Jakobs barn

³¹ Men när Herren såg att Lea inte var älskad, gjorde han henne fruktsam medan Rakel var ofruktsam. ³² Lea blev havande och födde en son som hon gav namnet Ruben^[a], för hon sade: ”Herren har sett mitt lidande. Nu kommer min man att älska mig.”

³³ Och hon blev havande igen och födde en son. Då sade hon: ”Herren har hört att jag inte är älskad. Därför har han gett mig den också.” Och hon gav honom namnet Simeon^[b].

³⁴ Sedan blev hon havande igen och födde en son. Då sade hon: ”Nu ska äntligen min man hålla sig till mig. Jag har ju fött honom tre söner.” Därför fick han heta Levi^[c].

³⁵ Och hon blev havande igen och födde en son. Då sade hon: ”Nu vill jag tacka Herren.” Därför gav hon honom namnet Juda^[d]. Sedan slutade hon föda.

²² Men Gud tänkte på Rakel. Gud hörde henne och gjorde henne fruktsam. ²³ Och hon blev havande och födde en son. Då sade hon: ”Gud har tagit bort min skam.” ²⁴ Och hon gav honom namnet Josef^[a] och sade: ”Herren ska ge mig en son till.”

Jakobs avtal med Laban

²⁵ När Rakel hade fött Josef^[b], sade Jakob till Laban: ”Låt mig resa. Jag vill bege mig hem till min bygd och till mitt land. ^26 (A) Ge mig mina hustrur och mina barn som jag har arbetat hos dig för, så ger jag mig av. Du vet ju själv hur jag har arbetat för dig.” ²⁷ Laban svarade honom: ”Låt mig finna nåd för dina ögon. Genom spåtecken^[c] förstår jag att Herren har välsignat mig för din skull.” ²⁸ Han tillade: ”Bestäm vad du vill ha i lön av mig, så ska jag ge dig det.”

²⁹ Jakob sade till honom: ”Du vet själv hur jag har arbetat för dig och vad det har blivit av din boskap hos mig. ³⁰ Det lilla du hade innan jag kom har förökat sig och blivit mycket, för Herren har välsignat dig var jag än gått fram. Men när ska jag få göra något för mitt eget hus?” ³¹ Han svarade: ”Vad ska jag ge dig?”

Jakob sade: ”Du ska inte ge mig något alls. Om du gör som jag säger ska jag fortsätta som herde för din hjord och vakta den. ³² Jag vill gå igenom hela din hjord i dag och skilja ut alla spräckliga och brokiga djur – alla mörka djur bland lammen^[d] och de brokiga och spräckliga bland getterna. Det ska vara min lön. ³³ När du sedan kommer för att se med egna ögon vad som blivit min lön, då ska min rättfärdighet vara mitt vittne. Alla getter hos mig som inte är spräckliga eller brokiga och alla lamm som inte är mörka ska räknas som stulna.” ³⁴ ”Det är bra”, sade Laban. ”Det får bli som du har sagt.”

³⁵ Samma dag skilde Laban ut de strimmiga och brokiga bockarna och alla spräckliga och brokiga hongetter, alla som det fanns något vitt på, och alla lamm som var mörka. Dessa lämnade han i sina söners vård. ³⁶ Han satte ett avstånd på tre dagsresor mellan sig och Jakob. Och Jakob fick sedan vakta Labans övriga hjord.

³⁷ Men Jakob tog färska käppar av poppel, mandelträd och lönn och gjorde vita ränder på dem genom att skala av barken så att det vita på käpparna syntes. ³⁸ Sedan lade han käpparna som han skalat i rännorna eller vattenhoarna, så att djuren hade dem framför sig när hjordarna kom för att dricka. De brukade para sig när de kom för att dricka. ³⁹ När djuren parade sig vid käpparna blev djurens avkomma strimmig, spräcklig och brokig. ⁴⁰ Sedan förde Jakob lammen åt sidan och ordnade de andra djuren så att de vände huvudena mot det strimmiga och allt det mörka i Labans hjord. Så skaffade han sig egna hjordar som han inte blandade med Labans hjord. ⁴¹ Så ofta de kraftiga djuren skulle para sig, lade Jakob käpparna framför djurens ögon i rännorna så att de parade sig vid käpparna. ⁴² Men när det var svaga djur, lade han inte dit dem. På det sättet fick Laban de svaga djuren och Jakob de kraftiga. ^43 (B) Och Jakob blev mycket rik. Han fick mycket småboskap och dessutom slavinnor och slavar, kameler och åsnor.