1 Moseboken 28
Svenska Folkbibeln 2015
28 Då kallade Isak till sig Jakob och välsignade honom och sade till honom: ”Du ska inte ta någon av Kanaans döttrar till hustru. 2 (A) Bryt upp och bege dig till Paddan-Aram[a], till din morfar Betuels hus. Ta dig en hustru därifrån, någon av döttrarna till din morbror Laban. 3 Gud den Allsmäktige ska välsigna dig och göra dig fruktsam och föröka dig så att du blir många folk. 4 (B) Han ska ge Abrahams välsignelse åt dig och dina efterkommande, så att du får inta det land som Gud gav åt Abraham, det land där du nu bor som främling.”
5 Så sände Isak i väg Jakob, och han begav sig till Paddan-Aram, till aramén Laban, som var son till Betuel och bror till Rebecka, Jakobs och Esaus mor.
Esau tar sig en hustru till
6 Esau såg att Isak hade välsignat Jakob och sänt honom till Paddan-Aram för att hämta en hustru därifrån. Han hade välsignat honom och befallt honom: ”Du ska inte ta en hustru bland Kanaans döttrar.” 7 Och Jakob hade lytt sin far och mor och begett sig till Paddan-Aram.
8 Då förstod Esau att hans far Isak inte tyckte om kananeiskorna. 9 (C) Därför gick han till Ismael och tog Mahalat till hustru, utöver de hustrur han redan hade. Hon var dotter till Ismael, Abrahams son, och syster till Nebajot.
Jakobs dröm i Betel
10 Jakob lämnade Beer-Sheba och begav sig mot Harran. 11 Han kom till en plats där han måste stanna över natten, eftersom solen hade gått ner. Och han tog en av stenarna på platsen för att ha under huvudet och lade sig att sova.
12 (D) Då hade han en dröm. Han såg en stege[b] rest på jorden. Den nådde ända upp till himlen, och Guds änglar steg upp och ner[c] på den. 13 Och se, Herren stod ovanför den[d] och sade: ”Jag är Herren, din far Abrahams Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger ska jag ge åt dig och dina efterkommande. 14 (E) Din avkomma ska bli som stoftet på jorden och du ska utbreda dig åt väster och öster, norr och söder. Genom dig och din avkomma ska jordens alla släkten bli välsignade[e]. 15 (F) Och se, jag är med dig och ska bevara dig vart du än går, och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska inte överge dig förrän jag har gjort vad jag lovat dig.”
16 När Jakob vaknade upp ur sömnen, sade han: ”Herren är verkligen på denna plats och jag visste det inte.” 17 (G) Han greps av fruktan och sade: ”Hur helig är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, här är himlens port.” 18 (H) Tidigt på morgonen steg Jakob upp, och han tog stenen som han hade vilat sig mot och reste den till en stod[f] och hällde olja över den. 19 (I) Och han kallade platsen Betel[g]. Tidigare hette denna stad Luz.
20 Jakob gav ett löfte och sade: ”Om Gud är med mig och bevarar mig på denna resa som jag gör och ger mig bröd att äta och kläder att ta på mig, 21 och jag kommer tillbaka till min fars hus i frid, då ska Herren vara min Gud. 22 (J) Och stenen som jag har rest till en stod ska bli ett Guds hus, och av allt som du ger mig ska jag ge dig tionde.”
Footnotes
- 28:2 Paddan-Aram Syftar troligen på Harran i Aram-Naharajim (24:10 med not), en månads vandring norrut från Kanaans land. Både padanu och harranu är akkadiska för ”väg”.
- 28:12 stege Annan översättning: ”trappa” (jfr not till 11:4).
- 28:12 Guds änglar steg upp och ner Jesus använder uttrycket om sig själv i Joh 1:51.
- 28:13 ovanför den Annan översättning: ”vid den” eller ”framför honom”.
- 28:14 välsignade Här upprepas löftet till Jakob om frälsning för alla folk (jfr 12:3, 22:18).
- 28:18 reste den till en stod Till minne av viktig händelse (jfr 31:45, 35:14, 2 Mos 24:4, Jos 4:3f, 24:26).
- 28:19 Betel Betyder ”Guds hus”. Platsen blev längre fram en viktig helgedom (1 Sam 10:3, 1 Kung 12:29f, Amos 7:10f). Den ligger nästan 10 mil norr om Beer-Sheba.
1 Mosebok 28
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
28 Då kallade Isak på Jakob och välsignade honom: Gift dig inte med någon av dessa kananeiska flickor.
2 Gå i stället till Paddan-Aram, till din morfar Betuels hus, och gift dig med en av dina kusiner, din morbror Labans döttrar.
3 Den allsmäktige Guden kommer att välsigna dig och ge dig många barn. Du ska bli ett stort folk med många stammar!
4 Gud ska ge dig och dina ättlingar de mäktiga välsignelser som han lovade Abraham, och detta land, där vi nu är främlingar, ska tillhöra dig, för Gud har gett det till Abraham.
5 Sedan sände han iväg Jakob till Paddan-Aram för att besöka sin morbror Laban, arameen Betuels son.
6-8 Esau förstod att fadern tyckte illa om traktens flickor och att han hade skickat Jakob till Paddan-Aram med sin välsignelse, men också med en uttrycklig order att skaffa sig en hustru därifrån. Han hade varnat Jakob för att gifta sig med en kananeisk flicka, och Jakob hade lytt sin far och rest till Paddan-Aram. När Esau insåg hur illa Isak tyckte om de kananeiska kvinnorna
9 gick han till sin farbror Ismael. Där fann han Mahalat, Nebajots syster, som var dotter till Ismael, Abrahams son. Han gifte sig med henne och fick så ytterligare en hustru.
Jakobs dröm
10 Jakob lämnade alltså Beer-Seba och gav sig iväg mot Haran.
11 När han vid solnedgången stannade för att slå läger för natten, tog han en sten som huvudkudde och lade sig för att sova.
12 Han drömde att en stege nådde från jorden till himlen, och han såg hur Guds änglar gick upp och gick ner på den.
13 Längst upp stod Herren, som sa: Jag är Herren, Abrahams och din far Isaks Gud. Marken du ligger på tillhör dig! Jag ska ge den till dig och dina efterkommande,
14 för du kommer att få lika många ättlingar som sanden på stranden! De kommer att täcka landet från öster till väster och från norr till söder, och alla jordens folk kommer att bli välsignade genom dig och dina barn.
15 Dessutom är jag med dig och ska skydda dig vart du än går och ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska alltid vara med dig tills jag har gett dig allt vad jag lovat.
16-17 Sedan vaknade Jakob. Gud bor här! utropade han förskräckt. Jag visste inte att han bodde här och att porten till himlen fanns här.
18 Nästa morgon steg han upp mycket tidigt och reste den sten, som han hade haft under huvudet, rakt upp som en minnessten och hällde olivolja över den.
19 Han kallade platsen Betel, Guds hus, men platsen hade tidigare kallats Lus.
20 Sedan gav Jakob Gud detta löfte: Om du tänker hjälpa mig och skydda mig på denna resa och ge mig mat och kläder
21 och tryggt föra mig tillbaka till min far, då ska jag utvälja Herren till min Gud!
22 Denna minnessten ska bli en plats för tillbedjan, och jag ska ge dig tionde av allt du ger mig!
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica