(A) Gud sade: ”Vattnet under himlen ska samlas till en enda plats så att det torra blir synligt.” Och det blev så.

Read full chapter

Sedan sa Gud: ”Vattnet under himlen ska samlas till en enda plats, så att torrt land kommer fram.” Det blev så,

Read full chapter

(A) Vem satte dörrar för havet
    när det bröt fram ur moderlivet,
när jag gav det moln till kläder
    och dimman till linda,
10 (B) när jag bestämde dess gräns
    och satte bom och dörrar
11 och sade: ”Hit men inte längre,
    här ska dina stolta vågor
        lägga sig”?

12 Har du under dina dagar
        befallt dagen att gry
    och visat gryningen dess plats
13 där den kan gripa jorden i dess hörn
    så att de gudlösa skakas bort
        från den?
14 Då ändrar jorden form
        som leran under sigillet,
    och allt träder fram som i ny dräkt.
15 (C) Då mister de gudlösa sitt ljus,
    och den höjda armen bryts av.

16 Har du stigit ner till havets källor
    och vandrat på djupets botten?
17 Har dödens portar visat sig för dig,
    har du sett dödsskuggans portar?
18 Har du sett ut över[a] jordens vidder?
    Berätta, om du förstår allt detta.

19 Var går vägen dit där ljuset bor,
    och var har mörkret sin boning,
20 så att du kan föra det till dess gräns
    och finna stigarna till dess hus?
21 Du vet det, du var ju född då,
    och dina dagars tal är stort!

22 Har du varit vid snöns förråd,
    har du sett haglets förråd
23 som jag sparar till nödens tid,
    till krigets och drabbningens dag?
24 (D) Var går vägen dit där ljuset[b] delar sig,
    där östanvinden breder ut sig
        över jorden?

25 (E) Vem öppnar rännor för regnflödet
    och banar väg för åskans blixt,
26 för att sända regn
        över folktomma trakter,
    öknar där ingen människa finns,
27 (F) för att mätta ödsliga ödemarker
    och ge växt åt gräsets brodd?
28 (G) Har regnet någon far?
    Vem födde daggens droppar?
29 (H) Från vilket sköte kom isen?
    Och vem födde himlens rimfrost?
30 Vattnet blir hårt som sten,
    djupets yta fryser till is.

31 (I) Kan du knyta samman
        Sjustjärnornas knippe
    eller lossa Orions band?
32 Kan du föra fram himlens tecken
        i rätt tid
    och leda Björnen[c] och dess ungar?
33 Förstår du himlens lagar,
    ordnar du dess välde över jorden?

34 Kan du höja din röst till molnen
        och få vattenflöden att täcka dig?
35 Kan du sända ut blixtarna
        så att de går ut
    och säger till dig: ”Här är vi”?
36 Vem har lagt vishet i det fördolda,
    och vem gav förstånd
        åt luftens tecken?[d]
37 Vem har vishet att räkna skyarna?
    Och vem tömmer ut
        himlens vattenkärl
38 när myllan är hård och fast
    och jordkokorna klibbat samman?

Read full chapter

Footnotes

  1. 38:18 sett ut över   Annan översättning: ”fatta”.
  2. 38:24 ljuset   Annan översättning: ”blixten”.
  3. 38:32 Björnen   Dvs Stora Björn med Karlavagnen. Annan översättning: ”Lejonet”.
  4. 38:36 det fördolda … luftens tecken   Annan översättning: ”det inre … hjärtat” eller ”hägern … tuppen”.

Vem spärrade in havet,
    när det forsade fram ur djupen,[a]
när jag klädde det med moln
    och lindade in det i tjockt mörker,
10 när jag bestämde dess gräns
    och satte dörrar och bommar för det,
11 när jag sa: ”Så långt men inte längre får du komma,
    här ska dina stolta vågor stanna!”?

12 Har du någonsin befallt morgonen att komma
    eller ljuset att bryta fram där det ska,
13 för att det ska gripa tag i jordens hörn
    och skaka bort de onda därifrån?
14 Jorden tar form likt en lerklump under ett sigill,
    och den står där, formad som en dräkt.[b]
15 De ogudaktiga berövas sitt ljus,
    och deras makt krossas.

16 Har du gått till havets källor
    eller vandrat på havsdjupens grund?
17 Har dödsrikets portar uppenbarats för dig?
    Har du sett portarna till det djupaste mörkret?
18 Kan du fatta jordens vidder?
    Tala om det för mig, om du vet allt detta!

19 Var är vägen till ljusets boplats,
    och var håller mörkret hus?
20 Kan du leda dem till de platser de kommer ifrån?
    Vet du vägen till deras vistelseort?
21 Naturligtvis vet du allt detta,
    för då var du ju redan född,
du som redan levt så länge!

