1 Moseboken 25-26
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Abraham dör
(1 Krön 1:32-33)
25 Abraham skaffade sig ytterligare en hustru. Hon hette Ketura 2 och hon födde honom Simran, Jokshan, Medan, Midjan, Jishbak och Shuach.
3 Jokshans två söner hette Saba och Dedan. Dedans ättlingar var ashuréerna, letushéerna och leumméerna. 4 Midjans söner var Efa, Efer, Henok, Avida och Eldaga. Dessa var alltså ättlingar till Ketura.
5 Abraham gav allt han ägde till Isak. 6 Han gav emellertid gåvor även till sina bihustrurs söner, medan han fortfarande levde, och skickade dem till landet i öster, bort från sin son Isak.
7 Abrahams ålder blev 175 år. 8 Sedan gav han upp andan och dog i en hög ålder, nöjd med livet, och förenades med sina förfäder[a]. 9 Hans söner Isak och Ismael begravde honom i grottan vid Makpela nära Mamre på den åker som tillhört hettiten Efron, Sochars son, 10 samma åker som Abraham hade köpt av hettiterna. Där begravdes alltså Abraham och hans hustru Sara.
11 Efter Abrahams död välsignade Gud Isak, hans son, som bodde nära Beer Lachaj Roi.
Berättelsen om Ismaels släkt
(1 Krön 1:28-31)
12 Här följer släkttavlan för Ismael, son till Abraham och Hagar, Saras egyptiska slavinna. 13 Ismaels söner i födelseordning var: Nevajot, Ismaels förstfödde, sedan Kedar, Adbeel, Mivsam, 14 Mishma, Duma, Massa, 15 Hadad, Tema, Jetur, Nafish och Kedma.
16 Dessa är namnen på Ismaels söner, och de är också namnen på tolv stamhövdingar med deras byar och läger. 17 Ismael blev 137 år gammal, och sedan dog han och förenades med sina förfäder. 18 Ismaels ättlingar bosatte sig från Havila till Shur, öster om Egypten, vid vägen mot Assyrien, och de låg ständigt i strid med sina bröder.[b]
Isaks släkt: Jakob och Esau
(25:19—35:29)
19 Detta är berättelsen om Isaks, Abrahams sons släkt.
Abraham blev far till Isak. 20 Isak var 40 år gammal när han gifte sig med Rebecka, dotter till araméen Betuel från Paddan Aram och syster till araméen Laban.
21 Isak bad till Herren för sin hustru, för hon var ofruktsam. Herren svarade på hans bön, och hans hustru Rebecka blev gravid. 22 Barnen sparkade varandra i hennes mage. Hon sa: ”Varför ska detta hända mig?” och gick och frågade Herren.
23 Herren svarade henne:
”Det finns två folk i din livmoder,
två folkstammar ska skiljas från dig.
Den ena kommer att bli starkare än den andra,
och den äldre ska tjäna den yngre.”
24 När det var dags för henne att föda, födde hon tvillingar. 25 Den förste som föddes hade rödaktig hy som var så hårig att den liknade en skinnfäll. Han fick namnet Esau[c]. 26 Sedan föddes den andre tvillingen med sin hand om Esaus häl. Därför kallade de honom Jakob[d]. Isak var sextio år gammal när tvillingarna föddes.
Esau säljer sin förstfödslorätt
27 Allt eftersom pojkarna växte upp blev Esau en skicklig jägare, som höll till ute på markerna, medan Jakob var mer stillsam och trivdes hemma i tälten. 28 Esau var Isaks favorit, för han tyckte om köttet som Esau kom hem med. Men Rebecka älskade Jakob.
29 En dag när Esau kom hem alldeles utsvulten från jakten, höll Jakob på att koka soppa. 30 ”O, vad jag är hungrig!” klagade Esau. ”Ge mig lite av den där röda soppan som du har!” Därför fick han namnet ”Edom”[e]. 31 ”Det kan jag väl göra, om jag får byta den mot din förstfödslorätt”, svarade Jakob. 32 ”Jag håller ju på att dö. Vad har jag för nytta av förstfödslorätten?” sa Esau. 33 ”Ja, lova då med ed att den är min”, sa Jakob. Esau svor en ed och sålde därmed sin förstfödslorätt till Jakob. 34 Sedan gav Jakob Esau bröd och linssoppa. Han åt och drack och gick sedan och fortsatte med sitt. Så lite värdesatte han sin förstfödslorätt.
