Löftet om Isak

17 När Abram var nittionio år[a] uppenbarade sig Herren för honom och sade: ”Jag är Gud den Allsmäktige[b]. Vandra inför mig och var fullkomlig. Jag ska upprätta mitt förbund mellan mig och dig, och jag ska föröka dig mycket.”

Då föll Abram ner på sitt ansikte, och Gud sade till honom: (A) ”Se, detta är mitt förbund med dig: Du ska bli far till många folk. (B) Därför ska du inte mer heta Abram, utan ditt namn ska vara Abraham,[c] för jag har gjort dig till far för många folk.[d] Jag ska göra dig mycket fruktsam och låta folkslag komma från dig, och kungar ska utgå från dig.

Och jag ska upprätta mitt förbund mellan mig och dig och dina efterkommande från släkte till släkte, ett evigt förbund. Jag ska vara din Gud och dina efterkommandes Gud. Det land där du bor som främling, hela Kanaans land, ska jag ge åt dig och dina efterkommande som egendom för evigt. Och jag ska vara deras Gud.”

Omskärelse

Sedan sade Gud till Abraham: ”Du ska hålla mitt förbund, du och dina efterkommande från släkte till släkte. 10 (C) Och detta är det förbund mellan mig och dig och dina efterkommande som ni ska hålla: Alla av manligt kön hos er ska omskäras[e]. 11 Ni ska skära bort er förhud, och det ska vara tecknet på förbundet mellan mig och er. 12 I generation efter generation ska ni omskära alla av manligt kön bland er när de är åtta dagar gamla, både den som är född i huset och den som köpts för pengar från främmande folk och som inte är din ättling. 13 Den som är född i ditt hus och den som du köpt för pengar ska omskäras. Mitt förbund ska vara på ert kött som ett evigt förbund. 14 Men en oomskuren, en av manligt kön som inte fått förhuden bortskuren, han ska utrotas från sitt folk. Han har brutit mitt förbund.”

15 Och Gud sade till Abraham: ”Din hustru Saraj ska du inte mer kalla Saraj, utan hennes namn ska vara Sara.[f] 16 (D) Jag ska välsigna henne och ge dig en son också med henne. Jag ska välsigna henne så att folkslag och kungar över folk ska komma från henne.” 17 Då föll Abraham ner på sitt ansikte, men han log[g] och sade för sig själv: ”Ska det födas barn åt en man som är hundra år? Och ska Sara föda barn, hon som är nittio år?”

18 Och Abraham sade till Gud: ”Låt bara Ismael få leva inför dig!” 19 (E) Men Gud sade: ”Nej, din hustru Sara ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Isak. Jag ska upprätta mitt förbund med honom, som ett evigt förbund med hans avkomma efter honom.

20 (F) Men också när det gäller Ismael har jag hört din bön. Jag ska välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom mycket. Han ska bli far till tolv hövdingar, och jag ska göra honom till ett stort folk. 21 (G) Men mitt förbund ska jag upprätta med Isak, honom som Sara ska föda åt dig vid denna tid nästa år.”

22 När Gud hade talat färdigt med Abraham steg han upp från honom.

23 Samma dag tog Abraham sin son Ismael och alla som var födda i hans hus och alla som var köpta för pengar, alla av manligt kön bland hans husfolk, och skar bort deras förhud så som Gud hade sagt till honom. 24 Abraham var nittionio år när han blev omskuren, 25 och hans son Ismael var tretton år när han blev omskuren. 26 På samma dag blev Abraham och hans son Ismael omskurna. 27 Och alla männen i hans hus, både de som var födda i huset och de som var köpta för pengar från främmande folk, blev omskurna tillsammans med honom.