22 Har du varit i snöns förrådshus
    eller sett haglets förrådshus,
23 som jag förvarat till nödens tid,
    till stridens och krigets tider?
24 Vet du vägen till den plats där ljuset[c] delar sig?
    Hur sprider sig östanvinden över jorden?
25 Vem öppnar rännor för regnfloderna
    och ger åskvädret dess bana,
26 så att den kan få regnet att falla där ingen bor,
    på ökenlandet där ingen människa finns,
27 för att mätta ödemarken med vatten,
    så att gräs kan växa upp?
28 Har regnet någon far?
    Vem härstammar daggen ifrån?
29 Från vems sköte kommer isen,
    och vem föder himlens rimfrost,
30 som får vattnen att bli hårda som sten,
    när djupets yta fryser till?

31 Kan du binda ihop Plejaderna
    eller lösa Orions band?[d]
32 Kan du leda fram stjärnbilderna i rätt tid
    och visa vägen för Stora och Lilla Björn?
33 Känner du till himlens lagar,
    och bestämmer du hur de råder över jorden?

34 Kan du ropa till molnen
    och få dem att överskölja dig med regnvatten?
35 Kan du skicka efter blixtar
    som svarar dig: ”Här är vi!”?
36 Vem har lagt vishet i ibisen,
    och vem gav förstånd till tuppen?[e]
37 Vem har vishet att räkna molnen?
    Vem kan tömma himlens vattenbehållare,
38 när marken är hård
    och kokorna klibbar ihop?

Read full chapter

Footnotes

  1. 38:8 Det hebreiska bildspråket är ibland starkt, som här – en mer ordagrann översättning skulle lyda: Han stängde in havet bakom dörrar, när det forsade/bröt fram ur moderlivet.
  2. 38:14 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 38:24 Eller blixten.
  4. 38:31 Det är osäkert vilka stjärnbilder/stjärnor som avses.
  5. 38:36 Grundtextens innebörd är osäker.

[a]Vid din tillrättavisning flydde de,
    för din dundrande röst
        skyndade de bort.
Berg höjde sig, dalar sänkte sig
    på den plats[b] du bestämt för dem.
[c]Du satte en gräns
        som vattnen inte får gå över,
    aldrig mer ska de täcka jorden.

10 Du låter källor flyta fram i dalarna,
    de forsar fram mellan bergen.
11 De vattnar markens alla djur,
    vildåsnor släcker sin törst.
12 Vid dem har himlens fåglar
        sina bon,
    bland grenarna hörs deras sång.
13 Du vattnar bergen från dina salar,
    jorden mättas av det du skapar.
14 [d]Du låter gräs skjuta upp för djuren
        och örter till människans tjänst[e].
    Så låter du bröd
        komma från jorden,
15 [f]och vin som ger glädje
        åt människans hjärta.
    Med olja ger du glans
        åt hennes ansikte,
    och brödet styrker hennes hjärta.

16 Herrens träd blir mättade,
    Libanons cedrar
        som han har planterat.
17 Fåglarna bygger där sina bon,
    storken har sitt hem i cypresserna.
18 Stenbockarna har fått
        de höga bergen,
    klyftorna är klippgrävlingars
        tillflykt.

19 [g]Månen har du gjort
        för att visa tider,
    solen vet när den ska gå ner.
20 Du sänder mörker
        och det blir natt,
    då kommer skogens alla djur
        i rörelse.
21 [h]Unga lejon ryter efter rov
    och begär sin föda av Gud.
22 Solen går upp,
    då drar de sig undan
        och lägger sig ner i sina hålor.
23 Då går människan ut till sin gärning
    och arbetar tills kvällen kommer.
24 [i]Hur mångfaldiga
        är inte dina verk, Herre!
    Med vishet har du gjort dem alla,
        jorden är full av vad du har
            skapat.
25 [j]Där är havet, det stora och vida,
    med ett oräkneligt vimmel av djur,
        både stora och små.
26 [k]Där går skeppen fram,
    och Leviatan som du skapat
        för att leka där.
27 [l]Alla hoppas de på dig,
    att du ska ge dem mat i rätt tid.
28 [m]Du ger dem och de samlar in,
    du öppnar din hand
        och de mättas av goda gåvor.
29 [n]Du döljer ditt ansikte
        och de blir förskräckta,
    du tar ifrån dem deras ande,
        de dör och blir åter till stoft.
30 [o]Du sänder din Ande, då skapas de
    och du förnyar jordens ansikte.

31 [p]Herrens härlighet
        bestå för evigt!
    Herren glädja sig
        över sina verk.
32 [q]Han ser på jorden och den bävar,
    han rör vid bergen och de ryker.

33 [r]Jag vill sjunga till Herren
        så länge jag lever,
    jag vill lovsjunga min Gud
        så länge jag är till.
34 [s]Må min bön behaga honom,
    jag vill glädja mig i Herren.
35 Må syndare försvinna från jorden
        och inga gudlösa mer finnas till.
    Lova Herren, min själ!
        Halleluja!