Isak och kung Avimelek
26 Det kom en svår hungersnöd över landet, så som det hade gjort under Abrahams tid, och Isak flyttade därför till Gerar, till Avimelek, filistéernas kung.[f]
2 Herren visade sig där för honom och sa till honom: ”Far inte till Egypten, utan stanna i det land jag säger till dig! 3 Stanna nu här i detta land. Då ska jag vara med dig och välsigna dig, och jag ska ge alla dessa länder till dig och till dina ättlingar, precis som jag med ed lovade din far Abraham. 4 Jag ska göra dina ättlingar lika många som stjärnorna på himlen. Jag ska ge dem alla dessa länder. Genom din avkomma[g] ska alla jordens folk bli välsignade, 5 eftersom Abraham lydde mig och följde mina föreskrifter, befallningar, bud och lagar.”
6 Isak stannade i Gerar. 7 När männen i staden frågade honom om hans hustru, svarade han: ”Hon är min syster.” Han vågade inte säga att hon var hans hustru, för han var rädd att de skulle döda honom för Rebeckas skull, för hon var mycket vacker.
8 Men efter att han redan varit där en tid, fick Avimelek, filistéernas kung, av en händelse se genom fönstret att Isak kelade med Rebecka. 9 Då ropade Avimelek på Isak och sa: ”Hon är ju din hustru! Varför sa du då att hon var din syster?” ”Därför att jag var rädd att jag skulle bli dödad för hennes skull”, svarade Isak. 10 ”Hur kunde du behandla oss på det sättet?” sa Avimelek. ”Någon kunde ju ha legat med henne, och då skulle du ha dragit skuld över oss.” 11 Sedan utfärdade Avimelek en offentlig varning: ”Den som skadar denne man eller hans hustru kommer att dö.”
Isak vägrar att strida för sin rätt
12 Det året blev Isaks skördar enorma, hundra gånger den säd han sått, för Herren välsignade honom. 13 Han blev snart en rik man med alltmer växande rikedomar, tills han var mycket rik. 14 Han hade hjordar av får och getter, boskapshjordar och många tjänare. Men filistéerna blev avundsjuka på honom, 15 och de fyllde igen hans brunnar med jord, alla de brunnar som hans far Abraham hade grävt.
16 Till slut sa Avimelek till Isak: ”Gå någon annanstans! Du har blivit alltför mäktig för oss.” 17 Då flyttade Isak ner till Gerardalen och bodde där i stället. 18 Än en gång grävde Isak upp de brunnar som hade tillhört hans far Abraham, och som filistéerna hade fyllt igen efter hans fars död, och han gav dem samma namn som hans far en gång hade gett dem. 19 Hans herdar grävde också en ny brunn i Gerardalen och fann en underjordisk källa.
20 Då kom herdarna på orten och grälade med Isaks herdar: ”Det är vårt vatten!” Därför kallade de brunnen för Esek[h]. 21 Isaks män grävde då en annan brunn, men det blev strid om den också. Därför kallades den för Sitna[i]. 22 När han då bröt upp därifrån och grävde ytterligare en brunn, blev det inget mer bråk om den. Därför kallade de brunnen för Rechovot[j]. De sa nämligen: ”Nu till sist har Herren gett oss utrymme, så att vi kan föröka oss här i landet.”
23 Därefter gick Isak till Beer Sheva, 24 och sedan visade sig Herren för honom på natten. ”Jag är din far Abrahams Gud”, sa han. ”Var inte rädd, för jag är med dig och ska välsigna dig. Jag ska ge dig många ättlingar för min tjänare Abrahams skull.” 25 Då byggde Isak ett altare och åkallade Herren. Han bosatte sig där och hans tjänare grävde en brunn.
