Ismael och Hagar drivs bort

Barnet växte och blev avvant, och på dagen då Isak avvandes[a] ordnade Abraham en stor fest. Men när Sara såg att den egyptiska kvinnans son hånskrattade, den son som Hagar hade fött åt Abraham, 10 (A) sade hon till Abraham: ”Driv ut den där slavinnan och hennes son! Den där slavinnans son ska inte dela arvet med min son, med Isak.” 11 Abraham tog mycket illa vid sig eftersom det gällde hans son.

12 (B) Men Gud sade till Abraham: ”Ta inte illa vid dig för pojkens och din slavinnas skull. Lyd Sara i allt hon säger till dig, för det är genom Isak som din avkomma ska räknas.[b] 13 (C) Men även slavinnans son ska jag göra till ett folk, eftersom han är din avkomling.”

14 (D) Tidigt nästa morgon tog Abraham bröd och en lädersäck med vatten och gav det till Hagar. Han lade det på hennes axlar[c] och lät henne gå tillsammans med pojken. Hon gav sig i väg och irrade omkring i Beer-Shebas öken.

15 När vattnet i lädersäcken hade tagit slut, övergav hon pojken under en buske 16 och gick och satte sig en bit bort, på ett bågskotts avstånd. Hon tänkte: ”Jag orkar inte se på när pojken dör.” Där satt hon en bit bort och grät högljutt.[d]

17 Då hörde Gud pojkens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himlen och sade till henne: ”Hur är det, Hagar? Var inte rädd! Gud har hört pojkens rop där han ligger. 18 Gå och res upp honom och ta hand om honom. Jag ska göra honom till ett stort folk.” 19 Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon fick syn på en brunn med vatten. Hon gick dit och fyllde sin lädersäck med vatten och gav pojken att dricka.

20 Gud var med pojken, och han växte upp och bodde i öknen och blev bågskytt[e].

Read full chapter

Footnotes

  1. 21:8 avvandes   Barn avvandes ofta från amningen vid ca 3 års ålder, vilket brukade firas med en fest.
  2. 21:12 Citeras i Rom 9:7 och Hebr 11:18.
  3. 21:14 lade det på hennes axlar   Syftar på provianten (Ismael var då ca 17 år, jfr 16:16).
  4. 21:16 grät högljutt   Andra handskrifter (Septuaginta): ”pojken brast i gråt” (jfr vers 17).
  5. 21:20 bågskytt   Förmågan gick i arv till hans ättlingar, ökenfolket Kedar (25:13, Jes 21:17).

Hagar och Ismael drivs ut i öknen

Barnet växte och blev avvant. Detta firade Abraham med en fest. Men när Sara såg att Ismael, Abrahams son med den egyptiska flickan Hagar, hånskrattade[a], 10 sa hon till Abraham: ”Driv bort denna slavinna och hennes son! Slavinnans son ska inte få dela arvet tillsammans med min son Isak.”

11 Detta gjorde Abraham mycket upprörd, för Ismael var ju också hans son. 12 Men Gud sa till Abraham: ”Var inte så bekymrad över detta med Ismael och slavkvinnan. Gör som Sara säger, för det är bara Isaks efterkommande som ska räknas som dina ättlingar. 13 Men av slavkvinnans son ska jag också göra ett folk, eftersom även han är din.”

14 Abraham gick därför upp tidigt följande morgon. Han gjorde i ordning mat och en lädersäck med vatten som han lyfte upp på Hagars axlar och skickade bort henne med sin son. Utan mål vandrade hon så ut i Beer Shevas öken. 15 När vattnet tog slut, lämnade hon barnet under en buske 16 och gick bort och satte sig en bit därifrån, på ett pilskotts avstånd. ”Jag kan inte se honom dö”, sa hon och brast ut i våldsam gråt[b].

17 Då hörde Gud pojkens gråt, och Guds ängel ropade från himlen till Hagar: ”Hagar, hur är det med dig? Var inte rädd, för Gud har hört pojkens rop där han ligger. 18 Gå, hjälp upp pojken och ta väl hand om honom, för jag ska göra honom till ett stort folk.”

19 Sedan öppnade Gud hennes ögon och hon såg en brunn. Där fyllde hon vatten i säcken och gav den till pojken så att han fick dricka. 20 Och Gud var med pojken, som växte upp i öknen och blev tränad i bågskytte.

Read full chapter

Footnotes

  1. 21:9 Se Gal 4:29. Eller: Hagar, lekte.
  2. 21:16 Både den aktuella satsen och framför allt sammanhanget (se v. 17) tillåter också översättningen att det var pojken som brast i gråt. Situationen talar för att båda två grät.