Notas al pie

  1. 17:1 När Abram var nittionio år   Ca 2067 f Kr.
  2. 17:1 Gud den Allsmäktige   Trolig och traditionell översättning av hebr. El Shaddaí. Andra översättningar har föreslagits: ”Gud förgöraren” (jfr Hos 10:2), ”bergets Gud” (jfr 5 Mos 33:2), ”bröstens Gud” (jfr 1 Mos 49:25, Jes 66:11).
  3. 17:5 Abram … Abraham   Betyder ”upphöjd far” respektive ”far till många”.
  4. 17:5 Citeras av Paulus i Rom 4:18.
  5. 17:10 omskäras   Omskärelse praktiserades av många folk i regionen (t ex Egypten, Arabien och Syrien, jfr Jer 9:25f), dock inte i Kanaans land (se 34:14). Ett tidigt belägg är en gravmålning i egyptiska Sakkara (2300-tal f Kr). Med Guds förbund fick sedvänjan en ny och djupare innebörd.
  6. 17:15 Sara   Betyder ”furstinna”.
  7. 17:17 log   Hebr. Yitzháq, Isak (jfr vers 19 och 21:6).

Förbundet mellan Gud och Abram

17 När Abram var nittionio år gammal visade sig Gud för honom och sa till honom: Jag är den Allsmäktige. Lyd mig och lev så som jag önskar.

2-4 Jag ska upprätta ett kontrakt mellan oss som garanterar att du ska bli ett mäktigt folk. Faktum är att du inte bara ska bli en far för ett folk utan för många folk! Abram föll ned med ansiktet mot jorden, när Gud talade till honom.

Dessutom ska jag ändra ditt namn, sa Gud till honom. Du heter inte längre Abram (Upphöjd far), utan Abraham (Far till många folk), för det är vad du kommer att bli.

Jag ska ge dig miljoner ättlingar, som ska bilda många folk! Det ska finnas kungar bland dina ättlingar!

7-8 Och detta avtal ska bestå mellan oss från generation till generation i all framtid, för det kommer att gälla mellan mig och dina ättlingar. Det är ett kontrakt som innebär att jag ska vara din Gud och dina efterkommandes Gud. Jag ska ge hela Kanaans land till dig och till dem för alltid, och jag ska vara din Gud.

9-10 Gud fortsatte: Din del av kontraktet består i att följa dess villkor. Du själv och dina efterkommande har personligen ansvar för att varje manlig individ bland er blir omskuren.

11 Detta kommer att vara beviset på att du accepterar detta förbund.

12 Varje pojke ska omskäras på åttonde dagen efter sin födelse. Samma sak gäller alla slavar, både de som har fötts i ditt hushåll och de du har köpt. Detta ska gälla för all framtid och för alla dina efterkommande.

13 Alla måste omskäras! På kroppen kommer ni alltså att ha ett märke, som visar att ni är en del av mitt eviga förbund.

14 Den som vägrar att följa detta villkor kommer att avskiljas från folket, för han har brutit mitt kontrakt.

15 Sedan tillade Gud: Din fru Sarai ska inte längre heta Sarai, utan Sara (prinsessa),

16 och jag ska välsigna henne och ge dig en son med henne! Ja, jag ska välsigna henne rikligen och göra henne till mor för många folkslag! Och många kungar ska finnas bland dina efterkommande.

17 Då föll Abraham ner inför Herren samtidigt som han skrattade till och sa för sig själv: Skulle jag bli far? Jag som är 100 år gammal? Och ska Sara få barn när hon är nittio år?

18 Men till Gud sa han: Ja, Herre, välsigna Ismael!

19 Nej, svarade Gud, det var inte det jag sa. Sara ska få en son, och du ska kalla honom Isak (det betyder skratt), och jag ska ingå förbund med honom och hans ättlingar och det ska gälla i evighet.

20 Vad gäller Ismael så ska jag också välsigna honom precis som du bad mig göra, och jag ska se till att han förökar sig och blir ett stort folk, och tolv furstar ska finnas bland hans efterkommande.

21 Men mitt förbund gäller Isak, som ska födas åt dig och Sara nästa år vid den här tiden.

22 Där slutade samtalet, och Gud lämnade Abraham.

23 Senare samma dag tog Abraham sin son Ismael och alla andra män, som var födda i hans familj eller köpta utifrån, och omskar dem precis som Gud hade sagt till honom.

24-27 Abraham var nittionio år gammal när detta inträffade, och Ismael var tretton. Båda blev omskurna på samma dag tillsammans med alla andra män och pojkar i hushållet, vare sig de var födda där eller köpta som slavar.