26 Sedan fick Isak besök från Gerar: Avimelek kom dit tillsammans med sin rådgivare Achussat och Pikol, befälhavaren över kungens här. 27 ”Varför har ni kommit hit?” frågade Isak dem. ”Ni var ju fientliga mot mig och körde ut mig ur landet.” 28 De sa: ”Vi har tydligt sett att Herren är med dig. Låt oss svära en ed och sluta ett förbund med varandra. 29 Lova att du inte kommer att skada oss, på samma sätt som vi inte har skadat dig. Faktum är att vi bara har handlat väl emot dig och sänt dig bort i frid. Och nu har Herren välsignat dig.”
30 Då lagade Isak till en festmåltid åt dem, och de åt och drack. 31 Så snart de steg upp på morgonen, svor de varandra en ed, och sedan skickade Isak hem dem i fred igen.
32 Samma dag kom Isaks tjänare och berättade om brunnen de hade grävt: ”Vi har hittat vatten”, sa de. 33 Därför kallade han brunnen för Shiva[k]. Staden har sedan dess hetat Beer Sheva.
34 Vid 40 års ålder gifte sig Esau med en flicka som hette Judit, dotter till hettiten Beeri. Han gifte sig också med Basemat, hettiten Elons dotter. 35 De gjorde livet bittert för Isak och Rebecka.
Footnotes
- 25:8 Att förenas med sina (för)fäder var ett vanligt uttryck för död och begravning.
- 25:18 Eller: Öster om alla sina bröder hade han sina lägerplatser. Jfr 16:12 med not.
- 25:25 Betyder hårig.
- 25:26 Betyder den som håller i hälen och även den som bedrar.
- 25:30 Betyder röd.
- 26:1 Denna händelse inträffade innan Jakob och Esau föddes. Berättelsen finns med för att visa att den välsignelse Abraham fått av Gud gick vidare till hans son Isak. Isak skulle sedan ge den vidare till sin äldste son. Esau hade nu sålt sin förstfödslorätt, och därmed också denna välsignelse, till Jakob.
- 26:4 Bokstavligen din säd. Detta gäller på samtliga ställen i Bibeln med detta uttryck. Se vidare not till Gal 3:16
- 26:20 Betyder gräl.
- 26:21 Betyder strid eller fiendskap.
- 26:22 Betyder utrymme.
- 26:33 Från det hebreiska ordet för ed.
1 Mosebok 25-26
Svenska 1917
25 Och Abraham tog sig ännu en hustru, och hon hette Ketura.
2 Hon födde åt honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua.
3 Och Joksan födde Saba och Dedan, och Dedans söner voro assuréerna, letuséerna och leumméerna.
4 Och Midjans söner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa voro Keturas söner.
5 Och Abraham gav allt vad han ägde åt Isak.
6 Men åt sönerna till sina bihustrur gav Abraham skänker och skilde dem, medan han själv ännu levde, från sin son Isak och lät dem draga österut, bort till Österlandet.
7 Och detta är antalet av Abrahams levnadsår: ett hundra sjuttiofem år;
8 därefter gav Abraham upp andan och dog i en god ålder, gammal och mätt på livet, och blev samlad till sina fäder.
9 Och hans söner Isak och Ismael begrovo honom i grottan i Makpela, på hetiten Efrons, Sohars sons, åker gent emot Mamre,
10 den åker som Abraham hade köpt av Hets barn; där blev Abraham begraven, såväl som hans hustru Sara.
11 Och efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isak. Och Isak bodde vid Beer-Lahai-Roi.
12 Och detta är berättelsen om Ismaels släkt, Abrahams sons, som föddes åt Abraham av Hagar, Saras egyptiska tjänstekvinna.
13 Dessa äro namnen på Ismaels söner, med deras namn, efter deras ättföljd: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam,
14 Misma, Duma och Massa,
15 Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma.
16 Dessa voro Ismaels söner och dessa deras namn, i deras byar och tältläger, tolv hövdingar efter deras stammar.
17 Och detta är antalet av Ismaels levnadsår: ett hundra trettiosju år; därefter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina fäder.
18 Och de hade sina boningsplatser från Havila ända till Sur, som ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien. Han kom i strid med alla sina bröder.
19 Och detta är berättelsen om Isaks, Abrahams sons, släkt. Abraham födde Isak;
20 och Isak var fyrtio år gammal, när han till hustru åt sig tog Rebecka, som var dotter till araméen Betuel från Paddan-Aram och syster till araméen Laban.