Read full chapter

Footnotes

  1. 104:7 1 Mos 1:9, Ps 18:16, 106:9.
  2. 104:8 Berg höjde sig, dalar sänkte sig på den plats   Annan översättning: "Upp över bergen, ner i dalarna, till den plats".
  3. 104:9 Job 38:8f, Ords 8:29, Jer 5:22.
  4. 104:14 1 Mos 1:11f, 29f, Job 28:5, Ps 147:8f.
  5. 104:14 till människans tjänst   Annan översättning: "för människan att odla".
  6. 104:15 Dom 9:13.
  7. 104:19 1 Mos 1:14.
  8. 104:21 Job 39:1.
  9. 104:24 Ps 40:6, 92:6, 111:2f.
  10. 104:25 1 Mos 1:21, Ps 69:35.
  11. 104:26 Job 40:10, 20f, Ps 74:14, 107:23.
  12. 104:27 Job 39:3, Ps 136:25, 145:15f, 147:9.
  13. 104:28 Matt 6:26.
  14. 104:29 Job 34:14f, Ps 90:3, 146:4, Pred 12:7.
  15. 104:30 Job 33:4, Upp 21:1f.
  16. 104:31 1 Mos 1:31, Ps 111:10.
  17. 104:32 Ps 144:5.
  18. 104:33 Ps 34:2, 63:5, 146:2.
  19. 104:34 Ps 19:15, 71:8.

De flydde vid din tillrättavisning,
    vid ditt dunder tog de till flykten.
Bergen reste sig,
    och i dalarna fick vattnen den plats du bestämde åt dem.
Du satte en gräns för dem,
    och de ska aldrig mer översvämma jorden.

10 Du lät källor springa fram i dalarna,
    och de vällde fram mellan bergen.
11 De ger djuren vatten att dricka.
    Där släcker vildåsnorna sin törst,
12 Vid dem bygger himlens fåglar sina bon
    och låter sin sång höras från trädens grenar.
13 Du sänder regn från dina salar över bergen,
    och jorden mättas med dina goda gåvor.
14 Du låter gräset växa upp åt boskapen
    och örter åt människan att odla.
Så växer det fram mat ur jorden
15 och vin som gör människan glad,
    olja som får hennes ansikte att skina
    och bröd som ger henne styrka.
16 Herrens träd blir väl vattnade,
    Libanons cedrar, som han planterade.
17 Där bygger fåglarna sina nästen,
    och hägern håller till bland cypresserna.
18 De höga bergen tillhör stengetterna,
    och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna.

19 Månen är gjord för att bestämma tider,
    och solen vet när den ska gå ner.
20 Du sänder mörkret och natten kommer,
    då alla skogens djur myllrar fram.
21 Då ryter de unga lejonen efter rov
    och begär sin mat av Gud.
22 Men när solen går upp
    drar de sig tillbaka till sina hålor för att lägga sig.
23 Då går människan till sitt arbete,
    där hon arbetar tills kvällen kommer.

24 Herre, hur många är inte dina verk!
    I vishet har du gjort alltsammans,
    och jorden är full av dina skapelser.
25 Där finns det stora och vida havet,
    som myllrar av otaliga livsformer,
    av både stora och små djur.
26 Där stävar fartygen fram,
    och där leker Leviatan,
    som du format.

27 Alla väntar de på dig,
    att du ska ge dem deras föda i rätt tid.
28 Du ger dem, och de samlar in.
    Du öppnar din hand,
    och de äter och blir mätta.
29 Men om du vänder dig bort från dem
    blir de förskräckta.
När du tar deras livsande ifrån dem
    dör de och blir åter jord.
30 Du sänder din Ande,
    och nytt liv skapas.
    Du förnyar jorden.

31 Herrens ära bestå i evighet!
    Herren glädja sig över sina verk!
32 Han ser på jorden, och den bävar,
    han rör vid bergen, och de ryker.

33 Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever.
    Jag vill prisa min Gud så länge jag är till.
34 Må mina tankar behaga honom,
    jag vill glädjas i Herren.
35 Låt syndarna förgås från jorden
    och de onda inte längre få finnas till!

Lova Herren, min själ.

Halleluja[a]!

Read full chapter

Footnotes

  1. 104:35 Betyder prisa Herren, med en kortform av gudsnamnet Jahve (Jah)

29 (A) när han satte en gräns för havet
    och vattnet stannade
        där han befallt,
    när han lade jordens grund,

Read full chapter

29 när han satte en gräns för havet
    och gav vattnen befallning att inte överskrida den.
    När han lade jordens grund.

Read full chapter

22 (A) Skulle ni inte frukta mig,
        säger Herren,
    skulle ni inte bäva för mig,
        jag som har satt sand
            till gräns för havet,
        till en evig gräns
            som det inte kan överskrida.
    Hur dess vågor än svallar
        förmår de inget,
    och hur de än brusar
        kan de inte komma över den.

Read full chapter

22 Skulle ni inte frukta mig?
    säger Herren,
skulle ni inte bäva inför mig?
    Jag satte sanden till havets gräns,
till en evig ordning som inte kan överskridas.
    Dess vågor svallar men dämpas där,
de brusar men kommer inte över.

Read full chapter