³² Lea blev havande och födde en son som hon gav namnet Ruben^[a], för hon sade: ”Herren har sett mitt lidande. Nu kommer min man att älska mig.”

^22 (A) Medan Israel bodde där i landet hände det att Ruben gick in till sin fars bihustru^[a] Bilha och låg med henne. Och Israel fick höra det.

Jakobs söner

Jakob hade tolv söner.

^5 (A) Dina båda söner, som föddes åt dig i Egyptens land innan jag kom hit till dig i Egypten, ska nu vara mina. Efraim och Manasse ska vara mina^[a] liksom Ruben och Simeon. ⁶ Men de barn som du får efter dem ska vara dina. De ska bära sina bröders namn i deras arvedel. ^7 (B) När jag kom från Paddan dog Rakel i Kanaans land under resan, när det ännu var ett stycke kvar till Efrata, och jag begravde henne där vid vägen till Efrata.” – Platsen heter nu Betlehem.

⁸ När Israel fick se Josefs söner frågade han: ”Vilka är dessa?” ⁹ Josef svarade sin far: ”Det är mina söner som Gud har gett mig här.” Då sade han: ”Ta hit dem till mig så att jag får välsigna dem.” ¹⁰ Israels ögon var svaga av ålder så att han inte kunde se. Josef förde fram dem till honom, och han kysste dem och tog dem i sin famn. ¹¹ Och Israel sade till Josef: ”Jag trodde inte att jag skulle få se ditt ansikte, men nu har Gud till och med låtit mig se dina barn!”

¹² Och Josef tog dem från hans knä och bugade sig till jorden. ¹³ Sedan tog Josef dem båda i handen, Efraim i sin högra hand till vänster framför Israel, och Manasse i sin vänstra hand till höger framför Israel, och förde fram dem till honom. ¹⁴ Men Israel räckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud trots att han var den yngre, och sin vänstra hand på Manasses huvud trots att Manasse var den förstfödde. Han lade händerna i kors. ^15 (C) Och han välsignade Josef och sade:

¹⁷ Men när Josef såg att hans far lade sin högra hand på Efraims huvud, tyckte han inte om det. Han tog sin fars hand och ville flytta den från Efraims till Manasses huvud. ¹⁸ Och Josef sade till sin far: ”Gör inte så, far. Det här är den förstfödde. Lägg din högra hand på hans huvud.” ^19 (E) Men hans far ville inte det. Han sade: ”Jag vet, min son, jag vet. Också från honom ska det komma ett folk, också han ska bli stor. Men hans yngre bror ska ändå bli större än han, och flera folk ska härstamma från honom.” ²⁰ Och han välsignade dem på den dagen och sade:

Och han satte Efraim före Manasse.

²¹ Därefter sade Israel till Josef: ”Se, jag dör. Men Gud ska vara med er och föra er tillbaka till era fäders land. ^22 (F) Och utöver det jag ger dina bröder, ger jag dig en bergsrygg^[b] som jag tog från amoreerna med mitt svärd och min båge.”