21 Och Isak bad till HERREN för sin hustru Rebecka, ty hon var ofruktsam; och HERREN bönhörde honom, så att hans hustru Rebecka blev havande.
22 Men barnen stötte varandra i hennes liv; då sade hon: »Om det skulle gå så, varför skulle jag då vara till?» Och hon gick bort för att fråga HERREN.
23 Och HERREN svarade henne: »Två folk finnas i ditt liv, två folkstammar skola ur ditt sköte söndras från varandra; den ena stammen skall vara den andra övermäktig, och den äldre skall tjäna den yngre.»
24 När sedan tiden var inne att hon skulle föda, se, då funnos tvillingar i hennes liv.
25 Den som först kom fram var rödlätt och över hela kroppen såsom en hårmantel; och de gåvo honom namnet Esau.
26 Därefter kom hans broder fram, och denne höll med sin hand i Esaus häl; och han fick namnet Jakob. Men Isak var sextio år gammal, när de föddes.
27 Och barnen växte upp, och Esau blev en skicklig jägare, som höll sig ute på marken; Jakob åter blev en fromsint man, som bodde i tält.
28 Och Isak hade Esau kärast, ty han hade smak för villebråd; men Rebecka hade Jakob kärast.
29 En gång, då Jakob höll på att koka något till soppa, kom Esau hem från marken, uppgiven av hunger.
30 Och Esau sade till Jakob: »Låt mig få till livs av det röda, det röda du har där; ty jag är uppgiven av hunger.» Därav fick han namnet Edom.
31 Men Jakob sade: »Sälj då nu åt mig din förstfödslorätt.»
32 Esau svarade: »Jag är ju döden nära; vartill gagnar mig då min förstfödslorätt?»
33 Jakob sade: »Så giv mig nu din ed därpå.» Och han gav honom sin ed och sålde så sin förstfödslorätt till Jakob.
34 Men Jakob gav Esau bröd och linssoppa; och han åt och drack och stod sedan upp och gick sin väg. Så ringa aktade Esau sin förstfödslorätt.
26 Men en hungersnöd uppstod i landet, en ny hungersnöd, efter den som hade varit förut, i Abrahams tid. Då begav sig Isak till Abimelek, filistéernas konung, i Gerar.
2 Och HERREN uppenbarade sig för honom och sade: »Drag icke ned till Egypten; bo kvar i det land som jag skall säga dig.
3 Stanna såsom främling här i landet; jag skall vara med dig och välsigna dig, ty åt dig och din säd skall jag giva alla dessa länder, och skall hålla den ed som jag har svurit din fader Abraham.
4 Jag skall göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen, och jag skall giva åt din säd alla dessa länder; och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig,
5 därför att Abraham har lyssnat till mina ord och hållit vad jag har bjudit honom hålla, mina bud, mina stadgar och mina lagar.»
6 Så stannade Isak kvar i Gerar.
7 Och när männen på orten frågade honom om hans hustru, sade han: »Hon är min syster.» Han fruktade nämligen för att säga att hon var hans hustru, ty han tänkte: »Männen här på orten kunde då dräpa mig för Rebeckas skull, eftersom hon är så fager att skåda.»
8 Men när han hade varit där en längre tid, hände sig en gång, då Abimelek, filistéernas konung, blickade ut genom fönstret, att han fick se Isak kärligt skämta med sin hustru Rebecka.
9 Då kallade Abimelek Isak till sig och sade: »Hon är ju din hustru; huru har du då kunnat säga: 'Hon är min syster'?» Isak svarade honom: »Jag fruktade att jag annars skulle bliva dödad för hennes skull.»
10 Då sade Abimelek: »Vad har du gjort mot oss! Huru lätt kunde det icke hava skett att någon av folket hade lägrat din hustru? Och så hade du dragit skuld över oss.»
11 Sedan bjöd Abimelek allt folket och sade: »Den som kommer vid denne man eller vid hans hustru, han skall straffas med döden.»
