiska och som midjanitiska. Jfr 37:36; 39:1. Kanske fanns båda med i karavanen.
  3. 37:28 Om subjektet ”de” är köpmännen eller bröderna framgår inte av den hebreiska texten.
  4. 37:28 Tjugo silverpengar eller siklar verkar ha varit mycket mindre än priset på en slav (jfr 2 Mos 21:32).
  5. 37:30 Ruben var äldste sonen och hade därför ansvar för de andra.