12 Och Isak sådde där i landet och fick det året hundrafalt, ty HERREN välsignade honom.
13 Och han blev en mäktig man; hans makt blev större och större, så att han till slut var mycket mäktig.
14 Han ägde så många får och fäkreatur och så många tjänare, att filistéerna begynte avundas honom.
15 Och alla de brunnar som hans faders tjänare hade grävt i hans fader Abrahams tid, dem hade filistéerna kastat igen och fyllt med grus.
16 Och Abimelek sade till Isak: »Drag bort ifrån oss; ty du har blivit oss alltför mäktig.»
17 Då drog Isak bort därifrån och slog upp sitt läger i Gerars dal och bodde där.
18 Och Isak lät åter gräva ut de vattenbrunnar som hade blivit grävda i hans fader Abrahams tid, men som filistéerna efter Abrahams död hade kastat igen; och han gav dem åter de namn som hans fader hade givit dem.
19 Och Isaks tjänare grävde i dalen och funno där en brunn med rinnande vatten.
20 Men herdarna i Gerar begynte tvista med Isaks herdar och sade: »Vattnet är vårt.» Då gav han den brunnen namnet Esek, eftersom de hade kivat med honom.
21 Därefter grävde de en annan brunn, men om den kommo de ock i tvist; då gav han den namnet Sitna.
22 Sedan begav han sig därifrån till en annan plats och grävde åter en brunn; om den tvistade de icke. Därför gav han denna namnet Rehobot, i det han sade: »Nu har ju HERREN givit oss utrymme, så att vi kunna föröka oss i landet.»
23 Sedan drog han därifrån upp till Beer-Seba.
24 Och HERREN uppenbarade sig för honom den natten och sade: »Jag är Abrahams, din faders, Gud. Frukta icke, ty jag är med dig, och jag skall välsigna dig och göra din säd talrik, för min tjänare Abrahams skull.»
25 Då byggde han där ett altare och åkallade HERRENS namn och slog där upp sitt tält. Och Isaks tjänare grävde där en brunn.
26 Och Abimelek begav sig till honom från Gerar med Ahussat, sin vän, och Pikol, sin härhövitsman.
27 Men Isak sade till dem: »Varför kommen I till mig, I som haten mig och haven drivit mig ifrån eder?»
28 De svarade: »Vi hava tydligt sett att HERREN är med dig; därför tänkte vi: 'Låt oss giva varandra en ed, vi och du, så att vi sluta ett förbund med dig,
29 att du icke skall göra oss något ont, likasom vi å vår sida icke hava kommit vid dig, och likasom vi icke hava gjort dig annat än gott och hava låtit dig fara i frid.' Du är nu HERRENS välsignade.»
30 Då gjorde han ett gästabud för dem, och de åto och drucko.
31 Bittida följande morgon svuro de varandra eden; sedan lät Isak dem gå, och de foro ifrån honom i frid.
32 Samma dag kommo Isaks tjänare och berättade för honom om den brunn som de hade grävt och sade till honom: »Vi hava funnit vatten.»
33 Och han kallade den Sibea. Därav heter staden Beer-Seba ännu i dag.
34 När Esau var fyrtio år gammal, tog han till hustrur Judit, dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten Elon.
35 Men dessa blevo en hjärtesorg för Isak och Rebecka.
Matteus 8:1-17
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jesus botar en man med spetälska
(Mark 1:40-44; Luk 5:12-14)
8 När Jesus sedan gick ner från berget följde massor av människor efter honom. 2 Då närmade sig en spetälsk[a] man och föll ner för honom och bad: ”Herre, om du vill, så kan du göra mig ren.”
3 Då sträckte Jesus ut handen och rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Du är ren!” Och i samma stund var mannen fri från sin spetälska.
4 Men Jesus sa till honom: ”Berätta inte detta för någon, utan gå och visa upp dig för prästen. Ta också med dig det offer som Mose har bestämt,[b] till ett vittnesbörd för dem.”
En romersk officer visar stark tro
(Luk 7:1-10; 13:28-29)
5 När Jesus hade gått in i Kafarnaum, kom en romersk officer fram till honom och bad om hjälp: 6 ”Herre, min tjänare ligger förlamad därhemma och har förfärliga plågor.” 7 ”Jag ska komma med och bota honom”, sa Jesus. 8 Men officeren sa: ”Herre, jag är inte värd att du går in i mitt hus.[c] Säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. 9 Jag har själv överordnade officerare som ger mig order, och jag har andra soldater som är under mig. Om jag säger till en av dem: ’Gå’, så går han, och till en annan: ’Kom’, så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör det här’, så gör han det.”
10 När Jesus hörde detta blev han mycket förvånad och sa till dem som följde honom: ”Sannerligen säger jag er: jag har inte funnit en så stark tro hos någon bland Israels folk. 11 Jag säger er att många människor ska komma från öster och väster och ta plats med Abraham, Isak och Jakob vid måltiden i himmelriket. 12 Men rikets egna barn ska kastas ut i mörkret utanför. Där ska de gråta och skära tänder.”
13 Sedan sa Jesus till officeren: ”Gå hem. Det ska bli så som du trodde!” Och i samma stund blev tjänaren frisk.
Jesus botar Petrus svärmor och många andra
(Mark 1:29-34; Luk 4:38-41)
14 När Jesus sedan kom hem till Petrus fick han se att Petrus svärmor låg till sängs med hög feber. 15 Han tog henne i handen, och febern lämnade henne. Hon steg upp och började betjäna honom.
16 På kvällen förde man många besatta människor till Jesus, och han drev ut de onda andarna genom att bara tala till dem. Han botade också alla de sjuka. 17 Så gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jesaja:
”Det var våra sjukdomar han bar,
och våra smärtor tog han på sig.”[d]
Footnotes
- 8:2 Ordet spetälska (lepra) användes på den här tiden för en mängd olika hudsjukdomar.
- 8:4 Jfr 3 Mos 14:1-4.
- 8:8 Enligt de judiska skriftlärdas regler skulle Jesus bli oren, ovärdig att komma inför Gud, om han gick in till en icke-jude, eftersom icke-juden var oren, ovärdig. Han måste sedan gå igenom särskilda reningsceremonier.
- 8:17 Se Jes 53:4.
Matteus 8:1-17
Svenska 1917
8 Sedan han hade kommit ned från berget, följde honom mycket folk.
2 Då trädde en spetälsk man fram och föll ned för honom och sade: »Herre, vill du, så kan du göra mig ren.»
3 Då räckte han ut handen och rörde vid honom och sade: »Jag vill; bliv ren.» Och strax blev han ren från sin spetälska.
4 Och Jesus sade till honom: »Se till, att du icke säger detta för någon; men gå bort och visa dig för prästen, och frambär den offergåva som Moses har påbjudit, till ett vittnesbörd för dem.»
5 När han därefter kom in i Kapernaum, trädde en hövitsman fram till honom och bad honom
6 och sade: »Herre, min tjänare ligger därhemma lam och lider svårt.»
7 Han sade till honom: »Skall då jag komma och bota honom?»
8 Hövitsmannen svarade och sade: »Herre, jag är icke värdig att du går in under mitt tak. Men säg allenast ett ord, så bliver min tjänare frisk.
9 Jag är ju själv en man som står under andras befäl: jag har ock krigsmän under mig, och om jag säger till en av dem: 'Gå', så går han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han; och om jag säger till min tjänare: 'Gör det', då gör han så.»
10 När Jesus hörde detta, förundrade han sig och sade till dem som följde honom: »Sannerligen säger jag eder: I Israel har jag icke hos någon funnit så stor tro.
11 Och jag säger eder: Många skola komma från öster och väster och få vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket,
12 men rikets barn skola bliva utkastade i mörkret därutanför; där skall vara gråt och tandagnisslan.»
13 Och Jesus sade till hövitsmannen: »Gå; såsom du tror, så må det ske dig.» Och i samma stund blev tjänaren frisk.
14 När Jesus sedan kom in i Petrus' hus, fick han se hans svärmoder ligga sjuk i feber.
15 Då rörde han vid hennes hand, och febern lämnade henne; och hon stod upp och betjänade honom.
16 Men när det hade blivit afton, förde man till honom många som voro besatta; och han drev ut andarna med sitt blotta ord, och alla som voro sjuka botade han,
17 för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade: »Han tog på sig våra krankheter, och våra sjukdomar bar han.»
Read full chapterSwedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.